Thomas:

Det låter som du i ett sådant fall bör vara en andra åsikt som komplement till texten, för jag håller med dig till viss del. Att inte alls ha med den åsikten känns lite så där, faktiskt.


PDZ = 5.

PGR = näst bästa spelet till XB360 hittills. Så ja, där hade du ganska rätt, kommer inte ihåg om du gav det en nia eller en tia.

Då är det ju förståeligt. Känns som att många av de första recensionerna av 360-spelen var ganska framstressade. Men så blir det väl lätt när det är release av en ny konsol. Håller med dig om att PGR3 är grymt! En perfekt mix av arkad och simulator!

Kanske. Eller kanske inte.

Jag är fortfarande av den åsikten att så länge ett spel uppfyller någon form av grundläggande tekniska krav (inte går i 2FPS för att det är dåligt programmerat, har en icke-responsiv handkontroll, inte bjuder på en massa grafiska buggar, har ett trasigt soundtrack, bjuder på laddningstider bortom denna värld... och så vidare) når det åtminstone upp till godkäntstrecket rent generellt sett (såvida inte själva spelet i övrigt inte bjuder på en katastrof utan dess like)... allt utöver dessa 'fiktionella' tekniska krav handlar i min värld endast om personliga preferenser... varpå det känns helt meningslöst att kritisera t.ex. betyget 8 av 10 som Twilight Princess fick av någon numera allmänt hatad recensent på GameSpot. Det är där jag tycker det största problemet ligger... att inte ens de mest subjektiva recensionerna jag läser känns speciellt personliga... det känns ofta som att recensenterna har gått en kurs vid namn 'lär dig det grundläggande tycket inom spelvärlden för att undvika att få skit av din omgivning för att du tycker fel'.

I +N kan man läsa om hur de valt att sätta någon som är mer rätt att skriva om Super Smash Bros Brawl än någon som tidigare skrivit om Melée och gett det en 6a i betyg... varför? Oavsett vad som ligger bakom det uttalandet och oavsett om det är ironisk eller ej så tycker jag att det känns skrämmande att ett tyckande skall ses på som 'fel'. Precis som det finns de som verkligen brinner för Smash Bros serien bland recensenterna och konsumenterna finns det ju de som inte brinner för spelet... och med ett dylikt uttalande får man ju lätt känslan av att man som icke 'Smash Bros'-uppskattare har en åsikt värd att ignorera.

Återigen. Vadan denna homogenitet inom spelvärlden? Vadan dessa klappar på axlarna för att man tycker 'rätt'?

Legerdemain:

Det är klart du kommer se denna "homogenitet" hos folk som anser att de är insatta i spel, precis som inom de mer elitistiska musikkännarna. Däremot är det kanske mer utbrett med kritik mot avvikande betyg när det gäller spel, men det skyller jag på internet och alla nördar

EDIT: ...fast en konkret skillnad är att det inom spelvärlden mest tycks finnas ett enda elitistisk tyckande inom media som ofta är övergripande för HELA spelvärlden (ja, nu drar jag det hela till dess extremiteter) medans det inom musikvärldens finns elitistiskt tyckande för en hel drös olika uppsättningar genres... (vilket också gör att homogeniteten inom respektive skola elitistiskt tyckande blir lättare att förhålla sig till och sympatisera med, samt att de inte i samma utsträckning känner ett behov att att klanka ned på övriga tyckare utan snarare fokuserar sig på att bena ut 'what's hot and what's not' inom sin egen lilla, eller stora, nisch).

Men jag är villig att hålla med dig om att det, som du sade tidigare, troligen beror på att media i kombination med spel är en relativt ung företéelse. Den har helt enkelt inte hunnit växa till sig och få den bredd som t.ex. ekvationen musik + media.

Jupp. Dom två artiklarna+krönikorna är vad som motiverar mitt köp varje månad.

Källan till mycket ont

Legerdemain:

Vi får se om ett antal år antar jag, hurvida det förändrats. För generellt sett finns det ju mainstream-musik som "ses ned på", om du förstår vad jag menar. Precis som med spel.

Det hade jag gärna gjort i fallet Twilight Princess, men jag hade inte hunnit spela det när recensionen skulle skrivas. Och något annat Zelda-spel har det ju inte varit tal om att recensera på ett tag.

Absolut... visst förekommer det... men å andra sidan har du inom spelmedia inte ett allmänt utbud av tidningar som fokuserar sig på enbart plattformsspel, SHMUPs eller RPGn... i mainstreamedia i form av 'allt för alla', där jag tycker att spelmedia befinner sig just nu, är det ju oundvikligt mer eller mindre... och det är ju minst lika gällande för mode, musik eller film som det är för spel. Borde kanske ha sagt det på en gång... för det framgår ju inte speciellt tydligt sett till det jag skrivit tidgare... att jag även hade detta i åtanke.

Thomas: Vad skulle du ge spelet för betyg nu då? Om du nu har spelat det?


Fast det är ju mycket vanligare i musikvärlden. Där vill alla vara indie och skilja sig ur mängden. jag vill ju t ex inte att små, tämligen okända band, går och blir stora och börjar spelas på radio. Tror dock att det kommer ta ett bra tag, om det ens kommer ske, innan spelarna delas in i olika sidor på ett så starkt sätt. Visst kan man tycka om olika genrer, och på så vis tycka olika spel är olika bra. Men spel är ändå lättare att betygsätta eftersom det aldrig blir lika personligt som det är med musik. Ingen kan ju t ex hävda att de senaste Zelda- eller Metal Gear-spelen suger getpung, iallafall inte med någon vettig förklaring. Folk kan däremot hävda att Coldplay är hur kassa som helst. Sonic gav ju t ex X & Y en "4" medans Aftonbladet gav skivan 4 av 5. Kriterierna hur man bedömmer musik är så mycket mer varierande och personliga.

Jobo86:

Ehm, det är väl knappast så att alla som lyssnar på musik vill känna sig indie? De som känner så är väl snarare en minoritet, och en ganska barnslig sådan.

Det finns redan sajter dedikerade för RPG:n och enstaka spelserier osv.

Jag säger inte att det är samma som på musikscenen än, eller att det ens kommer bli likadant. Men nog kommer det närma sig det ju mer accepterat spel blir.

Håller inte med dig om stora delar i dina tankar om musik kontra spel idag, Jobo86. Är man en seriösa recensent lyssnar och tittar man efter kvaliteter i produkten, oavsett vad för media det är. Jag lyssnar med på tyngre musik, men kan uppskatta Pavarotti, Per Gessle eller Esbjörn Svensson Trio för det, precis som vilken spelrecensent förstås kan uppskatta den befriande glädjen i ett "simpelt" plattformslir fast han/hon mest diggar tunga strategispel. Genrerna har ju redan delats in i stort - musikskribenterna är indelade i dance, metal, jazz et.c. precis som Henriksson och Schaufelberger (stavning?) är grymma på fajt- och gamla sidscrollande shmups, Kraftling vass på rts och så vidare. Därmed inte sagt att man inte rör sig över gränserna, och musiken är möjligtvis aningen mer nischad, men överlag tycker jag inte det spelar någon större roll.
Som vanligt har långa trådar en skön tendens att vrida sig en aning. :)

För övrigt, apropå vilka tidningar texter som är bäst, tror jag många svenska spelskribenter håller med om att en avgörande del i hur kvalitativa texter man kan producera på regelbunden basis, handlar mycket om tid, det vill säga pengar och resurser samt hur man utnyttjar dem. Att jämföra ex. EDGE, Famitsu eller PC Gamer UK med oss här är egentligen inte riktigt rättvist alla gånger. Det ursäktar inte dåliga texter, men det är onekligen lättare att snida schysta grejer med jätteresurser.

-------------------
Tillbaka till asiatiska munkar och XP. Trevligt.

Jo det är ju fortfarande en minoritet. Men jag tänkte mer generellt. Många vill ju ha något band de gillar för sig själva. Det är givetvis barnsligt att inte vara öppen för ny musik och bara snöa in på något visst. De flesta lyssnar nog ändå fortfarande på all skit som spelas på radio.

Givetvis är olika recensenter mer mångsidiga än andra. Själv kan jag absolut förstå kvaliteter och storheten i olika sorters spel. Sen är det ju så att jag har 100 gånger mer koll på actionspel än t ex strategispel, då de tilltalar mig mer. Men jag försöker alltid vara flexibel och ärlig. Om jag inte är så insatt brukar jag researcha , spela tidigare delar i serien osv. Musik är fortfarande otroligt mycket mer mer nischat än spel i min mening, eftersom spel inte är lika personliga och består av tydligare och mer lättbedömda beståndsdelar. Musikrecensenter är ju väldigt inriktade och specialiserade på olika musikgenrer av enkla anledningar. Det släpps sjukt mycket musik vilket gör att de aldrig skulle hinna med. Sen tror jag givetvis at tdet är sjukt svårt för en läderklädd Death Metal-älskare att kunna finna någon mening och storhet i pojkband och smörsång.

Japp, lyckligtvis... och i vanlig ordning så ligger konsumenterna före de komersiella producenterna...




Instämmer. Det enda jag vill poängtera (inte menat att du skulle ha uppfattat min ståndpunkt som sådan, dock) är att jag inte ser på musikmedia som nödvändigtvis den 'bästa' formen av media... det märks emellertid att den har haft längre tid på sig att evolvera. Om spelmedia evolverar till något annat behöver ju inte det innebära att det blir en evolution av det negativa slaget. Det enda jag hoppas på är att klimatet tillåter recensenter att våga ställa sig upp och stå för sina åsikter, även om de skiljer sig radikalt från massan, utan att det kommer att kännas konstigt eller krystat.

I övrigt tycker jag det du skriver ovan känns som en mycket bra avslutning på dialogen kring det lilla sidospåret jag kom in på.

Som sagt, vi skiljer oss åt lite, det är helt okej (och bra, rentav, annars skulle det aldrig bli några vettiga diskussioner). Utan att låta tyken: tycker du inte att det släps sjukt mycket spel, då, som jämförelse med musik? Det gör jag. Och jag lyssnar, och kritiserar, lika gärna Tori Amos som System of a Down eller Slayer, även om det som sagt blir aningen mer av det senare för mig. Att nischa sig är ju lika mkt för att hinna ha koll som vad man klarar att recensera kompetent, oavsett om vi snackar spel, musik, litteratur eller film.
Att det ofta är mer lättbedömda parametrar att bedöma i spel håller jag däremot med om, men även det haltar lite då man lika gärna kan kalla flera musikgenrer för exakt samma sak: lättbedömda och generiska. Pojkband och dansbandsmusik är två bra exempel (även om det förstås finns nyanser även där).

Nu är det korv och makaroner som gäller. :)
Trevlig helg på er alla.

Håller inte med.

Och det jag efterlyser bygger mycket på det, att jag anser att spel är oerhört komplexa och svårbedömda, det innebär att recensenterna måste vara otroligt insatta för att på ett snyggt och smart sätt kunna motivera varför dom tycker som dom tycker.

Det beror ju verkligen på vilket spel vi snackar om också. Killer 7, Rule of Rose och andra väldigt storydrivna spel med skruvade idéer är enligt mig svårare att bedömma än t ex hederliga plattformsspel eller fps. Likaså är spel som Ico och Shadow of the Colossus, dvs spel som låter spelaren bilda egna uppfattningar och tolkningar i större utsträckning, svårare att betygsätta. Tycker ofta man har en viss magkänsla efter ett sådant spel som har en stor inverkan på betyget. Sen gäller det givetvis att kunna beskriva och berätta hur man verkligen känner, och varför man känner så...

Jag gillar båda, lite beroende på vad jag är ute efter. Om jag är lite sugen på ett spel så läser man ju mest objektiva recensioner för att bygga upp en objektiv bild av spelet, där man sedan kan fundera över om man skulle gilla det. Samtidigt kan det vara mysigt att ibland läsa subjektiva recensioner för underhållningens skull (Cred till Daniel Eyre och hans blog).

Håller faktiskt inte med om det heller. Tycker nästan helt tvärtom.

Ta några actionspel som exempel. Vad är det egentligen som gör att ett Half Life 2 är så pass mycket bättre än Prey och varför är God of War egentligen bättre än Prince of Persia: Warrior Within?

Att säga att Killer 7 slår det mesta på fingrarna på grund av dess häftiga story eller dess annorlunda spelupplägg är däremot ganska enkelt :)

Har inte lirat Prey, så den jämförelsen kan jag inte dra. men Half Life 2 är ett av världens bästa spel för att atmosfären, designen, fysiken och närvarokänslan är makalös. Svårighetsgraden, problemlösningen och bandesignen är perfekt avvägd.

Prince of Persia: WW var helt klart ett grymt bra spel, men det saknade den mysiga och sagolika atmosfären från föregångaren. Den mörka tonen var inte lika passande. Det utbygda stridssystemet var givetvis välkommet, men striderna tog lite för stor plats.
Som actionspel är God of War i mitt tycke näst intill fulländat. Till att börja med är Kratos en av världens hårdaste spelkaraktärer. Det känns som att Sony tagit tyngden och röjet från Devil May Cry samt akrobatiken och atmosfären från Prince of Persia. Spelet känns mycket mer storslaget och bombastiskt än PoP:WW och det är helt enkelt roligare att spela.


Eller så kan man säga att det spelmässiga suger getpung men att det räddas av den stilistiska grafiken och den skruvade storyn;)

Om det är något jag tycker Half-Life 2 saknar så är det just problemlösning... men det har nog mycket att göra med att jag föredrar problemlösning a lá japanska äventyrsspel framför europeisk FPS-problemlösning a lá real life issues (som oftast handlar om att trigga sak a för att sak b skall hända, om och om igen). Det är ju inte precis så att ifall man tar sig tid att placera ut alla långa plankor på plattformarna nere vid stranden för att slutligen ta sig ut till den lilla stugan blir belönad med någon mer än typ lite health. Det lönar sig aldrig att experimentera och försöka ta sig till svåråtkomliga ställen... inte i högre utsträckning än personlig tillfredställelse över att ha tagit sig dit.

Update: vad jag menade är att även detta kan vara en väldigt subjektiv åsikt. Inte för att någon påstått något annat. Men ändå. Okej. Ja. Jag borde gå och sova nu.

Jag tycker isåfall det är roligare att läsa subjektiva recensioner. Om det är uppenbart att de är subjektiva. Men ett proffs klarar av att vara både och ?

Enligt mig är Thomas Wiborgh en av de bättre speljournalisterna i Sverige, han och Tobias Bjarneby. Lätt.

Ta bara Thomas recension utav Shadow of the Collusus, den är bra och vacker skriven. Läser den lite då och då!

Men det ni säger är intressant och tankeväckande, hur ska man skriva och formulera sig? Jag tror att jag mest spelar ett spel och skriver det jag känner om det, vad jag tycker om det tekniska och kontrollen. Och så vidare...

Hur borde man skriva? Det är ju svårt, det finns ju inga speciella forskning om spel och hur man ska skriva om den. vad tycker ni?