Har alldeles för mycket fritid på jobbet, och som en följd av detta började jag och en arbetskompis diskutera ovanstående ämne.

Ställer mig själv jävligt kluven till frågan då man å ena sidan tycker att vissa saker verkar alldeles för osannolika för att kunna inträffa av en slump, men samtidigt så förstör ju tron på ödet ens kraft att kunna ta egna beslut.

Behöver mer input här, så filosofera gärna lite och släng upp era tankar!

Det är det här som är mitt problem med ödet. Varför inte bara lägga sig på soffan och käka chips liksom, ifall ödet vill att jag ska bli stjärnadvokat kommer det ju hända ändå på något magiskt sätt.

Är inte ditt öde att du tror att du ska ligga på soffan käka chips och blir fet och hoppas på att ditt öde ska fixa till att du blir stjärnadvokat?

En tanke på att något skulle styra mig och att jag inte kan påverka mitt eget liv själv stör mig så jag håller mig till min (miss)tro på den fria individen och dess val.

Det är nog en mix.

Fast det där beror väl mycket på hur man definierar ödet. Om man pratar om om kausalitet i fysik mening så kan man göra ett ganska stark argument för att alla händelser är oundvikliga, vilket man kan tolka som "ödet"

Om jag skulle tro på ödet så skulle ju isåfall något jag kämpat jättemycket för... bara vara mitt öde? Skulle kännas som att det inte var jag som bestämde mitt liv. Så nä. Inte ödet.

Tror mer på fri vilja än öde.

Dold text: Har inga argument för eller emot dock.

Ödet finns inte, inte din fria vilja heller. Alla val du gör har bestämts av yttre omständigheter såsom din uppfostran och omgivning etc, vilka har gett dig en beteenderam du aldrig kommer att bryta.

Inte ett svar på frågan, men jag lever efter filosofin:
Gör allt vad du kan för att uppnå ditt mål men lägg sen inte negativ energi på saker du inte kan rå för.

Helt enkelt: Du kan förändra ditt eget liv, men vissa saker händer av en anledning, så begrunda händelsen och så länge du gjort allt för att göra det bästa av sittuationen så ska du inte må dåligt av vad som hänt(om det som hänt är dåligt)

Vet inte om det var ironi? :D En del av det du säger stämmer(enl min syn) men inlägget i sig är ganska korkat :)

Fri vilja hela vägen.


Eller, relativ fri vilja kanske.

Inte alls. Du får gärna utveckla.

Kvothe - Inte den muntraste fågeln i buren märker jag.

Jag är på tok för trött för att på ett gott sätt starta en mer kvalificerad diskussion i ämnet även om jag finner det både relevant och ytterst intressant. Visserligen har jag min mening redan klar för mig men jag kan tipsa om en otroligt lättillgänglig bok som heter What does it all mean av filosofen Thomas Nagel. Det är en ytterst överskådlig bok och inte det minsta avancerad, även om den faktiskt används som en lysande introduktionsbok i teoretisk filosofi på exempelvis Stockholms Universitet.

Men för att faktiskt få igång en relevant diskussion så måste man först och främst ha klart för sig vad det är man diskuterar och kontrasterar.

Go Nuts :D

Så som jag tror.

Först vill jag veta vad "ödet" är för er..
Är det något förutbestämt? Något oundvikligt? Något som ska eller inte ska bli? En yttre kraft som styr allas liv och utvecklingen av människan?

Oftast när folk pratar om ödet nämner dem det på ett sådant sätt att "det var inte meningen" el "det var meningen i mitt liv att det skulle bli så, (nedskrivet i kosmos eller något sådant)"

Det låter precis som man pratar om Gud(ar) och att en yttre kraft och framtida historia styr oss. Istället för att säga att det är ödet o dylikt kan ni väl lika bra börja säga att "det är guds vilja"
ödet är nya gud i viss mening bland människor. Förr hittade människan på Gud för att förklara saker samt rädslan av vad som händer när man dör. Nu när vi tycker det är töntigt o så klart felaktigt har vi börjat leta förklaring i denna sak kallad ödet istället. Gud = ödet

Som ShivaS och DrSac säger måste vi självklart börja med att komma fram till vad vi egentligen talar om. "Ödet" för mig kan betyda någonting helt annat än för andra här i tråden.

Vilket gör att vi talar om olika saker, och missförstånd uppstår.

För mig är ödet att allting är förutbestämt av någonting som är medvetet om vad det bestämmer, och att vad som bestämts är absolut.

En fri vilja för mig är vad det låter som, en helt fri vilja, och alltså ett sorts kaos eller åtminstone oordning. En person med helt fri vilja ska kunna ställas inför två val, och utifrån sig själv och enbart sig själv, välja. Inte utifrån uppfostran, moral, samhälle el. dyl. Valet skulle alltså vara helt oförutsägbart. En sådan människa finns inte, och en absolut fri vilja finns inte.

1. Du får gärna utveckla och ge bevis på att ödet inte finns
2. Håller helt med om att man styrs en hel del av uppfostran och vänskap/ralatiner osv, men jag är ett levande bevis på, tja, både och. Har en del mönster och betenden från både vänner/familj/relationer men tar en hel del egna beslut och har en hel del tankar/mönster/beteenden som inte finns nånstans i min närhet
3. Det jag tycker är helt korkat, och trångsynt, med det du säger är att beteenderamar/mönster inte går att bryta. refererar tll punkt två. Jag har lyckats bryta en hel del mönster och beteenden pga både händelser i mitt liv och mina egna tankar och kännslor.

Det du säger är att du har alla människors erfarenheter, vilket du inte har, så jag hoppades på att det var ironi :)

Jag själv tror inte på ödet.
Utan mer på slumpen.
Alla beslut du tar och alla beslut alla andra tar påverkar en. Även om vissa saker verkar vara helt osannolika så kan det ändå inträffa som det redan har gjort. Det må kanske vara 0,00000000001% chans men den finns där. Så mycket som händer i våran värld så är det inte så liten chans som man kanske tror att det är.

Så jag kan tycka att ödet är ett sätt att försöka fly smått från de mindre bra beslut man har tagit och "skyller ifrån" sig på just ödet för att må bättre själv.

Nu postade du ju samtidigt som mig, så du har inte läst min definition, men jag svarar i alla fall.


Som sagt, se min definition, tror vi talar om olika saker. Dessutom är det den som påstår att någonting existerar som bevisbördan ligger på, så jag svarar med att ge mig bevis på att ödet finns.


Som du tar utifrån?


Som har fötts från ingenstans? Jag säger att de uppstått ur någonting du inte har valt själv.


Självklart går de att bryta om din omgivning förändrar din beteenderam tillräckligt. Man utvecklas hela tiden.


Dvs. omständigheter du inte väljer.


Som uppkommit från omständigheter du inte valt. Du skulle inte haft dina "egna" tankar och känslor om inte din omgivning fött dem.

Ja, ödet kan vara väldigt definerbart så det kan vi släppa.


En hel del, men absolut inte vad andra har lärt mig att besluta.


Säger ju att jag håller med dig till viss del, självklart att man växer in i mönster och beteenden. Men det betyder inte att man har en fri vilja att bryta dom och skaffa egna utifrån sig själv.


Ja absolut, men det är ju inte hela sanningen, det går även att bryta om man själv vill, inte bara för att andra tycker så eller påverkar en.


Mönster och beteenden, ja, men hur mycket har du avlyssnat mitt liv att du vet att jag inte brytit dom av egna tankar och/eller kännslor?


Återigen: Ge mig ett bevis på det, bevisa att du vet så mycket om just mitt liv att du vet att detta är den absoluta sanningen om just mig?

Jag tror inte du helt ser vad jag försöker säga.

Ta ett nyfött barn. Barnet som person är väldigt tomt, det har bara instinkter, gener och djuriska drivkrafter etc. I takt med att barnet växer upp lagrar det information från omgivningen.

Jag talar inte bara om föräldrar som säger "aja baja", utan precis allt barnet uppfattar. Detta är vad som kommer att definiera barnets personlighet, tankar och känslor. Barnets personlighet, tankar och känslor kommer att bestämma vad barnet väljer.

Låt mig lägga fram det såhär;
Om du kunde göra en ctrl-c på hela universum och spara en "universum2.exe", och sedan tittade på dig själv om tio år i båda versionerna, de började alltså som exakta kopior, skulle du ha valt annorlunda i universum2?

Det är en intressant fråga. Att tro på ödet som sådant kan man ju alltid göra. Men vad är då ödet? Ska det definieras? Kan det definieras? Om det nu finns vad är det som säger att det inte är Gud? Varför skulle det vara löjeväckande?

Snarare så är det väl troligt att ödet är Gud då det då åtminstone skulle finnas en mening med någons öde och syfte att just den personen sattes på jorden av Gud/ödet. Men kanske har du också en fri vilja att välja att följa ditt öde, tanken med dig eller inte. Och där har du ditt fria val.

Till viss del ja, men helt, självklart inte, det skulle ju bli två individer med två viljor.

Du och din kopia skulle göra exakt samma val, eftersom ni kommer utsättas för exakt samma stimuli. Information kan inte försvinna.