Nyheter Välj vecka...v 21v 20v 19v 18v 17v 16v 15v 14v 13v 12v 11v 10v 09v 08v 07v 06v 05v 04v 03v 02v 01v 52v 51v 50v 49v 48v 47v 46v 45v 44v 43v 42v 41v 40v 39v 38v 37v 36v 35v 34v 33v 32v 31v 30v 29v 28v 27v 26v 25v 24v 23v 22v 21v 20v 19v 18v 17v 16v 15v 14v 13v 12v 11v 10v 09v 08v 07v 06v 05v 04v 03v 02v 01v 52v 51v 50v 49v 48v 47v 46v 45v 44v 43v 42v 41v 40v 39v 38v 37v 36v 35v 34v 33v 32v 31v 30v 29v 28v 27v 26v 25v 24v 23v 22v 21v 20v 19v 18v 17v 16v 15v 14v 13v 12v 11v 10v 09v 08v 07v 06v 05v 04v 03v 02v 01v 52v 51v 50v 49v 48v 47v 46v 45v 44v 43v 42v 41v 40v 39v 38v 37v 36v 35v 34v 33v 32v 31v 30v 29v 28v 27v 26v 25v 24v 23v 22v 21v 20v 19v 18v 17v 16v 15v 14v 13v 12v 11v 10v 09v 08v 07v 06v 05v 04v 03v 02v 01v 53v 52v 51v 50v 49v 48v 47v 46v 45v 44v 43v 42v 41v 40v 39v 38v 37v 36v 35v 34v 33v 32v 31v 30v 29v 28v 27v 26v 25v 24v 23v 22v 21v 20v 19v 18v 17v 16v 15v 14v 13v 12v 11v 10v 09v 08v 07v 06v 05v 04v 03v 02v 01v 52v 51v 50v 49v 48v 47v 46v 45v 44v 43v 42v 41v 40v 39v 38v 37v 36v 35v 34v 33v 32v 31v 30v 29v 28v 27v 26v 25v 24v 23v 22v 21v 20v 19v 18v 17v 16v 15v 14v 13v 12v 11v 10v 09v 08v 07v 06v 05v 04v 03v 02v 01v 52v 51v 50v 49v 48v 47v 46v 45v 44v 43v 42v 41v 40v 39v 38v 37v 36v 35v 34v 33v 32v 31v 30v 29v 28v 27v 26v 25v 24v 23v 22v 21v 20v 19v 18v 17v 16v 15v 14v 13v 12v 11v 10v 09v 08v 07v 06v 05v 04v 03v 02v 01v 52v 51v 50v 49v 48v 47v 46v 45v 44v 43v 42v 41v 40v 39v 38v 37v 36v 35v 34

Den 4:e april 1932 föddes den ryske filmaren Andrej Tarkovskij. Om han varit i livet idag hade han fyllt 80 år igår. Hans stora internationella genombrott kom 1962 med Ivans Barndom, men mest känd är han för filmatiseringarna av Stanislav Lems Solaris och bröderna Strugatskijs En picknick vid vägkanten. Två kontemplativa science fiction-berättelser där den sistnämnda även visade prov på skrämmande klärvoajans.

Sju år efter Tarkovskijs filmatisering av En picknick vid vägkanten ökade energinivåerna i en av reaktorerna i ett kraftverk utanför staden Prypjat i norra Ukraina. Teknikerna lyckades inte stoppa utvecklingen och snart drabbades reaktor fyra i Tjernobyls kärnkraftverk av en serie explosioner. Det var den 26 april 1986 och katastrofen var ett faktum. Radioaktiva moln spreds med vindarna över stora delar av västra Europa, inklusive Sverige. Prypjat evakuerades och förvandlades till en spökstad. Ett område som låg inom 30 kilometer från reaktorn spärrades av. ”Zonen” bildades, och myterna med den.

Sju år tidigare hade Tarkovskij gjort en film om tre mäns resa genom en annan förbjuden zon. En plats där märkliga ting skedde utan förklaring. I slutet av filmen visas en olycksbådande bild på ett kraftverk och i efterhand blev kopplingen för uppenbar för att förbises. Namnet på Tarkovskijs film var Stalker – efter namnet på de guider som rörde sig i den fiktiva zonen – och nu skulle namnet också för alltid förknippas med olyckan i Tjernobyl.

Drygt femton år senare, i november 2001, utannonserade den Ukrainska spelstudion GSC Game World ett projekt inspirerat av filmen från 1979 och verklighetens zon kring Tjernobyl. Namnet tycktes självklart.

Välkommen till Stalker: Shadow of Chernobyl.

Efter en ytterst problemfylld utveckling och fyra år av förseningar släpptes Stalker i mars 2007. Många hade då redan gett upp tanken på att någonsin få spela Stalker och den problemfyllda utvecklingen märktes även i den färdiga produkten. Spelet var fullt av buggar, några så allvarliga att spelet inte ens startade för vissa. Dessutom var Stalker, trots att den en gång så imponerande grafiken inte längre utmärkte sig, väldigt krävande. Flera spelare skrämdes bort men de begick ett stort misstag, för de hade precis flytt en av de mest fascinerande spelvärldarna som skapats. Sen spelet släpptes har både utvecklare och fans jobbat hårt för att förbättra upplevelsen och idag finns det inte längre någon anledning att undvika spelserien.

Stalker utspelar sig innanför avspärrningarna. Men i denna alternativa verklighet återbefolkades området av forskare och militär personal efter olyckan och nya experiment utfördes. 2006 sker en ny olycka som dödar eller muterar zonens nya invånare. Flera år senare börjar desperata människor söka sig till området i jakt på värdesaker, frihet, frälsning eller svaret på vad som gömmer sig längst in i zonens hjärta.

Tematiskt påminner spelet om Tarkovskijs film. Båda berör vår jakt på det okända och odefinierbara, undersöker människans girighet och skildrar längtan efter en högre förståelse, må den vara vetenskaplig eller spirituell. Spelet är inte lika eftertänksamt som filmen, att påstå något annat hade varit absurt, men här finns likväl funderingar som går djupare än vad som är att vänta från ett spel där den främsta formen av kommunikation sker via gevärsmynningar. Världen och dess nycker är där för dig att upptäcka och du lär dig att hantera den under tiden. Utvecklarna på GSC Game World har alla växt upp i Tjernobyls skugga och för dem är det här en värld att ta på allvar. Det var därför viktigt att verkligen fånga atmosfären från verklighetens zon. Att återskapa miljöerna från Prypjat med omnejd med största möjliga detaljrikedom. Därför känns zonen på riktigt, inbodd, levande. Atmosfären är påtaglig och skrämmande. Människans destruktiva natur gör sig ständigt påmind.

Stalker är på många sätt ett postapokalyptiskt Deus Ex. En action-rollspels-hybrid med val och konsekvenser. Det är upp till dig hur du väljer att angripa världen, Stalker skriver dig väldigt sällan på näsan, moraliserar aldrig över dina val. Du ansvarar inför ditt egna samvete. Du rör dig i en öppen värld i ständig förändring. Dag övergår till natt, solsken ersätts av regnmoln. I mörkret kan du gömma dig men i mörkret gömmer sig också varelser minst lika skrämmande som du. Det är zonens dualitet: vacker men dödlig, främmande men samtidigt produkten av något bekant. Ju närmre sarkofagen, den av betong inkapslade reaktorbyggnaden, du kommer desto mer uppenbart blir det. Sanningen finns där för att upptäckas men bara av den som kan se förbi det ytliga, som kan släppa de girigas begär.

Jag tror Tarkovskij hade uppskattat det.