Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Nyheter

Vi recenserar VVVVVV sex gånger

VVVVVV 
(3DS)

Linus Lekander


Vivivivivivi. Det ska tydligen vara ljudet som andungar utbrister för att förvissa sig om att deras mamma befinner sig i närheten. "Jag är här, var är du?" ungefär. Det är en aspekt av det hela. Sex V skulle också kunna uttalas V6, vilket är en typ av motor. En annan infallsvinkel är att sex enkel-v blir tre dubbel-v. Internet? Av spelets officiella hemsideadress att döma kan det också vara så uppenbart som sex stycken likadana bokstäver efter varandra: thelettervsixtim.es


Ibland behöver det inte vara svårare än så.


Men det är inte undra på att man frågar sig vad Terry Cavanagh egentligen menar. Han har tidigare gjort sig känd för sina svårtydda slut i spel som Judith och Don't Look Back. I ljuset av dem framstår dock premissen i VVVVVV som befriande lättsam. Det handlar om ett skeppsbrott i rymden. Och om att ta sig igenom finurliga plattformsbanor (med lika finurliga titlar) för att samla ihop sin besättning igen. Du är kapten Viridian, resten av ditt manskap heter också något på V. De är fem stycken.


Där skaparen den här gången har gjort avkall på komplexitet har han dock brett på något alldeles extra i svårighetsgrad. Kapten Viridian kan gå men inte hoppa. För att ta honom förbi banornas olika hinder ändrar man istället gravitationen med ett knapptryck. Om det så bara rör sig om minsta lilla pixelkloss på marken måste Viridian skickas upp i luften och vända mot en annan plattform någonstans i taket (gravitationsskiftet kan bara ske på fast mark, aldrig mitt i luften) för att kunna ta sig förbi den. Ibland är det väldigt långt upp (eller ner) till nästa plattform. Många hinder att akta sig för på vägen. Mycket frustration, men också mycket tillfredsställelse. Och viktigast av allt: ingen slumpfaktor eller orättvisa. Bara tålamod och millimeterprecision. I samma anda som i spel som Super Meat Boy.


Liksom spelmekaniken utgör spelets framtoning själva definitionen av nyretro i all dess prakt, med simplistiskt pixlig grafik och chiptunemusik som får dig att vilja spela med hörlurar på. Förgrunden blinkar i klara färger och bakgrunden visar så gott som alltid en svepande stjärnhimmel eller ett randigt, sicksackigt eller virvlande mönster. Den visuella installationen är med andra ord tillräckligt psykedelisk och potentiellt yrselframkallande för att få 3D-effekten att kännas sällsynt överflödig. Om man dessutom förväntar sig en likadan skärpa och prydlig uppdelning mellan 2D-lagren som i Nintendos 3D Classics med den påslagen kommer man dessvärre att bli besviken. Riktigt så bra blir det trots allt inte. Det blir okej, men inte mer. Fast kanske är det lika bra. En liten gnutta maffighet till och universum hade förmodligen riskerat att implodera. Och mer av den problematiken är trots allt det sista som kapten Viridian & c:o behöver.


Med 3D-effekten avstängd visar sig VVVVVV lämpa sig alldeles utmärkt för det bärbara formatet. I en tid när de bärbara konsolerna i allt högre utsträckning ska kunna mäta sig med de stationära och grafisk prestanda är A och O, påminner den här titeln om hur en portabel upplevelse är när den är som allra bäst: som gjuten för några få minuters tidsfördriv samtidigt som den suger in en så pass mycket att man riskerar att bli sittandes längre än vad man har tänkt.


Cavanagh har en gång för alla visat att receptet på det perfekta spelet inte behöver vara svårare än så. 


012345678910





VVVVVV 
(Linux)

Tobias Söderlund


När debutanten Manic Miner (1983) evolverat till superklassikern Jet Set Willy (1984) var den definitiva grunden till VVVVVV (2010) lagd.


Från namngivna skärmar uppställda på rad, innehållandes plattformsorgier från ett oväntat logiskt och mönsterdrivet helvete. Allt presenterat i få färger och till tonerna av en lika klassisk som enerverande och illaljudande melodi.


Vidare till en mer icke-linjär attityd, visserligen mindre påfrestande för öronen men fortfarande klart påfrestande för psyket.


Dö, dö, dö och dö igen, liksom.


Men där Jet Set Willys ökända, och snart 30 år gamla, slutsekvens var få förunnad befinner sig ditot, i klart mer färska VVVVVV, aldrig mer än lite envishet och någon timme bort.


Och det är absolut inte ett tråkigt faktum.


Det här är nämligen inget annat än den perfekta audiovisuella drömmen om dåtid placerad i nutid. En inramning formad av ett ursprung som är det enda som hör det förflutna till. Modernt gameplay stöpt i gammeldags grafik. Nutida musikalisk genialitet levererad med hjälp av chippiga ljudbilder.


En extremnostalgisk illusion som får oss att känna oss duktigare än vad vi egentligen är, för alla vet vi väl hur överjävligt svåra de där riktigt gamla spelen kunde vara?


VVVVVV må vara mycket, men mest är det dock det där ypperliga exemplet på vad gott som kan komma ur evolutionens naturliga urval... bara man är beredd att ge det lite tid.


Allt var inte alls bättre förr.


012345678910





VVVVVV
(Windows)
Oskar Skog


Vår vådliga visdom / vi vaknade vilsna
Vår vidunderliga vision / Viridian vill vidare 
Våldsamma vinklars vite / vanmäktigt vilda vrål
Vårda vårt vittnesmål / vi vände världen


012345678910





VVVVVV 
(3DS)
Elin Ekberg


Belöningar i spel används till största del för att motivera oss till att vilja prestera bättre, se det som väntar bakom nästa hinder och fortsätta hela vägen fram till slutet. Belöningar går att dela upp i ett yttre och i ett inre skikt. Yttre belöningar får vi när utvecklarna ger oss något ”fysiskt” för vårt engagemang. Det kan handla om ett nytt vapen som ger nya förutsättningar, en ny kostym med eller utan nya förmågor eller erfarenhetspoäng. Motivationen ligger i att ditt välbefinnande i spelet förbättras på ett eller annat sätt. En direkt belöning på någonting som du har åstadkommit. Hur många här skriker inte ”DING” när skärmen pryds av ”LEVEL UP!”?


Inre belöningar handlar om tillit. 


Om rättvisa. 


Om ett förtroende mellan mig och spelutvecklaren att när jag väl tagit mig igenom en utmaning så ska den där känslan av välbehag infinna sig i magen. Ett förtroende mellan mig och UTMANINGEN att den i slutändan ska få mig att känna mig duktig. Inre belöningar handlar om kontroll, om att lägga ner tid på att försöka bemästra UTMANINGEN och efteråt få en positiv känsla av framgång. Yttre och inre belöningar motiverar oss olika och påverkar dessutom varandra. Ges vi det där supervapnet för tidigt kommer vi inte att känna oss lika duktiga av att ha klarat av banan. 


VVVVVV delar inte ut några yttre belöningar.


Det vägrar mig också inre sådana.


För i VVVVVV dör jag på allt. Ständigt. Jag springer in i små saker, stora saker, krockar med hinder flera skärmar bort och misslyckas totalt med att undvika objekt i rörelse. Problemet ligger inte i det stora antalet dödsfall. Spelet har, trots allt, ett trial- and error-upplägg. Problemet ligger i de gånger som jag lyckas. Den rentav slumpmässiga framgången gör att det aldrig riktigt kittlar i magen när jag väl kommer till andra sidan svåra rum. Kontrollen känns för oprecis. Jag får aldrig känslan av att det är jag som har tagit mig dit eller att jag har varit duktig. 


Och vad ska då motivera mig att vilja försöka?


012345678910





VVVVVV 
(3DS)

Joakim Kilman


Året var 2010. Jag minns det som om det var förrförra året. Kampen om platsen för årets bästa spel det året stod för många (alla med god smak) mellan två indiespel. Ett hette Super Meat Boy. Det andra VVVVVV. 


Bäst var, utan tvekan, VVVVVV.


Att kalla spelet tidlöst vore att påpeka självklarheter, men ibland kan det behövas. VVVVVV såg ut som ett C64-spel. Det lät som ett C64-spel. Och det kändes som ett sådant. Utan att alls kännas gammalt. Det var nyretro som byggde helt på spelbarhet och kärlek till spelmediet, och där retronostalgin bara var en fin fernissa. En yta som gav spelet ännu mer mervärde.


När spelet nu dyker upp till 3DS är det oerhört välkommet. Det öppnar upp för en helt ny publik. En som skulle må bra av att ta till sig ett spel som VVVVVV. Redan när ikonen dyker upp i mitt 3DS-bibliotek är jag nöjd. Ikonen är ett kassettfodral (den som ägt en C64 förstår varför).


Det är egentligen helt onödigt att påpeka att VVVVVV gör sig bra i bärbart format. Det gör sig bra i alla format. Den stora vinsten med att spelet nu finns på 3DS är som sagt att det har möjlighet att nå ut till ännu fler spelare. Det är en vinst för hela spelmediet.


3D-effekten är dock röven. Ja, jag sa röven.


Men bara en riktigt vilsen människa bryr sig om 3D-effekter i ett spel som VVVVVV.


Om du äger en 3DS, men inte VVVVVV så är du en fattig människa. Det vill du inte vara. Och det kostar väldigt lite att ändra på det.


012345678910





VVVVVV 
(3DS)

Axel Allen


Terry Cavanaghs charmiga retroflört till spel är ett som sticker ut i mängden och får den tillskrivna hyllningsvåg och exponering som spelet fått att kännas rättvist befogad. Där många källareutvecklare väljer att ta åtta eller sextonbitars-routen med sina hyllningsverk genom att klä sina alster i ikoniskt färggranna och kulöra färgpaletter, så tar VVVVVV avstamp ifrån allt detta. Den avskalade och primitiva grafiken och SID-aktiga musiken för tankarna direkt till Commodores hemmadator och utger sig inte direkt som något spektakulärt. Men detta till trots uteblir inte den något obligatoriska charm som liknande spel dras med. Det känns när Kapten Viridian i majoriteten av spelets bildrutor dör. Och dör gör man ofta.


Spelets simpla upplägg och mekanik vägs upp av en piskande svårighetsgrad och djävulskt designade partier. Ett knapptryck och du flippar över gravitationen för att kunna ta dig fram i spelet. Men när vissa partier t.ex. består av rörande plattformar och väggar som dekorerats i spikvassa pixeltaggar, så är det med tungan i mun och milimeterprecision som man tar sig igenom spelets partier. Det är dock aldrig så att det blir något oförlåtande eller för den delen orättvist svårt, utan det hela känns sadistiskt rättvist vilket bidrar till en hög tillfredsställelsefaktor när man efter ett dussintals försök kan fortsätta resan till rymds.


VVVVVV: s avtramp på Nintendos bärbara passar formatet alldeles utmärkt. Det två timmar långa äventyret går att avnjuta i små korta sessioner på pendlande fot eller om du vill ha något att döda tid med på hemmaplan. Men det kan mycket möjligt vara en upplevelse som kan lämna dig ärrad resten av livet.


012345678910

Relaterade bilder

Oskar Skog18 maj 2012Visningar: 4241 

Taggar: VVVVVV, Terry Cavanagh, indie, Nintendo 3DS, E-shop, Nicalis, Oskar Skog, Linus Lekander, Tobias Söderlund, Elin Ekberg, Joakim Kilman, Axel Allen

« Tillbaka till nyhetsarkivet

Kommentarer

Dirtypoison18 maj 2012q

Ni är så experimentella. Ni tar verkligen recensioner till nya nivåer.

J-stile18 maj 2012q

Såg VGAs genomspelning på denna, de försökte på en nivå för att plocka ett bonusföremål i flera timmar typ. Men fan så intensivt när de väl lyckades! Såg ut att vara ett mycket sött spel.

Jimmy Mosa18 maj 2012q

Jag vet att det här är ett enormt resurskrävande sätt att recensera spel på, men ack så bra det är!

Wihlborg18 maj 2012q

Håller med Dirtypoison, kommer vi få se videorecensioner nån gång i framtiden?

Oskar Skog18 maj 2012q

OneWinged:

kommer vi få se videorecensioner nån gång i framtiden?


Vi pratar om det lite då och då.

Problemet är väl att ingen av oss direkt har någon mer avancerad teknologi än "rikta kameran på tv:n och hoppas på det bästa".

Monty18 maj 2012q

I like. Loadings recensioner utgör verkligen ett klockrent komplement (eller komplement, vad pratar jag om, de är de enda jag läser) till Levels allt för traditionsbundna texter. Helt klart rätt ställe att hänga på.

Arvid Schultz18 maj 2012q

Jag gillar Oskar Skog (som resten av universum), men dina recensioner säger mig oftast ingenting. De är fyndiga och kreativa, men lite rimm med ett betyg blir konstigt (även om jag kanske anade mig till en Aniara-referens?). Tycker jag. Och med all respekt för att många andra säkert älskar det. Här fanns ju som sagt rätt många andra åsikter, så man kan ju inte klaga på att man i helheten inte fick veta något om spelet. Men ändå...borderline nonsens enligt mig.

I övrigt gillar jag verkligen upplägget med att så många som möjligt på en redaktion recenserar ett spel. Man får mer av en helhetsbild och kan i recensionen lätt lista ut vilken typ av spelare man själv stämmer bra överens med.

Oskar Skog18 maj 2012q

Aven:

borderline nonsens


I det här fallet gör jag faktiskt inga anspråk på att säga någonting, så det där är nonsens (om än nonsens med anknytning till spelet). Jag ville bara testa att börja varje ord på V, i "meningar" om sex ord i varje.

Och eftersom jag har fem personer runt omkring mig som gör ett bra jobb med att recensera spelet tog jag den friheten, särskilt som jag håller på med några andra recensioner som tar mycket tid.

Bitbox18 maj 2012q

Åh! Jag ska ta och spela om VVVVVV nån gång snart, jag tyckte det var fett! Men efter att både min polare och Elin har klagat på kontrollerna så ska jag banne hårdgranska dom nästa gång.

Larssa18 maj 2012q

Bitbox:

Men efter att både min polare och Elin har klagat på kontrollerna så ska jag banne hårdgranska dom nästa gång.


De har fel! Tajtare kontroll än SMW!

The Fly18 maj 2012q

Det här spelet är ju gammal mat. Behövs det så här mycket energi för ett spel som är nysläppt? sex st recensenter?

vikekh18 maj 2012q

Legerdemain är coolast som spelar det på Linux.

Russinläsk18 maj 2012q

Larssa:

De har fel! Tajtare kontroll än SMW!


Nä, kontrollen är något för känslig för mitt tycke. Gubben far iväg som ett pistolskott vid minsta beröring av knapparna.

Å ena sidan är detta det enda negativa jag har att säga som spelet.

Jag rekommenderar det.

Musiken. [love]

Joakim Kilman18 maj 2012q

Tobias Söderlund:

Då kommer jag spela det på Commodore 64


Då måste jag komma och spela det!

Larssa:

De har fel! Tajtare kontroll än SMW!


Klart de har fel. Det är inget som helst fel på kontrollen.

The Fly:

sex st recensenter?


VVVVVV. Det är sex V det.

Linus Lekander18 maj 2012q

Joakim Kilman:

VVVVVV. Det är sex V det.


Det ultimata hade varit om vi alla gav det en femma också.

The Fly18 maj 2012q

Joakim Kilman:

VVVVVV. Det är sex V det.


Långsökt men okej. Men är det sånt här Loading.se lägger resurser på nu för tiden?

Ett indiespel i VVVVV får mer tankar än något av de större, mer eftertraktade spelen.

Monty18 maj 2012q

The Fly:

Ett indiespel i VVVVV får mer tankar än något av de större, mer eftertraktade spelen.


Var vill du komma? Bra spel som bra spel.

Joakim Kilman18 maj 2012q

The Fly:

Ett indiespel i VVVVV får mer tankar än något av de större, mer eftertraktade spelen.


VVVVVV är bättre än de större spelen, så det är helt i sin ordning.

The Fly18 maj 2012q

Monty:

Var vill du komma? Bra spel som bra spel.


Lite skillnad på ett spel och spel.

Joakim Kilman:

VVVVVV är bättre än de större spelen, så det är helt i sin ordning.


Haha, nej. Om man gillar den LCD intoxikerade grafiken, självklart men jag får snarare migrän av det här spelet och ser inte det stora. Det kunde lika väl ha varit ett gratis browser spel istället.

De får gärna få höga betyg, min åsikt är bara min. Men sex recensenter känns lite överkill och pretentiöst framställt. Sen har ni på Loading.se jobbat hårt på att bli mer pretentiösa på sistone. Fast det passar väl till det här spelet.

Joakim Kilman18 maj 2012q

The Fly:

Sen har ni på Loading.se jobbat hårt på att bli mer pretentiösa på sistone. Fast det passar väl till det här spelet.


Om du menar att vi har pretentioner så är det korrekt. Som tur är så har vi täckning för dem.

The Fly18 maj 2012q

Joakim Kilman:

Om du menar att vi har pretentioner så är det korrekt. Som tur är så har vi täckning för dem.


Tja. De kanske ni har. Oskar Skogs recension säger inte ett dugg dock. Eller ska man vara tillräckligt djup för det och ha "täckning för sånt här"? [wink]

Joakim Kilman18 maj 2012q

The Fly:

Eller ska man vara tillräckligt djup för det och ha "täckning för sånt här"?


Djup? Det är sex texter om VVVVVV. Inget djupt med det. Vill du inte läsa sex texter om VVVVVV kan du välja en och nöja dig.

The Fly18 maj 2012q

Joakim Kilman:

Djup? Det är sex texter om VVVVVV. Inget djupt med det. Vill du inte läsa sex texter om VVVVVV kan du välja en och nöja dig.


Frågan är varför sex texter? Som sagt, ni ger inte ens större titlar som har mångt större intresse den här behandlingen. Kom inte och säg att det är sex V:n.

Joakim Kilman18 maj 2012q

The Fly:

Frågan är varför sex texter?


Jag har redan svarat på den frågan. Sluta larva dig.

The Fly18 maj 2012q

Joakim Kilman:

Jag har redan svarat på den frågan. Sluta larva dig.


Tja, om det är svaret så är jag väldigt förvånad. Ett spel som hade lika väl kunnat vara ett browser spel får ovanligt mycket uppmärksamhet! ;)

När kommer er unicorn attack video upp? [bigsmile] DO IT. Nu när ni diskutera video reviews.

Oskar Skog18 maj 2012q

The Fly:

Kom inte och säg att det är sex V:n.


Jag kan berätta precis hur det gick till.

Linus var intresserad av att recensera VVVVVV nu när det släpptes på E-shop.

Eftersom jag är som jag är sa jag "det hade varit lagom irriterande om vi recenserade det sex gånger" (och ja, enbart på grund av sex v:n).

Så gjorde vi en tråd i redaktionsforumet. Sex personer var intresserade.

Idag publicerades det.

Vi gör inte det här istället för något annat. Vi gör det här också. Vi har inte lagt någon annan recension åt sidan för att göra det här.

Anledningen till att det är lättare att göra så här många recensioner med VVVVVV än, säg, Max Payne 3, är att vi inte behöver skicka runt ett recensionsexemplar till sex personer och därmed vara färdiga med en recension någon gång i augusti.

Och så är det i många fall. Vi kan inte göra fem åsikter om ett spel om vi bara har ett recensionsexemplar som ska gå runt till alla.

Med VVVVVV var flera redan inställda på att köpa det via E-shop när det äntligen dök upp där. Flera av oss har redan tidigare erfarenhet av spelet.

Så det var en möjlig sak att genomföra.

parantes18 maj 2012q

Oskar Skog:

Problemet är väl att ingen av oss direkt har någon mer avancerad teknologi än "rikta kameran på tv:n och hoppas på det bästa".


Om någon trots allt har en kamera med någon form av AV-ingångar eller så kan man ju koppla maskinen direkt in dit. Det blir ju inte HD - men man kan i alla fall plocka in lite bildmaterial från spelet. Bara ett tips.

Linus Lekander18 maj 2012q

The Fly:

Ett spel som hade lika väl kunnat vara ett browser spel får ovanligt mycket uppmärksamhet! ;)


Edit: Så hann Oskar gå in på det innan jag hunnit posta. Move along.

Bitbox18 maj 2012q

Larssa:

De har fel! Tajtare kontroll än SMW!


Min polare tyckte att den var lite slirig och var inte alls imponerad, jag blev ledsen i ögat.

TowerofHera18 maj 2012q

Älskar det här spelet, Terry Cavanagh är bäst! :)
Kul med flera recensioner, gillar att se mer än bara en åsikt.

The Fly18 maj 2012q

Oskar Skog:

Så det var en möjlig sak att genomföra.



Okej då :P

Johan Olander18 maj 2012q

The Fly:

Men sex recensenter känns lite överkill och pretentiöst framställt.


Sen så finns det mängder av sidor som bara skriver manualer om storspelen och mest agerar reklampelare. Så jag är glad att vi får den här friheten och slipper höra om att annonsörer kan bli arga.

The Fly18 maj 2012q

Johan Olander:

Sen så finns det mängder av sidor som bara skriver manualer om storspelen och mest agerar reklampelare. Så jag är glad att vi får den här friheten och slipper höra om att annonsörer kan bli arga.


Jo jag efterfrågar också hårda och kritiserande ord om de stora spelen också [badgrin]

Men ja, ni ska väl ha en applåd att ni försöker något nytt!

ReDead18 maj 2012q

Minns att jag tyckte att kontrollen var lite märklig när jag spelade PC-versionen, men jag vande mig snabbare än man kan säga Veni Vidi Vici!

fragtore18 maj 2012q

VVVVVV är ett av de bästa spelen jag spelat på flera år. Lätt top 10 sedan 2006-7 någonstans och absolut top 10 indiespel någonsin på min lista. Härligt, mysigt, spöklikt, mystiskt, hemskt, läskigt och beroendeframkallande, men jag blir aldrig arg. Bara peppad, och musiken. Shit. Musiken.



En av de bästa, mest stämningsbyggande och välpassande spellåtar jag någonsin hört. Den går även i mina ordinarie playlists.

fragtore18 maj 2012q

PS. Också gött att L drar åt detta håll med pretentiösa och ambitiösa recensioner. Jag är så jävla less på storspelssidor och filmsidor som bara bevakar AAA, och sedan ger dem vansinniga betyg (där har iofs fortfarande L en del att hämta, men ändå).

vikekh18 maj 2012q

fragtore:

PS. Också gött att L drar åt detta håll med pretentiösa och ambitiösa recensioner. Jag är så jävla less på storspelssidor och filmsidor som bara bevakar AAA, och sedan ger dem vansinniga betyg (där har iofs fortfarande L en del att hämta, men ändå).


Ja, eller hur. Angående AAA-titlar är jag redan ganska säker på vad jag ska köpa och inte köpa. Indiespel behöver lite mer fokus, även om jag aldrig föll för WWW.

Voxbrallan18 maj 2012q

Oskars recension = 10/10

Annars är jag mer i linje med Elin. Spelets risk/reward-förhållande känns minst sagt skumt, om inte obefintligt.

Exorph18 maj 2012q

Oj. Jag håller inte alls med Elin. Jag kände mig sjukt duktig när jag klarade de svåra partierna. Herregud vilken glädje jag kände.

The Fly:

Sen har ni på Loading.se jobbat hårt på att bli mer pretentiösa på sistone. Fast det passar väl till det här spelet.


Finns väl knappt någonting pretentiöst över VVVVVV?

Joakim Kilman18 maj 2012q

Voxbrallan:

Spelets risk/reward-förhållande känns minst sagt skumt, om inte obefintligt.


Personligen tycker jag att det är otroligt befriande att slippa achievements-pling och "level ups" i spelet. Att klara "Doing things the hard way" är ju en enorm belöning i sig. Jag blev så till mig att jag skrev en spontan blogg när jag gjorde det.

Linus Lekander18 maj 2012q

Joakim Kilman:

Att klara "Doing things the hard way" är ju en enorm belöning i sig.


Minns att jag tänkte, under vart och ett av de otaliga försöken, när jag successivt kom längre och längre, att nu får jag bara inte glömma av att landa på _rätt_ sida av den där lilla klossen när jag väl kommer ner igen.

Jag kan faktiskt se framför mig hur Cavanagh suttit och hoppats på just ett sådant scenario när han konstruerade DTTHW.

Joakim Kilman18 maj 2012q

Linus Lekander:

Jag kan faktiskt se framför mig hur Cavanagh suttit och hoppats på just ett sådant scenario när han konstruerade DTTHW.


Det är ju ett så otroligt briljant problem. En liten, sketen tröskel och så måste man göra ett så otroligt svårt moment för att ta sig över.

Jag älskar det.

Linus Lekander18 maj 2012q

Joakim Kilman:

Det är ju ett så otroligt briljant problem.


Ja jag kan inte annat än instämma.

The Fly18 maj 2012q

Exorph:

Finns väl knappt någonting pretentiöst över VVVVVV?


Bara titeln i sig kan rätt lätt tolkas som något pretto och färgerna som utlöser alla möjliga sorters neurologiska sjukdomar är ju ingen direkt höjdare.

Exorph18 maj 2012q

The Fly:

Bara titeln i sig kan rätt lätt tolkas som något pretto och färgerna som utlöser alla möjliga sorters neurologiska sjukdomar är ju ingen direkt höjdare.


I have no words...

Joakim Kilman18 maj 2012q

The Fly:

Bara titeln i sig kan rätt lätt tolkas som något pretto


För att den är fyndig? Är det pretto att vara smart? Nu får vi allt ta och lugna ner oss lite.

Pretto är redan ett överanvänt skitord som det är. Nu ska vi inte göra det ännu värre.

The Fly18 maj 2012q

Exorph:

I have no words...


[badgrin]

Joakim Kilman:

För att den är fyndig? Är det pretto att vara smart? Nu får vi allt ta och lugna ner oss lite.


Ja det krävs ju ett geni för att döpa ett spel till VVVVVV. Jag har nog använt ordet pretto fel. Det heter ju inte något överdrivet långt och poetiskt.

lonian19 maj 2012q

Provade detta av någon slump, då en polare skickade över det genom msn för något år sedan. Den version jag spelade i windows hade ingen musik.
Testade spelet i 5-10 minuter och visst det var småkul, men som med allt annat småkul på en PC så tänker man inte så mycket mer på det. Nu ser jag att det tydligen var mycket större än jag trodde.

Skulle utan tvekan köpa det om det någonsin kommer över till PSvita

Vismund19 maj 2012q

Det nya recensions systemet är fantastiskt!

Voxbrallan19 maj 2012q

Joakim Kilman:

Personligen tycker jag att det är otroligt befriande att slippa achievements-pling och "level ups" i spelet


Fast det är inte avskalningen jag tycker är problemet, utan svårighetsgraden.

Belöningen brukar stå i proportion till hur mycket slit man man lagt ner på utmaningen, och när snittiden för varje moment ligger på <1 sekund så får det helt enkelt inte mycket betydelse i ens huvud.

Trots sådär 800 dödsfall ganska jämnt fördelat så var det först i slutet av spelet som momenten verkligen krävde såpass mycket av mig att det engagerade. För det mesta kändes det tyvärr mer som chiptune-disko än plattformsspel.

VVVVVV är också oerhört strikt i sina lösningar, medans t.ex. Super Meat Boy oftast har en enorm frihet i att ta sig runt (de mycket substantiellare) momenten. Två olika subgenrer antar jag (fast den senare är klart bättre). [crazy]

Larssii19 maj 2012q

spelar de för första gången nu, på 3ds. har nog aldrig dött så mkt i ett spel, likt förbannat kan jag inte sluta spela

Joakim Kilman19 maj 2012q

Voxbrallan:

VVVVVV är också oerhört strikt i sina lösningar, medans t.ex. Super Meat Boy oftast har en enorm frihet i att ta sig runt (de mycket substantiellare) momenten. Två olika subgenrer antar jag (fast den senare är klart bättre).


Jag tycker tvärtom. Super Meat Boy tröttnade jag snabbt på. Munsbitsmentaliteteten tilltalar mig sällan lika mycket som när ett spel känns som en "organisk" och logisk helhet (vilket jag tycket att VVVVVV gör).

Gillar båda spelen, dock.

The Fly19 maj 2012q

Voxbrallan:

VVVVVV är också oerhört strikt i sina lösningar, medans t.ex. Super Meat Boy oftast har en enorm frihet i att ta sig runt (de mycket substantiellare) momenten. Två olika subgenrer antar jag (fast den senare är klart bättre).


Jag ser inte det roliga i spelet. Jag drar hellre fram min sega eller köper ett Nintendo och kör Super Mario. Men det finns väl någon charm i att göra samma sak så där 75 gånger för att se de små charmiga karaktärerna och deras roliga ansiktsdrag.

Elin Ekberg19 maj 2012q

Voxbrallan:

Annars är jag mer i linje med Elin. Spelets risk/reward-förhållande känns minst sagt skumt, om inte obefintligt.


Exorph:

Oj. Jag håller inte alls med Elin. Jag kände mig sjukt duktig när jag klarade de svåra partierna. Herregud vilken glädje jag kände.


Haha ja, det verkar råda lite delade meningar om det här. Vilket gör ju fallet med så många intryck så bra. VVVVVV är ju ett ganska speciellt spel. Ville att det skulle klicka. Försökte verkligen. Gick tillbaka när övriga i redaktionen skickat in sina texter men ... nä.

DekuLink19 maj 2012q

lastninja:

Det är synd att spelet inte ger en 5 liv och 3 continues istället för oändligt med liv. Då hade jag säkert aldrig varvat spelet. Men! Jag hade spelat det än idag istället för enbart den 1,5 timme det tog att glida igenom det.

Fullkorn istället för skräpmat. Bra spel hur som.


Usch, hade vart hemskt. Iallafall om det inte hade vart valbart. Vissa Trinkets är ju omöjliga att ta på så få försök. Och orka, verkligen orka hålla på att köra om hela eller halva spelet bara för att öva upp sig gång på gång.

Gillar spelet. Hur man blir skickligare allt eftersom, för att till sist klara biten.

Joakim Kilman19 maj 2012q

lastninja:

5 liv och 3 continues


Då hade man å andra sidan aldrig tagit sig igenom det.

The Fly20 maj 2012q

Joakim Kilman:

Då hade man å andra sidan aldrig tagit sig igenom det.


Koreanerna hade!

PC-Spelare20 maj 2012q

Klarade det för en stund sen.

Man kan ge ett statement-betyg för vad Terry Cavanagh velat göra, för dess gameplay-recept, för musiken och för grafiken - och då kan man ge det toppbetyg.

Sen kan man ge det betyg efter hur han gjort det svåraste rummen och hur roliga de är, och då kan det omöjligen vara värt mer än 8/10.

Jag gillar det skarpt. Jag klarade det på 2½ timme. Men likförbannat är många av de svåraste rummen direkt tråkiga i sin uforming. När man Dold text: räddar den sista medlemmen av besättningen (för jag räknar en viss ordning efter hur svåra de är att nå) så är det helt makalöst fantastiskt.. Men det som följer därpå är mer eller mindre ren skit i sin utformning. .

Linus Lekander20 maj 2012q

PC-Spelare:

Man kan ge ett statement-betyg för vad Terry Cavanagh velat göra, för dess gameplay-recept, för musiken och för grafiken - och då kan man ge det toppbetyg.

Sen kan man ge det betyg efter hur han gjort det svåraste rummen och hur roliga de är, och då kan det omöjligen vara värt mer än 8/10.


Min tia är dock inget statement. Det är däremot det här:

Den baserades helt och hållet på hur roligt jag har när jag spelar VVVVVV.

Om det på papperet är omöjligt att ha så kul så, ja, då kanske man kan konstatera att Cavanagh har lyckats med det omöjliga. Då förtjänar det inte heller något mindre än en tia i mina ögon.

Smasher8920 maj 2012q

Tyckte spelet var rätt härligt, lagom balanserat svårighetgradsmässigt och väldigt bra designad "tutorial" för mekanikerna.
Samlat alla trinkets och någon av dem var så genialt placerad "tänk om, man kan ta sig dit" till att vara den trinketen som kanske "belönar" spelaren mest.

Frågan är nu hur man ska kunna klara 0 death run och ta alla trinkets, är det ens möjligt?

Skulle säga att jag tycker belöningen i sig, att komma vidare till nästa rum är klart tillräcklig, och verkligen bygger på den typen av old-school känsla som böre varit ambitionen.

Joakim Kilman20 maj 2012q

Smasher89:

är det ens möjligt?


Tveksamt.

DekuLink20 maj 2012q

The Fly:

Det kunde lika väl ha varit ett gratis browser spel istället.


Mer än så är det definitivt värt. Pusselmomenten är inte precis i angry birds-klass.

hoaBoa20 maj 2012q

Gillar Oskar:s allitteration, förstod den dock inte mer än att allt började på v.

Förövrigt håller jag med: innovativa recensioner är sjukt mysiga att läsa, något som Loading verkligen lyckas med! [smile]

Exorph21 maj 2012q

lastninja:

En lobotomerad, habil upplevelse med bra musik där inget egentligen spelar någon roll.


That's life for ya.

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.