Nyheter Välj vecka...v 21v 20v 19v 18v 17v 16v 15v 14v 13v 12v 11v 10v 09v 08v 07v 06v 05v 04v 03v 02v 01v 52v 51v 50v 49v 48v 47v 46v 45v 44v 43v 42v 41v 40v 39v 38v 37v 36v 35v 34v 33v 32v 31v 30v 29v 28v 27v 26v 25v 24v 23v 22v 21v 20v 19v 18v 17v 16v 15v 14v 13v 12v 11v 10v 09v 08v 07v 06v 05v 04v 03v 02v 01v 52v 51v 50v 49v 48v 47v 46v 45v 44v 43v 42v 41v 40v 39v 38v 37v 36v 35v 34v 33v 32v 31v 30v 29v 28v 27v 26v 25v 24v 23v 22v 21v 20v 19v 18v 17v 16v 15v 14v 13v 12v 11v 10v 09v 08v 07v 06v 05v 04v 03v 02v 01v 52v 51v 50v 49v 48v 47v 46v 45v 44v 43v 42v 41v 40v 39v 38v 37v 36v 35v 34v 33v 32v 31v 30v 29v 28v 27v 26v 25v 24v 23v 22v 21v 20v 19v 18v 17v 16v 15v 14v 13v 12v 11v 10v 09v 08v 07v 06v 05v 04v 03v 02v 01v 53v 52v 51v 50v 49v 48v 47v 46v 45v 44v 43v 42v 41v 40v 39v 38v 37v 36v 35v 34v 33v 32v 31v 30v 29v 28v 27v 26v 25v 24v 23v 22v 21v 20v 19v 18v 17v 16v 15v 14v 13v 12v 11v 10v 09v 08v 07v 06v 05v 04v 03v 02v 01v 52v 51v 50v 49v 48v 47v 46v 45v 44v 43v 42v 41v 40v 39v 38v 37v 36v 35v 34v 33v 32v 31v 30v 29v 28v 27v 26v 25v 24v 23v 22v 21v 20v 19v 18v 17v 16v 15v 14v 13v 12v 11v 10v 09v 08v 07v 06v 05v 04v 03v 02v 01v 52v 51v 50v 49v 48v 47v 46v 45v 44v 43v 42v 41v 40v 39v 38v 37v 36v 35v 34v 33v 32v 31v 30v 29v 28v 27v 26v 25v 24v 23v 22v 21v 20v 19v 18v 17v 16v 15v 14v 13v 12v 11v 10v 09v 08v 07v 06v 05v 04v 03v 02v 01v 52v 51v 50v 49v 48v 47v 46v 45v 44v 43v 42v 41v 40v 39v 38v 37v 36v 35v 34

KRATER
(Windows)
Oscar Nygren

Mullret från dova bastoner får marken att darra. I det sjaskiga kvarteret håller baren öppet, trots att solen står högt på himlen. Rucklet är utsmyckat med en brokig uppsättning gamla neonskyltar. I källaren spelar man punk, så högt att ursinnigt distade ackord väller ut över hela gatan. 

Detta är Krater, en plats som återuppstått från döden. Den är ett jättelikt sår i planeten, där jorden är bördig och gröna skogar sakta har börjat täcka över förstörelsen. Sedan bombernas dödliga strålning klingat av har människor strömmat hit. För Krater är fullt av löften. Om begravda rikedomar och om nya chanser. Det är en plats som lockar med möjligheten till ett drägligt liv efter undergången. 

När jag anländer finner jag mig i rollen som ett förband av lycksökande bråkstakar. I samhället Norrmalm hittar jag arbetsgivare som behöver hjälp med dussinsysslor och jag blir genast varm i kläderna. Jag känner igen mig i förfallet och de trasiga människorna känns som gamla vänner. Nej, Fatsharks framtidsvision går knappast att beskriva som banbrytande – spelmarknaden lider ingen brist på snarlika atombombsdystopier. 

För oss landsmän till utvecklarna framkallar Krater dock hemtrevnad även av andra anledningar, då äventyret är förlagt till ett sönderbombat Sverige. De små byarna i spelvärlden bär namn som Solside och Murkmåla och där bor folk (givetvis heter de Sven, Hans och Ingrid) i rödmålade trästugor. Och när jag står med mitt äventyrargäng på den där gatan i spelets inledning och punksångaren ylar i refrängen att ”utan dig är jag ingenting”, då känner jag att denna inhemska domedagsskildring har potential. Den kan bli någonting stort.

Det visar sig dock vara glest mellan de minnesvärda ögonblicken. De skitiga och drömska syntarna som tonsätter äventyret upphör aldrig att imponera och spelet är sannerligen snyggt förpackat, men snart blir de spelmekaniska och tempomässiga bristerna omöjliga att blunda för. Jag får intrycket att utvecklarna haft svårt att bestämma sig för vilket slags spel de vill göra. Å ena sidan är rollspelsstriderna snabba och inbjuder till en arkaddoftande klickfest. Men å andra sidan har jag ständigt tre enheter att hålla koll på, vilket är pilligt och krångligt och får mig att leta efter undangömda strategiska djup.

Jag upptäcker inga dolda möjligheter. Och den där hisnande arkadglädjen uteblir. Istället utforskar Krater ett obekvämt ingenmansland mellan Diablo och Baldur's Gate, där det inte kan dra nytta av styrkorna från någon av förebilderna. Jag hamrar mekaniskt på tangentbordets siffertangenter och har mycket sällan särskilt roligt under mina upptäcktsfärder i underjorden.

Kanske har Fatshark haft för höga ambitioner med Krater. Med tanke på den låga prislappen erbjuds imponerande valuta för pengarna, åtminstone kvantitativt sett. Detta är ingen tretimmarshistoria, men frågan är om en snålare hållning inte hade gynnat spelet. Jag får svårt att hålla mig vaken när jag ställs inför eviga slumpmöten i vildmarken och oinspirerade ”hämta såna, döda såna”-uppdrag. Resultatet är att upplevelsen känns utspädd och uddlös.

Jag tvingas efter tio timmar acceptera att Krater börjar få slut på ammunition. Det har inte många överraskningar kvar att muntra upp mig med. Jag har redan fått hissa ned mina optimistiska förväntningar gång på gång, snäpp efter snäpp, sedan det allt tydligare framgått att Fatsharks ambition aldrig varit att göra ett spel vars ton klarar av att matcha den atmosfäriska musiken och stilfulla inramningen. Istället har de skapat vad som ofta känns som ett enda långt internskämt. Sverige-referenserna radar upp sig i oändlighet. Här finns den jättelika möbelfabriken IDEA, sektledaren Runar och en man som utför experiment med trocadero. I vildmarken utgörs faunan av bestar som ”fähunds” och ”brölbjörns” och om man inte går igång på den här sortens humor blir Krater snabbt tjatigt. 

Det är då jag hör den där sången igen. Samma refräng överröstar sorlet på gatorna, fast den här gången kommer den från en annan bar, i en annan håla. Och där, bland trasiga husvagnar och vingliga skjul, påminns jag om vilken upplevelse Krater hade kunnat bli, om det bara hade varit mer koncentrerat. Om det inte hade varit så förbannat tramsigt och vågat ta sig självt på större allvar. Om Krater bara hade varit lite mer skitigt, lite mer som sitt soundtrack, tänk vad stort det hade kunnat bli då.  

012345678910