THE SECRET WORLD
(Windows)
Johan Olander
Funcom slår sig in på en redan till bredden fylld marknad av spel som slåss om konsumenternas tid. Har de skapat något revolutionerande som kommer få folket på Blizzard att skaka tänder? Kanske får du reda på detta i texten – kanske inte.
I Funcoms The Secret World får vi besöka en värld där varenda myt, konspirationsteori och vandringssägen är på riktigt. Det är din uppgift att ta reda på mer om dessa och varför världen står på randen till kaos.
När jag loggade in för att spela min nystartade karaktär Karon så förväntade jag mig att få se CGI-animerad tolkning av “tre varg måne”-trycket. Så var inte fallet och mitt första möte med Illuminati; som är en av de tre faktioner man har att välja mellan sköttes av vad som verkade vara en hallick från någon tv-serie som visas sent en tisdagskväll på trean. Man kan säga att det var allt annat än vad min bild av Illuminati var. Det var folk klädda som herrarna på Madison Avenue, mörkret och mystiken jag var ute efter, och de två andra faktionerna Dragons och Templars lockade inte.
Inledningen fortsatte att göra mig besviken med en tutorial som förutsatte att jag var mentalt efterbliven – vilket förvisso är symtomatisk för nutidens spel. Mystiken var inte närvarande, bara färgen grått och hemlighetsmakeri. The Secret World kändes vid det här läget som vilket MMO som helst, det var intetsägande och fullkomligt skrek free-to-play.
Som tur var så är inte inledningen representativt för resterande delar av spelet. När jag fick mitt första uppdrag, att ta mig till Kingsmouth fick jag stifta bekantskap med resesystemet Agartha, vilket lättast beskrivs som en sju helsikes massa portaler placerade på ett underjordiskt rotsystem. Själva presentationen av Agartha sköttes av en konduktör vilken kändes som hämtad från en film anno 1920. Och det var även här jag började få en känsla för själva berättandet som sköttes med hjälp av en mellansekvens istället för den klassiska textväggen som 90 procent av spelarna väljer att klicka sig förbi.
Kingsmouth har ett problem med levande döda och det är här du verkligen får känsla för vad spelet har att erbjuda. Det Funcom missade med inledningen förlåter man snabbt. Staden är täckt av en tjock dimma ackompanjerad av välproducerad musik som förstärker känslan av att något inte står rätt till. Mitt uppdrag är att ta reda på vad sjutton det är som försiggår här egentligen. Och för att göra detta måste jag genomföra de för genren klassiska “hämta grejer”-uppdragen. Det gör dock inget för Funcom har tänkt till. MMO-fansen måste vara de mest tålmodiga människorna på jorden, för uppdragsstruktur och utförande ser likadant ut i alla spel, men här har vi en förvånansvärt stor bredd på dem. De blandar klassiska uppdragstyper med riktigt intressanta pussel, där man till exempel kan vara tvungen att luska ut lösenordet till en dator genom att använda sig utav spelets inbyggda webläsare.
Och det är inte bara på uppdragssidan Funcom försöker vara egna, detta är även ett spel som låter bli att låsa spelaren till en specifik klass. Till en början får man välja vilken spelstil man kan ha och använder du till exempel skjutvapen så levlar du upp den talangen, som vid varje ny level ger dig poäng du kan köpa nya förmågor för. Här delas det upp mellan Skill Points och Action Points. Skill Points gör att du kan förbättra din förmåga att göra skada eller hela, men du kan även välja att lägga dessa poäng på att lära dig något nytt. Kanske känner du att det är dags att kriga med magi istället för skjutvapen? Action Points handlar helt och hållet om att köpa förmågor till den valda klassen eller spelstilen. Men för dig som känner oro över att behöva lära dig ett helt nytt sätt att spela MMO så kan du vara lugnt. Den erfarne kommer inte ha några som helst problem.
Att Funcom väljer att göra ett MMO med ett system som närmast kan jämföras med The Elder Scrolls-serien är en bra väg att gå och något som framtida MMO bör anamma. För när det kommer till denna genre så tar allt väldigt lång tid och man vill inte stå där efter 20 timmar och inse att man vill testa någon annan spelstil. Här slipper du skapa en ny karaktär, det är bara att lägga dina poäng på att lära dig något annat. Och desto högre level man har desto mer ökar valfriheten; behöver din grupp en healer? Ja, men då är det bara att byta ut förmågorna nere på din action bar.
The Secret World kräver en månadsavgift vilket mer och mer känns som helt fel väg att gå för genren. Folk har inte alltid tiden att spela varje dag och då känns det kanske inte relevant att lägga ut 120 kronor i månaden på ett spel man spelar en gång i veckan. Frågan är dock om de inte tänkt på att de i framtiden kanske måste slopa avgiften med tanke på den affär som finns inne i spelet. Där kan man köpa prylar, utstyrsel och djur till sin karaktär för riktiga pengar. Girigt? Det vill jag inte påstå, man kan trots allt köpa det för spelets valuta hos diverse säljare.
Det som talar allra mest till spelets fördel är att jag vill upptäcka världen och att berättelsen intresserar. Funcom är verkligen något på spåren här och det ska bli riktigt intressant att se hur spelet utvecklas när stabiliteten och buggarna försvunnit.
Vill du ha ett MMO med handling och ambition så ska du testa The Secret World, men förvänta dig ingen omvälvande upplevelse – varken genren eller spelarna har mognat helt ännu.
Det här är ett första intryck av det färdiga spelet. Men vad som är bra nu, kanske inte fungerar lika bra längre in i spelet och vi kommer därför avlägga en rapport längre fram.
![[love]](/gfx/smilies/love.gif){kind=small}
Mattias Frost • 11 jul 2012 0q
Håller med Johan i stora drag. Men tycker de kan ge fan i att ens överväga free-to-play-modellen. Man får vad man betalar för, och jag inbillar mig att det trots allt måste finnas en ganska stor marknad för folk som vill betala för bra spel. (Detsamma gäller fullprisspel till konsol vs appar för sju spänn. Men det är en helt annan diskussion.)