Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Nyheter

Oskar (och Olle) Skog recenserar Spelunky

SPELUNKY
(360 (testat), en äldre version av spelet till Windows finns här)
Oskar Skog


Spelunky är världen genom ett barns ögon.


Minns du hur det var?


Hur förunderlig världen kunde te sig. Hur man såg skatter överallt. Hur varje steg på okänd mark var som ett äventyr där vad som helst kunde hända. Hur minsta lilla sak plötsligt kunde visa sig farlig. 


Världen var det mest spännande som fanns. 


Den som fanns utanför gården.


Minns du?


Jag minns för jag lever med någon som är åtta år.


Vi har packat en väska. Med badkläder fast det säkert är kallt. Med mackor, bullar, frukt och vatten. Med snöre för man vet aldrig vad man hittar. Och silvertejp.


Vi går bland stenarna vid havet. Vi letar skatter bland det som flyter iland.


Det mesta är användbart. För ett barn är det alltid sant.


”Vi bygger en båt”, ropar han och håller upp en plastflaska.


”Akta dig för glas”, ropar jag. ”Eller något annat vasst.”


Vi har några pinnar, en boj och en stor bit frigolit. En förvaringsburk. Och en plastflaska.


”Det är ingen fara pappa.”
”Okej.”
”Vi behöver mer.”
”Mer?”
”Ja.”
”Det går att göra en båt av det här.”
”Till oss, pappa.”


Vi behöver mer.


Spelunky är ett spel om sådana här saker. Om att se på världen som något magiskt.


Det kan lättast beskrivas som en sidoscrollande grottkravlande roguelike. Som om det är en lätt beskrivning. Det finns en grotta och man går in i den. Sedan händer de mest fantastiska saker. 


Grottsystemet, och allting i det, är slumpgenererat. Varje gång man går in i spelet är det till en ny värld. Det finns de som argumenterar för att en slumpgenererad bandesign aldrig kan bli lika bra som en planerad, men de har aldrig spelat Spelunky.

Det visar att matematik är lika bra som Shigeru Miyamoto på det här. 


Men det är en ond matematik. Orättvis och elak. 

If 1 then evil.


Spelunky är att dö. Om och om igen. Och eftersom döden är permanent är det bara att börja om. 


När man går in i en grotta börjar man i toppen av den. Utgången ligger någonstans under fötterna. Det gäller att hitta dit och samla skatter på vägen. Hitta guld, diamanter och föremål. Att hela tiden väga risk mot belöning. 


Att aldrig lita på världen.


Och de mest magiska saker börjar hända. Här finns föremål som hjälper dig, man lär sig att plocka upp en sten bara för att den kan vara bra att ha, och möts sekunderna senare av ett annat föremål som kanske är ännu bättre. Man kan bara hålla i en sak åt gången.


Här finns också andra hjälpmedel som man får behålla så länge man lever. Det börjar med bomber och rep, men man hittar snart nya saker som först verkar meningslösa innan man plötsligt märker hur värdefulla de kan vara i oväntade situationer.


Och så dör man.


Och förlorar det man har samlat.


Börjar om.


Men nu har man lärt sig lite mer om världen och hur den fungerar. Nyfikenheten väcks tillsammans med drömmar om guld och tänker att man ska komma längre än någonsin. Kanske träffa tunnelmannen igen, han som står i slutet av ett grottsystem och vill ha någonting för att bygga en genväg så att man kan ta sig direkt till nästa värld.


Och så dör man efter tio sekunder på någon dum grej.


Den här gången var det ditt fel. 


Vi köper Spelunky på en fredag. Det är de dagar han antingen kommer eller går. Han är på väg men inte riktigt än.


”Vad är det där pappa?”
”Jag har ingen aning.”
”Ska jag pröva?”
”Det tycker jag.”


Så dör han.


Och så dör jag.


Vi blir fast, han och jag, framför tv:n och jag tror att det handlar om att Spelunky är ett spel som förstår hur det är att vara barn. Precis som Pokémon föddes ur Satoshi Tajiris barndom och hans intresse för insekter, precis som Shigeru Miyamoto försöker återskapa delar av barndomsminnen i sina spel, är jag säker på att Derek Yu någon gång upptäckt en hemlig grotta och undrat hur långt in i den man kan komma.


Och vad som kan finnas där.


Hur han börjat fantisera fram en ny värld under marken och att de här bilderna sitter kvar i hans huvud än idag.


Du, som jag, har säkert någon stark bild från barndomen kvar i huvudet. Någon bild där vi inte är riktigt säkra på vad som är verklighet och vad vi drömt fram.


Tänk om vi skulle göra någonting av den.


Hur många gånger jag än spelar Spelunky känns det som om jag upptäcker något nytt i spelet. Det kan handla om karaktärer, om föremål eller hur jag hittar nya sätt att se på problem.


Ibland av misstag, som när jag finner en affär och istället för att plocka upp de där mystiska skorna för att köpa dem råkar jag trycka på fel knapp och placerar en bomb på golvet. Butiksägaren blir galen och börjar jaga mig med hagelgevär innan vi båda sprängs.


Hur det föder tanken ”kanske kan jag döda honom och ta alla saker”.


Och så försöker jag.


Jag träffar en kvinna och upptäcker att jag kan bära med mig henne till utgången. Som belöning får jag en puss. Nästa gång råkar jag döda henne.


Jag som såg fram emot pussen. 


”Ingen puss till pappa!”
”Jag kan få en av dig.”
”Aldrig i livet!”
”Då tar jag en.”


Det ringer på dörren. Han ska hämtas. Vi säger ”hej” och ”allt bra?”, ”ja, ”och du?”, ”ja” som om vi aldrig har gjort något annat.


”Ska vi åka nu?”
”Vänta lite bara”, ropar han tillbaka. 
”Vad gör du?”
”Jag skriver.”


När han har åkt fortsätter jag spela. Det känns nästan som om han är kvar.


En sak som gör Spelunky så speciellt är att det skapar berättelser som blir unika för dig som spelare. Genom de slumpgenererade miljöerna och mötena känns det som om det här är mitt eget äventyr. Vilket leder till att jag behöver berätta om det för andra, vad jag har sett, vad jag har gjort, vad jag har hittat. Sedan lyssnar jag på deras berättelser från spelet och plötsligt förstår jag att det finns så mycket kvar.


Den här versionen av Spelunky är som den gratisversionen som släpptes för flera år sedan. Men grafiken är ny, lite som om någon blandat Braid och Plants vs Zombies. Här finns en lokal co-op, vilket är ett fantastiskt sätt att upptäcka världarna när man samarbetar sig genom nivåerna. Och Deathmatch (också lokal), vilket är så hysteriskt galet att det är svårt att se tv:n genom tårarna och skratten.


Det har också ett jobbigt dåligt soundtrack. 


Spelunky är så kreativt att det är svårt att riktigt förklara. Det här är något alla behöver uppleva och bakom de exempel jag tagit här döljer sig så mycket mer.


Det är också så brutalt orättvist. Grymt svårt. Oförlåtande. Som att gå in i en vägg, om och om igen. Som om det är världens bästa idé.


I Spelunky är det nästan det.


Spelunky glömmer aldrig bort att det är ett spel. Balansen mellan risk och belöning är nästan perfekt. Det släpper taget och låter spelaren själv upptäcka världen, men finns alltid där med förklaringar när något går fel.


Som en förälder. 


Spelunky minns hur det är att vara barn.


Minns du? 


012345678910


SPELUNKY
(360 (testat), en äldre version av spelet till Windows finns här)
Olle Skog


Det här är typ mitt drömspel pappa. Ses snart.


012345678910

Relaterade bilder

Oskar Skog18 jul 2012Visningar: 1737 

Taggar: Spelunky, Xbox Live Arcade, Derek Yu, Roguelike, grottkravlare, Oskar Skog, Olle Skog

« Tillbaka till nyhetsarkivet

Kommentarer

Jimmy Mosa18 jul 2012q

Okej. Jag ska köpa Spelunky!

Midvintern18 jul 2012q

Osäker på om det är spelet eller familjerelationen som betygen sattes på.

Spelat gratis-versionen en del och det var rätt underhållande ett tag men känns slutgiltligen bara som en till plattformare i mängden och usch och fy vad många plattformare det strömmar in med indie-vågen. En av de lättaste genrerna att skapa spel till kan jag tänka mig. Törs inte röra annat än Mario.

Oskar Skog18 jul 2012q

Midvintern:

bara som en till plattformare i mängden


Och i vilken annat plattformsspel händer det sådana här saker? Vilket annat plattformsspel är en slumpgenerad roguelike?

Jag kan förstå att man inte gillar Spelunky, men att kalla det en "plattformare i mängden" är att förenkla spelet väldigt mycket.

Mabec18 jul 2012q

PC versionen är pixligt vackert. Men XBLA-spelet ser iaf ut att ha en drös med mer content. Kanske blir det mitt första köp på 360 på över 18 månader.

Midvintern18 jul 2012q

Oskar Skog:

Och i vilken annat plattformsspel händer det sådana här saker? Vilket annat plattformsspel är en slumpgenerad roguelike?


Händer vad? Att man springer runt sedan dör och kastas tillbaka till nivåns början? [rolleyes] Riktigt originellt.

Jag är mest lite arg över missbruket av termen roguelike. Spelunky är inte mer roguelike som Pac-Man eller Space Invaders. Man kan ju till och med bygga genvägar till var fjärde nivå.

Den enda anledningen att Spelunky kallas ett roguelike är att kartorna är slumpgenererade och det är knappast vad genren handlar om vilket gör mig lite arg som roguelike-älskare fascinerad av genrens karaktärsdrag.

Jag vet inte vilket helvete av save-states och checkpoints som plattforms-genren måste ha blivit på sistone men det måste vara riktigt illa när man hyllar permanent död i en genre som länge inte hade något annat än permanent död och där man inte förrän mer nyligen någonsin har haft mer än kanske några få extraliv varefter det var hela vägen tillbaka till början igen.

Aftonbladets recension nämner till och med kaxigt att roguelikes är en sub-genre av rollspel... men Spelunky har ju varken karaktärsutveckling eller någonting som ordagrant kan rollspelas, det är inget rollspel så hur kan det då vara ett roguelike? Helt omöjligt.

Sedan XBLA har det kommit alldeles för mycket Braid, N+, Trine, Meatboy, Limbo, Shift för att jag ska orka med plattformare. När man ser bortom den grafiska presentationen och små gimmickar så handlar allting bara om att hoppa från plattform till plattform och ibland har man en piska som i Castlevania eller kan skjuta eldklot och så är det inte mycket mer med det.

Sedan när man gör ett spel av coffebreak-natur det vill säga att en runda kan vara över på mindre än en minut men fortfarande släpper det för hundralappen istället för tian så tycker jag ett spelmekaniken bör vara riktigt genial vilket den knappast är annars så får jag snarare intrycket att spelet är som det är eftersom utvecklarna var lata. Originalet tror jag inte hade särskilt mycket mer än fyra gånger fyra nivåer och skillnaderna från omgång till omgång är väldigt små vilket betyder att spelet väldigt snabbt blir repetitivt vilket jag förmodligen är känsligare och uppmärksammare för än vissa.

Roguelikes kan ha ett tiotal raser, tiotal klasser, tiotals färdigheter, tusentals fiender och tusentals föremål så att dra den jämförelsen med ett spel med en karaktär, ett tiotal fiender och ett tiotal fiender där det kryddigaste som kan hända i en runda är att man hittar ett altare som inte är mer sällsynt än att man hittar det i kanske var femte nivå håller inte riktigt.

För att jag inte skulle ha tröttnat på det här spelet efter att ha nått en bit in i andra världen med över femtio dödsfall så skulle det ha något för att bryta repetitionen. Kanske ett lägre tempo och mer strategi än att någon kan spränga sig genom det på mindre än tre minuter.

Hade jag inte haft gott om annat att spela så hade kanske intresset kunnat hålla sig kvar längre.

XBLA-versionen tycks dock ha aningen mer innehåll än originalet vilket är positivt.

Oskar Skog18 jul 2012q

Midvintern:

Sedan XBLA har det kommit alldeles för mycket Braid, N+, Trine, Meatboy, Limbo, Shift för att jag ska orka med plattformare. När man ser bortom den grafiska presentationen och små gimmickar så handlar allting bara om att hoppa från plattform till plattform


Fast så här skulle man kunna summera och förenkla alla genrer någonsin.

Det är en stor skillnad på spelen du nämner, och jag har svårt att kalla speldesignen i Braid för en gimmick.

Det blir som att generalisera hela spelindustrin med "man styr ju en karaktär med en spak i alla spel, ingen variation alls" ;)

Joakim Kilman18 jul 2012q

Oskar Skog:

och jag har svårt att kalla speldesignen i Braid för en gimmick.


Det är att fundamentalt missa alla poänger som går att missa om man gör det.

Heartbeat Sensor18 jul 2012q

Midvintern:

Den enda anledningen att Spelunky kallas ett roguelike är att kartorna är slumpgenererade och det är knappast vad genren handlar om vilket gör mig lite arg som roguelike-älskare fascinerad av genrens karaktärsdrag.

Aftonbladets recension nämner till och med kaxigt att roguelikes är en sub-genre av rollspel... men Spelunky har ju varken karaktärsutveckling eller någonting som ordagrant kan rollspelas, det är inget rollspel så hur kan det då vara ett roguelike? Helt omöjligt.


Alltså, ursäkta, men vilken total jävla bullshit. Det är ju du som inte förstår roguelikes över huvud taget, inte skaparna av Spelunky. Ramverket i Spelunky, från de slumpmässiga banorna till karaktärsprogressionen (via utrustning, då, inte XP) till hur sur butiksägaren blir om du försöker stjäla och allt däremellan är 100% roguelike. Att det sätts i ett plattformsperspektiv gör inte att det helt plötsligt inte stämmer och du har en otroligt simpel syn på spel om du tror det.

Sarato18 jul 2012q

Bästa Arcade-spelet somf inns. Självfallet ska man köpa det.

styris18 jul 2012q

Midvintern:

Sedan XBLA har det kommit alldeles för mycket Braid, N+, Trine, Meatboy, Limbo, Shift för att jag ska orka med plattformare.


Det du nämner är flera av dom bästa spelen som kommit denna konsollgeneration, men tycker du dom är skit utan att ha spelat dom så får du väl sitta och ha tråkigt med din/dina konsoller.

Johan Olander18 jul 2012q

Får väl skaffa det här då.

Midvintern18 jul 2012q

Heartbeat Sensor:

Det är ju du som inte förstår roguelikes över huvud taget, inte skaparna av Spelunky.


Starka ord, men väldigt svag fortsättning.

Heartbeat Sensor:

karaktärsprogressionen (via utrustning


Oj, vilket djup! Man kan plocka upp en kappa som gör att man kan glidflyga och köpa ett par stövlar som gör att man kan hoppa högre. Skulle du kalla Robot Wants Kitty för ett rollspel? Eller är Super Mario Bros ett rollspel bara för att man samlar på sig mynt mellan nivåerna och man i de senare delarna även kan samla på sig svampar och eldblommor att spara mellan nivåerna? Tror du att förmågan att kunna plocka upp föremål och behålla tills man dör skapar rollspel så är du en idiot. Blev Halo ett rollspel från och med trean då man kunde plocka upp utrustning och bära med sig? [tired]

Du kan fråga en miljon människor om vad ett rollspel är och ingen kommer att hålla med dig om att Spelunky är ett rollspel eller att det har någon nämnvärd karaktärsutveckling. Spelet har inte ett knyst mot djupet av någon av de större roguelike-spelen och inte ens djupet av de flesta mindre om ens något. Spelet är en plattformare och hade det inte varit endast för de slumpgenererade kartorna så hade det aldrig någonsin jämförts med roguelikes och hade det inte marknadsförts som det så hade jämförelsen aldrig gjorts. Absurt.

Oskar Skog18 jul 2012q

Midvintern:

Du kan fråga en miljon människor om vad ett rollspel är och ingen kommer att hålla med dig om att Spelunky är ett rollspel


Vem försöker få Spelunky till att vara ett rollspel mer än du i den här tråden?

Att det lånar element från roguelike-genren gör inte att det har ambitioner på att vara ett rollspel.

Midvintern18 jul 2012q

Oskar Skog:

Vem försöker få Spelunky till att vara ett rollspel mer än du i den här tråden?


Heartbeat Sensor:

Ramverket i Spelunky, från de slumpmässiga banorna till karaktärsprogressionen (via utrustning, då, inte XP) till hur sur butiksägaren blir om du försöker stjäla och allt däremellan är 100% roguelike.


Är någonting 100% roguelike så bör det bara ett rollspel eftersom roguelikes är en subgenre till rollspel och inget annat.

Mabec18 jul 2012q

Basta! *Näven i bordet*

Oskar Skog18 jul 2012q

Midvintern:

Är någonting 100% roguelike så bör det bara ett rollspel eftersom roguelikes är en subgenre till rollspel och inget annat.


Om något är 100 procent roguelike är det ett roguelike.

Spelunky är inte till 100 procent ett traditionellt roguelike. Däremot lånar det inslag vi ofta förknippar med den genren och placerar dom i ett annat sammanhang.

Joakim Kilman18 jul 2012q

Jag tror dock att jag håller mig till gratisoriginalet. Dels för att jag fortfarande har spelat det ganska lite, men mest för att jag inte orkar harva med Xbox mer (den är brorsans, och så).

Midvintern18 jul 2012q

Oskar Skog:

Spelunky är inte till 100 procent ett traditionellt roguelike. Däremot lånar det inslag vi ofta förknippar med den genren och placerar dom i ett annat sammanhang.


Vad lånar det? "Permanent död" (vilket knappast stämmer eftersom man kan skapa genvägar till var fjärde nivå som fungerar som saves eller extraliv i vilket annat spel som helst), vilket inte är någonting utmärkande i genren utan snarare vanligt eller standard och därför inte kan anses vara särskilt inspirerat från roguelikes i just det här spelet i en genre som annars inte har permanent död, och slumpgenererade kartor. Nivån av oförlåtandehet ligger med andra ord i nivå med många andra svårare indie-plattformare. Slumpgenererade kartor gör det knappast till ett roguelike. Och ett fåtal power-ups är inte ens nämnvärt som utrustning eller karaktärsutveckling jämfört med spel där man kan utrusta sig med tio eller tjugo av flera tiotusentals unika föremål samtidigt.

Vill spelet säga ett det är svårt så kan det väl säga att det är svårt istället för att snylta på roguelikes stigande popularitet hos hardcoregamers. Många spel försöker "vara roguelikes" genom att helt enkelt lägga till ett iron-man-läge som det också kan kallas men i så fall kan man kalla det iron-man-spel, eller perma-död-spel för ett roguelike handlar om så mycket mer än så.

Roguelike. Rogue like. Like Rogue. Eller åtminstone likt Hack, Moria, Larn eller deras spirituella uppföljare NetHack, Angband och ADOM.

Oskar Skog18 jul 2012q

Midvintern:

Vad lånar det? "Permanent död" (vilket knappast stämmer eftersom man kan skapa genvägar till var fjärde nivå som fungerar som saves eller extraliv i vilket annat spel som helst)


Om du använder genvägar kan du inte få achievement för att klara spelet.

För att låsa upp en del genvägar måste man gå från början och långt, långt in i spelet med rätt föremål.

Att spela Spelunky är att börja från början varje gång.

Midvintern:

gör det knappast till ett roguelike.


Igen, det är inget traditionellt roguelike.

Midvintern18 jul 2012q

Oskar Skog:

Igen, det är inget traditionellt roguelike.


Lite som Skrillex inte är traditionell dubstep. Det vill säga inte alls. Jag tycker att det är en styggelse när man ska kalla någonting för någonting helt annat bara för att snylta på dess popularitet eller för att man inte vet bättre. Våga uppfinna nya termer. Men Spelunky lär i första hand vara inspirerat av Spelunker som det är väldigt likt och absolut är ett plattforms-spel så varför man inte skulle kalla det ett plattforms-spel vet jag inte.

Tobias Söderlund18 jul 2012q

Men, Midvintern... snylta på dess populäritet? Rougelikes, populära i dagsläget? Jaja, whatever floats...

[bigsmile]

Oskar Skog18 jul 2012q

Midvintern:

helt annat bara för att snylta på dess popularitet


Genom att använda "roguelike" i kombination med Spelunky lär man snarare ge uppmärksamhet till den genren än att "snylta" på den.

lastninja18 jul 2012q

Recensionen slog an rätt strängar. Har tankat hem PC-versionen.

Benjamin Knopman18 jul 2012q

Det där om bilder i huvudet som man borde göra spel av ...

Jag hade en. Och den är nästan exakt återskapad i Nifflas indiepärla Knytt Stories. Känslan av ensamhet, liten mot stor, märkliga och organiska värlar, skuggor. När jag första gången startade spelet kändes det som att färdas tillbaka till min barndoms dunkla nätter.

Extremt fin recension, för övrigt. Jag hör Jocke Berg visksjunga "minns du hur det var?" med jag läser.

Midvintern18 jul 2012q

Tobias Söderlund:

Men, Midvintern... snylta på dess populäritet? Rougelikes, populära i dagsläget? Jaja, whatever floats...


Roguelikes är trendiga hos hardcore-gamers och har rykte för att vara bland de svåraste svåra men oförlåtligt rättvisa. Ringer fint. Lite som när N.E.R.D släppte sin senaste singel... producerad av Daft Punk.

"Blablabla... blaspelunkerbla.. roguelike"
"Aaah!"


En annan bättre liknelse vore att släppa ett rollspel nu idag med orden "från skaparna av Dark Souls" på omslaget. Instant cash.

Tvekar för övrigt på att många som inte är hardcore nog att känna till roguelikes känner till Spelunky.

Kiriakis18 jul 2012q

Midvintern:

Sedan XBLA har det kommit alldeles för mycket Braid, N+, Trine, Meatboy, Limbo, Shift för att jag ska orka med plattformare. När man ser bortom den grafiska presentationen och små gimmickar så handlar allting bara om att hoppa från plattform till plattform


Plattformare handlar för mig iaf om presentationen, utmaning eller en intressant mekanik. Jag kan bryta ner varenda genre som du gjorde nyss [smile]

lonian18 jul 2012q

Jag måste nog skaffa en XBOX360

Mattias Frost18 jul 2012q

Det här verkar vara något för mig. Kanske till helgen!

Tobias Söderlund18 jul 2012q

lonian:

Jag måste nog skaffa en XBOX360


Åh, säg till när/om du gör det!

[love]

Konstnären18 jul 2012q

Rörande slutkläm:"ses snart". :´)

swell19 jul 2012q

För att summera tråden:
Eftersom jag inte tycker att Skrillex är riktig dubstep låter jag bli att testa detta spel. (Även fast recensionen gjorde mig mer sugen än på länge!)

lackofselfcontrol19 jul 2012q

Som motvikt kan man ta och lägga upp Insomnias recension av spelet (varav stor del av första sidan tillägnas åt att beskriva att det INTE är en roguelike, haha [crazy]):

http://insomnia.ac/reviews/pc/spelunky/page_01.php

Snubben som driver sidan är en arg jävel, men skriver väldigt underhållande texter. Betyget är 2/5.

Joakim Kilman19 jul 2012q

lackofselfcontrol:

Insomnias recension


Det går ju inte att läsa! En smal remsa vit text mot svart bakgrund. Asjobbigt.

Dessutom gillar karln att skriva FAGOTS! med versaler. Det går rätt bort.

Tobias Söderlund19 jul 2012q

Det verkar som att de som menar sig ha koll på vad rougelikes är, är rätt otrevliga i tonen överlag. Hinner bara en liten bit in texten innan han börjar tjöta om vilka "fagots" som inte... etc.

Orka.

Brallan19 jul 2012q

lackofselfcontrol:

Som motvikt kan man ta och lägga upp Insomnias recension av spelet (varav stor del av första sidan tillägnas åt att beskriva att det INTE är en roguelike, haha ):

http://insomnia.ac/reviews/pc/spelunky/page_01.php


Det där var bland det larvigaste jag läst i mitt liv.

Midvintern19 jul 2012q

Brallan:

Det där var bland det larvigaste jag läst i mitt liv.


Läser man mellan "fagots" så stämmer det dock.

Exorph19 jul 2012q

Fagot. [love]

Brallan19 jul 2012q

Midvintern:

Läser man mellan "fagots" så stämmer det dock.


Det kanske det gör. Men så jävla larvigt att ens ta sig tid att bli upprörd över något sådant. Ibland undrar jag om tv-spelare är dom barnsligaste människorna på jorden.

Midvintern19 jul 2012q

Brallan:

Det kanske det gör. Men så jävla larvigt att ens ta sig tid att bli upprörd över något sådant. Ibland undrar jag om tv-spelare är dom barnsligaste människorna på jorden.


Ut på stan och fråga vilket lag Zlatan spelar för så ska du få se på löjliga människor.

Oskar Skog19 jul 2012q

Midvintern:

Ut på stan och fråga vilket lag Zlatan spelar för så ska du få se på löjliga människor.


Som vad?

Midvintern19 jul 2012q

Oskar Skog:

Som vad?


Som fotbolls-fanboys. Eller sport-fanboys. Eller fanboys av vad som helst.

Oskar Skog19 jul 2012q

Midvintern:

Eller fanboys av vad som helst.


Jo, men vilket lag skulle dom svara att Zlatan spelade för?

Det finns liksom inte så många alternativ.

Midvintern19 jul 2012q

Oskar Skog:

Jo, men vilket lag skulle dom svara att Zlatan spelade för?

Det finns liksom inte så många alternativ.


Manchester United, Barcelona, Frölunda...? [rolleyes] Jag har ingen koll på fotboll.

Exorph19 jul 2012q

Nu är jag förvirrad.

lonian20 jul 2012q

Tobias Söderlund:

Åh, säg till när/om du gör det!


Det kommer troligtvis då min önskelista på xbox360 spel stigit till tio stycken eller liknande.

Mattias Frost20 jul 2012q

Brallan:

Ibland undrar jag om tv-spelare är dom barnsligaste människorna på jorden.


Spoiler:

Dold text: Det är dom. ;)

Mattias Frost23 jul 2012q

Köpt och testat en stund.

Påminner om The Binding of Isaac i designen, fast i olika genrer. Jag gillar.

Tycker dock att slumpmomenten används på lite fel sätt. Det blir för mycket "nu måste jag chansa och hoppa ner i den här gropen". När den chansningen resulterar i en oundviklig kedjereaktion som gör att jag förlorar mina tre hjärtan utan att kunna göra något åt saken. Orättvist, som sagt. Hade hellre sett mer slump i föremål vs miljö. Men det kanske kommer senare.

*Spelar vidare*

Oskar Skog27 jul 2012q

Mattias Frost:

nu måste jag chansa och hoppa ner i den här gropen


Lite sent, så du kanske har upptäckt det här redan, men:

Det går att skjuta rep nedåt.

Mattias Frost27 jul 2012q

Oskar Skog:

Lite sent, så du kanske har upptäckt det här redan, men:

Det går att skjuta rep nedåt.


Upptäckte det igår, och livet blev lite enklare. :)

Går det förresten att döda försäljaren? Jag vill ju ha GRATIS GREJER :D. Men får bara spö. :(

Oskar Skog27 jul 2012q

Mattias Frost:

Går det förresten att döda försäljaren?


Absolut :)

Kasper här27 jul 2012q

Midvintern:

Jag har ingen koll på fotboll.


Är du... bög?

Dold text: lolz

RetroFanatic28 jul 2012q

Sarato:

Bästa Arcade-spelet somf inns. Självfallet ska man köpa det.


Men jag har ingen 360. [cry]

Oskar Skog:

Det är de dagar han antingen kommer eller går. Han är på väg men inte riktigt än.


Det här sliter itu mitt stackars sinne. Jag försöker förstå vad du menar uppbyggnaden känns ologisk. Som om att en fråga som egentligen bara kan ha ett svar ändå har två. Också har jag varit uppe på tok för länge och är trött som en sten.

Grym recension. Kunde inte slita mig förrän jag läst klart.

Oskar Skog28 jul 2012q

RetroFanatic:

. Jag försöker förstå vad du menar uppbyggnaden känns ologisk.


Jag har sonen varannan vecka. Vi hämtar/lämnar på fredagar.

Fredagar är alltså de dagar han "kommer eller går". Det är en fredag när han är på väg.

ENKELT!

RetroFanatic29 jul 2012q

Oskar Skog:

Fredagar är alltså de dagar han "kommer eller går". Det är en fredag när han är på väg.


Det var uppbyggt som en dikt, visserligen.

parantes 4 aug 2012q

Har spelat sisådär "dött 200 gånger nu". Jag suger på spelet, men det är väldigt roligt.

Timber18 aug 2012q

Jag läste recensionen först idag, köpte spelet för två veckor sedan själv. Underbar recension, Oskar. Den beskriver mina känslor väldigt bra också - även om jag ännu inte har barn så har jag ju själv varit barn och är nog ganska barnslig av mig. :)

Jag har aldrig spelat ett "Arcade"-spel som rört upp de här känslorna i mig. Visst, Braid är fantastiskt och klurigt, Shadow Complex var fantastiskt och hade härlig känsla i kontroller... men de spelen tog slut.

Första gången jag spelade Spelunky (ej tutorial) tog det slut på några sekunder. Första känslan var "Jaha, har jag slösat pengar på ett nytt omöjligt spel.

Jag spelade igen och lärde mig att akta för fällorna som skjuter pilar. Jag hör ett gnällande ljud och lokaliserar en gnällig bulldog som bara väntar på att bli räddad och slicka mig i ansiktet och ge mig en extra hitpoint. (Ja, spelet har humor, pussen behöver inte delas ut av en blond dam)

Jag känner mig som världens sämsta plattforms-spelare när jag spelar Spelunky... ändå vill jag spela igen.

Första gången jag såg en jättespindel blev jag livrädd, andra gången lärde jag mig att fly från den - tredje gången lärde jag mig att jag kunde döda den.

Efter ett tag går besvikelsen av att bli dödad, över till en glädje att vara närmre målet än någonsin. Jag berättar om spelet till en arbetskompis varje dag. Jag har ingen aning om han ens lyssnar, men jag gillar att berätta om Spelunky.

Utan att avslöja alldeles för mycket, så kan man låsa upp genvägar. Sättet att låsa upp en genväg är rejält frustrerande. En frustration som går över i ren eufori när jag lyckas. Alla som har lyckats låsa upp den genvägen vet vad jag talar om.

Äntligen ett spel som utmanar mig, är klurigt, elakt, frustrerande, mystiskt... och så underbart!

RocketShoe18 aug 2012q

Helt fantastiskt spel. Kan inte slita mig ifrån det. Köpte Mass Effect 3 samtidigt som jag köpte Spelunky. Tycker det ser ut som ME fordralet börjat samla lite damm...

Det går inte att sluta spela. Bara en gång till, bara en gång till. Spelet kan vara extremt brutalt ibland. Allting kan gå som på räls sen rätt som det är så missar man ett hopp över ett par taggar med en millimeter och går en säker död till mötes. Eller en fladdermus som puttar ner en över en kant och startar en helt galen kedjereaktion. En spindel precis ovanför utgången när man bara har ett hjärta kvar. Eller en groda. Dom där jävla grodorna som alltid lyckas hoppa på en på något vänster.

Men sen börjar man om och tänker den här gången kommer det gå bättre. Den här gången ska jag vara mer försiktig. Den här gången kommer jag klara det. FAN HELVETES JÄVLA GRODA! [love]

Bra recension i övrigt. Tycker du förmedlade väldigt bra vad som gör spelet så bra Oskar.

Oskar Skog18 aug 2012q

Timber:

Underbar recension, Oskar.


RocketShoe:

Bra recension i övrigt


<3

Tremolo22 aug 2012q

Varje gång jag läser en recension skriven av dig Oskar är jag övertygad om att det inte finns någon som är bättre lämpad att vara far [love][smile]

helvete23 aug 2012q

för svårt och för frustrerande. jag hatar att jag suger på det, men så är ligger det till. jag vill verkligen gilla det här för det är ju faktiskt kul, tills jag för sista gången dör på djungelbanehelvetet och stänger av

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.