RAINBOW MOON
(PS3)
Robert Larsson
Har du gott om tid? Gapar din kalender tom utan att du vet hur du ska fylla den? Var inte orolig, i Rainbow Moon hittar du svaret på hur du bäst dödar dina långtråkiga dagar, förutsatt då att du älskar retrodoftande strategirollspel med fokus på grinding.
Rainbow Moon är en charmig återgång till den gamla skolans RPG där tyngdpunkten ligger på monsterslakt, grottkrälande och en ständig jakt på erfarenhetspoäng. Spelet är utvecklat av tyska SideQuest Studios som tidigare har stått bakom shoot em up-serien Söldner X, men som nu gör en helomvändning för att ta sig an den anrika RPG-genren.
Äventyret tar sin början i en mystisk skog, där du i rollen som den något intetsägande hjälten Baldren är på jakt efter din svurna fiende Namoris för att utkämpa en duell. Skogen är ökänd för sina mystiska portaler, och när Baldren finner en som är aktiv blir han förstummad av dess charm. Namoris ser då sin chans och knuffar in Baldren i portalen så att den slungar iväg honom till en hemlighetsfull plats vid namn Rainbow Moon. Baldren är nu strandsatt på den gåtfulla månen och måste använda all sin list för att kunna ta sig hem igen.
Någon förstklassig berättelse är det inte tal om i Rainbow Moon, den är enkelt skildrad och det läggs ingen större vikt på tilldragande karaktärer eller välskriven dialog. Krut har istället lagts på ett absorberande stridssystem och tillsammans med spelets gulliga och detaljerade grafik skapar det en attraktiv inramning som mer än gottgör för den bristfälliga historien.
Rainbow Moon följer slaviskt genrens välbekanta modell och har man någon gång varit i kontakt med ett RPG dröjer det inte länge förrän spelreglerna är förstådda. Världskartan är enorm och innehåller mängder med byar, grottor, fiender och hemligheter. Upptäcktsfärden sker ofta till fots, men då och då får du tillgång till en liten båt att färdas i för att kunna resa till nya kontinenter och öar.
Inledningsvis är det en enkel affär och den okonstlade utformningen bjuder in för lättsamt spelande. Under tiden avtäcks dock mer och mer av Rainbow Moons sanna ansikte och det är då du kommer förstå hur många timmar det behövs för att få tillgång till spelets riktiga djup.
Främst gäller detta stridssystemet som inte riktigt kommer igång förrän ett flertal timmar in. Fienderna dyker upp antingen på skärmen, eller i slumpmässiga strider, och i sann RPG-anda är det turordningsbaserat med en stor dos strategi inbakat. Spelplanen består av ett rutnät där du placerar ut dina karaktärer och planerar dina val. Din karaktär har ett visst antal rundor att tillgå, och så även fienderna, och det gäller att förutse dina och deras manövrar hela tiden. Det defensiva arbetet är extra viktigt att tänka på och sover du på dina val är du död på några sekunder. Det gäller att utnyttja sina specialförmågor på bästa sätt och lyckligtvis finns det många spännande varianter att botanisera bland.
Rainbow Moon är designat för lång och tålmodig grinding. Merparten av äventyret bygger på att ge sig in i strider stup i kvarten och i början kan detta vara en aning frustrerande. Du får nämligen väldigt lite tillbaka i form av erfarenhetspoäng och pengar. Likvida medel är dessutom livsviktigt då precis allt i spelet kostar pengar, till och med onödiga saker som att låsa upp användandet av din karaktärs tillbehör, eller fler utrymmen i ditt inventarium. Den ständiga grindingen förtar också en del av upptäckarlusten eftersom det inledningsvis känns som att man bara slaktar monster, när man istället vill traska runt i den inbjudande världen.
En annan irriterande funktion är hungersystemet som gör att du måste mata din karaktär. För precis som i verkliga livet så bidrar hungersnöd till oundviklig död, och du måste ständigt hålla koll på mätaren så att den inte hamnar på rött. Varför utvecklarna har lagt in det här går bortom mitt förstånd då det varken är roligt eller funktionellt på något sätt. Det ligger mest och gnager i bakhuvudet när jag tar mig från punkt A till B, eftersom jag aldrig kan slappna av utan att kolla ryggsäcken efter lämplig mat.
Rainbow Moon har ett par dumma designbeslut, och framförallt har det en hög tröskel som måste klivas över innan belöningarna kan skördas. Men när uppförsbacken väl börjar plana ut uppenbarar sig ett underhållande rollspel som kräver både engagemang och uppmärksamhet av dig som spelare. Den färggranna världen är en fröjd för ögat och musiken är av absolut toppklass. Det är utmanande och uppslukande på samma gång och efter en längre tids spelande glömmer man bort både tid och rum.
012345678910
Stumm • 23 jul 2012 0q
Det har även platinumtrofé för den som har massor med tid över.
Själv har jag bara hunnit med 50 timmar hittills.