Nyheter

Oscar Nygren recenserar The Real Texas

THE REAL TEXAS
(Windows (testad), Mac, Linux - The Real Texas finns att köpa på spelets hemsida. Det kostar i nuläget 7,95 dollar)
Oscar Nygren

Calvin French tycker nog inte att spelindustrin mår särskilt bra. Jag misstänker att han förbannar dagen då 70- och 80-talens pionjärer kånkade sina datorer upp för källartrapporna i föräldrahemmen och in i likblekt IKEA-inredda kontorslokaler. Förmodligen skriver han ilsket hotfulla brev till EA:s huvudkontor när han får lösningen till barnsligt enkla pussel klottrade på nästippen. Och kanske, bara kanske, spottar han i ditt öga om du frågar honom varför, när han suckar att ”det var bättre förr”.

Detta är bilden man får av French genom hans senaste spel. I The Real Texas har han skapat ett äventyr som är nostalgiskt ut i fingertopparna, in i ryggmärgen och långt ned i hårsäckarna. Det blundar naivt för speltekniska nymodigheter och försöker låtsas bort de senaste tio åren. För Calvin French har inte mycket till övers för vad branschen har att erbjuda idag.

Så han har gjort ett spel som handlar om hemlängtan.

Sam har sin cowboyhatt med sig i resväskan. Det har han jämt. Han står ensam i lobbyn till ett gammalt engelskt hotell. Personalen syns inte till. En broschyr som ligger och skräpar på marken försöker fånga hans intresse med löften om frukostar med te och berättelser om byggnadens anrika historia.

Sam är långt hemifrån.

Hotellet är tomt på folk med fullt av märkliga saker. Stora låsta dörrar pryds av konstiga symboler och mitt i stora salen finns en väldig, blå virvlande portal som leder rakt in i en vägg. Sam är rastlös – fortfarande har ingen checkat in honom eller hjälpt till med hans väskor. Och i Texas väntar man inte, där agerar man! Så Sam sätter på sig sin hatt och tar klivet in i det okända.

På andra sidan portalen väntar en besynnerlig plats uppbyggd av minnen och drömmar, där vilda västern aldrig blev tam. Här lever människor på sina egna villkor. De bor vägg i vägg med det okända – mil efter mil av outforskad vildmark. Sam hinner knappt gå en meter innan en gammal gumma beväpnar honom med en revolver. Han har hamnat i Strange, Texas, en stad som behöver en cowboy.

Här börjar ett Zelda-inspirerat äventyr fullt av humor, märkliga karaktärer och undangömda hemligheter. Strange visar sig snabbt göra skäl för sitt namn. Gumman med revolvern uppmanar Sam att han borde ta ett snack med banditen Charles, som bedriver en suspekt verksamhet norr om staden. Och magikern Xartan, som låst in sig i sin borg, skulle också behöva göras någonting åt. Här är tiden ur led. Nutidens surrande myller kolliderar med lugnet från det förflutna och det är i dessa absurda ögonblick som Strange glimrar till och blir en magisk plats. När saker från Sams moderna vardag penetrerar västern-idyllen uppstår en härlig mix av humor och mystik. I en grotta blockeras vägen av en trasig parkeringsautomat som häver ur sig förolämpningar – en scen som inte bara är rolig utan även ger uttryck för en frustration inför en samtid där allting är komplicerat och krångligt.

Tyvärr klarar French inte av att hantera sin nostalgiska böjelse med samma finess i andra avseenden. The Real Texas påminner mig alldeles för ofta om 90-talets mest frustrerande spelminnen. Sam stapplar fram på stela ben och måste stå stadigt stilla för att mäkta med att manövrera sin revolver. Harmlösa salamandrar och slemklumpar blir irriterande dödsfällor och den bästa taktiken visar sig vara att kort och gott rusa över slätterna.

Allra mest förlegat doftar dock problemlösningen. Den är sällan avancerad och kretsar på klassiskt äventyrsmanér mest kring att hitta rätt föremål att använda i rätt situation. Ändå blir jag tvungen att spendera pinsamt mycket tid i den välbesökta hjälpsektionen på spelets Internet-forum. Varje framsteg jag gör i äventyret tycks leda mig in i en ny vägg. Ständigt finner jag mig vilse när jag saknar allt från nycklar till användbara vardagsbestyr, som gömts undan någonstans i staden, vildmarken eller, i värsta fall, i en farlig grotta. Med minimal vägledning tvingas jag söka längs stigar jag sedan länge trampat upp och hunnit tröttna på. För mig bidrar det varken till spänning eller hjärngympa. Jag blir mest frustrerad av det låga tempot.

I en tid där topplistespel stolt pryder sina titlar med ord som ”new” och ”returns”, torde nostalgiska The Real Texas vara en given fullträff. Men våra barndomsälsklingar var inte alltid perfekta, vilket Frenchs mossiga spelmekaniska idéer belyser alltför väl. De hindrar mig från att fullt ut kunna njuta av den spännande värld han har skulpterat, där drömmar om svunna tider flyter samman med modern frustration. The Real Texas är ett spel med två olika sidor som motarbetar varandra. I ett andetag får det mig att sucka uppgivet och fingra efter escape-tangenten, medan det i nästa lockar mig till skratt och förundran.

Man måste alltså vara väl förberedd om man funderar på att ta klivet in i Strange, Texas. Vill man se stadens allra bästa sidor krävs det ett osvikligt tålamod. För allting var inte bättre förr, hur mycket French än insisterar.

När han börjar bygga på sitt nästa projekt hoppas jag att han har förstått det.

012345678910