THIRTY FLIGHTS OF LOVING
(Windows - går att köpa på Steam / Blendo Games)
Oskar Skog
Jag har spelat i mer än 30 år.
Det blir många timmar.
Lika många som det tog för Neil Armstrong att göra sig redo för att åka till månen och ta sig fram och tillbaka dit.
Han besökte bara en plats.
Jag har besökt tusentals.
Han får statyer. Vad får jag?
Jag får spela Thirty Flights of Loving. Han är död.
Av alla de timmarna som jag har spelat är de 15 minuter som det tar att spela Thirty Flights of Loving den allra bästa sammanhängande sekvensen jag har upplevt.
Och jag har ingen aning om varför*
För Thirty Flights of Loving är helt linjärt. En resa i förstapersonsperspektivet där interaktionen har en minimal betydelse och där allt man behöver göra är att hålla in W i WASD och trycka på E ett par gånger. Det är en kortfilm, en novell som är en sida lång, en film av Quentin Tarantino där man klippt bort all dialog.
Jag spelar om det.
Och igen.
Jag försöker förstå det.
Det följer med mig in i drömmarna när jag somnar. Jag vaknar med det.
Thirty Flights of Loving är en berättelse som jag får sätta ihop själv. Jag får hitta värdet i den. Jag får fylla i tomrummen i det som spelet aldrig visar.
Jag får göra den till min.
Och i en tid där spelindustrin inte vågar låta mig gå ett steg utan att visa mig vägen är det värt något.
Det är värt allt.
*Joakim Kilman har också spelat Thirty Flights of Loving men har heller ingen aning om varför. I övrigt håller han helt med ovanstående och fördelningen av innehållet i de 15 minuter det tar att spela Thirty Flights of Loving som cirkeldiagrammet visar.
Joakim Kilman • 7 sep 2012 0q