NHL 13
(360 (testat), PS3)
Joakim Kilman
Jag har slagits på digitala isar ända sedan Ice Hockey till NES. Kanske före det, till och med. Minnet är inte så bra på att ordna sig kronologiskt. NHL 13 är ingalunda det trettonde ishockeyspelet jag spelat i mina dagar, om man säger så.
Just EA Sports NHL-serie upptäckte jag, precis som alla andra, i början av 90-talet. Spelet fick ett enormt genomslag, även i den övriga popkulturen. NHL gjorde ett antal gästspel i amerikanska komedier, bland annat, varav det mest minnesvärda måste ha varit Swingers (med den hemska titeln Du, var är brudarna? på svenska), där Vince Vaughn visade hela världen hur man får Wayne Gretzkys huvud att blöda.
Nu har serien alltså nått år 2013, före oss andra. Den gör ju alltid det. På ytan har inte mycket hänt jämfört med NHL 12, men så fort man börjar spela så lägger man märke till alla förändringar och förbättringar i spelsystemet.
Mest påtagligt är så klart det nya fysikbaserade skridskosystemet, som gör det svårare och mer realistiskt att föra sig på isen. Man kan inte vända på en femöring längre, och ju högre fart desto större svängradie behöver man. Dessutom blir spelarnas balans en viktig faktor. Nu kan man snubbla över motspelare, eller helt enkelt falla omkull som en tönt om man är för vårdslös med sina skridskor.
Förändringen är högst välkommen. Det öppnar för nya spelsätt, och nya taktiker. Det öppnar för riktig ishockey. Eller ja, digitalt riktig.
Även AI:n har förbättrats, så att man nu kan lita lite mer på att backarna täcker upp rätt ytor, och att anfallare går med i anfallet på mer vettiga sätt. Det finns många subtila förbättringar här som man märker av ju mer man spelar. Alla spelarna på planen, inte minst målvakterna, agerar numera bättre och smartare än förut. Ingalunda utan brister, men bättre.
Jag spelade mest mot min bror inför den här recensionen. NHL 95 till DOS var det första spelet han köpte själv. Han beställde spelet genom en annons i den ökända gamla blaskan High Score. Det tog flera veckor för spelet att komma, och varje dag fram till dess sprang lillebror hem från skolan i hopp om att spelet hade kommit. Varje dag hade jag samma svar:
”Ja, men jag har kört över det med mopeden. Det är trasigt.”
Jag var en otroligt dryg tonåring.
Till sist kom spelet, och det går inte att underskatta hur många timmar vi spelade det tillsammans, och hur roligt vi hade med det när lillebror väl förlåtit mig för min sällsynt tråkiga humor. Vi hittade dock ganska snabbt enkla sätt att utnyttja den simpla AI:n i spelet så att matcherna inte sällan slutade 14-13, och liknande hisnande resultat.
Poängen är att serien har kommit väldigt långt sedan dess. Några sådana resultat blir det inte längre. Nu letar vi hela tiden efter nya sätt att bygga upp anfall, eller sätta stopp för motståndarens framfart. NHL 13 öppnar än en gång upp för lek och experimenterande. Det är oerhört uppfriskande.
Bara en så simpel detalj som att man nu kan åka baklänges även med pucken öppnar för nya möjligheter i form av att täcka pucken, eller att helt enkelt bara göra ett extra divigt mål. För det går att göra riktigt fina hockeymål i NHL 13. Med den uppsjö av nya animationer som den nya fysikmotorn medför, så blir man inte sällan imponerad sina egna bedrifter när man lyckas med något som ser mycket snyggare och svårare ut än vad det är (och som kanske är till 90 procent tur).
Spelet har ett rejält utbud av olika spellägen, både online och offline. Det bäddar för stor variation både när man spelar själv och mot andra. GM-läget, där man styr och coachar ett lag genom säsongerna, är både matigt och välgjort, till exempel.
Det finns i vanlig ordning ett antal ligor att välja mellan. Tyvärr har man nedgraderat Elitserien betydligt sedan NHL 12, vilket gör att det är väldigt trist att spela som Färjestad (finns inga andra värda lag), eftersom matcherna går i slow motion, och tacklingarna mer är lätta, försiktiga knuffar än något annat. Det är en ganska fånig underskattning, och framför allt ett märkligt designbeslut, eftersom det gör det otroligt otillfredsställande och poänglöst att spela andra ligor än NHL.
NHL-serien fortsätter att vara en briljant mötespunkt. NHL 13 kommer jag utan tvekan att fortsätta spela med min bror, och föra arvet från vår uppväxt vidare in i den fysikbaserade framtiden. Nu när jag inte längre har någon moped att köra över spel med så minskar dessutom problemet med eventuell frustration kring själva spelandet i sig. Nu är det bara lillebror, jag och en riktigt inbjudande virtuell is.
012345678910
![[rolleyes]](/gfx/smilies/rolleyes.gif){kind=small}
Galligan • 20 sep 2012 1q