SECRET FILES 3
(Windows)
Joakim Kilman
Har du någonsin tejpat fast en mobiltelefon på en katt för att avlyssna ett samtal? Då är Secret Files spelserien för dig.
Detta är den tredje delen i en tysk serie äventyrsspel av peka och klicka-sorten, som väldigt gärna vill vara som Broken Sword.
Det första spelet i serien lät oss bena ut vad som egentligen orsakade den där enorma explosionen i Tunguska 1908 (och tejpa katter, förstås). I det tredje spelet får vi istället brottas med en gigantisk konspiration gällande en gammal Arkimedes-formel.
Secret Files 3 är i princip identiskt med det första spelet på alla plan. Allting har stått stilla sedan 2006. Den livlösa grafiken, det klumpiga berättandet och de träiga karaktärerna. Berättelsen kretsar återigen kring den irriterande förnumstiga Nina och hennes likstela pojkvän Max.
Spelet börjar lyckligtvis med att den ovan nämnde träbocken Max blir kidnappad av några skurkar, men dessvärre får vi fortfarande dras med Nina hela spelet igenom. Hennes röstskådespelare är värdelös, och verkar inte ha någon aning om vad det är hon talar om. Ingen verkar ha förklarat för henne i vilket sammanhang replikerna uttalas, eller vad de är tänkta att förmedla. Slutresultatet blir att allting faller platt. Såväl dramatik som de pinsamma försöken till humor.
Humorn, ja. Den pendlar mellan Huset fullt-barnslig och direkt bisarr. Som när Nina, utan så mycket som en axelryckning, skämtar om att hon förmodligen är en änka vid det här laget. Hon levererar sina repliker så kallt och avfjärmat från allt vad mänskliga känslor heter att hon framstår som en riktigt obehaglig psykopat. Med världens sämsta sinne för humor.
Någon dramatik blir det inte heller tal om, då Nina som sagt inte reagerar på någonting som händer, annat än med dåliga skämt eller möjligen något som skulle kunna tolkas som mild förvåning. Möjligen.
Secret Files 3 gör små försök att inte vara lika linjärt som tidigare delar i serien, men lyckas inte med det. De alternativa lösningar som finns på problemen sträcker sig i regel bara till att man har två föremål i inventariet som kan fungera. Till exempel så kan man rispa ett hål i en vägg med både en galje och en spik. Dynamiskt, inte sant?
Äventyret låter spelaren besöka inte bara olika geografiska platser, som Alcatraz, Grekland och CERN i Schweiz, utan även olika tidsepoker. Vid några tillfällen reser Nina nämligen tillbaka i tiden genom sina drömmar, och får på så vis reda på värdefull information om mysteriet hon undersöker. Det är verkligen höjden av slappt berättande.
Bland annat får vi besöka Leonardo da Vincis Florens, där vi får nöjet att lösa ännu ett kattbaserat pussel. Hur det går till? Jo, man använder sin mobiltelefon på en bänk. Detta får Nina att spela upp sin störiga ringsignal, varpå en sur renässansitalienare häller ut lite fiskrens genom ett fönster för att han blir väckt. Sedan använder man fiskresterna på ett tortyrredskap och lockar in katten i det. Till sist används skrället som en blodhund för att spåra en fiskdoftande arab.
Till Secret Files 3 har utvecklarna anlitat inte mindre än tre manusförfattare med bakgrund inom film, för att dels få fart på berättandet, men även att få pusslen att kännas logiska inom speluniversumets ramar.
Det gick så där.
012345678910










Kinapuffar • 25 sep 2012 0q