RAYMAN: JUNGLE RUN
(IOS (testat), Android)
Joakim Sjöberg
Rayman, denna lemlösa 90-talsstjärna har under det senaste året gjort en storstilad comeback. Att påstå att Rayman Origins är denna generations roligaste plattformare är ett djärvt påstående men oavsett djärvhet så är det min högst subjektiva bild av genrens utveckling på senare år.
När man nu tar succén från vardagsrummens sköna tillvaro till den mobila plattformen känns utvecklingen högst naturlig. Där främst slutet av Rayman Origins handlade om precisa hopp och ett nötande för att klara banor har man nu valt att lyfta ut just denna delen och göra ett helt spel kring just att hoppa. I Rayman Jungle Run springer nämligen Rayman av sig själv och utmaningen handlar istället om att tycka på skärmen i exakt rätt läge och rätt längd. På förhand kan denna premiss verka aningen tråkig men jag kan försäkra er att så är inte fallet.
Rayman Jungle Run är nämligen ett av de absolut bästa mobilspel jag spelat. Allt från banornas perfekta längd till att själva grunden, hoppandet, är precis så väl genomfört som det krävs för att helheten skall fungera. Spelet i sig består av fyra världar med nio banor i varje värld. Varje värld är centrerad kring någon specifik egenskap hos Rayman. Det handlar om att enbart hoppa för att sedan glidflyga, springa på väggar eller slåss. När du klarat en värld kan du sedan använda din nyligen lärda egenskap i nästa värld för att mot slutet kombinera alla fyra egenskaperna. Tyvärr känns dessa fyra världar i snålaste laget då man med enkelhet drar igenom världarna på högst två-tre timmar. Turligt nog är återspelningsvärdet högt då man på varje bana kan samla rubintänder för att låsa upp en tionde, lite svårare bana på varje värld. Detta genom att samla alla hundra lums som finns utspridda på varje bana.
På Rayman Jungle Runs kreditkonto skriver vi in ett antal minusposter. Dels har spelet alldeles för få låtar att njuta av medan du spelar, något som var ett av originalets absolut starkaste kort. Till detta skriver vi också in en brist på variation av banor. Även om spelet heter Jungle Run hade det varit roligt med en större variation både gällande miljöer och utmaningar. Det blir, tyvärr, lite som att spela samma bana om och om igen. När jag slutligen vill klaga på svårighetsgraden känner jag mig lite i petigaste laget, men för egen del hade en lite högre svårighetsgrad absolut inte skadat.
För 22 kronor som det kostar vid lansering finns det inget att snacka om, kasta dina pengar åt Raymans håll och njut. Förhoppningsvis får vi då mer av denna plattformens ädla vita riddare.
012345678910
RAYMAN: JUNGLE RUN
(IOS testat, Android)
Tobias Söderlund
Det stora problemet med Rayman Jungle Run är att det ut i fingerspetsarna känns som ett mobilspel och inget annat.
Uppenbart designat för att plockas upp när som helst, när man får några minuter över, då mycket av det som normalt sett ger en känsla av progression i liknande sammanhang bortprioriterats.
Fyra världar som är allt annat än distinkta, visuellt sett. 40 nivåer vars motståndsmässiga innehåll upprepas mer än det borde, och spelets sista nivåer är inte nämnvärt mycket svårare än dess första.
Till och med musiken slumpas fram, från en ytterst begränsad skara låtar.
Det svårt att se Rayman Jungle Run som något annat än en inte speciellt genomtänkt samling av extremt väl designade nivåer, som man spelar om och om igen för att få till den där perfekta rundan där man tömmer dem på innehåll med hjälp en perfekt kontroll, audiovisuellt presenterade i en klass för sig.
Lyckligtvis räcker det rätt långt.
012345678910
Johan Olander • 26 sep 2012 0q