Nyheter Välj vecka...v 25v 24v 23v 22v 21v 20v 19v 18v 17v 16v 15v 14v 13v 12v 11v 10v 09v 08v 07v 06v 05v 04v 03v 02v 01v 52v 51v 50v 49v 48v 47v 46v 45v 44v 43v 42v 41v 40v 39v 38v 37v 36v 35v 34v 33v 32v 31v 30v 29v 28v 27v 26v 25v 24v 23v 22v 21v 20v 19v 18v 17v 16v 15v 14v 13v 12v 11v 10v 09v 08v 07v 06v 05v 04v 03v 02v 01v 52v 51v 50v 49v 48v 47v 46v 45v 44v 43v 42v 41v 40v 39v 38v 37v 36v 35v 34v 33v 32v 31v 30v 29v 28v 27v 26v 25v 24v 23v 22v 21v 20v 19v 18v 17v 16v 15v 14v 13v 12v 11v 10v 09v 08v 07v 06v 05v 04v 03v 02v 01v 52v 51v 50v 49v 48v 47v 46v 45v 44v 43v 42v 41v 40v 39v 38v 37v 36v 35v 34v 33v 32v 31v 30v 29v 28v 27v 26v 25v 24v 23v 22v 21v 20v 19v 18v 17v 16v 15v 14v 13v 12v 11v 10v 09v 08v 07v 06v 05v 04v 03v 02v 01v 53v 52v 51v 50v 49v 48v 47v 46v 45v 44v 43v 42v 41v 40v 39v 38v 37v 36v 35v 34v 33v 32v 31v 30v 29v 28v 27v 26v 25v 24v 23v 22v 21v 20v 19v 18v 17v 16v 15v 14v 13v 12v 11v 10v 09v 08v 07v 06v 05v 04v 03v 02v 01v 52v 51v 50v 49v 48v 47v 46v 45v 44v 43v 42v 41v 40v 39v 38v 37v 36v 35v 34v 33v 32v 31v 30v 29v 28v 27v 26v 25v 24v 23v 22v 21v 20v 19v 18v 17v 16v 15v 14v 13v 12v 11v 10v 09v 08v 07v 06v 05v 04v 03v 02v 01v 52v 51v 50v 49v 48v 47v 46v 45v 44v 43v 42v 41v 40v 39v 38v 37v 36v 35v 34v 33v 32v 31v 30v 29v 28v 27v 26v 25v 24v 23v 22v 21v 20v 19v 18v 17v 16v 15v 14v 13v 12v 11v 10v 09v 08v 07v 06v 05v 04v 03v 02v 01v 52v 51v 50v 49v 48v 47v 46v 45v 44v 43v 42v 41v 40v 39v 38v 37v 36v 35

Ett utav de bästa spelen någonsin?

Jag tycker någon annan i redaktionen borde valt Gears of War i stället, eller möjligtvis Rainbox Six: Vegas.

Precis som Christoffer Holmbäck påpekar så fattas det titlar och The Elder Scrolls IV: Oblivion förtjänar något bättre en 18 sekunders video :( ... eller är det så kanske att ingen på redaktionen spelat spelet egentligen?

Även om det är typ dom bästa 18 sekunderna som någonsin fångats på film? :)

Nu känner jag att omröstningens regler gör det knöligt för mig. Det spel jag direkt kommer att tänka på som 2006 års bästa spel är Final Fantasy XII. Seriens bästa del sedan sjuan, och det bästa japanska rollspelet i modern tid.

Men det släpptes 2007 i Europa, och jag hoppas att det i alla fall nämns i det årets omröstning.

Bäst av spelen på listan är tveklöst Shadow of the Colossus, som jag spelade och älskade hösten 2005. Så det känner jag inte riktigt att jag kan rösta på här.

Så det blir en tråkig annat-röst för min del.

Tycker det finns en bättre video med just fanboyen där mar först snackar med honom, sedan skjuter pilar upp i skyn och sedan snackar med honom igen och sedan väntar för att han ska bli träffad.

Sedan finns ju videos på 100 sätt att dö på i Oblivion, den e bra också.

Gears of War.

Xboxflickans tjejkvällar förgyllde den hösten. Eventen blev till och med sponsrade. Kom dock bara tvåa... Men, fy fan vad jag älskade det spelet och sågen. Det var det enda vapnet jag använde.

Det finns många bra Oblivion-videor där ute, men jag tycker ändå att den jag valt representerar spelet på ett väldigt effektivt sätt! :)

Videon säger mig inte så mycket men jag förstår att den ska symbolisera någonting. Tycker bara det är synd att folk kanske missar storheten i Oblivion om man bara visar en kort snutt av spelet.

Jag måste skaffa mig Tales of Eternia helt enkelt...

Det här blir enkelt.



Shadow of the Colossus är världens bästa spel. Men inte för att det är så vackert, för att den sista stora kärleken nästan är helt utom räckhåll, för att hon är så vacker, och så vackert symboliserar det fina, oskuldsfulla när hon ligger där vid stenaltaret och blir ömt smekt av solens bleka strålar.

Visst gör det mycket.
Det är ett fint spel.
Otroligt fint till och med.
Det vidsträckta öde landskapet fyller mig med nyfikenhet och förundran, det grafiska detaljarbetet och den finstämda musiken är makalösa konstnärliga arbeten, där den kassa frameraten snarare hjälper än stjälper.

Det är ju så här vi minns våra vackraste drömmar. Suddiga, flimriga, bortom vetskapen om hur verkligt det vi upplever verkligen är verkligt.

Shadow of the Colossus är verkligt. Men det är knappt så man vill tro det.
Eller vågar.

Det är en otroligt vacker värld som suger tag i mig, drar in mig, är ett fulständigt epitom på hur spel verkligen kan sudda ut oss från det levande, det existerande, och låta oss custom-välja en helt ny existens.

Det är världens bästa spel.
Men som klyschan säger, det absolut vackraste med den suggestiva, trolska stämningen är att spelet hade klarat sig helt utan den.

Shadow of the Colossus är världens bästa spel för att det är så förbannat kul.



Seriöst, vem, som någonsin har känt adrenalinet ända ut i oklippta fingernaglar och kluvna hårtestar, blev inte alldeles till sig av tanken på att med svärd i hand bestiga gigantiska stenjättar, utkämpa en slutgiltig kamp där varje rörelse räknas, där varje andetag käns, där livet, där och då, uppträder sig som allra viktigast och omedelbarast - trots att vi återigen transplanterat det på en TV-skärm?

Tänkte väl det.
För det är precis vad Shadow of the Colossus erbjuder. The bossfight to end all bossfights - fjorton gånger om.

Med fantastisk variation, intrikata pusselelement och mysiga ridturer däremellan, som den perfekta interluden till det allra sista crescendot i din favoritlåt.

Fumito Ueda hyllas som en stor konstnär och spelskapare världen över - och den stora konsten i hans spel är hans förmåga att cut the crap - han visste - vet - exakt hur stor procentandel av många spel som är transportsträckor. Utfyllnad. Varför fylla ett spel till bredden med, öh, mellansekvenser och en sån där, vahettere, story, när det ändå bara är de maffiga bossarna vi vill spela?

Ueda bakade en tårta bara på NK-chokladknappen.
Och lyckades.

Shadow of the Colossus är livet - ett glasklart exempel på vad vi menar när vi säger att något "är livet".
Att stå öga mot öga med en gigantisk koloss, och sedan bestiga dess kropp, som är som plattformsbanor, undvika dess attacker som i vilket actionspels närstrid som helst, klura och knepa sig förbi dess komplicerade konstruktion i sann pusselanda är inte bara att uppleva en sammanfattning över några av det moderna spelmediets allra mest vitala ingredienser, utan att känna av en närvaro.

En närvaro, en känsla. En nerv. Ett slags här och nu, det som föräldrarna alltid tjatade om att man hittar utomhus, i lekparken eller på krogen, och inte hemma i TV-soffan. Att spela Shadow of The Colossus är att leva, så fullständigt och så totalt att känslan blir nästan utomjordslig.

När varje koloss fälls är det som om mitt perspektiv på livet vidgar sig. Som om jag förstår mer. Som om jag blir klokare, även fast det bara rör sig om fet action.

Och mina händer darrar, mitt hjärta slår fort, mina kinder är rosiga. Det rus, den känsla av att känna av varje liten blodådra i sin kropp, varje andetag, och vilket mirakel man är med fungerande hjärta och hjärna man känner i, under och efter stundens hetta är jämförbart med några av livets starkaste erbjudanden för De Som Faktiskt Går Ut Då Och Då.

Vinna på lotto. Återse en kär vän. Åka till Las Vegas. Ligga. Slåss för rättvisan.

I ett annat riktigt bra spel säger huvudkaraktären att han inte känner sig helt levande om han inte stirrar en fiende rakt i vitögat.
Att det bara är där och då som livet betyder något.
Jag är en harmlös människa utanför TV-skärmen, men jag förstår vad han menar.

Samtidigt är det svårt att påstå att även om spelet hade klarat sig utan sin vackra inramning, sitt trolska, underliggande buskap och den melankoliska stämningen. Och det är där som spelets verkliga storhet ligger.



Shadow of the Colossus är världens bästa spel för att det kombinerar det bästa av två världar. De två världar som vi, spelvärlden, börjar få allt svårare att sammanfoga.

Det är ett spel som är lika lämpat på en utställning som i en arkadhall.

... Och det är här, i den post-narvistiska tolkningen av Eau de Frangilets saknadstema från 1857 som vi hittar Wanda och hans desperata jakt efter ett bot från den kärlek hans hjärta så desperat bultar för, och i det omedelbara slitaget från den ack så gömda...

... Tio spänn för en koloss! Hörru Martin, pröva plz, jag har 18:57 som recktid på den där långa jäveln, knäck mig om du vågar din chicken, hä hä häää..

Det är ett spel som man kan slösa oändliga timmar på att analysera, på att ta reda på vem pojken och flickan egentligen är, och hur flickan kan botas genom att slakta sexton kolosser i ett fjärran land.

Eller att bara beundra den vackra omgivningen.

Men det är oändliga timmar man har över först när man upplevt några av de mest intensiva, storslagna och, omskrivningar åsido, sjukaste jävla ballaste striderna i ett spel, någonsin.
Cut the crap var det.
Ett lyckat recept.

I en tid där de här två världarna tycks glida allt längre ifrån varandra är Shadow of the Colossus limmet som kanske inte helt lyckas, men iallafall försöker hålla dem ihop.
Det är djupare och vackrare än Super Mario Galaxy; roligare och med långlivat än Journey.

Och ja, jag grät när eftertexterna rullat. Jag grät för att det var så vackert. Som så många andra saker som betyder något här i livet så var det sorgligt. Men vackert ändå. Det är konstigt, jag vet.
Men jag grät också för att jag nyss varit med om en av de absolut roligaste stunderna i mitt liv. Jag grät för att mina känslor av upprivenhet och sorg inte helt kunde täcka över den rosiga, rosa popcorndoften efter en hel dag på Liseberg.

Jag grät för fullkomligheten. Jag grät för de bästa av två världar.
För att Shadow of the Colossus har djup. Det är inte bara. Det är inte tunt på.

Bra spel är som lekplatser, säger Shigeru Miyamoto.
Titta mig i ögonen och säg att sexton awesome bossfajter inte är en lekplats värd att återbesöka. I sex år till.

--

Skulden då?

Ja, den finns där. Ständig och påtryckande. Och egentligen är jag värre än dig, egentigen är alla vi som håller metaforiska berättandemedel högt, men inte riktigt lika högt som genuin spelglädje och häftiga strider, värre än dig.

Att rädda sin flicka är en sak.
Att slakta sexton kolosser för att ha kul, däremot, är en helt annan.

Jag är ett monster.
Men är det inte där vi börjar närma oss spelets egentliga kärna?

Shadow of the Colossus handlar om att känna sig helt och fullt levande. Men som någon sa; hur känner sig människor idag levande? Är det ens möjligt?

Samma person menade att nej - människans utvecklade hjärna hindrar henne. Den tynger ner henne med sociala krav, med normer och med värderingar, med överanalys och tvångstankar. Bara genom att bedöva den, bara genom att sträcka ut handen mot sina inre primitiva rötter kan hon närma sig själva grunden i det vi kallar livet.

Det autentiska.
Det ofrånkomligt viktiga.
Inte undra på att så många dricker alkohol på helgerna.

Och sådan går kråksången: Människan är ett monster. Ett monster som inte kan leva utan att åtminstone någonting går snett. Livet, inte det jobbfrubarnpjox vi uppfostras in i, utan det råa, det starka, det betydande livet, är inte lämpat för henne.

Om hon inte gör något åt saken.
Om hon inte hittar tillbaka, till en tid då inte ADD-medicin och McDonalds stod ivägen.

Och om det är bara genom att vara ett monster som hon kan låsa upp livet en gång för alla, så öppnas paradoxen.

Hon är förhindrad av tekniken, samtidigt som tekniken gjort det möjligt för henne att hitta mening igen.

TV-spel.
Att få vara ett monster utan att någon nämnvärt kommer till skada.
Bra grejer.

Jo, skulden finns där, men jag gör som monster vanligtvist gör.
Skiter i den.

Jag ska ha kul, jag ska leva, jag ska känna den hetta, den omedelbarhet och den känsla av betydelse som det moderna människolivet inte kan ge mig.
Jag ska även, om Freud får sticka fram nosen igen, ligga.
Inga oskyldiga kolossögon i världen kan stoppa mig.

Monster var det.
Men jag stänger ute dem. Skuldkänslorna.
Jag är här igen, jag är en primitiv varelse utan begränsningar, driven endast av min starka vilja att driva ner mitt svärd i kolossens håriga hjässa.

Av min starka vilja att leva.

Och någonstans däremellan kommer vi till ett bokslut.
Att vad det egentligen handlar om, livet, är knutet till en fråga.
Vågar du?

Vågar du lägga ut hela din månadspeng för att uppfylla din stora önskan att åka fritt fall?
Vågar du dricka 13 öl för att samla ihop modet att bjuda upp den där hetingen i hörnet på dans?
Vågar du sticka ett år till England för att hitta dig själv?

Vågar du trotsa alla dina inre skuldkänslor, dina fördomar om dålig framerate och världens största stenklubba för att uppleva världens bästa spel?

Utan tvekan.

(Fast det där Katamari-spelet såg kul ut. Får kolla upp om det kan vara värt att testa.)

År 2006 släpptes Oblivion, det mest spektakulära open-world spelet jag någonsin hade spelat.

Samma år släpptes även en japansk tolkning av sandlådegenren, kuriositeten Steambot Chronicles.
Spelet beskriver sig själv rätt så väl, under titelskärmen kan vi läsa: ”A relaxing non-linear adventure.”, under menyskärmen hör vi: ”Be a bad guy if you want to... Steambot Chronicles!”.
Du är Vanilla Bean, och som honom utforskar du en öppen viktoriansk värld, på fot, eller för det mesta körandes din Trotmobile; en blandning mellan bil och mech-robot.

Du väljer helt och hållet Vanilla Beans personlighet, fast det betyder inte att du kan vara ond. Att vara en ”bad guy” är man genom att ge dryga svar som resulterar i att du blir uppfattad som en idiot.

Det är helt och hållet du som bestämmer vad du vill göra i den öppna sandlådevärlden.

Du kan spela instrument i ett band.

Du kan slåss på din Trotmobile.

Du kan hjälpa befolkningen i side-quests.

Du kan hyra en lägenhet och dekorera den i din smak.

Men egentligen så är det bara meningslösheter. Steambot Chronicles är sorglöst, avspänt och fram för allt meningslöst.

Det är skönt att fly ifrån sin seriösa och stressiga vardag, att spendera en timma på något totalt meningslöst. De enda mål som finns är mina egna. Jag springer runt i en naiv spelvärld och ägnar mig åt byteshandel för att tjäna pengar, för att köpa föremål i spelet som helt saknar betydelse.

Spelet har ingen storslagen story, spelmekaniken har inget större djup att bemästra.. Men jag gillar Steambot Chronicles ändå, jag gillar det för vad det är.

NEEEEJ, tryckte på fel knapp. Skulle rösta på Steambot Chronicles som något helt annat.

Twilight Princess är min barndom. Därför är jag diskvalificerad från denna omröstning, då det inte finns någonting tråkigare än när folk röstar på spel enbart av nostalgiska skäl.

För även om jag spelade igenom det för inte alls länge sedan, och älskade det då också, så har jag ingen aning om hur mycket av det som bara är minnen.

Och jag vill ju inte bli som någon av de där som tjatar om hur A link to the past/Super Mario World/ Son the Hedgehog 2 osv är de bästa spelen någonsin, och att de dessutom skulle vara "oslagbara".

Upp till 800 zombies på skärmen samtidigt, som alla kan slaktas med allsköns vapen och tillhyggen, i ett stort köpcentrum. Mer behöver inte sägas.

Tycker att du ska rösta ändå! Tror inte den här omröstningen är någon slags jakt på det objektivt bästa spelet för var år.

Varje generation av kids verkar ha ett eget Zelda spel. Själv är jag en Ocarina of Time-nostalgiker. De har kommit lite längre in i 20-årsåldern har A Link to the Past som sitt nostalgi-Zelda. Sedan finns det riktiga gamlingar som har varit med om Zelda 1 och 2.

Undrar om ungarna nu för tiden kommer ha Skyward Sword som "sitt" Zelda. Eller kanske blir det Ocarina of Time igen genom 3DS.

Dead or Alive 4, som ockso ar varldens basta fightingspel, NUFF SAID. Andra bra spel Gears of War, Big Brain Academy, Dead Rising, Lego Star Wars 2, Tomb Raider Legend och Oblivion.

Mitt hjärta säger We love Katamari, men det är Oblivion jag har lagt ned ofantligt mycket tid på.

Awesome spel!

Om jag dömer efter mina småkusiner så tycks det bli Ocarina of Time. Samtliga tre som fick båda spelen samtidigt glömde snabbt bort Skyward Sword och fastnade i Ocarina of Time.

FM-serien förtjänar mer cred, solklart. Man brukar tala om kompletta spel, att ett spel är så fruktansvärt marknadsstyrande och komplett är ovanligt. EA försökte men det gick inte. Att Konami köper FM:s databaser för sina Pro Evo-spel säger rätt mycket.

Suikoden V blev förbisett men det var helt fantastiskt och helt klart årets spel 2006.



Annars förtjänar även Dead or Alive 4, Kingdom Hearts II och Canis Canem Edit (Bully) att nämnas.

Fast Oblivion är ju typ det sämsta spelet Bethesda gjort.

Om någon nu vill påpeka att det säger ganska mycket om hur bra spel Bethesda gör så vill jag stoppa er direkt, för ni har fel.

Utan minsta tvekan. Jag köpte det på release, och det var min första bekantskap med serien. Begrep först knappt vad det var jag upplevde, men jag visste att det var vackert och bäst.

Även ställt mot de andra spelen i serien framstår We Love Katamari som ett unikum i knaserier och absurdhet, mycket tack vare att det även lyckades med konststycket att vara ett riktigt genomtänkt och bra spel, vilket det är ganska ensamt om.

Måste bara stryka under den meningen för det är ett så jävla bra JRPG, kan till och med vara min favorit i genren till PS2an.


Vi som spelade Morrowind innan Oblivion tycker definitivt så, men om jag ej spelat Morrowind hade jag nog älskat Oblivion lika mycket som många andra gjort =)

Kan jag tänka mig i alla fall!

Mother 3.

Tråkigt spelår. Jag älskade iofs Oblivion när det begav sig, men det håller verkligen inte idag.

Mästerverk. Även om man skulle råka vara rädd för hästar.

För övrigt; Football Manager 2007, really? Vad får vi i nästa tråd, en möbelexpansion till The Sims?

Skyrim.

EDF alla dagar!

Mmm tycker faktiskt Skyrim är snäppet sämre än Oblivion. Men Skyrim får en 9/10 av mig medan Oblivion får en 10/10. Tycker man det är dåligt idag är för att man förmodligen redan klarat allt i spelet alternativt sitter och småspelar spelet vilket gör att man inte riktigt kommer in i stämningen och atmosfären spelet har.

Gears of War. Shadow of the Colossus är fantastiskt, men GoW var en riktig käftsmäll. Hårdaste actionliret sen GoW.
GoW?
Ja, God of War

Någon har ju glömt Dreamfall: The Longest Journey...

Twilight Princess!
Det första spelet jag köpte för egna pengar till mitt Wii 2007, sedan dess har jag verkligen fått upp ögonen för spel i allmänhet för att detta var jävligt kul!

Suikoden V.

Är lite konfunderad. Är det bara Gamecube-versionen av Twilight Princess vi röstar på här? Wii-versionen kom väl i början av 2007 (mitt Wii kom i alla fall då, men jag fick vänta flera månader extra på det så jag kommer inte ihåg exakt när det släpptes).

Om det är så har jag röstat fel. Oskar, change my vote to Shadow of the Colossus!

Du kan väl låtsas att det är Wii-versionen? Det är väl i princip samma spel, förutom att Link är vänsterhänt i ett av dem och att man använder olika kontrollmetoder? Eller är det något mer som skiljer dem åt?

Tveklöst. Ett spel som verkligen lämnar avtryck med mörk handling, bra humor och egensinnigt berättande. Den audiovisuella biten är i stort sett fläckfri också, sett till formatet.

Kingdom Hearts II

Men annars var 2006 ett svagt år för egen del.

Twilight Princess släpptes samtidigt som Wii här i Sverige.

Alltså i december 2006.

Och någon har glömt att kolla bubblarna.

Dreamfall: The Longest Journey

Tätt inpå håller jag Final Fantasy XII och Okami som de bästa spelen som släpptes 2006.

2007 i Europa.

Ja men man borde kunna få rösta på det :'(

2006 i USA.

Neverwinter Nights 2, tillsammans med Mask of the Betrayer var det ett jäkla bra äventyr. Även om det kanske har den segaste startsträckan i något spel någonsin.

Company of Heroes, kändes som nån slags fräsch pånyttfödelse för RTS-genren.

I brist på annat. SotC är i mina ögon ett medelmåttigt spel som hade kunnat bli sjukt bra.

Om det klarar av att på egen hand underhålla i tio års tid och i princip vara omöjligt att tröttna på, så visst (att jämförelsen haltar (om man med haltar menar att den saknar fungerande leder) bryr jag mig inte om, ja bortsett från den här kommentaren då).

Bully! (Eller Canis Canem Edit som det hette i europa )

Jo, men vi försöker att ha Europa-släpp som riktlinje för de här listorna. Chansen är med andra stor att det dyker upp på nästa lista.

Visst släptes Phoenix Wright i Sverige 2006? Det är då min självklara favorit!

Gears!

Jag förstår. Då stryker jag Final Fantasy XII och har det i åtanke till nästa omröstning.

Lätt. Så jävla bra spel.


Trodde först att Rogue Trooper var Rogue Warrior. Min första tanke var: "Vad fan är det för fel på honom?"
Sen kom jag på att det spelet inte är så gammalt.


Glömde jag också faktiskt. Älskar det spelet. Väntar fortfarande på nästa del. Men jävla norrmännen vägrar sluta göra dåliga MMOs.

Varför en tröttsmiley?

Såhär är det, coolaste språken att använda i speltitlar:

1. Tyska
2. Latin

Slut.

ROMANUS EUNT DOMUS

Tales of the Abyss (PS2)
Var ju dock bara i Amerikat. Här fick ju vissa stackare vänta 5 år extra innan de fick spela det.
Men jag spelade det 2006, och det blev genast mitt favoritspel, och det är det fortfarande!


Crap :(
Men det finns ju inte här? What should I doooo


Absolut, fast plats 2 för mig. 2006 hade mycket bra skit.

Det ocoolaste man kan göra med en speltitel?

Få magsår över sitt spel, tror att ingen kommer köpa det om alla förknippar det med mobbning, slår upp lite latinska ord och slänger in det istället och släpper ett spel som ingen vet varför i helvete det heter vad det heter.

Oavsett - kalasbra spel!

Kommer aldrig förlåta Gamereactor för att dom valde GoW före detta

Ni talar bra latin.

NOT!

Hade fan blivit halshuggen där på stört. Suger något så fenomenalt mycket på grammatik.

Hade dock varit skoj att behärska latin.

Jo, men det känns ändå konstigt att rösta på en version jag inte spelat, OM jag hade kunnat rösta på Wii-versionen nästa vecka (vill så gärna även rösta på Shadow of the Colossus). Dessutom tycker jag att kontrollmetoden på Wii var en del av det som gjorde Twilight Princess bra.


Ok, då stannar min röst kvar på Twilight Princess.

Aldrig släppt i Europa? Då får man väl göra undantag och gå på USA-släpp, antar jag? Så strikta är vi inte :)

Det är runt 2004-2005 som spel lite dog för mig, då som jag började föredra gamla spel över nya. Men det finns vissa serier som lyckades få mig att fortsätta köpa nytt. Football Manager 2007 var fortfarande jävligt bra alltså, 3D grejen som är nu har inte alls samma sköna feel och när man bara såg en bar som skrev text back in the day var långt ifrån världsklass.

Men sedan kom jag på att en annan serie släppte sin 6:te inkarnation. PES 6 är och förblir världens bästa fotbollsspel. Det var 2006 som verklighet och fun-factor hittade den perfekta balansen, det har kommit hur många spel som helst både i FIFA och PES Serien där spelarna rör sig mer naturligt, man kan se porerna i ansiktet och det är mer som "Riktig" fotboll än någonsin. Men det har inte gjort spelen bättre. PES6 är med dagens mått mätt extremt utdaterat, men det har aldrig förlorat sin charm.

Jag spelar fortfarande PES6 runt när de nya sportspelen släpps varje år. Och att få springa runt Med Ordaz, Jaric, Ximelez näsa och göra Ruskiga Ruskin Rusher blir aldrig gammalt.

PS: Värva Park Chu Young i första transferfönstret, han stats är näst bäst i spelet.

Jo, det släpptes här 2011 till 3DS, men PS2 versionen som jag spelade släpptes enbart i Japan och Amerika 2005/2006. Sen har jag inte spelat 3DS versionen så kan ju inte heller skriva om det när 2011 kommer :)

Nej, det funkar ju inte.

Anledningen till namnändringen är ocool, ja.

Psychonauts är helt klart det spel jag minns var bäst 2006.

Säger bara: the milkman conspiracy.

det stod mellan zelda och oblivion den här veckan, sen tänkte jag efter lite och kom på att zelda tp är ett av de bästa spelen som finns, så valet blev rätt lätt.

<3

Även om Shadow of the Colossus hade varit en värdig vinnare det här året, så dras jag hellre till Neverwinter Nights 2 eller Psychonauts.

Twilight Princess är efter Xenosaga episoderna, det bästa spelet någonsin. Men eftersom Xenosaga III kom det här året så kan jag tyvärr itne lägga min röst på TP. :|

Company of Heroes

Förnyade och innoverade RTS-genren på ett otroligt bra sätt. Ytterst märkligt att det inte står med i startinlägget. Det enda minuset med spelet var en något obalanserad online-del som dessutom ofta trasslade, men spelmässigt var det ruggigt bra.

Tätt efter som tvåa hittar man Neverwinter Nights 2 som var ett fantastiskt rollspel där Obisidian också visade att old school-stilen definitivt även funkar i dagens läge.

Älskar verkligen TP.

Men... SotC Vinner den här gången. Det är... något speciellt med det.

Ja.

Oerhört svårt val, kan nog inte utse en klar vinnare här.

Football Manager 2007 var det första FM-spelet jag spelade och jag vill inte veta hur mycket tid det har ätit upp för mig, det och alla andra delar. Men jag tycker att den serien blir bättre för varje år och kan således inte säga att 2007 års upplaga är den bästa. Men det ska ha ett hedersomnämnande för att det var spelet som fick mig såld på serien.

Sukoden V är ett av PS2ans allra bästa rollspel och en skön tillbakagång till de gamla Suikoden-spelen. Story och karaktärer är i världsklass och det finns massor att göra återigen. Det är även det sista bra Suikoden-spelet.

Kingdom Hearts II var allt ettan var men förbättrade mer eller mindre allt.

New Super Mario Bros (tillsammans med Dawn of Sorrow) var anledningen till att jag köpte en DS Lite och var en frisk fläkt i vad som nu är en ganska trött serie. Men första spelet var nyskapande och retro på samma gång.

Bully är ett grymt spel med fantastisk humor, karaktärer och gameplay. Håller det som ett av Rockstars allra bästa och tycker det är ljusår bättre än GTA-spelen.

Phoenix Wright: Ace Attorney är också en av anledningarna till att ha ett DS även om jag upptäckte serien genom spelets andra del. Tror inte jag haft så roligt med ett bärbart spel någonsin och kan än idag komma på mig med att tänka på några av de miljoner odödliga citat och karaktärer som finns i det.

Att välja mellan dessa är för mig helt omöjligt.

Förväntade mig att Gears of War var given på listan, men icke!

Tales of Eternia hade jag svårt för. Spelade aldrig klart det. Fööör repetetivt

Röstade på Zelda, men missade att SotC var med på listan, som jag hellre skulle röstat på.

KH2 strax före SotC


Aldrig har ett svek varit så stort

Jag älskade stora delar av Dead Rising men de förrymda fångarna fick mig att lägga ner spelet. Det var fullkomligt idiotiskt att de kom tillbaka varje kväll även om man hade dödat dem flera gånger. Åtgärdades det någonsin i någon buggfix?

Kom inte det ut året efter?

...

eller... vänta litet nu...

Fy

ilin pls...

Du börjar med att inte få in ditt bidrag i tid, så det hamnar utanför, och sen väljer du dessutom fel spel.

Kom ihåg att du måste dricka ditt kaffet först, så huvudet är med. ;p

Vad då inte i tid? Jag lämnade inte in något bidrag!

... Men, ja... tillbaka till soffan.

Jag vet inte hur jag ska göra allt rätt igen.

Nä exakt, så i stället kommer du dragande med Gears i efterhand. Ett dubbelfel med andra ord. Fel spel på fel plats.

Inte bra det här...

Vi får fundera på lämpligt straff.

Jo, glass är nog tyvärr enda vägen att gå.

Tyvärr.

Birth of America. Äntligen ett riktigt snyggt wargame. En handmåladkarta som är så vacker att man kan inte annat än älska spelet. Ett av mina favoritspel. Allt bara klaffade på en gång. Ageod har kommit att blivit ett av de största bolagen i denna genre. Med all rätt. De är bäst!!!



Civilization borde kika lite på denna typ av karta. Tycker inte alls om hur 4an ser ut.

Men om man byter ut den lite mer handmålade stilen mot datorgenererad grafik, är det inte lite så som Colonization faktiskt ser ut?

(självklart nyversionen med bilderna nedan, inte gamla från 94:a^^)





Fast kan ju bara vara jag som tycker det^^

Jaha.

Det här var öde.

Ett svärd.. en pilbåge..

Men var är fienderna?

(efter att ha lyft svärdet)

...antar att jag ska följa det fokuserade ljuset.

(efter att ha ridit ett tag i det öde landskapet)

tutorial klättring i berg...

...

...

dude.

Sjukt jävla roligt spel det där, spelet hittar det som är det viktigaste i ett spel. Att det är sjukt jäkla underhållande. Grafiken är meh men har sin charm, ingen direkt variation. Men varför behöver man det när spelet är så förbannat roligt?

Dreamfall: The Longest Journey

The Elder Scrolls IV: Oblivion (Du röstade på detta alternativ)

röstar man på något annat är du för dålig för att spela oblivion och dess expansioner. speciellt shivering isles

Company of Heroes till PC!

En av de få RTS-spel som jag har skaffat. Väntar ivrigt på tvåan just nu.

Ingen som nämner Okami ... ?

Inte för att jag tycker det är speciellt bra, men har för mig att det var en stor hardcore-favorit det här året.

(Eller är det utgivningsdatum som spökar igen..)

Jag har, sorgligt nog, fortfarande aldrig spelat Shadow of the Colossus - men jag utgår ifrån att det är bäst!

...dock anser jag att spelet egentligen heter "Wanda and the Colossus". Den andra titeln osar sell-out.

Ack! Jag röstade på det helt underbara We Katamari, men det får se sig slaget av det helt underbart fantastiska Mother 3. Ett regnbågarnas spelår, helt klart.

Precis. 2007 i Europa.

Mindblowing

Så Oblivion är bra för att man kan skjuta NPCs med pilbåge? Check.

Amen! Med tanke på att jag blivit besviken på varenda GTA-spel någonsin så är det lite oväntat att jag fastnade så hårt för Bully. Första gången jag fattade hur folk kunde ignorera huvudstoryn i såna här spel och bara åka runt och leka. GTA har jag alltid bara kört storyn från början till slut och aldrig ens varit intresserad av allt runtomkring.

Av andra spel som nämnts så är nog Psychonauts det spelet som hade fått min röst om det handlat om spel man vill gilla. Älskade inramningen, atmosfären, storyn, karaktärerna, men kunde aldrig acceptera plattformsbanorna fullt ut.

alldeles för få har spelat Oblivion verkar det som

Zelda så klart, det mest överskattade samt underskattade, samt sämsta och bästa spel i serien om fansen själv får välja.

Gears of War

Tempo, galet sköna banor (tills man kommer under jord). Är ett utav få spel jag älskar att spela om. Få spel som har det drivet som första Gears har.

Lättaste valet någonsin ungefär. SOTC förstås.

Mother 3.

Enklaste valet någonsin, då Mother 3 är världens bästa spel.

Synd bara att så få har fått uppleva det!

Vilket främst är Nintendos fel.

I am the Milkman, my milk is delicious.

Tråkigt år. Honorable mentions till Condemned och Oblivion.

Jag blir alldeles varm inombords när någon nämner det spelet. Ren magi!

Jag behöver inte ens kolla på de andra alternativen. SoTC blir mitt svar.

Måste nog säga Zelda här, även om jag bara spelade det första templet 2006. WoW stal all min speltid dom där åren.

Förhoppningsvis snart... Finns inte många spel som har en så djup och rik historia som det klassiska The Longest Journey.

Näe du har nog rätt. Colonization har i mina ögon alltid varit snyggare än Civ. Måste installera det igen bara för att se det i rörelse och jämföra.

Väntar på Eyres monsterinlägg.

Hm, uppenbarligen tog inte Super PLAY alltså lika stort värde i utgivningsdatumen när man kunde rösta på det bästa spelet 2006 bitd? För det var därifrån jag fick det, haha

Amatörer ;)

Hur kan shadow of the colossus som släpptes 2005 vara med på 2006 års listan?
Tycker också det var ett tråkigt spel, lär vara en av de få, snyggt spel och mystiskt men världen är stendöd, inga människor eller andra djur att göra något med, en enda stor och tom värld där endast giganterna är de enda du kan möta, nej jag ser inte storheten i det spelet.

Twillight princess röstar jag lätt på, mörkare Zelda får man leta efter om man räknar ut majoras mask, det bästa Zelda spelet sedan A link to the past och dagen då jag spelade det spelet på Wii var i klass med när man spelade Donkey kong country när jag var liten. Då var jag 18 år så det säger hur grymt spelet var, Skyward sword och flesta spel efter det har ej nått det spelets nivå. Jag kan bara hoppas man får uppleva en sådan känsla igen i livet i spelindustrin.

För att det släpptes i Europa 2006.

Kollade upp det och överraskad den släpptes 2006 O_o Minns som igår Super play tidningen som kom ut 2005 om spelet, mitt minne börjar svika mig.

Final Fantasy XII

Härligt att det kom med ett FM-spel. Trist att det inte representeras så mycket på olika topplistor. För egen del är hela serien kombinerad ett topp 5 spel någonsin.

Det är ett av de där spelen som det är svårt att välja mest för att det finns massor med utgåvor av den. Ett fantastiskt spel, hur som helst. Men också en tidsslösare av livsfarliga mått.

Varför Psychonauts är en god tvåa.

Nej men folk är väl som jag och ser att de är skit rent ut sagt.

Röstade lite halvhjärtat på Sid Meiers Railroads (dvs. övrigt) denna omgång. Härligt att Colossus ser ut att spöa Zelda i alla fall

Röstade för snabbt ):
Gears of War var ju överlägset bäst då och är fortfarande.

Gears of War.

2006 var det en fulländad actionupplevelse.

GEars of war var det spelet som man spelade då och hade roligast med. Tack vare ett superbt mp-läge.

Vilken kass omröstning.

Kom inte Gears of War ut 2006?