Vi har pratat om att göra topplistor.
Vi gillar topplistor.
Till slut bestämde vi oss för att göra en lista över de bästa spelen från varje år. Vi valde att gå tillbaka 25 år i tiden och börja där. Tanken är naturligtvis att vi ska fortsätta med det här under resten av året för att, till slut, komma fram till "Årets bästa spel 2012" lagom till att det är dags att bestämma den listan.
Vi väljer ett spel var från varje år (och vi försöker hålla oss till spel som släpptes här de åren). Det spel som den personen tycker är det bästa som släppts under det året. Ibland lägger vi också till några personliga "bubblare" från samma år, för de gånger vi vill ge lite extra uppmärksamhet till något annat.
Ni kan rösta på det spel ni tycker är bäst. Om vi inte valt det spel ni tycker är bäst från det aktuella året kan ni rösta på "annat" och berätta för oss om er favorit.
Det här är de bästa spelen från 2007.
Tidigare: 1987 - 1988 - 1989 - 1990 - 1991 - 1992 - 1993 - 1994 -
1995 -1996 - 1997 - 1998 - 1999 - 2000 - 2001 - 2002 - 2003 - 2004 -
2005 - 2006

BIOSHOCK (360)
Kalle Andersson
Jag ser suddigt. Plötsligt hör jag någonting stort och tungt röra sig mot mig samt en spöklik liten röst som bara inte kan tillhöra det stora tunga.
Look Mr. Bubbles. It's an angel.
Säger den.
Jag gillar det engelska ordet immersion. Jag gillar det för att det inte med några andra ord går att beskriva vad Bioshock äger som gör det till en så förbluffande tät spelupplevelse.
Vi tar thefreedictionarys förklaring av ordet böjt till verbet immerse.
1. To cover completely in a liquid; submerge.
2. To baptize by submerging in water.
3. To engage wholly or deeply; absorb
Alla tre definitionerna passar på ett eller annat sätt så bra in på upplevelsen av Bioshock. Vad den gör, vad vi gör med den. Definition två är dessutom ackurat på ett rent bokstavligt plan.
Det fanns två platser jag älskade att befinna mig på mer än alla andra våren 2008. Två platser som ingen hade upplevt i spel förrän 2007. Dessa platser var Andrew Ryans undervattensstad Rapture och Mass Effects världsrymd. Båda dessa platser fungerade som kurorter för mig att vila upp mig på, sugas in i, absorberas av, färdas genom tills jag var helt ute ur den svåra depression jag befunnit mig under ett helt år. Platserna var lika fantastiska men diametralt olika. Där Mass Effects universum kändes stort, ja, till synes oändligt och hade så många platser i sig att besöka så att man fick beslutsångest av all denna frihet så var Rapture klaustrofobisk och man följde vänligen den snälle främlingens väganvisningar som brusade ut ur komradion en bar sig, en utstakad väg alltså. Kosmos, Rapture, båda platser exceptionellt vackra och insugande för att rymmas i spel, men det finns ändå några saker som placerar Bioshock ÖVER Mass Effect (internhumor är den bästa humorn)...
Andrew Ryan, denna entrepenör denna gigant! Jag tror det är få av er som gillar spelet som inte får rysningar när ni ser bilden jag låtit toppa den här texten och kommer att tänka på hur scenen bilden är tagen från fortlöper. Andrew Ryan spelas briljant av Armin Shimerman, ett av de bästa röskådespelarinsatserna i ett spel någonsin, definitivt det året, tillsammans med Jennifer Hale som FemShep i Mass Effect (hundra gånger bättre än karlskrället, alla som påstår något annat lever sina liv i förnekelse). T. Ryder Smith som Sander Cohen, kulturradikalen, konstnärsgeniet, är också makalös. Men det är egentligen alla röstskådespelare. Bara en liten del av det jag vill kalla Bioshocks immersion.
Slutligen är det temat, som ändå känns vågat, eller just modet från Ken Levine och hans team att bygga hela spelet med dess klibbfuktiga stad, klaustrofobiska gångar, kusliga stämning karismatiske antagonist och kultiverade touch på en såpass... i spelsammang udda filosofisk inriktning som objektivismen, grundad av Ayn Rand, det gör spelet vasst, lite svårsmält på ett otroligt positivt sätt.
Ayn Rand kan man förresten tycka vad man vill om. Kanske anser jag att objektivismen inte är en filosofisk inriktning utan en kult, ja, kanske är jag en av alla de som anser detta, men även om...
Även om det är så tycker jag Ayn Rands definitiva existensberättigande kom hit i december 2007 i och med Bioshock. Bästa spelet det året om inte under hela 00-talet.
Bubblare: Mass Effect (Xbox 360 (om man spelar med FemShep))

MASS EFFECT (360)
Christoffer Holmbäck
Ibland kommer det spel som talar direkt till hjärtat. Spel som känns så rätt att alla misstag, alla fel inte får någon betydelse. Jag föll för Mass Effect sekund ett. En blick, ett andetag, mer behövdes inte.
Det sägs att Mass Effect är ett näst intill trasigt spel. Texturer laddades in långsamt, bilduppdateringen var ofta katastrofal, inventoryt hopplöst. Skjutandet haltade, Makon gick knappt att styra och... och vadå?
Kärleken är ju blind.
Inget kunde komma emellan mig om Mass Effect under hösten mörka dagar där i slutet av 2007. Det var jag och Shepard, eller nej, jag var ju Shepard – Shepard var jag. Det var jag och Garrus, jag och Kaidan, och vi hade hela galaxen inom räckhåll. Med Normandy kunde vi fånga horisonten, universums horisont. Det fanns inget slut i sikte, allt kändes möjligt. Stora löften. Fantastiska löften.
En värld att minnas, ett äventyr som aldrig går att glömma. Inget kan ta de där första magiska stunderna ifrån mig.
Eric Lindholm
Att jag utser Mass Effect till årets spel 2007 säger egentligen mer om hur få av de spel som släpptes det året som jag faktiskt spelat än om hur bra Mass Effect är. Även om det faktiskt hade sina stunder.

TRACKMANIA UNITED (WIN)
Benny Holmström
Om jag bara skulle få spela ett enda spel under resten av mitt liv skulle jag välja Trackmania United. Varje gång man går online möter man en ny utmaning – en ny kreation skapad av någon virrpanna någonstans ute på den vida webben. Och många av dessa användarskapde vidunder är bättre än utvecklarnas egna verk, vilket nog får tillskrivas den remarkabelt kapabala men samtidigt lätthanterliga baneditorn.
Men banorna utgör bara den ena halvan av Trackmania Uniteds storhet. Den andra innehas av fordonen. Sju olika typer – hämtade från tre Trackmania-spel – som alla beter sig olika. Den svinsnabba sportbilen sladdar runt de riktigt kvicka kurvorna, och den frustande Mustang-kopian slår nästan över när man vickar på ratten alldeles för snabbt. Gemensamt för alla är en fläckfri fysik och kontroll, och om du klantar dig är det ditt fel och ingen annans. Trackmania handlar om jakten efter den ulitmata varvtiden. Perfektion. Trots att det är ett omöjligt mål försöker vi. Om och om igen. Natt efter natt.
Bubblare: Mass Effect, God of War II

EXCITE TRUCK (WII)
Timmy Sjöberg
Guldåret för fantaster av överdrivna racingspel?
Arkadhallarna hade till synes tagit död på den här typen av spel som tagits med ner i fallet. Men vad kan egentligen vara roligare än att boosta upp på kinamuren i en massiv monstertruck, avlossa en jordbävning, se motståndarna flyga åt alla håll, landa i grunt vatten och med millimeterprecision vrida wiimoten i högsta hastighet för att med svetten i pannan navigera uppför den smala stigen genom skogsdungen, få en SUPER TREE RUN och pumpa poängmätaren mot bristningsgränsen för att säkra förstaplatsen? Väldigt få saker.
Excite Truck är ett Sega Rally korsat med fysiken från F-Zero GX. Det går alltid att ta några lopp om guldmedaljen i split screen läget. År efter år fortsätter Excite Truck vara ett återkommande inslag i vardagsrummet just för dess förmåga att alltid underhålla från första till sista spelade sekund. Är det något spel som visade varför rörelsekänslighet var en nödvändighet i spelvärlden så var det detta.
Bubblare: Resident Evil: Umbrella Chronicles, Halo 3.
Tobias Söderlund
När jag var liten tyckte jag mamma var fånig som hoppade med hela handkontrollen när hon spelade Super Mario Bros.
När det blev känt att Wii handlade om det här med att hoppa med hela handkontrollen kom jag att tänka på mamma.
När jag spelade Excite Truck blev jag mamma, och plötsligt kändes inte mammas ytterst expressiva spelande fånigt längre.
Bubblare: Dewy's Adventure (Wii), Donkey Kong: Jungle Climber (DS), Geometry Wars: Galaxies (Wii), Resident Evil: The Umbrella Chronicles (Wii), Super Stardust HD (PS3).

UNCHARTED: DRAKE'S FORTUNE (PS3)
Johan Olander
Mitt möte med Uncharted kom någon gång 2008. Jag hade precis varit i Borås och bytt mitt Xbox 360 samt en sjuhelsikes massa spel mot mitt kusinbarns Playstation 3. Med i paketet fick jag bland annat Uncharted: Drake's Fortune som Joakim Melkersson tjatat på mig om att testa. Eftersom det var min födelsedag knäckte jag en öl och satte mig ned i soffan. På den här tiden var jag rätt inne i allt som utspelade sig i förstaperson, och hade inte mycket tillöver för äventyr. Tänk vad fel jag hade och vilka fantastiska världar som uppenbarade sig.
Bubblare: The Darkness

TEAM FORTRESS 2 (WIN)
Mattias Frost
Innan Team Fortress 2 förvandlades till en hattsamlarsimulator så var det blott en lagbaserad multiplayer-pangare med olika klasser. Det hade gjorts förr, men aldrig riktigt så här.
Det som är enklast att identifiera är den säregna grafiken och den humoristiska inramningen som skjuter upp ovanför den brungrå, seriösa sörja som präglar genrens palett. Men den största styrkan sitter, som den oftast gör, i spelmekaniken. Att TF2 lämpar sig otrolig väl både för tävlingsinriktat klanspel och tokroligt public-lir är vad som fick mig att ägna 2007 och större delen av 2008 åt Valves ögonsten. Det skadade inte heller att de uppdaterade spelet kontinuerligt med filmer och innehåll – helt gratis.

HALF-LIFE 2: EPISODE 2 (WIN)
Oskar Skog
I slutet av sommaren 2006 träffade jag Gabe Newell.
”Om man ser på G-Mans roll genom Half-Life kan man se hur han går genom tre steg”, förklarar Gabe.
”I Half-Life skapade han Gordon Freeman. Hans roll var att forma Gordon som karaktär. Half-Life 2 handlade om kontroll. I det spelet har G-Man total kontroll över Gordon Freeman och hans agerande. I Half-Life 2: Episode 1 ser vi hur G-Man förlorar kontrollen över Gordon och därför handlar de här tre episoderna om konsekvenserna som uppstår när G-Man förlorar kontrollen och vad som händer med balansen mellan huvudparterna då. Gordon Freeman har, så att säga, en frihet nu som han inte hade i de tidigare spelen. Samtidigt söker G-Man en ny roll, Combine likaså", fortsätter han.
”Det låter som om allt det här fanns planerat redan när Half-Life släpptes”, säger jag.
”Ja, i stora drag hade vi berättelsen färdig redan när vi arbetade med Half-Life. Nästan allt av det som först händer i Black Mesa fram till det vi ser idag, och det ni ännu inte har sett, har varit planerat sedan början på äventyret”, svarar Gabe.
”Och Episod 3 kommer vara slutet på den berättelsen?”
”Ja. Men kommer du att ha alla svaren? Kanske inte”, ler Gabe.
”Men är det här slutet på världen?”
”Nej, vi har fler berättelser kvar inom ramen för Half-Life, men jag kan inte idag säga hur vi kommer att presentera dessa.”
”Half-Life 2: Episode 2 släpps under 2007 tillsammans med Team Fortress 2 och Portal?”
”Ja.””Och sen måste vi vänta… hur länge på den tredje episoden?”
”När har jag någonsin haft rätt när jag diskuterat datum? Jag hamnar bara i problem om jag säger något", svarar Gabe.
Bubblare: Portal, Bioshock, Super Mario Galaxy, Excite Truck, Uncharted: Drake's Fortune

HOTEL DUSK: ROOM 215 (DS)
Joakim Kilman
Sammanhang spelar roll. Om Hotel Dusk: Room 215 publicerats som en roman hade ingen höjt ett ögonbryn. Ingen hade nog läst den överhuvudtaget. Men som spel till DS blir den interaktiva (nåja) romanen något intressant och unikt.
Med sin speciella audiovisuella inramning skapar utvecklarna en säregen atmosfär. Trots många överdrivna karaktärer och malplacerad humor så är det främst vemodet som fastnar.
När de olika hotellgästernas öden flätas samman mer och mer är det svårt att inte börja bry sig, trots alla osannolika sammanträffanden.
Hotel Dusk är en upplevelse utöver det vanliga. Hur många spel kan skryta med det?
Bubblare: Portal, Half-Life 2 episode 2, Bioshock, Crysis, Mass Effect, Aquaria, Knytt Stories, The Witcher

PORTAL (WIN)
Stefan Norlander
Tårtan är förvisso en lögn, men att Portal är ett väldigt bra spel är allt annat än vad tårtan är.
Bubblare: Bioshock, Mass Effect, Super Mario Galaxy

OKAMI (PS2)
Robert Larsson
Man kan sätta färg på gråa och trista omgivningar. Bara det gör att Okami hamnar på listan.
Bubblare: Final Fantasy XII (PS2), Super Mario Galaxy (Wii)

FINAL FANTASY XII (PS2)
Elin Ekberg
Glöm Final Fantasy VI. Glöm Final Fantas VII. Glöm Final Fantasy X. Trots problematiska utvecklingsförhållanden blev Final Fantasy XII finalen som överträffade dem alla och utgör, tillsammans med Kingdom Hearts och Breath of Fire V, den gyllene trilogin för världshistoriens främsta RPG.
Skavanker till trots, som ett relativt ofärdigt manus, kom aldrig i vägen för förstörda betyg i skolan, en något förminskad umgängeskrets eller ständigt plågade ögon. Final Fantasy XII blev ett beroende, där den ständiga jakten på bättre utrustning fick mig att sitta långt in på småtimmarna.
Att dialogerna, denna ack så vackra högtravande engelska, spred rysningar längs ryggraden gjorde inte saken mindre förförisk. Den politiska konflikten vågade dessutom frångå karaktärsutveckling på ett personligt plan och te sig mer allmängripande.
Och där Lightning är cool på låtsas, var Ashe cool på riktigt.
Medan av resten av världen väntar på att SquareEnix ska få ändan ur och släppa Final Fantasy X HD Remastered till PS Vita väntar jag på den där lilla utannonseringen att också tolfte episoden ska komma. Det hade varit magiskt.










































































































Onlyindreams • 14 okt 2012 0q
blev Final Fantasy XII finalen
Jag förstår att folk gillar spelet men jag förstår inte varför alla karaktärer kunde bli i stort sett lika bra på ALLT!. Gillade verkligen spelet dock. Tyckte det var synd att den fantastiska världen missades av så många som inte spelade pga dåligt rykte.
Sedan är ju summons ett skämt när man använder dem. Och när man skall slå dem.