Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Nyheter

Artikelserie om spelvåldet - Första delen

SPELVÅLDET - FÖRSTA DELEN
(Artikel)
Linus Lekander


Vi vet av historien att ungdomskulturella uttrycksformer sällan är sena att pekas ut som syndabockar för olika problem i samhället, oavsett om det har rört sig om våldsdåd, negativa effekter på förståndet eller allmän moralisk dekadens. Spelen är inget undantag. Ett fruktansvärt och ofattbart dåd begås och debatten om spelvåldets eventuella påverkan blossar upp på nytt. Ken Olofssons uttalande i SVT:s Gomorron Sverige hör till de senaste av dessa kritiska inlägg, men sannolikt inte det sista.


Lika vanligt är det för utövarna av sagda kultur att i omvänd ordning gå i försvarsställning så snart det egna intresset attackeras. Och i viss utsträckning bör det också vara så. Offentliga personligheter som väljer att kommunicera ut förenklade förklaringar till komplexa fenomen utan några andra belägg än sina egna åsikter ska givetvis inte stå oemotsagda. Vad som däremot tenderar att hamna i skymundan av samtliga sådana debatter är den bakomliggande och kanske rentav befogade frågeställningen om varför vi väljer att underhålla oss med upplevelser av krig, blod och död.


Jag tror att det finns en poäng med att faktiskt lyfta den frågan i ett självrannsakande syfte och inte enbart avfärda den som ett uttryck för moralpanik. Allra minst är det ett särskilt effektivt sätt att övertala andra om spelares icke-aggressivitet genom att ilsket peka ut alla oliktänkande som moraltanter. Om vi ska komma underfund med vad det är som är så problematiskt med spelvåldet måste vi kunna föra en kritisk diskussion om det utan att samtidigt gå i försvarsställning och bagatellisera det. För samtidigt som utomstående är i behov av en bättre inblick i vad spelare faktiskt ägnar sig åt och hur våldsskildringarna uppfattas, behöver vi spelare bli bättre både på att ställa frågor om vad ickespelarnas oro bottnar i och på att motivera vad det är som gör att spelvåldet förtjänar att försvaras. Den här artikelserien är en ansats till att lyfta båda dessa perspektiv och förhoppningsvis skapa en bättre förståelse för fenomenet som sådant. Oavsett vilken ens egen personliga inställning är till det.


Moraliskt immunförsvar


Olofssons uttalande om att spelvåldet kan ha utgjort en möjlig inspirationskälla till supporterdråpet i Helsingborg behövde inte stå oemotsagt länge. Dagen därpå publicerade Svampriket en intervju där han konfronterades med de spekulationer som han hade gett uttryck för i sändningen. Han valde då att förtydliga detta med bland annat följande kommentar:


”Då är det min amatörmässiga uppfattning att de här personerna kan, jag har inte sagt att de enbart har blivit det, jag säger att de kan ha inspirerats av att de tittar på väldigt mycket tv-våld i tv-spel och sånt. Där man sparkar varandra i huvudet och begår de handlingar som vi såg i Helsingborg. Det är en tanke jag har om att det inspirerar väldigt många av de här unga hjärnorna att utföra det här och det är en teori jag har om att det bidrar till våldet.”


Om vi bortser från det faktum att dådet i fråga faktiskt inte hade någon koppling till spel är det första vi behöver fråga oss vilket stöd Olofssons teori egentligen har i relation till forskningen på området. Av Cecilia von Feilitzens Barn, unga och medierat våld: En sammanfattning av forskningens resultat framgår det att somliga forskare trots allt har funnit samband mellan våldsskildringar i spel och förändrad hjärnaktivitet såsom ökad aggressivitet, medan åter andra både har visat på motsatsen och att aggressiviteten i fråga avtar kort efter spelsessionens upphörande. En nyligen publicerad studie som visar att spel kan ge upphov till aggressivitet fastslår samtidigt att resultatet är oberoende av hur våldsamt spelets innehåll är. Den avgörande detaljen visar sig istället vara hur svårt spelet är att kontrollera och lära sig. Några säkra samband mellan den möjligen ökade aggressiviteten och ett faktiskt våldsamt beteende har inte kunnat påvisas, åtminstone inte då hänsyn också har tagits till övriga omständigheter som personens livssituation. I Statens medieråds senaste forskningsöversikt i ämnet konstateras följande:


”Den i medierna spridda föreställningen att forskningen har bevisat att VS [Våldsamma Spel] föder verkligt våld är inte förankrad i forskningen i sin helhet utan i ett selektivt urval av studier”.


Det här är hursomhelst inte en uppfattning som har stått alldeles oemotsagd. Både före och efter publikationen av ovan nämnda översikt har en grupp hjärnforskare framhållit andra resultat som pekar på tydligare samband mellan spelvåld och såväl ökad aggressivitet som minskad empati. Martin Ingvar, en av forskarna i sammanhanget, menar förvisso att spelvåldets effekt är liten som isolerad orsak betraktat, men att den effekten trots allt inte går att bortse ifrån på det sätt som han menar att Statens medieråd hittills har gjort. Vill man sätta sig in i båda sidors argument finns de att tillgå på DN debatt från 2010 och framåt samt som samlade länkar på Statens medieråds hemsida.


Med tanke på att forskarkåren alltså ännu inte har kunnat enas om att spelvåld föder en benägenhet att utföra våldsdåd behöver vi kanske ställa oss frågan vad denna oro i så fall bottnar i. Och varför den tenderar att aktualiseras om och om igen. Jag vände mig därför till Åsa Landberg, en barnpsykolog som i första hand har arbetat med våldsutsatta barn men som också har erfarenhet av frågor om spelvåld från sin tid som ledamot i Medierådet (som senare bytte namn till Statens medieråd). Med reservation för att det trots allt kan finnas vissa samband mellan spelvåld och exempelvis ökad aggressivitet, menar hon att denna oro är något som har uppkommit under så gott som varje ungdomsgeneration, en generationskonflikt som egentligen har pågått från Platons tid och fram till idag.


Teddy Winroth, beteendevetare och psykologstuderande som bland annat har föreläst om spelvåld under spelmässan Nordsken, är av samma uppfattning. Han ser det som en i grunden fin sak att det finns en inbyggd moralisk välvilja i samhället och menar att den kan jämföras med kroppens immunförsvar. ”Men den här moraliska välviljan kan ibland, precis som immunförsvaret, bli lite överaktiv, lite missriktad” konstaterar han i min intervju med honom. Han framhåller också att ”när det gäller våld, när det gäller våldsutveckling, när det gäller saker som kan väcka viss moralisk anstöt som pornografi eller skräckfilm eller vad det kan vara, så väcker det starka spontana reaktioner i människor och då är tyvärr människor oftast fruktansvärt okunniga. Speciellt när det kommer till kriminologi.” 


1
Nick Carter-litteraturen: ett av många föremål för så kallade moralpanik genom tiderna.


Är det då så enkelt som det kan verka, att ungdomskulturer ständigt framstår som hotfulla under tiden som de är nya och främmande? Är böcker, serietidningar och diverse olika musikstilar jämförbara med de alltmer explicita våldsskildringarna som spelen trots allt ger uttryck för? 


Landberg vill egentligen lägga vikt vid båda aspekterna av den här frågan, det vill säga både den sedvanliga förfäran över ungdomars avvikande intressen och den oro som riktas specifikt mot det uttryck som våldet tar sig i media idag:


”Jag vill inte nonchalera den oron, jag tror att det kan finnas någonting i det. Men det gäller inte bara spel utan även om man tittar på exempelvis TV-serier eller film så är våld betydligt mer accepterat idag och betydligt oftare förekommande idag än vad det var för, ja, 20-30 år sen. Det som var barnförbjudet då tillåts betydligt lägre åldrar idag. Och jag har inget klokt svar på vad det innebär för människor. Människor, både barn och vuxna, är ju väldigt komplexa och det är väldigt svårt att veta hur vi reagerar på saker.”


”Tittar man på många mord i deckarserier på TV”, fortsätter hon, ”så kandet ju innebära att man blir fascinerad av våld och tycker att det här är intressant och häftigt och kanske något att ta efter, men det kan också innebära att man tar kraftigt avstånd från våld och bestämmer sig för att man i sitt framtida yrkesliv vill göra någonting för att bekämpa det. Människor är komplexa och det går inte att dra alla barn över en kam att de påverkas av det.”


Att Landberg nämner just våldsskildringars påverkan på barn är inte någon överraskning sett till varken hennes kompetensområde eller till den riktning som frågan ofta tenderar att ta. Moralpaniken, som den så populärt brukar kallas, är trots allt ofta inställd på att skydda just barnen. Men vad kan vuxna spelare tänka på i det här avseendet? Finns det någon anledning för oss att reflektera över vår våldskonsumtion även om vi inte upplever att den påverkar oss? På detta svarar Landberg såhär:


”Man kan absolut reflektera över det, men man har ju också en rätt att välja. Människor är komplicerade och kan ha väldigt många orsaker att konsumera våld, och då tycker jag inte att det behöver vara ett större problem än vad det är. Så om man inte själv tycker att det är ett problem så varför inte fortsätta spela om man tycker att det är bra?”


Det är den frågan jag vill belysa härnäst.


God moral eller bara god smak?


Även om ingen tycks kunna fastslå att spelvåldet gör oss mer våldsbenägna förhindrar det givetvis inte att det kan vara problematiskt i andra avseenden. Ett annat perspektiv som framkommer under Svamprikets intervju med Olofsson och som i högsta grad förtjänar att tas på allvar är nämligen frågan om hur omgivningen uppfattar det som vi spelare upplever framför skärmarna. Olofsson uttrycker detta på följande sätt:


”Jag tycker att det är ganska kusligt att unga människor sitter och spelar tv-spel där man slår ihjäl varandra och man lär sig hur man sparkar i huvudet och hur man beter sig för att praktisera våld.”


Det är sannolikt ingen vågad gissning att det här är en uppfattning som delas av ett flertal andra ickespelare. Det känns heller inte speciellt långsökt att anta att denna känsla snarast späds på ytterligare av många spelares benägenhet att ta spelvåldet i benhårt försvar så snart det kritiseras av utomstående. Precis som Levels Carl-Johan Johansson kommenterade i sitt Twitterflöde i samband med intervjun kan det kanske vara så att spelares nöjdhet över våldets utbrednad framstår som mer kuslig än våldet i sig. 


Ett liknande exempel kan läsas i en artikel i Göteborgsposten från 2011, där Jonas Berg uttryckte sitt missnöje över den reklamkampanj som Call of Duty: Modern Warfare 3 marknadsfördes med. Bergs åsikt om affischen som mötte honom vid hållplatsen var att det var den mest avskyvärda reklamen han hade sett på länge. Han påpekade också att om ett barn hade frågat honom vad den föreställde hade han inte kunnat ge ett uppriktigt svar.


”Tänk också på alla som kommer hit från länder där det är krig. Hur ska de tänka när de möts av bilden på denna kille med vapen som ser cool ut och ändå kan peppra sönder vem som helst?”


2
Omslagsbilden till Modern Warfare 3 som även användes i spelets marknadsföring.


När Niklas Gagnegårdh på JC Decaux kommenterade Bergs reaktion mot kampanjen hänvisade han till Marknadsrådets etiska regler, vilka bilden alltså inte ansågs strida mot.


”Call of duty har vi godkänt för att den talar sitt tydliga språk, att det är reklam för ett spel.”


I samband med detta påpekade Gagnegårdh också att den var jämförbar med affischer för krigs- och actionfilmer, något som kan jämföras med Landbergs konstaterande ovan: att vi kanske behöver se till mer än bara spelen om vi har för avsikt att kritisera den våldsglorifiering som sker i kulturen runtomkring oss.


Även Winroth menar att vi bör vidga vårt synfält i det här avseendet. Han jämför vår lockelse av våld i spel med somliga sportsupportrar som främst går på matcher i hopp om att få se en sammandrabbning mellan spelarna. Han menar att människor självklart har rätt att göra ett kulturellt ställningstagande om huruvida den här fascinationen för våldsamma uppvisningar är smakfull eller inte, men att det som spelar roll i praktiken ändå är vad som händer i våra hjärnor när vi tar del av dessa intryck och i förlängningen vad de driver oss till. Det är två vitt skilda saker. Och måhända är det frågan om vad vi gör av våra intryck och vad som driver oss till verkliga våldshandlingar som är den viktigare faktorn i sammanhanget, men kanske har vi också en anledning att fundera över graden av smakfullhet och respekten för vår omgivning i det vi konsumerar som underhållning.


Det är trots allt en fråga där varken forskning eller annan expertkompetens kan avgöra vad vi ska tycka.


”Nu dödade jag honom, mamma”


En sak som jag då och då har noterat vid kontakt med föräldrar till spelintresserade barn är en viss oro över förmågan att skilja det avbildade våldet från verkligheten. En särskilt stor tankeställare tycks uppstå vid tillfällen då barnen uttalar sig om att döda i spel. Därav citatet i rubriken, som yttrades under en spelomgång av Skylanders. Detta säger någonting om den oro som många föräldrar trots allt känner inför sina barns spelvanor: oavsett hur barnvänligt tilltalet i själva spelet är väcker det obehagliga associationer att höra sitt barn säga att det ”dödar”.


Det här är ett fenomen som bland andra Jonas Linderoth, spelforskare vid Göteborgs universitet, har studerat i boken Datorspelandets dynamik: Lekar och roller i en digital kultur (ett annat exempel är Barbro Johanssons Kom och ät! Jag ska bara dö först). Linderoth intresserar sig för det språkbruk vi använder då vi spelar, med särskild vikt vid den skilda betydelsen av ord som ”jag” och ”död” inom och utanför ett spels ramar. ”Jag” kan till exempel ha flera olika betydelser i spelsammanhanget som inte syftar på spelarens verkliga identitet. På samma sätt kan ”döda” inom spelets särskilda ramverk förstås som att ”ta poäng” eller liknande.


3
Skärmdump från den hos barn populära spelserien Skylanders.


Även om annan forskning har visat att barn har en benägenhet att imitera medierat våld tyder alltså vissa studier på att de tycks vara kapabla att göra en åtskillnad mellan spelets särskilda uppsättning av begrepp och det ”verkliga” livet.


Kanske finns det en möjlighet till igenkänning här.


När allt kommer omkring är det nämligen samma fenomen som Akademibokhandeln anspelar på i sin aktuella reklamkampanj, där slogans som "Kryp ner i sängen med en samvetslös mördare" är avsedda att sälja deckarlitteratur. Lika lite som vi förväntas tolka detta bokstavligt bör vi kanske göra detsamma med barns (och vuxnas) användning av till exempel ordet ”döda” i spelsammanhang. Kampanjens avsikt är trots allt att visa på hur absurt det kan låta när termerna placeras i ett annat sammanhang än det som de vanligtvis förekommer i.


Vuxna förebilder


Landberg upplever att de flesta frågor hon får om spelvanor kommer från föräldrar och mor- och farföräldrar som oroar sig över vad barnen gör på nätet och vad de spelar för typer av spel. Allra vanligast är frågorna om överdrivet spelande, men det händer också att vuxna hör av sig och rådfrågar om våldsamma inslag i spel. Vid sådana tillfällen tycker hon sig ha märkt att föräldrarna ofta har en påfallande vag uppfattning om vad barnen faktiskt tar del av i spelen. 


”Det är ofta en allmän oro över dataspel, alltså våldsdebatten, utan att man egentligen har tagit reda på vad barnen spelar.”


Hennes råd till föräldrar brukar därför vara att faktiskt ta reda på vad det är som deras barn spelar, be om att få vara med och titta, att vara nyfiket intresserad och att be om att få lära sig och se vad det är. Trots att många föräldrar nu faktiskt är uppvuxna med datorer tenderar de att förknippa barnens datoranvändning med beroende, våld och asocialitet, medan det i praktiken kan röra sig om helt andra saker. Hon betonar också vikten av att lära barnen att själva sätta gränser och hitta en balans mellan olika inslag i livet. Nyckeln till detta är, förstås, kommunikation. Om en bestämd tidsram för hur länge barnet får spela verkar behövas är det viktigt att den formuleras i samråd med barnet, med tanke på att somliga spel blir så gott som meningslösa under endast en timmes speltid åt gången. Ytterligare ett råd i det här avseendet är att som vuxen se till sina egna vanor. Om man själv tillbringar fem-sex timmar framför TV:n varje kväll och sen kräver av sitt barn att det ska begränsa skärmtiden blir det inte trovärdigt. 


Landberg berättar också att när barn blir tillfrågade om vad de oroar sig för när det gäller deras föräldrar, visar det sig att det rör sig om ungefär samma saker. Barn oroar sig över att vuxna spelar för mycket, att de kanske spelar om pengar, att de träffar någon på nätet som kan vara olämplig för dem, att de tillbringar för mycket tid framför datorn och så vidare. Kanske, menar hon, handlar det när allt kommer omkring om att vi oroar oss för samma saker när det gäller våra nära och kära, men att det är de vuxna som har utrymmet och kraften för att uttrycka det så att det hörs.


I det stora hela tror Landberg att den potentiellt ökade aggressiviteten hos spelare trots allt är en försumbar effekt om man jämför med övriga faktorer som medverkar till våld i samhället.


”Jag skulle vara mycket mer oroad för värderingar, hur man ser på andra människor och vad man lär sig om det när man är ung och när man är liten.”


Hon påpekar att det trots allt finns en god anledning till att spelen får den åldersmärkning som de har. Hon brukar därför ge rådet till föräldrar att följa denna, eftersom det är direkt olämpligt för yngre barn att till exempel spela sådant som är PEGI-märkt för arton år.


Det är det som nästa del i den här artikelserien ska handla om.

Oskar Skog19 apr 2014Visningar: 4416 

Taggar: Spel, våld, barn, PEGI

« Tillbaka till nyhetsarkivet

Kommentarer

cookiedude19 apr 2014q

Jag fullkomligt hatade Trevor i GTA 5 och speciellt hur han introducerades i nutid i spelet. Osmakligt. Om detta är hur spel kommer se ut från och med nu, så tror jag att jag hoppar av. Rockstar sjönk i alla fall rejält i mina ögon.

Hack19 apr 2014q

cookiedude:

Om detta är hur spel kommer se ut från och med nu, så tror jag att jag hoppar av.


Själv tänkte jag helt och hållet sluta kolla på film efter att ha sett Wanted.

Notorious Gamer19 apr 2014q

Om jag sa "Jag dödade honom" till min mamma som unge. Jag skulle få tofflan eller stekpannan.

Retrogubbe19 apr 2014q

Är det ens möjligt att ogilla en karaktär som Trevor?

Ska läsa den här långa texten sen när jag fått i mig lite vätska och mat. Rent allmänt så är man ju så less på negativa människor, och det är ju såna som konstant kastar skit på tv-spelandet i alla dess former. Så länge man inte blir tvingad att spela något man inte vill spela så behöver man inte klaga över innehållet.

Woosley19 apr 2014q

Som jag skrev som en del av en kommentar under Oskars blogg om fotbollsvåldets koppling till spel:

"Om det nu inte framkommit att förövarna spelat kopiösa mängder av något spel då alltså. Eller sett filmen Green Street Hooligans 900 gånger veckorna innan matchen. Och inte ens då är spelet eller filmen mer än bara lite mer vatten på det sjukdomshjul som sedan länge börjat snurra i psyket hos de här människorna och där precis varje sinnesintryck i deras vardag varit "lite mer vatten på hjulet".

Min vinkel är alltså att givetvis kan spelvåld påverka ett redan skört sinne åt olika håll, precis som våld i alla andra medium, speciellt när det är tänkt som underhållningsvåld som på något vis glorifierar våldshandlingen. Romarnas gladiatorspel var ett tidigt exempel på glorifierat underhållningsvåld som hetsade upp massorna. Nog kan kan jag tänka mig att en och annan vinberusad romersk medborgare efter ett blodigt gladiatorspel vandrade in i gränderna med slagsmål och mord i sinnet.

Vad jag menar är alltså inte att tex gladiatorspelen var något bra och värt att försvara utan att en människas sinne, i tillräckligt svagt tillstånd, kan påverkas av nästan vad som helst till att göra vad som helst. Det kan vara våld i spel, film, böcker eller hetsiga budskap i musik. Eller en fotbollsmatch som inte går som man vill. Eller en uppmaning till våld i ens religions religiösa skrift. Eller en medmänniska man får för sig att den tittar på en på fel sätt i en krogkö.

Kindo19 apr 2014q

Härligt skrivet! Artikeln samlar mycket material och ger kött på benen när det kommer till den här debatten. Jag ser fram emot fortsatta delar.

Gottfrid19 apr 2014q

Retrogubbe:

Så länge man inte blir tvingad att spela något man inte vill spela så behöver man inte klaga över innehållet.


Så om du inte gillar något, ska du bara hålla käften? Du tycker inte att det finns ett slags syfte med en diskussion? Varför är du så rädd för att ta del av andras åsikter, fundera över dina värderingar och träda in i dispyten?

Att lufta sina tankar om saker och ting, är enda vägen till förbättring. Vi lär oss att hitta oss själva genom att ta del av så många åsikter som möjligt. Det handlar om att omvärdera och få folk att omvärdera. Att aldrig se något som en statisk och objektiv sanning, utan vara öppen för nya infallsvinklar som man kanske inte tänkt på förut.

Kanske övertalar den här texten inte dig. Fint, men då vet du att andra tycker annorlunda och att du fortfarande anser din tes vara starkast. Kanske blir du övertygad nästa gång, eller så blir det du som lyckas övertala Lekander genom att beskriva dina åsikter om ämnet.

Att man inte ska klaga över saker man inte gillar, är en enorm begränsning om du tänker närmare på det. Det är en väldigt effektiv väg till fördummande och intolerans. Och sådant är inget att eftersträva.

parantes19 apr 2014q

Retrogubbe:

Rent allmänt så är man ju så less på negativa människor, och det är ju såna som konstant kastar skit på tv-spelandet i alla dess former. Så länge man inte blir tvingad att spela något man inte vill spela så behöver man inte klaga över innehållet.


Det här var ett väldigt konstigt resonemang.

Man är inte negativ för att man kritiserar. Och givetvis ska man klaga om man inte uppskattar det eller tycker det har en plats eller tycker det kan göras bättre.

Gottfrid Jansson:

Att man inte ska klaga över saker man inte gillar, är en enorm begränsning om du tänker närmare på det. Det är en väldigt effektiv väg till fördummande och intolerans. Och sådant är inget att eftersträva.


Precis så.

Kommendören19 apr 2014q

"Att man inte ska klaga över saker man inte gillar, är en enorm begränsning om du tänker närmare på det. Det är en väldigt effektiv väg till fördummande och intolerans. Och sådant är inget att eftersträva."

Jag tror många spelare är trötta på att behöva diskutera (och till viss del försvara) våld i tv-spel med föräldrar, vänner, kollegor och andra som är helt oinsatta i vare sig källmaterialet eller mediet i fråga. Jag vet inte hur många gånger ämnet togs upp vid matbordet hemma, som slutade med att jag var tvungen att lämna bordet för det fanns inget att hämta därifrån. Det var och är som att prata med något som ständigt upprepar samma mening, oavsett vad man säger. Jag tycker det är bra att diskutionen finns bland spelarna, men att diskutera med någon som ej är insatt har jag ingen lust att göra. Jag tyckte det Landberg skrev lät vettigt, att föräldrarna bör åtminstone försöka vara lite delaktiga i sina barns intressen och även sätta gränser. Jag skulle inte låta min 8-åring spela GTA, jag tycker inte det är ett lämpligt spel för någon i den åldern. Att det dock finns en 18-årsgräns är lite overkill.

Kommendören19 apr 2014q

Ursäktar förresten att jag inte citerade och att det blev en enda Wall of text, det är inte enkelt att skriva på mobilen.

parantes19 apr 2014q

Kommendören:

men att diskutera med någon som ej är insatt har jag ingen lust att göra.


Jag tycker tvärtemot.

Man ska absolut inte behöva vara insatt för att få ifrågasätta och diskutera något. Däremot bör man ha lite självinsikt och om någon kommer med bra argument bör man lyssna och ta till sig - på samma sätt kan man givetvis inte sitta och säga idiotiska saker för att man inte vet något om det.

Jag tror snarare att om man är "oinsatt" så kan man se saker ur ett annan vinkel, och kanske komma med lite funderingar kring sådant som den intresserade kanske inte gör - eftersom man har en tendens att bli lite blåögd i ämnet.

Nu var det väl främst;
Retrogubbe:

Så länge man inte blir tvingad att spela något man inte vill spela så behöver man inte klaga över innehållet.


som det reagerades på, som låter som en väldigt snäv väg att ta. Inte att man som oinsatt inte har så mycket att hämta i debatten.

farbrorbla19 apr 2014q

¤Folk svälter
¤Överbefolkning hotar att driva människan tillbaka till stenåldern inom 60 år
¤En stor del av jordens befolkning arbetar för en handfull ris om dagen

Bara tre MYCKET bra exempel att slå en handflata över ansiktet på nästa person som klagar på spelvåld. Förbannade västerlänningar och mysproblem.....

Gottfrid19 apr 2014q

Kommendören:

våld i tv-spel med föräldrar, vänner, kollegor och andra som är helt oinsatta i vare sig källmaterialet eller mediet i fråga.


Det är ju dock inte fallet i texten ovan.

Sedan tycker jag inte att det krävs att man är "spelare". En forskare, som sätter sig in i området på riktigt, med utgångspunkt i psykologi eller vad som helst, har förmodligen mycket mer att säga än oss amatörer på forumet här.

Det gör inte de mindre "professionella" diskussionerna oviktiga. Jag känner personligen att jag har lärt mig oerhört mycket på det här forumet och många användare är fantastiskt duktiga på att hålla riktiga diskussioner.

Blir bara så trött när folk dyker ner och skriker att de inte vill höra andra åsikter än sina egna.

farbrorbla:

Förbannade västerlänningar och mysproblem.....


Vad gör du själv på forumet? Det låter som om du borde gå ut och rädda världen med en gång.

Frezdaner19 apr 2014q

För de sinnessvaga tror jag det mesta kan påverka en världsuppfattning.

Då särskilt ett medium där man ofta själv får bestämma vem som ska leva och vem som ska dö.

parantes19 apr 2014q

farbrorbla:

Bara tre MYCKET bra exempel att slå en handflata över ansiktet på nästa person som klagar på spelvåld. Förbannade västerlänningar och mysproblem.....


Tröttsam liknelse. Det ena utesluter inte det andra och det är ju ungefär som att säga "Varför spela spel och njuta av livet när det finns världsproblem därute?"

Man kan inte dra jämförelsen mellan att diskutera/klaga på saker med världsliga problem. Det är väldigt irrelevant.

Lotias19 apr 2014q

Måste säga att jag gillade denna artikeln SKARPT. jag skrev själv ett vetenskapligt arbete om just spelvåld osv, mycket baserat på statens mediaråds rapport om ämnet som lärde mig massor och tänka i banor om det som jag inte gjort innan. - Den är klart värd att i alla fall läsa valda sektioner om!

Även den som har tillgång till universitets bibliotek online borde kolla in http://link.springer.com/article/10.1007%2Fs00426-012-0415-2 som var väldigt givande.

Detta är en debatt som jag tror är väldigt viktig i dagens samhälle, det handlar väl egentligen om all våldskonsumtion. Men just för att spel är ett sådant "ungt" medium och för att det var "samma" problem när film var nytt. Det krävs debatt för att förstå, kunna diskutera och även sortera vad det är som händer.

Det är svårt att ta ett parti i debatten utan att bli stämplad på som "ond eller god". Men jag, som debatten och många andra, manar till en dialog, låt barn spela, men se till VAD barnen spelar och ha en diskussion om det.

farbrorbla19 apr 2014q

parantes:

Tröttsam liknelse. Det ena utesluter inte det andra och det är ju ungefär som att säga "Varför spela spel och njuta av livet när det finns världsproblem därute?"


Absolut inte. Att njuta av livet och att förpesta och se ner på andras livsstil är helt olika saker. Att ta sig tiden att vilja ta bort något som andra får njutning av och som ingen fysisk varelse drabbas av är ett idiotiskt mål för folk som vill se bra ut i andras ögon. Att plocka just spelvåld till demon är sjukt enkelt och är ett bevis på väldigt små människor. Folk borde få perspektiv över vad en god kamp är och bry sig mindre om vad andra människor gör då det inte finns några offer i bilden.

Kimchi19 apr 2014q

Tv-spel eller andra former av våldsskildringar i underhållningssyfte är för mig självklart inte upphovet till våldsamma gärningar. Människan har idkat krigsföring så länge historieböckerna går tillbaka. Det ligger djupt rotat i vår natur. Finns hur många exempel på detta som helst. Ett av de bättre är kanske påsköns historia. Våldsamma tv-spel, filmer etc är snarare en form av utlopp för vårt mänskliga arv. Men det är en komplex fråga som kräver ett ganska långt svar och därför är det lättare för politiker och opinionsbildare att peka på en viss konkret sak och lägga skulden där. Det blir begripligt.
Egentligen tycker jag debatten i sig är extremt ointressant (av ovan nämnda skäl) och rekommenderar istället folk att läsa nån av all de böcker som tar upp frågan om våld och krigsföring ligger i vår natur eller om det är ett inlärt beteende. Det är betydligt mer intressant än att slänga sig med svepskäl som att tv-spel eller någon annan form av underhållning skulle vara den bakomliggande eller utlösande faktorn.

Gottfrid19 apr 2014q

farbrorbla:

förpesta och se ner på andras livsstil är helt olika saker.


Liksom att diskutera är en helt annan sak. Jag förstår inte riktigt vad du gör på ett diskussionsforum (om spel) med den inställningen.

Kimchi:

Det är betydligt mer intressant än att slänga sig med svepskäl som att tv-spel eller någon annan form av underhållning skulle vara den bakomliggande eller utlösande faktorn.


Men det är ju inte bevisat att det inte skulle kunna vara en bakomliggande eller utlösande faktor, åtminstone i vissa fall. Skulle man kunna bevisa detta, är frågan av allra största vikt och då är det väl inte så viktigt vad folk "tycker".

För det är svårt att tycka att spel inte påverkar människor. Kanske gör det det, eller så gör det det inte. Som jag förstår det finns det olika rapporter som pekar på väldigt motsatta saker, än så länge.

Just därför blir diskussionen intressant. Du är säker på att

Kimchi:

Våldsamma tv-spel, filmer etc är snarare en form av utlopp för vårt mänskliga arv.


men det finns inget som säger att det är en objektiv sanning.

Jag kan nog säga att jag håller med dig om att det oftast rör sig om ett utlopp, snarare än något annat, men jag förstår inte varför det ska utesluta en vidare diskussion, både bland oss och på mer vetenskapliga plan.

GeckoYamori19 apr 2014q

Just i det här fallet med supportervåldet tycker jag det är sorgligt att det knappt uppstår någon debatt om det. Det är ingen som ifrågasätter vad som försigår inom den kulturen och vad det är som får vissa att gå så långt att misshandla och mörda andra över något så trivialt.

Det är något jag förundrats över sedan jag var mycket ung. I skolorna där jag gick var det djurgårdare man skulle vara. Det var okej att nedvärdera och skrika skällsord åt AIK:are och hammarbyare. För "dom" är ju inte "vi" och vi är ju såklart bäst. Det var ingen som undrade varför. Det var bara så det var. Och vissa tar det mer seriöst än andra. Och med gruppmentaliteten kan det bli så seriöst som liv och död för vissa.

farbrorbla19 apr 2014q

Gottfrid Jansson:

Liksom att diskutera är en helt annan sak. Jag förstår inte riktigt vad du gör på ett diskussionsforum (om spel) med den inställningen.


Hade jag varit inne på att ha sex med håriga män och varit med på ett forum som handlade just om att ha sex med håriga män och någon började yra om hur farligt det är att ha sex med håriga män hade det ju inte varit så konstigt om jag tog upp en diskussion med den personen.
Att jag här på ett forum som just mycket brukar handla om våldsamma spel (något jag gillar) påpekar att det finns saker som är viktigare borde ju inte te sig direkt konstigt eller? Dikterar inte på något sätt

Gottfrid19 apr 2014q

farbrorbla:

Hade jag varit inne på att ha sex med håriga män och varit med på ett forum som handlade just om att ha sex med håriga män och någon började yra om hur farligt det är att ha sex med håriga män hade det ju inte varit så konstigt om jag tog upp en diskussion med den personen.


Intressant liknelse.

farbrorbla:

Att jag här på ett forum som just mycket brukar handla om våldsamma spel (något jag gillar) påpekar att det finns saker som är viktigare borde ju inte te sig direkt konstigt eller?


Jag, och många andra, är däremot här för att lufta våra och ta del av andras åsikter, gällande främst olika spel. I så fall behöver du väl inte förpesta vår luft, genom att bortförklara varenda diskussion på det här forumet som löjlig och onödig. För det är väl just vad du gör, inte sant?

parantes19 apr 2014q

farbrorbla:

Att ta sig tiden att vilja ta bort något som andra får njutning av och som ingen fysisk varelse drabbas av är ett idiotiskt mål för folk som vill se bra ut i andras ögon.


Fast det skrev du inte.

Du skrev; Bara tre MYCKET bra exempel att slå en handflata över ansiktet på nästa person som klagar på spelvåld. Förbannade västerlänningar och mysproblem.....

Och gjorde en direkt liknelse med att det inte går att gnälla på spelvåldet när det finns andra större världsproblem.

Det här handlar om en diskussion. En diskussion huruvida våld i spel kan påverka oss och mycket annat. Din jämförelse var alltså väldigt konstig eftersom du menade att man inte kan "gnälla" på spelvåld när det finns andra extremt större problem att bekymra sig över och att det är ett "mysproblem".

Så vad är din poäng? Att man ska hålla käften för att det finns andra saker som är viktigare att reagera på? Att man inte kan diskutera det för att det är ett "mysproblem" i jämförelse med andra saker.

Det går inte att förminska diskussionen för att du tycker den är ointressant eller meningslös.

Windir8720 apr 2014q

Kommer väl ihåg när jag fick tag på en upplaga av Westwoods klassiska Command & Conquer när det först släpptes. Jag var runt nio år vid det tillfället och fastnade på direkten. Mina föräldrar uppvisade viss oro när jag tillsynes helt likgiltigt mosade såväl militära som civila fotgängare med min "harvester".

På något sätt vilade det dock ett pragmatiskt förhållningssätt över det hela; jag ville inte att fientliga trupper skulle sno åt sig mina resurser och civilisterna hade redan blivit förgiftade av "Tiberium". Death by slåttermaskin var rentav en tjänst.

Sedan dess har jag ägnat mig åt hundratals spel, varav de allra flesta av våldsam karaktär. De senaste åren har jag dock ledsnat på underhållningsvåldet, jag kan inte minnas senaste gången jag lyckades spela ett FPS i mer än tio minuter. Av någon anledning ska allting exploateras in absurdum, se bara på Sniper Elite-spelen.

Även om jag numer inte uppskattar det våld som förekommer i spel har jag svårt att förstå det ständiga moraliserandet när det kommer till just spel som medium. Våldet var än mer utbrett innan underhållningsvåldet digitaliserades vilket bör innebära att dagens våldsamma spel och filmer är en spegling av samtiden, inte tvärtom.

Med reservation för trötta argument.

farbrorbla20 apr 2014q

parantes:

Och gjorde en direkt liknelse med att det inte går att gnälla på spelvåldet när det finns andra större världsproblem.


Absolut inte. Jag påpekade bara att de som ser spelvåld som ett stort problem i dagens samhälle är och kommer alltid vara blinda idioter. Gnälla kommer ni göra vilket som.

parantes20 apr 2014q

farbrorbla:

Absolut inte.


Absolut inte? Glömmer du vad du skriver?

farbrorbla:

¤Folk svälter
¤Överbefolkning hotar att driva människan tillbaka till stenåldern inom 60 år
¤En stor del av jordens befolkning arbetar för en handfull ris om dagen

Bara tre MYCKET bra exempel


Hur är det inte en direkt jämförelse med dessa världsproblem du tycker är viktigare än att diskutera spelvåldet.

Du missuppfattar nog en del grejer. Jag tror ingen här ser spelvåldet som ett stort problem eller gnäller. Vi finner en poäng i att diskutera det.

Om sedan samhället tycker det är ett "stort problem" finns det en ännu större poäng i att diskutera det och inte bara tycka att folk är idioter för att dom inte är lika insatta i spel som dig och mig.

Major_Nordahl20 apr 2014q

Man borde plocka bort kommentarsmöjligheten i vissa trådar....

Och så borde föräldrar lägga mer tid och kärlek på sina barn.

farbrorbla20 apr 2014q

parantes:

Absolut inte? Glömmer du vad du skriver?


Som jag precis skrev kommer folk diskutera och gnälla, min kommentar var just det en kommentar om hur urbota idiotiskt hela diskussionen är och hur kortsiktigt trångsynta många människor är.

parantes20 apr 2014q

farbrorbla:

Som jag precis skrev kommer folk diskutera och gnälla, min kommentar var just det en kommentar om hur urbota idiotiskt hela diskussionen är och hur kortsiktigt trångsynta många människor är.


Ja? Det är klart dom kommer att göra. Men det finns också dom som kommer diskutera det, inte direkt "välja sida" utan föra en debatt, skriva artiklar, argumentera och ta lärdom av olika saker. Det är det som är värt att ägna tid åt. Diskussionen är absolut inte idiotisk för vissa, tvärtom kan den vara väldigt lärorik och intressant.

farbrorbla20 apr 2014q

Evangelah:

Varför i betongens parabol väljer du hoppa in i tråden gång på gång om du nu tycker att det är så idiotiskt att diskutera detta ämne? Låt folk diskutera det om dom vill, hur påverkar detta dig egentligen?


Därför att folk precis som du citerar mig vilket gör att det poppar upp en "eventknapp" i mitt högra hörn på loading. Plus att det känns konstigt att bara ignorera folk som talar till en.

Notorius20 apr 2014q

Farbrorbla är en av sådan person som skäller på polisen när han åker fast för fortkörning och spyr ur sig:

"Kan ni inte lägga tid på att ta fast terrorister och våldtäktsmän istället för att störa oskyldiga människor"

Eller så är han ett jättetroll.

Alvar Johansson20 apr 2014q

Okej, lugna ner er gott folk. Att reta upp sig på andra och låta känslorna styra kommer inte ta den här diskussionen någonstans. Tänk över det ni själva, och andra, skriver istället så kommer vi komma så mycket längre i debatten.

Personligen anser jag att problemet inte ligger i våldet i sig, utan snarare i skildringen av våldet. I de flesta typer av historier är våld en naturlig ingrediens, där för att skapa spänning och driv. Ifall man gör det klart att våldet inte är på riktigt, och därför inte försöker skildra det realistiskt, utan håller det till lättviktig action ser jag inget problem i att man använder det.

Problemet ligger snarare i när man försöker skildra våldet mer realistiskt, utan att samtidigt ta ansvar. När våldet blir råare, mer närgånget och mer påtagligt (i t.ex våld mot försvarslösa, tortyr, övervåld) utan att man för den delen tar ansvar utan bara flamsar bort det blir det plötsligt helt fel, eftersom man helt och hållet struntar i problematiken.

Om man t.ex i ett spel skildrar en närgången tortyrscen, och sedan bara flamsar bort den blir det väldigt problematiskt. Då har man valt att ta sig an ett tungt tema med obehaglig realism, men struntar helt i ansvaret.

Kort sagt; så länge ni skildrar våldet utan realism kan ni göra det som lättviktig action. Men när ni tar er an det med mer realism och närgångenhet har vi genast ett stort problem.

reznorhead20 apr 2014q

Tror att jag och många andra gamers är "blinda" för våldet i spel pga mycket spelande. Om man inte brukar spela och ser mig sitta och garva när huvudet explodera i Fallout New Vegas kan det nog verka lite sjukt (det är det kanske med) men animationerna tillsammans med de out of context kommentarerna gör det väldigt roligt.

Hatar dock krig och våld på riktigt men älskar BF och kan tycka att en del spelvåld är väldigt komiskt. Det är ju lite sjukt i sig.

reznorhead20 apr 2014q

Om man skildrar en tortyrscen väl blir väl de flesta normala människor illamående och äcklade. Har sett klipp på nätet med vad som verkar vara riktiga avrättningar och det har fått mig att må riktigt dåligt.

En nära vän till mig som är uppfostrad på underhållningsvåld mådde också mycket dåligt av klippet.

Kommendören20 apr 2014q

Gottfrid Jansson:

Det är ju dock inte fallet i texten ovan.


Nej, men det jag menade var att jag tror att man som spelare lätt kan tröttna på diskussionen i sin helhet när man redan ha fått höra en massa konstiga påståenden tidigare i vanliga, vardagliga konversationer. Det jag skrev var inte menat att försvara det som Retrogubbe skrev.

Vad gäller själva artikeln så var den väldigt intressant att läsa och jag lär nog läsa nästa del också.

DenBrunaMilen20 apr 2014q

Guuuuu vilken jävulst deprimerande diskussion det var i den här tråden.

Bra artikel iallafall! Ser framemot nästa del!

jimpa198620 apr 2014q

Personligen har jag inget emot spelvåldet, men butiker, och även föräldrar, borde ha lite mer koll på vad barnen spelar.

Tror ärlig talat att spelvåldet kan ha en bra terapeutisk effekt som ger utlopp till aggressioner på ett "konstruktivt" (man producerar en bra sparfil) sätt.

Thomas_8722 apr 2014q

GeckoYamori:

Just i det här fallet med supportervåldet tycker jag det är sorgligt att det knappt uppstår någon debatt om det. Det är ingen som ifrågasätter vad som försigår inom den kulturen och vad det är som får vissa att gå så långt att misshandla och mörda andra över något så trivialt.


Fast det har varit en jättestor diskussion om det, så det stämmer inte riktigt. Särskillt inom supporterled har det kommit fram mycket vettiga tankar och åsikter.

Det stora problemet är ju att de som diskutera det på officiell nivå ofta är de okunniga, de som knappt går på matcher och inte har en aning om vad supporterskap innebär. Som tror att vi löser detta med hårdare straff och maskeringsförbud.

Bra artikel, Grymt intressant med en artikel som handlar om spelvåld utan att vara fördömande, ser fram emot att läsa fortsättningen.

Tenkai Star24 apr 2014q

farbrorbla:

Jag påpekade bara att de som ser spelvåld som ett stort problem i dagens samhälle är och kommer alltid vara blinda idioter.


Sluta kalla folk för idioter bara för de har en annan åsikt än dig. Inga fler påhopp från dig.

farbrorbla24 apr 2014q

Tenkai Star:

Sluta kalla folk för idioter bara för de har en annan åsikt än dig. Inga fler påhopp från dig.


Lite sent in i tråden där kanske?

Och...
"Farbrorbla är en av sådan person som skäller på polisen när han åker fast för fortkörning och spyr ur sig:

"Kan ni inte lägga tid på att ta fast terrorister och våldtäktsmän istället för att störa oskyldiga människor""

är INTE ett personligt påhopp?

Tenkai Star24 apr 2014q

farbrorbla:

Lite sent in i tråden där kanske?


Läser inte alla inlägg i alla trådar på forumet. Det där inlägget du skrev blev anmält. Inlägget du hänvisar till har inte fått anmälan så såg inte det.
Anser inte att det inlägget du hänvisar till är lika illa men ja

Notorius:

Farbrorbla


som vi sagt tidigare. Det är inte okej att kasta skit tillbaka bara för att någon börjar.

Milton Caveman25 maj 2014q

Titta på TV-spel? Kanske någon som missuppfattat det där med Game & Watch?

Böcker, filmer, musikaler, operor, serietidningar, sånger, teaterpjäser, TV-serier och data/TV-spel kommer skildra krig och våld så länge sådant finns. Inget konsitgt med det.

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.