Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Nyheter

Linus Lekander recenserar den andra säsongen av The Walking Dead

THE WALKING DEAD - SEASON TWO
(PC, Mac, PS3, Xbox 360 (testat), iOS)
Linus Lekander 


Det är lätt att föreställa sig svårigheterna med att följa upp något så hyllat som den första säsongen av The Walking Dead. Spelet placerade sig i toppen av ett otal årets-spel-listor och lovordades bland annat för sin ansats att i första hand berätta en historia. En historia som, i likhet med serieförlagan, förlade intrigen till periferin av en zombieapokalyps istället för mitt uppi den. Där relationen mellan människor tillskrevs en desto större betydelse än den mellan odöd och överlevare. Något som fortfarande utgör en rätt ovanlig premiss i ett annars så konfliktdrivet medium som spel.


Men det har gått en tid nu.


Sedan hyllningskörerna tystnat har allt fler kritiska röster hunnit höjas mot spelet. Det har hävdats att manuset framstår som platt i jämförelse med andra medier (främst litteratur) och att de moraliska valen som spelaren ställs inför aldrig är mer än en spelmekanisk illusion. Bägge lägren har klara poänger; starten på The Walking Dead förtjänar att hyllas för sin täta stämning och sitt skifte av dramaturgisk tyngdpunkt från väpnade konflikter till mänskliga relationer, men också att kritiseras för de moraliska valens ringa betydelse och för manusets inte alltid överdrivet höga kvalité.


Därför är det både bra och dåligt att samma beskrivning stämmer in på säsong två.


För visst har jag suttit där med känslorna på helspänn även i år. Jag har sett karaktärer som jag känner för ryckas bort på ett ögonblick, startat om min spelkonsol av ren obeslutsamhet och känt det bränna i halsen under pågående eftertexter.


Men jag har också frågat mig varför valen så ofta bara är illusioner – ett redan utstakat händelseförlopp där man bara kan välja att vara mer eller mindre motstridig på vägen. Jag har frågat mig varför det i grunden färgstarka persongalleriet aldrig hinner utvecklas i någon nämnvärd utsträckning. Varför en potentiellt mångfacetterad karaktär som Carver sjabblas bort genom att göra honom okomplicerat genomond. Varför Clementine fortsätter att vara en vuxen spelares värderingar i ett barns kropp hela säsongen igenom. Och jag har frågat mig om 400 Days. Om det verkligen bara var Bonnie som framstod som en bra idé att bygga vidare på av ett sådant episodträd av människoöden.


Saker som jag medger att jag glömmer av precis lika fort när Telltale på ett ögonblick kastar mig tillbaka till husbilen i säsong ett igen.


Jag kan verkligen sakna Lee ibland. Sina tidigare misstag till trots utvecklades han till en oerhört sympatisk och trygg gestalt under min skräddarsydda spelomgång. Det är framförallt av sådana anledningar som Telltale förtjänar att tituleras som skickliga historieberättare: de har en svåröverträffad förmåga att få oss att knyta an till spelets karaktärer. Att bry oss om mer än bara en poängmätare och antalet huvudträffar som får den att ticka.


Åtminstone i sina bästa stunder.


För vi kommer inte heller ifrån att delar av episoderna utgörs av rena transportsträckor. Än mer sant är detta i säsong två, där flera passager egentligen inte är mer än upprepningar av vad vi redan har spelat i föregående delar. Därtill lämnas det den här gången mindre utrymme för utforskning och därmed också färre chanser att vårda sina relationer. Något som är synd och skam inte bara i ett tematiskt avseende; med sitt fortsatt styltiga QTE-system gör Telltale helt enkelt bäst i att hålla nere tempot så långt det är möjligt.


För att använda ett utnött uttryck är det här en säsong med höga toppar och djupa dalar. Inledningsvis bjuder den på två sällsynt starka och välskrivna episoder, följt av två svaga mellanavsnitt, följt av en riktigt tät avslutning som får upp intresset på allvar igen – om än inte nog för att undanröja tvivlen på om ännu en säsong verkligen är en så god idé.


JA | NEJ
VARFÖR: Ett fortsatt gripande zombiedrama (hur bisarrt det än kan låta) som sina brister till trots fortfarande är bättre än så mycket annat där ute.
PLUS: Miljöerna, tonen och ljudbilden i de två första episoderna är guld.
MINUS: I de sämsta stunderna blir det tydligt att serien börjar gå på sparlåga.

Relaterade bilder

Oskar Skog 4 sep 2014Visningar: 1553 

Taggar: Telltale Games, Game of Thrones, The Wolf Among Us, Fables, The Walking Dead

« Tillbaka till nyhetsarkivet

Kommentarer

Caso_09 4 sep 2014q

Är det någon som vet om spelet kommer på skiva?

Soratails 4 sep 2014q

Caso_09:

Är det någon som vet om spelet kommer på skiva?


Japp, det gör den! ;)

Johan Lorentzon 4 sep 2014q

Det känns nästan som spelet gick samma väg som tvserien. En stark första säsong och en bra mycket svagare andra där halva säsongen mest var en transportsträcka och rent dålig.

Hoppas de kan ta sig upp ur skiten till skillnad från tvserien som inte verkar göra det...:/

Johan Lorentzon 4 sep 2014q

"rent dålig i sina sämsta stunder" menar jag. Det finns bra episoder i andra säsongen och slutet var bra.

Det Lilla Svinet 4 sep 2014q

Johan Lorentzon:

En stark första säsong och en bra mycket svagare andra där halva säsongen mest var en transportsträcka och rent dålig.


Haha har bara hört tvärtom. Tyckte själv att första utav TV-serien var rent skräp. Tycker även att de höll en väldigt hög standard i andra säsongen här. Har svårt att bestämma mig vilken jag tycker är bäst. Blev på en gång väldigt känslosam när de gjorde en återblick till första säsongen i 2an.

Men tyckte dialogen osv höll väldigt hög kvalité i 2an. Det jag störde mig mest på var Dold text: karaktärernas slut. Var typ exakt som i ettan. Några försvann resten dog. Skulle vart roligare ifall flera kunde vart kvar och man kunde ha fortsatt vidare med dom. samt hur den här säsongen inte riktigt hade något mål/fokus. Hade hoppats att Dold text: Carver hade levt längre och att en ständigt jakt utav honom skulle tagit större fokus. För det var ltie det säsongen saknade som sagt, fokus.

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.