Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Nyheter

Linus Lekander recenserar This War of Mine

THIS WAR OF MINE
(Mac OS (testat), Linux, Windows)
Linus Lekander


”In modern war … You will die like a dog for no good reason”.


Med detta citat av Hemingway inleds This War of Mine. Om du inte redan innan är bekant med spelets premiss ger orden en tydlig fingervisning om den kyliga upplevelse som väntar.


Det är dock en annan form av kyla än den vi är vana att möta i krigsspel.


Istället för ett slentrianmässigt dödande med lite utrymme för de civila som hamnar i skottlinjen, uppehåller sig This War of Mine uteslutande vid de kusligt pragmatiska förutsättningar under vilka krigets verkliga offer kan behöva klara dagen.


Jag må vara långt ifrån rätt person att avgöra hur trovärdig den skildringen faktiskt är, men oavsett vilket är det en skildring som spelvärlden behöver. Inte minst för att bättre balansera de sätt som vi möter krig genom spelfiktion på.


Spelomgången startar i en nedgången byggnad som fungerar som skydd för en grupp civila under ett pågående krig. Var och en av dem är försedda med ett ID-kort som ger dig några knapphändiga biografiska uppgifter om dels vilka liv de levde innan krigsutbrottet, dels vilka särskilda färdigheter de besitter. Det sistnämnda visar sig vara något som spelaren har goda skäl att känna till när kampen för överlevnad börjar. Och den börjar omedelbart.


Tidräknaren talar om att det är den första dagen, men det blir snabbt uppenbart att den bara syftar på tiden då spelaren har varit närvarande. När jag träder in lever karaktärerna redan i detta provisoriska tillhåll och har gjort så under en obestämd tid. Detta blir inte minst tydligt då vissa av dem redan lider av diverse åkommor som spelaren behöver förhålla sig till och, så långt det är möjligt, försöka råda bot på.


Spelaren själv intar inte rollen som någon av dessa karaktärer, utan kontrollerar händelseförloppet från en tvådimensionell tittskåpsvy. Till stora delar påminner upplägget om The Sims i ett betydligt mörkare sammanhang. Med ett musklick kan överlevarna kommenderas att se sig omkring i byggnaden, söka igenom skåp och lådor efter material, röja undan bråte som blockerar vägen in i nya utrymmen eller laga hål i husväggen som inkräktare skulle kunna utnyttja för att ta sig in. Det gäller att tidigt skaffa sig en överblick över vad som kommer att behövas för att hålla de här människorna vid liv så länge som möjligt. Tillgången på olika resurser är redan från början extremt knapp och kräver en noggrann fördelning mellan de hårt ansatta överlevarna.


Prioriteringar mellan hungriga och jättehungriga.


Överväganden om hur skadad någon behöver vara innan ett bandage kan avvaras.


Under tiden hörs bomberna och larmet utanför; Om dagen är det inte möjligt att gå ut.


Nattetid, däremot, är det direkt nödvändigt att företa vågade expeditioner för att fylla på förråden. En karta visar vilka byggnader som är övergivna, vilka som fortfarande är bebodda och vilka som är så pass välfyllda av resurser att en sammandrabbning med andra överlevare bedöms som trolig. Till de sistnämnda destinationerna hör nästan uteslutande offentliga byggnader som skolor och gallerior. Moraliska dilemman är under dessa utflykter ständigt överhängande, liksom faran för karaktärens liv. Det är inte alltid nödvändigt att stjäla från grannen för att denne ska se en anledning att skjuta. 


Fyndigheterna som införskaffats under natten används sedan för att bygga saker i tillhållet under den nästföljande dagen. Till en början rör det sig om rena förnödenheter som sängar, verktyg och vattenfiltrerare, men senare också böcker, cigaretter och till och med en hembränningsapparat – sådant som kan göra karaktärernas tillvaro drägligare och deras psyken stabilare.


Kyligt är precis det ordet jag vill åt.


Vid hemkomsten visar det sig om natten i tillhållet har varit lugn eller ej, mycket beroende på hur många som spelaren har låtit sova respektive sitta vakt medan nattlöparen gav sig ut. Utmattning är även det en faktor att räkna med, en som gör karaktärerna långsamma och obstinata. Människorna som har byggt upp den här världen har förvissat sig om att det inte bara kommer an på spelarens samvete att se till spelbefolkningens bästa, utan att omsorgen om dem också får konsekvenser för den fortsatta spelomgången.


Om de inte överlever till krigets slut har du inget annat val än att starta på nytt.


Kanske är det kombinationen av denna genomtänkta spelkonstruktion och den drabbande tematiken som gör spelet så svårt att släppa taget om. Minsta lilla faktor får ett så avgörande utfall att uppgivenheten till slut blir ett faktum – den inte bara genomsyrar spelsessionerna utan följer också med mig därifrån. Det är en övervägande svart och tungsint skildring, men delvis därför är det också en lika oumbärlig som svårglömd sådan.


En som visar den andra sidan av det som vi vanligtvis roar oss med.


JA | NEJ
VARFÖR: Stakar ut en ny riktning för vad ett krigsspel kan vara.
PLUS: En stämning som snärjer och vägrar släppa taget.
MINUS:

Relaterade bilder

Oskar Skog25 nov 2014Visningar: 2004 

Taggar: This War of Mine, 11 Bit Studios

« Tillbaka till nyhetsarkivet

Kommentarer

Sömlös25 nov 2014q

Den här kommentaren om spelet har flutit runt på internet. Jag tycker den är väldigt läsvärd. Det är synd att spel som försöker göra något mer ändå måste falla tillbaka på gamla idéer för att fungera.

Johan Lorentzon25 nov 2014q

Sömlös:

om spelet har flutit runt på internet. Jag tycker den är väldigt läsvärd


Jag tror inte heller man kan jämföra ett spel med hur det egentligen var. Att gå igenom en upplevelse som denna person gjort är något som inte går att porträttera på ett rättvist sätt.

Däremot tror jag det är viktigt att spel försöker sig på att ge en förståelse för dessa situationer och detta kan göras med en rambild. Nu har jag inte hunnit spela det men det verkar vara unikt i sin egen mening även om inte helt "realistiskt".

Linus Lekander25 nov 2014q

Sömlös:

Jag tycker den är väldigt läsvärd.


Det är den helt förvisst. Kanske säger den också något om hur pass homogen spelkritiken fortfarande är. Så länge människor som skriver om en kulturyttring har relativt snarlika erfarenheter och referensramar kommer vi inte heller att få lika många perspektiv på den.

Det här är det perspektiv som jag kan ge, och utifrån detta välkomnar jag verkligen ett spel som lyfter den andra sidan av myntet när det kommer till krig. Det finns små glimtar av solidaritet mellan karaktärerna i This War of Mine (dessutom är det upp till spelaren om denne alls behöver stjäla från eller skada andra) men överlag är det trots allt en påfallande svart bild som målas upp.

I min värld borde det finnas utrymme för mer hoppfulla (och kanske mer realistiska) sådana i spelindustrin också, även om det här inte är det spelet. Kanske kan det däremot fungera som en katalysator för fler former att belysa krig på än gemene FPS.

Det Lilla Svinet25 nov 2014q

Inte läst recensionen. Kollade bara på bilderna, just nu för att se vad det var för något. Ser ju ut som dom tagit allting ifrån Deadlight. Grafikstil, perspektiv, gameplay. :p

Men får se om recensionen ändrar synen på det, gissar mest på att det är en fin story i det.

Windir8725 nov 2014q

Fantastiskt spel.

Spenderade 22 timmar på det innan jag var klar. Många händelser som får en att på allvar ifrågasätta sina moraliska val. När matförrådet sinar och kaminen går på sparlågor samtidigt som snön börjar falla känns det inte längre helt otänkbart att bryta sig in i det där gamla parets villa för att sno deras mat och medicin.

Spelets främsta styrka ligger nog i att så gott som alla dessa val faktiskt avgörs genom handling snarare än dialog. Ibland har man bara en sekund på sig för att besluta om någons liv eller död. Konsekvenserna kan bli digra.

Blir en aning repetitivt efter ett tag men trots det är This War of Mine ett av årets bästa spel i min mening.

chebastian26 nov 2014q

Det är alltid tråkigt när sagan inte stämmer överens med verkligheten när verkligheten för en gångs skull trumfar sagan.

Assrocket26 nov 2014q

Hur spelar man spelet - är det ett peka-klicka eller är det mer som ett plattformsspel?

Windir8726 nov 2014q

Assrocket:

Hur spelar man spelet - är det ett peka-klicka eller är det mer som ett plattformsspel?


Peka-klicka.

Linus Lekander26 nov 2014q

Assrocket:

Hur spelar man spelet - är det ett peka-klicka eller är det mer som ett plattformsspel?


Du pekar och klickar. Tänk The Sims, helt enkelt.

Assrocket26 nov 2014q

Linus Lekander:

Du pekar och klickar. Tänk The Sims, helt enkelt.


Mysigt!

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.