Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Nyheter

Johan, Oskar och Alejandro recenserar The Order 1886

THE ORDER 1886
(PS4)
Johan Lorentzon


Låt mig börja med att presentera den stora elefanten i rummet. En normal speltid i The Order 1886 är möjligen runt 5-6 timmar med mellansekvenser. Det går att rusa igenom actiondelarna snabbare om du lär dig hur fienden är skriptade. Detta går dock att applicera på många spel. Fast sanningen är att The Order har långt större problem än just speltiden.


För mig sammanfattar The Order 1886 det som spelbranschen gör fel när det gäller det narrativa. Spel har problem med att hitta ett eget sätt att berätta saker. Ofta lånar man från film och försöker sedan nästan motvilligt trycka in spelmomenten. Helheten blir ofta spretig och upplevelsen blir splittrad. Aldrig har det faktumet känts så uppenbart i ett spel som det gör i The Order 1886. 


Spel idag består av mellansekvenserna som berättar en historia varvat med spelmomenten. Sedan blandas det in quick time events för att behålla spelarens uppmärksamheten även i mellansekvenserna. Jag vänder mig visserligen emot detta sätt att berätta på men det finns spel som lyckas göra detta relativt bra. I The Last of Us fungerar det bra medan det inte alls gör det i The Order 1886. Här är allt så regisserat att det knappt finns någon substans till spel kvar. Spelmomenten tillför egentligen ingenting till helheten och spelet hade klarat sig utmärkt utan de delarna för att berätta sin historia. Quick time events behöver heller inte alltid vara av ondo men i The Order 1886 känns de oftast bara påklistrade i en filmsekvens som utan problem hade klarat sig utan det.


Angående själva historien är den relativt kompetent för att vara ett spel och jag ger Ready at Dawn beröm för att de har försökt. Jag gillar steampunkmiljön och grundpremissen. Att det funnits ambitioner under utvecklingen är det inte svårt att se. Problemet är att spelet ter sig som en film (med lite sporadiskt spelande mellan varven) och som film räknat sticker inget ut rent berättarmässigt. I bästa fall kanske det skulle hamna i samma fack som Final Fantasy: The Spirits Within. Snyggt animerad men inget som höjer ögonbryn. 


Med allt detta sagt är The Order 1886 det snyggaste spelet som finns på PS4. Estetiken är gotisk, detaljerad och mästerligt ljussatt. En alternativ verklighet med riddarna kring runda bordet är en riktigt bra idé och jag gillar många av karaktärerna trots att de är stereotyper hela högen. Lady Igraine är en av favoriterna, kanske mest för att Igranie är Arthurs fru enligt legenden men alla karaktärer är välspelade och på sitt eget vis intressanta. Jag gillar starkt att spelet utspelar sig i det viktorianska London och Whitechapel. Utvecklarna väver in riktig historia som Jack Uppskäraren med fantasi och de gör det på ett trovärdigt sätt. Egentligen finns det inte heller något att klaga på rent speltekniskt. Spelet lånar moment från Gears of Wars mekanik, som går ut på att skjuta och gömma sig bakom knähöga skydd. Ready at Dawn gör detta hyfsat kompetent men det bleknar en smula i jämförelse med Gears of War. Vad som är värre är att spelutvecklarna separerar spelmomenten från det filmiska och tappar helheten. En annan skillnaden är att Gears of War kan skryta med ett samarbetsläge, något som detta spel helt saknar trots att spelaren nästan alltid har en av sina riddarbröder (eller systrar) med sig. Det finns inga multispelarfunktioner att tala om kombinerat med spelets linjära enspelardel saknar The Order 1886 på det stora hela omspelningsvärde. Man ska inte heller förvänta sig några episka bossstrider. Faktum är att man inte ska förvänta sig några bossstrider alls då allt sköts via quick time events.


Jag vill gilla spelet och jag har verkligen försökt. Det som stör mig mest är att spelet har en potential och att det under all yta finns något som kunde ha blivit mästerligt. Här bryter man sönder spelet i helt onödiga många mellansekvenser. Ett tidigt exempel i spelet är när Galahad hoppar från en balkong. Istället för att bara låta spelaren hoppa slänger utvecklarna in en mellansekvens. Det är uppenbart att de försöker skapa en dramatisk känsla men vad som händer är att The Order 1886 blir tråkigt. Ett annat exempel är när du får termitgeväret. Istället för att låta spelaren klura ut intressanta sätt att använda dess smältförmåga visar man detta genom en semi-mellansekvens. Resten av spelet används inte vapnet på något annat vis än att döda fienderna på ett förskönat vis. Det är lite som om Valve skulle ha visat upp gravitationsgeväret i inledningen av Half-Life 2 för att sedan totalt bortse från dess funktioner resten av spelet. 


I bakgrunden av The Order 1886 finns det en relativt intressant historia tillsammans med en svårslagen stämning som kan liknas med Castlevanias gotiska skräck. Steampunk och skräck, allt är unikt men tyvärr faller allt som ett korthus då de bra momenten slarvas bort. De fina miljöerna fungerar enbart som statiska kulisser till linjära banor. De intressanta vapnen ges inget utrymme för att experimenteras med. Spelet har några få intressanta bossmöjligheter med dessa skärs ned till quick time event. Nästan allt som hade potentialen att bli bra slarvas bort av dumma designbeslut. Att Ready at Dawn visserligen berättar en rätt kompetent historia hjälper inte då speldelen i princip är obefintlig.


För mig blev the Order spelet jag satt konstant och tänkte:


Om bara ... Tänk om ...


Det är precis här problemet ligger. Tänk om Ready at Dawn lagt lika mycket fokus på att göra ett spel som de gjort på att göra en film. Då hade vi nog haft något stort. 


Men i sin nuvarande form är det bara ett ...


... tänk om


JA | NEJ
VARFÖR: Jag är inte det minsta intresserad av The Order 1886: the movie
PLUS: Otroligt snyggt, allt från miljöerna till karaktärerna. Spelet är ren grafikporr.
MINUS: Saknar allt vad som kan räknas till spelsubstans.


THE ORDER 1886
(PS4)
Oskar Skog


The Order 1886 är ett ganska bra spel.


För att ni ska förstå vad ett "ganska bra spel" är tänkte jag att vi tar en liten historielektion innan vi fortsätter med recensionen av The Order 1886.


"Ganska bra spel" är den senaste strategin som marknadsavdelningen på de stora spelföretagen använder sig av.


Jag vet, jag var på den konferensen. De hade en powerpoint-presentation. Den var mycket övertygande.


Det här är en strategi som de stora bolagen i både musik- och filmbranschen har använt sedan en lång tid tillbaka. Det är den märkning som produkter får när de uppfyller tillräckliga krav för att majoriteten av konsumenter inte ska klaga och vilja ha sina pengar tillbaka.


"Den var ganska bra."


En viktig ingrediens i "ganska bra"-genren är längden på produkten. Det visade sig nämligen efter ett flertal konsumentundersökningar och fokusgrupper att missnöjet minskade i en direkt relation till längden på upplevelsen eftersom kunden upplevde att de hade "fått ett värde som motsvarade det som de hade betalat".


Efter en förhandsvisning av The Hobbit bestämde till exempel filmbolaget att dela upp den i tre filmer samtidigt som man filmade drygt sex timmar med nytt material. På det sättet kunde de sprida ut missnöjet över närmare nio timmar över flera år.


Det syns också inom skivbolagsbranschen på de skivor som innehåller "exklusiva låtar" som inte finns med på den vanliga pressningen.


Anledningen till att de inte finns med på originalutgåvan är naturligtvis att de är sämre än de låtar som artisten från början har valt för skivan och som förr i tiden hamnade på något som kallades "b-sidor till singlar". Det här var på den tiden din pappa hade hår.


Kunden får, helt enkelt, "mer för pengarna". Precis som filmer får extramaterial på dvd- och blu-ray så att konsumenten som redan sett filmen ska få känslan av att det nya innehållet är värd den extra kostnaden.


Spelindustrin hade länge problem med att anpassa sin affärsmodell till det här konceptet, men en dag fick en man (det är alltid en man, i de här fallen) en idé och kom på att om man gjorde "ganska bra spel" istället för "bra spel" skulle konsumenten vilja ha mer av samma produkt.


På det viset kunde man ta bort innehåll från spel och släppa det som "nytt material" samtidigt som kunden betalade ännu mer för att få tillgång till det.


Man prövade först det här genom att kalla det för "online-pass", men eftersom spelaren inte upplevde det som något "mervärde" (att något är "online" har alltid gjort spelare misstänksamma) bytte man snabbt namn på projektet till "season pass" och "gav bort" material till spelet för de som köpte det.


Det blev en stor succé.


Spelindustrin har, sedan en lång tid tillbaka, identifierat att kunderna sätter ett likhetstecken mellan "värde" och "spellängd". Ett spel måste vara X antal timmar för att vara bra.


Det spelar ingen roll (och det här förbluffade analytikerna länge) om de första 20 timmarna av ett spel är dåliga, bara de finns där. Ett spel som är 50 timmar långt är alltid bättre än ett som är sex timmar långt, oavsett om det bara finns en enda bra timme i det 50 timmar långa spelet och alla sex timmarna är bra i det andra.


"Kvalitetstid", upptäckte forskarna, var ett okänt begrepp för spelare. Spelare saknade nämligen helt den bedömningsförmågan när de betalat runt 600 kronor för ett spel. Då ville de ha "valuta för pengarna", något som alltid definierades som  "det ska hålla på länge".


Här fick spelindustrin ett problem. Hur skulle man göra "ganska bra spel" om spelaren ville ha långa spel? De skulle ju gnälla om spelen var korta. Det var nu man kom på en briljant idé. Om man delade spelet i "kampanj" och "multiplayer" kunde man göra "kampanjen" allt kortare eftersom spelet fick ett mervärde på internet när människor spelade mot varandra.


Variationen behövde inte längre komma från spelet, den kom istället i mötet mellan människorna. I det upptäckte man något nytt intressant. En del spelare var sämre än andra och ville inte (eller kunde inte) förbättra sina kunskaper i spelet genom att öva. 


Det här var aldrig något problem i den lokala multiplayern (se: Nintendo) för där var ett misslyckande ändå ett misslyckande bland vänner.


På internet kunde alla se spelarens bristande förmåga och kommentera den. Det gjorde de här spelarna extra mottagliga för ett väldigt enkelt argument: "betala en liten summa för att få ett övertag i form av, till exempel, ett vapen".


De var väldigt villiga att göra det.


Det här fick naturligtvis också effekten att många av de som var bättre kände sig tvungna att köpa något nytt för att inte bli dödade av någon som sågs som sämre.


Det var så man uppfann mikrotransaktioner.


Det tar oss fram till idag och den här recensionen. 


Ready at Dawn har alltså gjort ett "ganska bra spel".


Det heter The Order 1886.


Problemet för Ready at Dawn var att ingen hade bjudit in dem till den där konferensen. De såg aldrig powerpoint-presentationen.


De har alltså gjort ett kort spel (6-10 timmar, beroende på hur gärna (och länge) man står stilla och tittar på texturer) där en stor del av speltiden består av att titta på filmsekvenser och ibland trycka på triangel och kryss för att något ska hända (se: Quantic Dream, Telltale Games).


The Order 1886 saknar "multiplayer" och det finns inga planer på ett "season pass".


Det är ett tekniskt kompetent spel, det har inga spelförstörande buggar och fungerar utan några som helst problem. Det här är något som många andra "ganska bra spel" inte klarar av (se: Ubisoft, Electronic Arts), men på svenska spelskribenters årsmöte (2013, strax efter att Battlefield 4 släpptes) bestämdes det att "det fungerar!" aldrig ska användas som en positiv beskrivning för spel. Vi måste kunna utgå från att ett spel fungerar och om vi börjar se det som en positiv egenskap kan vi lika gärna lägga ner vår verksamhet. 


(Det är, till exempel, sällan "det låter!" används i skivrecensioner (musikerförbundet godkänner bara att "det låter" används som ett positivt omdöme i jazzrecensioner)).


Det här "ganska bra spelet" har istället förpackats under den allra snyggaste av ytor.


Det här är en lösning som flera utvecklare har testat inom spelindustrin tidigare (se: Guerilla Games, Crytek), där man hoppas att spelaren inte ska märka den bristande kvalitén i speldesignen genom att presentera en imponerande grafik. Om det här används i samband med ett konsolexklusivt spel skapas också en effekt där man kan se spelare försvara en produkt som om det gällde livet eller i alla fall en liten söt kattunge.


Med The Order 1886 har Ready at Dawn skapat något vi, i spelindustrin, kallar för en cineastisk upplevelse. Det är en linjär speldesign där spelaren får gå genom en korridor (se: Final Fantasy XIII) och det är alltid Ready at Dawn som bestämmer vad som ska hända samt när och hur spelaren får interagera med spelet.


Berättandet är helt enkelt överordnat speldesignen (se: Metal Gear Solid 4).


The Order 1886 är ett "ganska bra spel" där all vikt läggs vid presentationen av spelvälden. Den speldesign som finns tar sin inspiration från Cliff Bleszinski (se: Gears of War) samt David Cage (se: Heavy Rain) och placerar den mellan många och långa filmsekvenser som man inte kan hoppa över (inte ens när man klarat spelet).


Så här kan en diskussion om The Order 1886 låta.


"Det var väldigt stämningsfullt."
"Mycket atmosfäriskt."
"Ja, filmiskt."
"Och snyggt."
"Väldigt snyggt."


Det kunde man också höra utanför biosalongerna när besökare hade sett Avatar. Det hördes en viss desperation i rösterna, de lät inte helt övertygande eftersom de helt saknade andra resonemang än de rent visuella.


Som ni förstår av ovanstående resonemang var den efterföljande besvikelsen hos konsumenterna när de hade sett Avatar så stor att filmbolaget beslutade att dra ut på produktionstiden för uppföljaren. Den planeras att ha premiär december 2017, så att alla de som såg Avatar ska ha hunnit komma över sin ilska så att de går och ser den nya filmen också. Den kan ju ändå vara "ganska bra" och man får säkert "valuta för pengarna".


Om The Order 1886 får en uppföljare återstår att se.


Har då det "ganska bra spelet" ett existensberättigande? Ett "ganska bra spel" kan, per definition, inte vara dåligt. Då hade vi kallat fenomenet för "ganska dåliga spel" (det är ett helt annat kapitel i handboken för recensenter). 


Det "ganska bra spelet" är, helt enkelt, ganska bra. 


De här "ganska bra spelen" är ofta trygga och säkra alternativ för de som tycker att spel (1) ska ha höga produktionsvärden, (2) vara så kallade AAA-spel och (3) går att köpa i fysisk utgåva.


Det är överraskande många spelare som definierar spel enligt de tre punkterna och det är därför vi hittar så många "ganska bra spel" på topplistorna.


Som vi säkert kommer att hitta The Order 1886 där.


Så, mer specifikt, är The Order 1886 värt att spela med den nya kunskap som vi fått genom att läsa den här texten?


JA | NEJ
VARFÖR: För att striderna, vapnen och berättelsen skapar en intressant helhet i en spännande värld.
PLUS: Det fungerar, är atmosfäriskt och stämningsfullt. Och filmiskt.
MINUS: Spelet slutar aldrig att påminna spelaren om hur lite hen betyder.


THE ORDER 1886
(PS4)
Alejandro Soler


Hur vet man vad som är ett spel? Är det nivån av interaktivitet spelaren har med mediet


1983 lanserades Dragon’s Lair i arkadhallarna. Det var bokstavligt talat en tecknad film där spelaren tryckte med sin joystick i antingen uppåt, nedåt, vänster eller i höger riktning, när skärminstruktioner gavs till spelaren. Spelaren hade då millisekunder på sig att reagera på vad som hände på skärmen. Ibland var du även tvungen att trycka på den enda knappen på arkadkabinetten förutom joysticken. Knappen hette Sword. 


Om du inte hann trycka i tid dog din avatar på en gång. Spelet gick till historien för att vara ett vackert spel som utnyttjade Laserdisc-tekniken på ett intressant sätt. Samtidigt var arkadbesökare överens om en sak. Det var knappt ett spel eftersom du inte styrde karaktären själv.


Samma grundtanke användes en bra bit in på 1990-talet när full motion video-spelen på Sega Mega CD började göra entré i folks vardagsrum, men fortfarande var problemet detsamma. Du styrde väldigt sällan vad som hände på skärmen. Det har gått många år sedan dess, men fortfarande finns det studios med samma konstnärliga utgångspunkt. Att göra en spelupplevelse som känns som en film. 


När Ready at Dawn satte sig ner för att göra konceptskisser och bestämma speldesign på The Order 1886, tror jag inte att de på något sett missförstod vad spelare ville ha. Istället tror jag att de redan i tidigt skede bestämde sig för att göra ett av de vackraste, mest välproducerade och pampigaste spelen vi någonsin sett. The Order 1886 är Ready at Dawns spelupplevelse som, mycket riktigt, känns som en film. 


Den alternativa tolkningen av det viktorianska London är intressant i sig. Finner man intresse i just steampunk och den viktorianska eran framstår spelet som en frisk fläkt efter alla andra krigsspel i moderna mellanösternmiljöer, zombies och rymdvarelser, eller uttjatade slag om andra världskriget. 


Rent visuellt råder ingen som helst tvekan på att spelet gör ett bättre jobb än alla tech-demon i världen på att ge oss en anledning till att uppgradera till en ny generations spelkonsoler. Spelet ser otvivelaktigt helt fantastiskt ut. Allt från partikeleffekter, rök och skuggningar ser väldigt imponerande ut. Mellansekvenser smälter samman med spelupplevelsen och helhetsintrycket är beundransvärt.


Men i grund och botten handlar ett spel som The Order 1886 om striderna. Om Ready at Dawn ändå har lagt ner tid på att designa häftiga och roliga vapen, varför finns det absolut ingen form att uppgradera eller modifiera dem? Möjligheterna borde vara oändliga, istället får vi vad vi har. En gedigen arsenal som lämnar längtan efter mer.


Det blir inte heller bättre av att spelets roligaste vapen är knapphändiga. De förekommer allt för sällan och du får inte behålla dina favoriter genom de olika kapitel du spelar. 


På många sätt känns det nästan som att Ready at Dawn lurar spelaren med flit. Jag kan med handen på hjärtat säga att jag tyckte att första halvan av spelet var är riktigt underhållande. Striderna är intressanta och du lär dig hur du bäst ska använda dina vapen. Jag har roligt.


Men halvvägs igenom spelet börjar du se ett tråkigt mönster. Hagelgevärssoldater springer rakt mot dig och granatkastare håller ett fegt avstånd. Som pricken över i:et är de oftast är helt absurt bepansrade och tål orättvist mycket mer skada gentemot vanliga soldater som mest agerar som obegåvade köttsköldar.


Det hela handlar om missad potential. Berättelsen och narrativet finns här. Jag är genuint intresserad av vad som händer i handlingen. Men även i det anseendet gör The Order 1886 spelaren besviken när crescendot slutar i en antiklimax som praktiskt taget kräver en uppföljare. När Ready at Dawn bestämde sig för att göra en spelupplevelse som kändes som en film, hade de inte behövt ta med sig de värsta från den vita duken. Ingen gillar en cliffhanger.


Jag är väldigt kluven till om jag kan rekommendera The Order 1886. Ena sidan av mig kan tycka att det som finns här, är så pass välproducerat att man inte bör missa det. Ungefär som när 3D-bio kom för första gången. Det är en upplevelse.


På det sättet gjorde Ready at Dawn spelet de ville. En spelupplevelse som känns som en film, samtidigt som du styr din karaktär själv och skjuter därefter. De ska ha hatten av för det. I det anseendet levererade The Order 1886. 


Men trots att spelet är mer interaktivt än de simpla quick time events vi först associerade med spel som Dragon’s Lair för 32 år sedan, är spelmekaniken fortfarande inte ikapp - och den här gången kan inte Ready at Dawn skylla på tekniska begränsningar.


I grund och botten handlar det om vad du har för förväntningar. The Order 1886 är långt ifrån perfekt eller revolutionerande spel. Men om du är ute efter en vacker filmupplevelse i spelform kanske det inte behövs mer än så. 


JA | NEJ
VARFÖR: En filmupplevelse i spelform som bör upplevas.
PLUS: Produktionsvärdet på spelet är absurt. Kan vara det snyggaste jag sett.
MINUS: Striderna håller inte måttet. Vapen saknar modifikationsmöjligheter. Cliffhanger från helvetet

Relaterade bilder

Oskar Skog26 feb 2015Visningar: 3664 

Taggar: The Order 1886, Ready at Dawn, Sony, PS4

« Tillbaka till nyhetsarkivet

Kommentarer

Joakim Kilman26 feb 2015q

Glaset är halvtomt.

Nightmare26 feb 2015q

Johan Lorentzon//

Så om spelet hade haft samarbetsläge och multiplayer så hade spelet fått högre betyg? Om man Inte vill ha något påtvingat skit då? Tycker det är väldigt skönt att få ett spel utan massa krims krams runt om kring och som fokuserar på det som är viktigt...
I God of war så fungerar Quick time events utmärkt tydligen men här är det påtvingat för att vi har sett det innan eller något? Ja, herregud...

Detta spelet är för övrigt riktigt bra och jag tycker det är synd om folk som hoppar på "hat tåget" bara för att... Kul att Oskar och Soler gillade det iallafall...

fatha26 feb 2015q

hm, kommer defintivt spela detta och ser verkligen fram emot det :P

Ribcage26 feb 2015q

Johan Lorentzon//

Så du menar att om spelet inte hade varit tråkigt så hade det fått ett ja? Ja, herregud...

Johan Lorentzon26 feb 2015q

Ribcage:

Så du menar att om spelet inte hade varit tråkigt så hade det fått ett ja? Ja, herregud...


Om spelet varit mer ett spel än en film...kanske..

Joakim Kilman26 feb 2015q

Nightmare:

Detta spelet är för övrigt riktigt bra och jag tycker det är synd om folk som hoppar på "hat tåget" bara för att...


Att inte gilla samma spel som du är inte "hat". Andra åsikter än din är inte sådant man tycker "bara för att".

Det var dagens lektion. Imorgon: hur man lär gamla hundar att sitta.

Mr Orange26 feb 2015q

Recensioner blir mer och mer likt bloggar. Jag vill gärna veta hur spelmekaniken fungerar, inte om du drack kaffe medan du spelade spelet

Johan Lorentzon26 feb 2015q

Nightmare:

Detta spelet är för övrigt riktigt bra och jag tycker det är synd om folk som hoppar på "hat tåget" bara för att


Smaken är som baken

Redfoxe26 feb 2015q

Mr Orange:

Jag vill gärna veta hur spelmekaniken fungerar


Behöver vi det i dagens läge?.
Gömma sig bakom skydd, pang pang fiende död ,springa korridor, färdig.

Spelet ser ruskigt fint ut, men det är väl allt jag hade kunnat uppskatta från det jag sett.
Får hoppas på en uppföljare som kanske tar svängarna lite mer.

Alejandro Soler26 feb 2015q

Mr Orange:

Recensioner blir mer och mer likt bloggar. Jag vill gärna veta hur spelmekaniken fungerar, inte om du drack kaffe medan du spelade spelet


Hur recensioner ser ut är helt upp till varje spelsajt och skribent.

På Loading har skribenter relativt fria tyglar och vi ser det som något positivt. De flesta av oss tycker att spel ska ses som en kulturprodukt och skriver därefter recensioner som illustrerar detta. Vi brukar således inte skriva recensioner som en pressrelease. Vill man ha den informationen finns den oftast på YouTube eller utvecklarens sajt.

Sen hur spelmekaniken är anser jag framkommer ganska tydligt i de tre recensionerna. Det är många liknelser till spel som Gears of war, och med tanke på att du hänger på en spelsajt borde det vara tillräckligt förklarande.

Mr Orange26 feb 2015q

Alejandro Soler:

och med tanke på att du hänger på en spelsajt borde det vara tillräckligt förklarande.


Trevlig skribent! Fortsätt så

Alejandro Soler26 feb 2015q

Mr Orange:

Trevlig skribent! Fortsätt så


Alltså, va? Jag menade bara att med tanke på att spelintresserade individer brukar besöka spelsajter, borde du med största sannolikhet förstå hur spelmekaniken ser ut och man jämför det med ett annat välkänt spel.

Jag menade verkligen inte att låta otrevlig.

Mr Orange26 feb 2015q

Alejandro Soler:

Jag menade verkligen inte att låta otrevlig.


Då misstolkade jag ditt inlägg.

Jo jag förstår vad du säger, men personligen så vill jag ha lite mer balanserade recensioner på Loading. Visst, det finns andra sidor där man kan läsa recensioner, men jag har varit medlem på loading länge och vill gärna fortsätta läsa här istället.

Foxxy26 feb 2015q

Intressant. Väldigt mycket kritiker som har 50/50 om spelet. Jag gillar film-spel och hela grejen faller mig mycket i smaken men förstår att de som vill sätta en gräns mellan film och spel INTE tycker om The order.

Alejandro Soler26 feb 2015q

Mr Orange:

Visst, det finns andra sidor där man kan läsa recensioner, men jag har varit medlem på loading länge och vill gärna fortsätta läsa här istället.


Okej! Jag förstår vad du menar. Feedback om hur recensioner ser ut är alltid nyttigt när det framkommer konstruktivt. Du har en poäng och vi i redaktionen strävar alltid efter att ge så bra och varierande recensioner som möjligt.

Tack för din kommentar! [smile]

Hans Li Engnell26 feb 2015q

Nightmare:

Om man Inte vill ha något påtvingat skit då? Tycker det är väldigt skönt att få ett spel utan massa krims krams runt om kring och som fokuserar på det som är viktigt...


Det viktigaste, tycker jag, är spelbarheten. Inte mellansekvenserna. Jag tycker också att det är lite befriande med ett spel där man slipper fundera så mycket över onlineläge, uppgraderingar och whatever.

Mitt främsta problem är att The Order erbjuder så lite spelbarhet och så många mellansekvenser. Det är t.o.m. mellansekvenser när karaktärer går i en trappa och pratar. Helt meningslösa. Som spelare känner jag mig knuffad åt sidan.

arneankann26 feb 2015q

Åsikterna fortsätter gå rejält isär alltså.

Förstår att alla inte gillar spelet då det är väldigt filmiskt. Själv älskar jag det dock.

Redfoxe26 feb 2015q

arneankann:

Förstår att alla inte gillar spelet då det är väldigt filmiskt. Själv älskar jag det dock.


Är lite roligare när det är lite delade åsikter än unisont hyllande /hat :D

Hellmountain26 feb 2015q

Jag tror största anledningen att man inte kan hoppa över filmsekvenser i spelet är för att spelet laddar nästa parti. Vilket också är värt att uppmärksamma - Det finns inga laddningsskärmar förutom när du ska ladda din sparfil när du startar spelet. Allt är väldigt sömlöst likt Uncharted, fast här "förmodande" i realtid istället för en förrenderad film.

Har inte kört igenom hela ännu, men jag gillar spelet/interaktiva filmen än så länge. :)

Mr Orange26 feb 2015q

Alejandro Soler:

vi i redaktionen strävar alltid efter att ge så bra och varierande recensioner som möjligt.

Tack för din kommentar! [smile]


Bra. Tack själv :)

Johan Lorentzon26 feb 2015q

DREAMFALL:

Vore absurt att läsa en recension av Tetris med slutkommentaren "Jag är inte det minsta intresserad av pusselspel". Det är precis vad det här är.


Så du tycker jag ska bedöma spelet utifrån att det är en film snarare än spel? Vad menar du?

Caesar26 feb 2015q

Orimligt vore väl snarare att säga någonting annat än sin egna åsikt om spelet?

Jag skulle aldrig få för mig att gilla ett spel som jag bedömer innehåller för mycket filmiska element bara för att de som gjort det vill att det ska vara så. Om jag inte gillar vad de gjort så gillar jag inte vad de gjort, oavsett vad de ämnar att göra.

Joakim Kilman26 feb 2015q

Jag gillar genren. Men The Order är i mina ögon ett högst mediokert actionspel på alla plan utom det grafiska.

Johan Lorentzon26 feb 2015q

DREAMFALL:

Uppskattar deras bedömning mer eftersom de faktiskt gillar formulan som spelet bygger på.


Fair enough

Oskar Skog26 feb 2015q

DREAMFALL:

"Ready at Dawn borde göra film istället" som jag har väldigt svårt för. Det är någon sorts genrerasism.


Du kommer nog förstå varför det är så ofta återkommande när du prövat spelet :)

Oskar Skog26 feb 2015q

DREAMFALL:

Det här med att "film" enkom ska levereras ut i inte-interaktiv form för att få uppskattas.


Jag tror problemet kommer ur hur det görs.

Här kan jag ju se hur, till exempel, Quantic Dream i alla fall försöker behålla illusionen av att det är spelaren som har den aktiva rollen.

Ready at Dawn är inte riktigt lika bra på det, kanske för att dom gör gränserna så tydliga. Som, till exempel, när man får informationen: "du kan springa genom att hålla inne L3".

Två minuter senare: karaktären springer inte om man håller inne L3 för det passar inte Ready at Dawn, just då.

Resan blir så styrd att man, som spelare, ibland känner sig helt onödig.

Johan Lorentzon26 feb 2015q

DREAMFALL:

Hela film vs. spel grejen. Som att det behöver vara antingen eller.


Men det jag ser som problemet om du läser är inte film vs. spel. Mitt problem är att det mixar momenten dåligt, den röda tråden som är ett spel finns inte. I TLOU som du tog som exempel finns ändå en fingertoppskänsla som gör att de gifter sig och funkar. I The Order är delarna separerade från varandra.

TygApan26 feb 2015q

Bra recensioner! Det känns som om man får en klar bild om vad det rör sig om. Under tiden jag läste kändes det som det skulle bli ett nej på alla tre och känner att det får vara spiken i kistan. Jag har varit väldigt tveksam till det här spelet sedan recensionerna började dyka upp men har inte kunnat släppa det helt då jag gillar genren, stilen och konceptet. Jag vill gärna att det här ska vara ett bra spel men nu känner jag mig säker på att jag bara skulle bli irriterad om jag spelade det.

Oskar Skog:

Faktum är att man inte ska förvänta sig några bossstrider alls då allt sköts via quick time events.


Oskar Skog:

när Galahad hoppar från en balkong. Istället för att bara låta spelaren hoppa slänger utvecklarna in en mellansekvens


Oskar Skog:

David Cage


Låter helt hopplöst.

Oskar Skog:

många och långa filmsekvenser som man inte kan hoppa över (inte ens när man klarat spelet).


Helt oacceptabelt, faktiskt.

Jag skippar detta helt då jag inte vill stödja spelens tillbakagång till arkadspelet Dragon's Lairs nivå av interaktivitet.

Thomas_8726 feb 2015q

Vi har fått recensioner som rim, som dialoger, som berättelser, och nu även som en historielektion. Briljant Oskar.

Det här verkar vara ett spel man plockar upp i reabacken av allt jag läst om det. Sjukt snyggt, men tråkigt och enformigt att spela. Får hoppas att de gör en uppföljare som likt Uncharted 2 förbättrar allt.

Bra recensioner!

Nightmare26 feb 2015q

Joakim Kilman:

Att inte gilla samma spel som du är inte "hat". Andra åsikter än din är inte sådant man tycker "bara för att".


Fast nu handlar det mer om att detta har spytts på sen första början typ snarare än att folk verkligen har spelat spelet. Samtidigt som många av recensenternas negativa delar är väldigt långsökta och finns även i andra spel där det snarare lyfts fram som positivt...

lonian26 feb 2015q

Det verkar vara ett spel man kan äta popcorn till. Man bör nog vara på rätt humör.

TygApan26 feb 2015q

Hur är det med svårighetsgraden förresten? Erbjuds något motstånd i striderna eller går det att välja svårighetsgrad?

Hans Li Engnell27 feb 2015q

lonian:

Det verkar vara ett spel man kan äta popcorn till. Man bör nog vara på rätt humör.


Jag kan säga att jag satt och pillade på mobilen en hel del under spelet...

GreenMean:

Hur är det med svårighetsgraden förresten? Erbjuds något motstånd i striderna eller går det att välja svårighetsgrad?


Jag tycker så här: Det var svårt ibland innan jag lärt mig att vissa fiender dyker upp helt oväntat bakom min rygg. Det var betydligt lättare när jag efter att ha dött tillräckligt många gånger memorerat var dessa fiender befann sig.

Joakim Kilman27 feb 2015q

Hans Li Engnell:

Jag tycker så här: Det var svårt ibland innan jag lärt mig att vissa fiender dyker upp helt oväntat bakom min rygg


Snubbarna med pansar och hagelgevär är dryga om man inte råkar ha rätt vapen till hands också. För det mesta är det mest ett skjutgalleri. Pricka skallarna när fienden tittar fram. Repeat.

Johan Lorentzon27 feb 2015q

Joakim Kilman:

Snubbarna med pansar och hagelgevär är dryga


Hatar dem, tänker på en viss katakombbana...

Joakim Kilman27 feb 2015q

Johan Lorentzon:

Hatar dem, tänker på en viss katakombbana...


Ha ha. I feel ya. Otroligt frustrerande.

Mr Orange28 feb 2015q

Detta spel föll mig i smaken. Jag gillade Huvudkaraktären Galahad och settingen. Spelet är imponerande snyggt.

Många recensioner ger bilden av att spelet består av längre cutscenes än MGS4, men så är ej fallet. Storyn var intressant och det finns nog med gameplay.

Nu förstår jag varför en av dom inblandade i utvecklingen twittrade och var besviken på hur spelet mottagits för spelet är ambitiöst och välpolerat och förtjänar inte alls kritiken det fått.

Hoppas verkligen på en uppföljare.

Hans Li Engnell28 feb 2015q

Joakim Kilman:

Ha ha. I feel ya. Otroligt frustrerande.


+1

arneankann 3 mar 2015q

Joakim Kilman:

Ha ha. I feel ya. Otroligt frustrerande.


Det är ju dock en obligatorisk fiende i typ alla tps. En jävla tank som tål extremt mycket och som dödar dig fort.

Joakim Kilman 3 mar 2015q

arneankann:

Det är ju dock en obligatorisk fiende i typ alla tps. En jävla tank som tål extremt mycket och som dödar dig fort.


Och här råkar den göras dåligt. Alla tps har gemensamma inslag, men alla är inte lika bra för det.

arneankann 3 mar 2015q

Joakim Kilman:

Och här råkar den göras dåligt. Alla tps har gemensamma inslag, men alla är inte lika bra för det.


Det görs precis likadant som i exempelvis Uncharted-spelen. Sen behöver man givetvis inte gilla det för det.

Joakim Kilman 3 mar 2015q

arneankann:

Det görs precis likadant som i exempelvis Uncharted-spelen. Sen behöver man givetvis inte gilla det för det.


Jag är inte förtjust i dem där heller, men i regel är bandesignen bättre anpassad med fler möjligheter än de trånga katakomberna i The Order.

arneankann 3 mar 2015q

Joakim Kilman:

Jag är inte förtjust i dem där heller, men i regel är bandesignen bättre anpassad med fler möjligheter än de trånga katakomberna i The Order.


Ja, det är något öppnare i Uncharted. Men i katakomberna fanns det ändå möjlighet att kuta runt en del. Jag förflyttade mig ständigt för att klara det.

Och för att göra dert mindre frustrerande är det bara att använda arc-gun.

Kadaverdoris 4 mar 2015q

Det är farligt att resa mycket i jobbet. Slutar lätt i impulsshopping..
Idag blev det fyra par underkläder, en bok och The Order 1886. :)

HetaHarriet 5 mar 2015q

Extremt ful titel: Beställningen 1886!

Albin Mobäck 5 mar 2015q

TitanHöst
Rop på Tull
Textförklaringen av Zelda: Veva upp väckaren

EDIT: Sten Snöre

Nightmare 5 mar 2015q

Alltså delen där man smyger runt utanför "herrgården" med armborsten är ju riktigt nice!
Fan va detta spelet är bra alltså!

HetaHarriet 5 mar 2015q

Fortsätt med fula översättningar, tack! Det här forumet behöver livas upp ^_^!

Skyffel knäckt

littlejay 6 mar 2015q

Haha, "ett ganska bra spel"-konceptet som Oskar beskriver det är spot on för allt vad storproduktioner heter. Man blir alltid precis lagom obesviken för att veta om det var värt två timmar och tjugo minuter av ens liv att se nån av de superhjältefilmer Hollywood spottat ur sig de senaste 15 åren (nu för tiden är de alltid över två timmar, innan The Matrix var de en timme och fyrtiotre minuter).

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.