Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Nyheter

Linus Lekander recenserar Tembo: The Badass Elephant

TEMBO: THE BADASS ELEPHANT
(PS4 (testat), Xbox One, Steam)
Linus Lekander


Redan när Harmo Knight släpptes till Nintendo 3DS för ett par år sen kändes det ovant att se Game Freaks logga i något annat än ett Pokémon-spel. Trots Drill Dozer och några få andra titlar på deras meritlista är det inte en känsla som avtar av att nu se deras stämpel på ett spel till PS4, dessutom distribuerat av Sega.


Tembo: The Badass Elephant alltså. Ett djur med epitet. Som hämtat ur 80- och 90-talets många desperata försök för spelutvecklare att hitta en egen vinnande plattformsmaskot. Passande nog ser också Tembo ut att platsa utmärkt på omslaget till ett Sega Mega Drive-spel. Kanske hade det rentav bara varit logiskt om Rolo to the Rescue hade varit det här istället.


Låt oss säga det en gång för alla: designen av Tembo är vedervärdig.


Låt oss också säga att det förklarar en hel del vad gäller förfallet i Pokémon-design under de senaste åren.


Estetiken är ett försök till ”over the top” av typen vi har sett i både Broforce och Neogaf-skämtet Dudebro II: My Shit is Fucked Up So I Got to Shoot/Slice You It's Straight-Up Dawg Time på sistone. Och poängen, att allting är så fruktansvärt badass, var kanske lite småkomisk i de titlarna (eller i alla fall deras trailers) men den är det inte nu. Och det finns en väldigt enkel förklaring till det: Tembo är inte bara ett skämt, det är också någon som vill att vi ska ta honom på allvar.


Resultatet blir en omöjlig ekvation för något som så uppenbart är gjort för att vara "over the top". När allt kommer omkring är Tembo bara lite badass, en 16-bitarsmaskot som knappt ens är en karikatyr, en Rambo-elefant som springer genom saker som går mycket sönder.


Och som ni kanske hör blir också designen av banorna ofta därefter.


Kärnan i spelmomenten är att springa genom saker på fast mark och att hoppa när marken tar slut. Ibland kommer det lila fiender i vägen. Du ska springa genom dem också. Stanna upp för att stånga den där pansarvagnen. Hoppa inte in i kanonen för tidigt, då missar du de där människorna som du kunde ha räddat. För sent. Så listigt. Nu måste du spela om banan igen.


Var försiktig så att du inte trycker på ”restart” bara. Det kostar nämligen Tembo ett liv.



En annan sak: du kan sväva ett ögonblick i luften genom att hålla inne hoppknappen. Men det fungerar inte om du springer och hoppar.


Ibland har jag undrat om sånt här ska föreställa en del av skämtet.


Till Tembos försvar ska sägas att spelets bossar faktiskt inte är så dumma. De har stundtals rätt underhållande attackmönster att överbemästra. Det ska också sägas att utformningen av banorna tar sig en aning mot slutet och att det då faktiskt finns möjligheter till lättsam pussellösning och en försiktig form av utforskning. Visserligen en som alltför ofta går ut på att du inte borde ha tagit sönder det där tornet av bilar än, eftersom det fanns något behövligt i luften ovanför. 


Det finns flera likheter med Sonic här, utöver de buttert vinklade ögonbrynen och den målsökande hoppattacken. För samma kritik som har riktats mot Segas blå igelkott genom åren kan lika gärna appliceras på Tembo idag; Det finns en slitning mellan hur banorna oftast är utformade för att rusa fram på och hur besvärligt det blir när du ibland är tvungen att stanna upp.


Och när inte ens en veteran som Sonic lyckas övertyga om att den balansgången är en bra idé alla gånger blir det kanske förståeligt att en uppstickare som Tembo inte har så mycket att komma med.


Faktum är att Tembo inte har speciellt mycket att komma med alls, i ljuset av vad som redan har gjorts så många gånger förut. För Tembo är inte den friska och komiska fläkt som Game Freak så gärna vill att det ska vara. Det är tvärtom både sökt, mediokert, utan några nya idéer och därmed också utan konkurrenskraft bland de otaliga tvådimensionella plattformsspel som redan existerar.


JA | NEJ
VARFÖR: Den myckna elefanten som misslyckades med att sätta ett avtryck
PLUS: I ljusa stunder uppstår ett sällsynt flyt som bär drag av språngbanorna i Rayman Origins och Legends.
MINUS: Vägskäl som inte låter dig återvända och hämta vad du missat är dålig bandesign.

Relaterade bilder

Oskar Skog28 jul 2015Visningar: 902 

Taggar: Tembo: The Badass Elephant, Sega, Game Freak

« Tillbaka till nyhetsarkivet

Kommentarer

CypherMkII28 jul 2015q

Älskar spelet. Smaken är som skinkhalvorna. Delad.

Joakim Kilman28 jul 2015q

CypherMkII:

Smaken är som skinkhalvorna


Smakar gris?

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.