Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Nyheter

Linus Lekander recenserar That Dragon, Cancer

THAT DRAGON, CANCER
(Mac (testat), Windows, Ouya)
Linus Lekander


Det finns ett före och efter cancern.


Oavsett om den slutar med ett annat liv eller förlusten av det kommer den här brytpunkten att existera i en eller annan form.


I Ryans och Amys tillvaro kom den när deras ettårige son Joel diagnosticerades med en sällsynt form av cancer.


En uppskattad överlevnad på bara några veckor sträckte sig över månader, år, av nya tumörer, positiva svar på behandlingar, åter nya förhoppningar följt av ny beräknad överlevnadstid som även den överskreds vid upprepade tillfällen innan han vid fem års ålder tog sitt sista andetag.


Historien om Joel rymmer många före och efter.


Många möjligheter för hoppet att visa sin taktlöshet genom att infinna sig även när någon ligger för döden. Det envisa trots alltet.


Att klicka sig fram i That Dragon Cancer är som att befinna sig i någons dröm. Precis som i drömmen är blandningen av intryck bitterljuv, mellan lyckliga stunder och paniska. Och precis som i drömmen sker upprepningar. Saker och ting flyter ihop och sen isär igen, förlorar substans, svävar ut till avlägsna – just drömlika – platser.


Jag intar rollen av familjemedlemmarna, ibland till och med av Joel själv, men mest av allt av den drömmande betraktaren, utanför och innesluten i den här tillvaron som det smärtar att någon, nej, så många, har tvingats gå igenom.


Det är inte bara för att dessa minnen är uttalat självupplevda som de griper tag. Slussandet av spelaren mellan minnen av utflykter, telefonsvarare, vakor och väntrum är en form av berättande som har alla förutsättningar att beröra.


I mina två timmar av That Dragon Cancer med hörlurar är jag rakt igenom närvarande i någon annans liv. Som närmast inpå släpps jag när designen nästan omärkbart övergår från tittskåp till direkt tilltal.


”Vore det okej om jag tar en dusch?”


När jag vänder mig om för att upptäcka en förändring i rummet. Att någon är där. Att någon är borta.


Fenomenet känns igen från skräckspelen och deras särskilda skrämseltaktik, men här är det av ett annat slag. Den rumsliga förskjutningen är densamma, men kan snarare beskrivas som en överrumplande tragik, en som istället för att skrämma får det att knyta sig i bröstet.


Därmed inte sagt att det enbart rör sig om tvära kast mellan de olika episoderna. Spelet tillåter en också att dröja kvar i ögonblicken, genomleva dem så som familjen har behövt genomleva dem. Vara den som håller uppsikt över sjukbädden om natten, växla mellan varje deltagares perspektiv i väntrummet när de dåliga nyheterna uttalas – både de som tar emot beskedet och de som behöver lämna det.


Se det mörka vattnet stiga runt kroppar som inget annat bekommer än deras tankar.


Trots de senaste årens tillströmning av personliga småspel känns det ovant att komma så nära, att genom olika nedslag i den här familjens liv göras till en deltagare i sorgen. I deras minnen de skapat under tiden som fanns kvar, i sjukhusvistelserna, den på kommando åsidosatta vardagen, i deras samtal med sina andra barn om att ett av dem snart inte kommer att finnas längre, i deras tankar om Gud, om livet och livet efter.


För det finns ett före och efter cancern.


Det kommer också att finnas ett före och efter That Dragon Cancer.


JA | NEJ
VARFÖR: En vacker och närgången skildring av när tragedin blir vardag.
PLUS: En sjukhusavdelning är fylld av Kickstarterbackares brev till anhöriga som de själva har förlorat.
MINUS: Även om alla kapitel är upplåsta från början och det inte finns något egentligt krav på progression, är det ibland oklart vad som krävs för att få uppleva kapitlet som helhet.

Relaterade bilder

Oskar Skog11 jan 2016Visningar: 2354 

Taggar: That Dragon, Cancer, Ryan Green

« Tillbaka till nyhetsarkivet

Kommentarer

Tamarillo11 jan 2016q

Fint, men det skulle jag aldrig klara av att spela :(

Daniel John Johnsson11 jan 2016q

Dags att damma av Ouyan.

iSiboy12 jan 2016q

Jag står tårögd på jobbet och läser den här fantastiska recensionen. Jag skulle ha valt min plats bättre.

Jag måste spela detta. Om jag klarar av det.

Terzom12 jan 2016q

Intressant! Blir helt klart att titta över detta framöver.

Joakim Kilman12 jan 2016q

Jag grät när jag spelade det. Första gången i ett spel.

Albin Mobäck12 jan 2016q

Verkar hemskt

Daniel Eyre12 jan 2016q

Fin recension. Jag tror att jag skulle vilja spela detta spel. Men jag är faktiskt inte säker. Kanske en dag.

Linus Lekander12 jan 2016q

iSiboy:

Jag står tårögd på jobbet och läser den här fantastiska recensionen


Daniel Eyre:

Fin recension.


Tack hörrni.

dammskog12 jan 2016q

Var med och kickstartade detta men tror inte jag skulle kunna spela det.

chebastian13 jan 2016q

Radiolabs senast pod handlar om detta spel, och familjen såklart.
Lyssnade idag och dog på tunnelbanan.

http://www.radiolab.org/story/cathedral/

chebastian13 jan 2016q

Lite behind the scenes but in the feels.

Linus Lekander16 jan 2016q

Zcooper:

Lysande recension också! Väl skrivet Linus!


Tack!

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.