Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Nyheter

Linus Lekander recenserar This War of Mine: The Little Ones

THIS WAR OF MINE: THE LITTLE ONES
(PS4 (testat), Xbox One)
Linus Lekander


I juli förra året publicerade organisationen War Child en video från en krigszon, sedd ur den för spelare välbekanta förstapersonsvyn. Men istället för ”Call of Duty” än en gång stavades titeln ”Duty of Care”. I karaktärsmenyn var det inte någon av soldaterna som valdes för att spela som, utan någon annan, någon med en teddybjörn i handen.


Duty of Care var kriget sett ur ett barns ögon.


Med ett effektivt fotoarbete sa den här filmen allt, både om privilegierades besatthet av krig som underhållning och om det problemområde som organisationen vill belysa med slagorden "Real War is not a Game".


Nu har 11 Bit Studios, i samarbete med War Child, gjort ett speltillägg som talar emot det här konstaterandet.


Nu är det ett spel.


Men innan vi går in på The Little Ones kan det vara värt att nämna hur huvudspelet gör sig på konsol.


Det är, förstås, fortfarande bra av precis samma anledningar.


Och även om spelstilen är The Sims-aktig i grunden fungerar det utmärkt att kontrollera karaktärerna med en styrspak istället. Det går kanske inte att fördela sysslorna med riktigt samma effektivitet som med snabba musklick, men det är heller inte direkt nödvändigt. Vad framgångarna i spelet kommer an på är i första hand ens strategiska och moraliska beslut, tillsammans med ett visst mått av ödets ingripande.


Det finns till och med sånt som blir bättre av att musen slopas.


I steget från dator till konsol går jag från att guda över karaktärerna till att faktiskt kontrollera dem. Distansen blir med ens något mindre, som i många andra spel förut. Guybrush Threepwood i Monkey Island är en kul karaktär, men jag kan inte identifiera mig med honom på samma sätt som med Manny Calavera i Grim Fandango. Spel som Brothers: A Tale of Two Sons och Child of Light gör rentav en berättarteknisk poäng av de band vi knyter till en karaktär via styrspaken.


Jag kan se den poängen gå hem här, när jag spelar den här versionen efter datorditon.


Men det är egentligen inte teknikaliteterna som är det viktiga här, utan spelets tema. Ett tema som gör att det inte bara kringgår utan också sätter en spegel framför ansiktet på den typ av kritik som vanligen skulle ha kunnat riktas mot ett spel. Kritik som att dagarna snabbt går i samma cirklar, att karaktärerna ledsnar och trilskas, att freden ibland dröjer alldeles för länge – att spelaren kan uppleva leda.


Saker som självklart är meningen.


Desto viktigare blir istället hur spelet behandlar sagda tema. Frågan har till exempel väckts om hur representativt spelet egentligen är för de verklighetens krig som det sägs ha inspirerats av, även om Graznavia i sig är en fiktiv skådeplats. Ett annat relevant spörsmål är förstås hur berättelsen påverkas av att inkludera barn bland krigets offer, nu när det är det som 11 Bit har gjort.


I det traditionella överlevnadsläget verkar sannolikheten vara liten att du ska märka av detta överhuvudtaget. Spelet väljer den första gruppen överlevare åt mig, och av dessa är det bara en av fem som innehåller ett barn. Under min första omgång spelar jag därför igenom en hel belägring på nio timmar utan att träffa på ett enda. Det närmaste jag kommer är en koja i trädgården, upphittandet av några nallar och assisterandet av en man med en barnvagn. Jag kan höra bebisen skrika, besöka den bombade skolan, men ser dem inte någonstans, de här omtalade småpersonerna.


Det är This War of Mine som innan, men med en nyinfunnen, kuslig känsla av att det är något som saknas.


Vill man vara säker på att få med ett barn i sin berättelse bör man istället vända blicken mot ”Write my own story”-läget. Här väljer du själv vilka överlevare du börjar med, vilka platser som blir tillgängliga att besöka, när vintern gör sitt intåg och hur många dagar det dröjer innan freden kommer.


När barnen väl är närvarande är också några intressanta förändringar det. Barnen är skildrade med en avväpnande impulsivitet som får en att tänka om, spela annorlunda. De kan inte ge sig ut för att rota efter förnödenheter, kan inte bygga något annat än leksaker åt sig själva och springer alltid omkring istället för att låta sig bandageras eller ligga och vila. Trots det får de min moraliska kompass att riktas om och mig att göra avkall på flera av de överlevnadsstrategier jag byggt upp sedan tidigare.


Den säljande rubriken för This War of Mine har varit att låta spelaren uppleva krig från civilas perspektiv, en annan vinkel. Introduktionen av barnkaraktärer tillför ännu en annan, trots att slumpen gärna tycks välja bort dem och trots att det bara går att spela med ett av dem i taget.


This War of Mine är ett enastående spel i grunden och om du inte har spelat det innan bör du ta chansen att göra det på PS4. Även om The Little Ones inte medför någon omfattande förändring i praktiken är det ett tillägg som berör i ett annat avseende – ett som jag gärna hade sett ännu mer av i framtida expansioner.


JA | NEJ
VARFÖR: Spelens mest drabbande krigsskildring är nu ännu lite bättre.
PLUS: Jag hörde titelmelodin i en podd innan jag började spela detta igen. Det dröjde bara några sekunder innan den kyliga atmosfären kom tillbaka till mig.
MINUS: Det borde verkligen gå att få karaktärerna att hjälpas åt med bygg- och röjningsarbeten.

Oskar Skog25 jan 2016Visningar: 1356 

Taggar: This War of Mine, 11 Bit Studios, The Little Ones

« Tillbaka till nyhetsarkivet

Kommentarer

JokerM626 jan 2016q

Innehåller PS4 versionen som PC-spelet som släpptes för några år sen, den "kampanjen" eller är detta ett fristående spel med barnes perspektiv?

Linus Lekander26 jan 2016q

JokerM6:

Innehåller PS4 versionen som PC-spelet som släpptes för några år sen, den "kampanjen" eller är detta ett fristående spel med barnes perspektiv?


Originalkampanjen är densamma, med skillnaden att det kan förekomma barn bland karaktärerna. Det går också att starta upp omgångar med egna val, som på dator.

Elin Ekberg27 jan 2016q

Du har gjort mig nyfiken på det här spelet. Kanske är värt att testa!

Johan Lorentzon27 jan 2016q

Jag har verkligen en hatkärlek till detta This War of Mine (har inte spelat detta dock). Men jag gillar verkligen vad spelutvecklarna gjort och det är ett fräscht koncept på temat krig. Där emot får spelet mig att må så jäkla dåligt emotionellt.

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.