Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Nyheter

Linus Lekander recenserar Hyrule Warriors Legends

HYRULE WARRIORS LEGENDS
(Nintendo 3DS)
Linus Lekander


Studera några gamla folksagor och det blir snabbt tydligt hur många av dem som har gått ut på att lära barnen god sed. Inte minst kommer det att märkas hur de är utformade för att fostra unga flickor till att hålla på sig. Inträdet i puberteten är en farlig tid i sagans värld. Flickor som tar på sig sin röda kappa eller sticker sig på en slända och spiller sin första droppe blod (notera symboliken) riskerar genast att råka illa ut. Den förstnämnda sorten blir villebråd för djuriska män om de avviker från den rätta stigen och den sistnämnda blir för säkerhets skull helt passiviserad tills den rätte mannen kommer och äktar (i originalutförandet våldtar) henne.


Spelen om Zelda har alltid varit öppet inspirerade av sagor och har därför också ärvt mycket av sin berättarteknik därifrån, könsroller inkluderat. Zelda är nästan alltid bortrövad eller passiviserad i någon mening, medan den manlige hjälten är ämnad att rädda henne. Och eftersom legenden har formen av en vandringssägen, ett mönster som är förutbestämt att upprepa sig i generation efter generation, har Nintendo aldrig varit villiga att avvika från den här väldigt trygga stigen.


Även det är ett drag som hämtat ur den muntliga berättartraditionen, där förändringar bara var dåliga eftersom de var lätta att glömma. Därför var det viktigt att historien var densamma varje gång den berättades, att karaktärerna agerade som det förväntades av dem.


Dessa platta karaktärer har även de levt vidare i spelens värld.


Därför är Hyrule Warriors ett intressant spel. I kraft av Zelda-titel med en tredje part inblandad i utvecklingen (Koei Tecmo) sällar det sig till en annan tradition. För så snart varumärket hamnar i andra händer tenderar det att se annorlunda ut. Det blir en självklarhet att den betitlade prinsessan ska vara en aktiv karaktär istället för ett hjälplöst villebråd.


Det säger något att det tidigare endast är i den ökända trilogin till Philips CD-i som prinsessan själv har varit spelbar – och då i två fall av tre.


Hyrule Warriors, som släpptes till Wii U redan 2014, ville inte vara sämre. I detta var inte bara Zelda själv utan också hennes mer intressanta skepnader Sheik och Tetra lika naturliga slagskämpar som den övriga uppsjön av karaktärer, såväl kvinnliga som manliga, såväl människor som Gorons.


Anledningen till att detta är uppfriskande är inte bara tematisk utan också spelteknisk.


För trots sitt tydliga fantasy-anslag är det påfallande ovanligt med ordentliga fältslag, storskaliga sammandrabbningar mellan det onda och goda, i huvudspelen. Och vem har inte fantiserat om att faktiskt få spela som och bekanta sig närmare med många av de karaktärer som korsat ens vägar i serien genom åren? Det är roligt att se hur de spelas, att ta reda på vilka attacker och förmågor som har valts ut för att passa just dem. Och det är roligt att se de olika skepnaderna av Zelda-konceptet, från Ocarina of Time till Skyward Sword, tvinnas samman i ett och samma äventyr.


Även om det ibland är mindre roligt att mer eller mindre trycka på samma knapp hela tiden.


För den som inte är bekant med originalet är det nämligen så det spelas. Istället för ett stillsamt äventyr är upplägget baserat på Koei Tecmos egen hacka-och-skära-serie Dynasty Warriors. Man har bara låtit den befolkas av Hyrules personligheter istället. Detta innebär att spelaren är konstant omringad av fiendehorder att ta ut en ganska begränsad uppsättning attacker på. Under de pågående bataljerna kommer det hela tiden uppdateringar om var spelarens fokus bör läggas för stunden. Det kan handla om att en bas håller på att bli intagen av fiender eller att en nykläckt Cuccoo behöver försvaras. Med hjälp av den undre skärmen har man en ständig överblick över alla dessa händelser på kartan och kan bland annat teleportera eller beordra en av sina medkombattanter att bege sig till en viss plats.


Det är lite plottrigt på en liten skärm, men fungerar. Överhuvudtaget har spelet förärats med en rätt ful grafisk stil och med mycket hopp-upp-effekter, en portning med tydliga, kosmetiska kompromisser i likhet med Super Smash Bros till 3DS. Förutom ett mer osmickrande yttre tar detta sig uttryck i stundtals riktigt dålig funktion. New 3DS är den enda modellen som kan visa spelet i 3D och inte ens då flyter det på problemfritt. Att spela det på en äldre 3DS är påtagligt segt och hackigt överlag. Den bästa tekniska upplevelsen får du med andra ord på en New 3DS med 3D-effekten av, om än aldrig lika bra som på Wii U.


Däremot tycker jag att den här sortens repetitiva spel upplevs som mindre enahanda i bärbar form. Jag vet inte varför. Dessutom finns kartan hela tiden till hands på den undre skärmen, något som inte var ett alternativ på Wii U:ns skärmkontroll.


I och med 3DS-versionen har det också tillkommit en ny karaktär, Linkle, helt enkelt en kvinnlig motsvarighet till Link. Grönluvan har även hon en stig att följa, nämligen den mot Hyrule Castle. Och istället för en moralisk kompass bär hon på en verklig sådan, en som snarare är inställd på att leda henne bort från stigen.


Det är märkligt att legenden om den utvalde som är så befäst bland spelens invånare aldrig tidigare har gett upphov till några spekulationer eller självutnämnda hjältar. Linkle är den första av det slaget, men inte den första herr fröken-karaktären.


I ett spel som Hyrule Warriors, till hälften en serie som lånat friskt från både folk- och riddarsagor, är det roligt att se så många kvinnliga karaktärer med pondus att välja på, även om det knappast rör sig om en feministisk återgäldning för gamla svek. Storféerna är porrigare än någonsin och antagonisten är som en parodi på pojkrumsstereotypen i en liten rustning men stora bröst.


Även Team Ninjas logga figurerar lite här och var. Jag utgår från att hon är deras fel.


Den som planerar att spela Hyrule Warriors Legends kan förvänta sig ett mekaniskt nötande av både speltid och knappar, men också ett annorlunda Zelda-äventyr med karaktärer som är förvånansvärt trogna sina kanoniska förebilder utan att för den delen vara låsta till samma ramar.


Kanske ska det till någon annan part än Nintendo för att åstadkomma det sistnämnda.


JA | NEJ
VARFÖR: Den traditionella Hyrule-sagan får lite action, som visserligen är tekniskt bättre på Wii U, men bättre lämpad för 3DS.
PLUS: Impa har aldrig varit coolare än här.
MINUS: Zelda-melodier och elgitarr gifter sig inte.

Relaterade bilder

Oskar Skog29 mar 2016Visningar: 1431 

Taggar: Hyrule Warriors, Nintendo, wii u, Nintendo 3DS

« Tillbaka till nyhetsarkivet

Kommentarer

NicolausCamp29 mar 2016q

Oskar Skog:

MINUS: Zelda-melodier och elgitarr gifter sig inte.


Själv tycker jag att soundtracket är en av spelets absoluta höjdpunkter, men to each his own...

Kntheking29 mar 2016q

NicolausCamp:

Själv tycker jag att soundtracket är en av spelets absoluta höjdpunkter


Oh, oh, the same 1000x.

https://www.youtube.com/watch?v=ddZoLWRsADg

Min favorit.

Joakim Kilman29 mar 2016q

Nej, musiken är fruktansvärd. Låtsasrock har länge varit spelmusikens värsta gissel.

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.