Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Nyheter

Linus Lekander recenserar Virginia

VIRGINIA
(PS4 (testat), Xbox One, Windows, Mac OS)
Linus Lekander


Speltiden är en urviktig del av spelbetygens ekonomi. Den är mätbar, objektiv och lätt att justera (oftast uppåt) för att höja värdet på produkten. Inte undra på att spelutvecklare värnar om sina transportsträckor.


Lyckligtvis finns det de som förstår hur ointressant sån utfyllnad är, och som därför väljer att kapa bort den. Thirty Flights of Loving är ett utmärkt exempel på detta, där spelets takt och ton sätts perfekt av Brendon Chungs klippgalna finger.


I sluttexterna av Virginia är Chung den första som Variable Games riktar sina tack till, ifall det fortfarande skulle råda några oklarheter var deras inspiration har hämtats från.


För redan tidigt känns klippningen igen som identisk med den i Thirty Flights of Loving. Likheterna stannar hursomhelst där, eftersom Virginia pågår i ett par timmar istället för en kvart och har formen av ett kriminaldrama snarare än tarantinoiansk action.


Huvudrollsinnehavaren är FBI-agenten Anne Tarver som tillsammans med sin partner söker efter en försvunnen person i den fiktiva staden Kingdom, Virginia. Fallet är det första i Tarvers karriär och visar sig snart bära på en dold agenda: att bedriva spaning på den nämnda partnern. Saker och ting blir också mystiska snabbt, sådär.


Berättelsen i sig är egentligen inte särskilt originell, men blir mer så genom att kretsa kring andra karaktärer än vad som är typiskt för spel. Spellunken som infinner sig är också lätt att uppskatta tack vare fina höstfärger, effektiv klippning och ett orkestrerat ljudspår framfört av Prags filharmoniker.


Men även om både klippningen och musiken utmärker sig positivt i början av spelet får båda en besvikande utveckling i slutspurten.


För det blir just en spurt. De kryptiska klippen verkar till slut tävla om att överträffa varandra och stråkarna utbrister i crescendo efter crescendo, så att nästan varje scen hade kunnat vara den potentiella slutscenen.


När det faktiska slutet kommer blir det, efter en första genomspelning, svårt att se det som något annat än godtyckligt var regissören till slut valde att bryta.


Kanske finns alla ledtrådar där från början, och Virginia är värt att återvända till. Det är bara synd att slutet inte direkt inbjuder till det.


Det blir nog lagom med en omgång till under nästa höst.


JA | NEJ
VARFÖR: Säreget vackert men också aningen långt och trassligt detektivarbete.
PLUS: Märkligt skönt med ett berättelsetungt spel där karaktärerna är helt tysta.
MINUS: PS4-versionen flyter inte något vidare mjukt.

Relaterade bilder

Oskar Skog 4 okt 2016Visningar: 949 

Taggar: Virginia, Variable State, 505 Games

« Tillbaka till nyhetsarkivet

Kommentarer

Kleti 4 okt 2016q

Ändå JA? Spelet fick dock 9/10 av Polygon men kan ju vara köpt betyg.

Johan Lorentzon 4 okt 2016q

Är lite småsugen på det här spelet då jag är en sucker för dessa upplevelser.

Megaloman 4 okt 2016q

Har spanat på det länge, nu är det äntligen dags!

Faller pladask för allt som marknadsförs med orden "Twin Peaks".

Daniel John Johnsson 4 okt 2016q

Oskar Skog:

Lyckligtvis finns det de som förstår hur ointressant sån utfyllnad är, och som därför väljer att kapa bort den. Thirty Flights of Loving är ett utmärkt exempel på detta,


Det här är intressant, för mesta speltiden går ju ut på att åskåda just utfyllnad ... man står i hissen, sitter på café o.s.v. Så det som kapats bort, i min mening, är ju egentligen substansen.

Den svischar förbi allra hastigast.

Och det är nog det som gör att jag inte riktigt gillar Virginia fullt ut, själv.

Joakim Kilman 4 okt 2016q

Det Virginia mest lyckas med är att väcka behovet i mig av ett spel som skildrar uppväxt med den här tekniken. Typ som i The Tree of Life, där det klipps mellan ögonblicken för att skapa en känsla av minnets fragmenterade tidsuppfattning.

BigBozz 4 okt 2016q

Är intresserad av detta, kommer nog bli ett köp med tanke på att det inte är särskilt dyrt. Men jag undrar vissa saker:

Hur mycket kan man egentligen påverka? Får intrycket av att varje scen är hårt regisserad och att det inte finns utrymme för t.ex. extra utforskande. Blir man belönad om man tittar i alla lådor? Kan man ens titta i lådor?

Linus Lekander 4 okt 2016q

Daniel John Johnsson:

Det här är intressant, för mesta speltiden går ju ut på att åskåda just utfyllnad ... man står i hissen, sitter på café o.s.v. Så det som kapats bort, i min mening, är ju egentligen substansen.


Det är delvis detta som gör att jag ser Virginia mer som ett drama än en thriller, att vi till stor del får spela mellanrummen snarare än de egentliga spänningsmomenten. Nedslag i bilfärder mellan detektivgörat, uppvaknanden i lägenheten, kortspel med kollegorna. Det greppet tilltalar mig mer än om klippningen hade uppehållit sig vid den egentliga deckarberättelsen, den som vi själva behöver fylla i. För den tycker inte jag är särskilt intressant, som nämnes i texten.

(De rent konkreta transportsträckorna, förflyttningarna, är ju faktiskt flitigt kapade, men jag förstår att det inte är dessa du syftar på).

BigBozz:

Hur mycket kan man egentligen påverka?


Det är ungefär så hårt regisserat som du nämner.

Interaktiviteten i Virginia är saker som inte låter som mycket till val på papperet, utan som mest innebär en rörlighet i spelmiljön, saker jag hade saknat i en film.

Även här är spelet väldigt likt Thirty Flights, med andra ord. Något som Oskar intressant nog tog upp i åtminstone kommentarerna till sin recension av det spelet: http://loading.se/news.php?pub_id=21181

Oregondanne 5 okt 2016q

Blir ett köp så småningom. Känns som Twin Peaks möter True Detective säsong 1.

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.