Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Nyheter

Johan Lorentzon recenserar Dead Rising 4

DEAD RISING 4
(Xbox One (testat), Windows 10 (det kommer till Steam och PS4 vid ett senare datum)
Johan Lorentzon


Frank is back!


Utvecklarna har varit noga i sin marknadsföring att pointera ut att den fjärde delen av Dead Rising-serien kommer att återvända till rötterna. Åter ge oss chansen att bekanta oss med journalisten Frank och köpcentret från första spelet. Att återvända till rötterna brukar vara en bra sak men i detta fall finns det ett problem. 


Första spelet släpptes 2006.


Idag är det 2016.


Det har alltså gått tio år sedan vi fick se första spelet på Xbox 360 och tittar vi tillbaka har det hänt rätt mycket inom spelmediet på dessa år. Klassiker som har tagit zombietemat till en ny nivå så som Telltales The Walking Dead och The Last of us har kommit och gått. Dessutom har själva zombierna som koncept också blivit aningen daterat och aningen tröttsamt. Någonstans börjar det ta stopp i hur mycket man göra med de levande döda. Premissen att döda horder av odöda på kreativa sätt kändes kul 2006. 


Idag känns inte konceptet lika roande.


Spelet börjar i alla fall rätt intressant när en student lyckas lura tillbaka Frank till en militärbas i Willamette (staden i första spelet) där det ska förekomma inhumana experiment. Vad för inhumana experiment är förstås inte direkt svårt att lista ut med tanke på spelseriens bakgrund. Frank får i alla fall smyga runt på basen, ta kort med kameran och göra lite grävande journalistik. Det är intressant och spelet känns nästan lite som ett Metal Gear utan vapen. Frank som karaktär har blivit äldre (och visare?) men han har även mardrömmar från händelserna i första spelet. Det är nästan någon form av posttraumatisk stress och det bygger en intressant bakgrund till karaktären.


Men nu ska vi vara helt ärliga.


När har Dead Rising egentligen handlat om karaktärer och en bra story?


Efter inledande sekvensen bryter givetvis en ny epidemi ut och Frank befinner sig rätt snabbt tillbaka på köpcentret i Willamette. Det är också nu tidsmaskinen skruvas tillbaka tio år och vi hamnar i precis samma spelsätt som förut. Allt handlar om att slå ihjäl horder av zombier så svetten lackar. Styrkan i Dead Rising har alltid legat i mängden av zombier och hur kreativ jag kan vara med vapnen då i princip allt går att använda. Visst är det imponerande med mängden av dött kött som kommer hasande emot mig, men när jag high five:at den 2327e zombien (i ansiktet) med en stol börjar spelet kännas rätt monotont. I sann Dead Rising-anda finns det också massa tokigheter som att köra runt och ramma zombier i en permobil så lemmarna flyger eller bygga konstiga vapenkreationer av saker jag hittar. Det finns även folk att rädda som senare ansluter sig till basen. Så det finns saker att göra förutom att slakta zombier, men likt alla andra Dead Rising-spel saknar spelet ändå någon djupare substans.


Dead Rising 4 är ett spel som är kul i små portioner eller om jag har polarna över på en spelkväll. Att ta en öl och sen skratta åt den kreativa zombieslakten i goda vänners sällskap ska inte underskattas. Men som längre upplevelse blir det monotont och tradigt. Spelet har också en hel del buggar där zombier fastnar i varandra eller i omgivningen. Men med tanke på hur många som får plats på skärmen samtidigt är detta kanske inte konstigt och det är heller inte något direkt spelförstörande. Att klaga på att zombierna är dumma vore också att kasta sten i glashus då jag nog inte kan förvänta mig några raketforskare. Problemet är istället att de odöda mest blir till någon form av köttvägg jag måste hacka mig igenom för att ta mig till uppdragsmålet och att de egentligen aldrig utgör någon fara för mitt liv. En minnesvärd sak från första spelet var psykopaterna. Det finns med galningar här också, men de är inte alls lika framträdande och färgstarka som i del ett.


Jag är ganska kritisk till spelupplägget, men samtidig har jag förståelse för att alla spel inte behöver vara dödsseriösa eller ha en djup historia. Dock kan jag inte låta bli att tycka att Dead Rising 4 känns väldigt daterat ano 2016. Men jag tror emellertid att utvecklarna själva är medveten om detta och att det är precis så spelet ska vara. Trots bristerna finns det definitivt roliga saker att hämta i Dead Rising 4 och jag tror att de som är medvetna om vad de köper kommer ha roligt.


Jag ser mycket film och uppskattar när det både finns djup och tanke bakom allt. Ibland är dock skönt att bara slå igång en b-skräckis som Evil Dead. Likväl är det skönt att köra igång Dead Rising när jag inte har lust att förkovra mig i något djupare spel och ibland behöver jag bara avreagera mig på något. Vad är då bättre än att ta en tur i Willamettes köpcentra och slå in lite zombieskallar.


Det må vara få minuterna jag har roligt med Dead Rising 4, men det är också jäkligt underhållande minuter.


JA | NEJ
VARFÖR: Det är Dead Rising, kort och gott.
PLUS: Att med ett par MMA-handskar kunna köra ground'n'pound på en nedtagen zombie.
MINUS: Frank känns som en dålig kopia av Ash i Evil Dead.

Relaterade bilder

Oskar Skog10 dec 2016Visningar: 1118 

Taggar: Dead Rising 4, capcom, Frank West

« Tillbaka till nyhetsarkivet

Kommentarer

NicolausCamp10 dec 2016q

Har faktiskt aldrig spelat ett Dead Rising-spel, och känner rent spontant att det inte riktigt är min kopp te. I samma andetag anser jag att exempelvis Hyrule Warriors är ett av generationens bästa spel, trots liknande tema.
Kanske borde ge serien en chans någon gång, men jag känner mig skeptisk...

Johan Lorentzon10 dec 2016q

NicolausCamp:

och känner rent spontant att det inte riktigt är min kopp te.


Det är väl det här jag egentligen också känner. Jag är nog kanske inte den ultimata målgruppen för spelet. Hyrule Warriors är en bra liknelse faktiskt.

Funsound10 dec 2016q

Kanske värt att nämna att det "sanna slutet" är låst bakom DLC? Inget affärsbeslut jag känner för att stödja.

Aerie11 dec 2016q

Hörde att de sa att de skulle gå tillbaks till rötterna, bara för att sedan strunta i rötterna. Rötterna är då tidsbrist, enbart vanliga objekt att plocka upp, eskortera survivors, psykopater, zombrex-skiten, etc. Sant?

Joakim Kilman11 dec 2016q

Aerie:

Sant?


Tror de menar Willamette och köpcentret med "rötterna". I alla fall lät det så när jag pratade med en av dem på Gamescom.

Psykopater finns där, men tidsbristen är borta (och jag saknar den verkligen inte) till förmån för ett mer strukturerat men öppet upplägg. Inga eskorter (vilket jag inte heller saknar personligen för vem gillar eskortuppdrag?). Eftersom de hittat en kur mot zombieviruset är zombrex förlegat. Svårt att ta tillbaka det igen.

Så nä. Det är inte som första spelet. I allt väsentligt är det en uppdaterad, bättre variant av trean.

ppr7411 dec 2016q

Joakim Kilman:

I allt väsentligt är det en uppdaterad, bättre variant av trean.


Låter alldeles utmärkt. Jag hade mycket roligt med trean.

Aerie11 dec 2016q

Joakim Kilman:

å nä. Det är inte som första spelet. I allt väsentligt är det en uppdaterad, bättre variant av trean


Jag lirade aldrig trean. Det ska nog sägas, bara såg en massa gameplay från det. Utvecklare och jag verkar annars väldigt sällan tolka "tillbaks till rötterna" på samma sätt. Rötterna är iof inte alltid bra men då ska man nog inte hålla på och säga det hela tiden.

Men men, kommer nog testa 4;:an nån gång

Joakim Kilman11 dec 2016q

Aerie:

Rötterna är iof inte alltid bra men då ska man nog inte hålla på och säga det hela tiden.


Indeed. Verkar som om de ändrade lite vad de menade med "rötter" under utvecklingens gång. Billigt.

Men spelet är roligt. Du kan skippa trean helt och ta fyran istället för det är samma fast bättre.

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.