Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Nyheter

Aaron Vesterberg Ringhög recenserar Sniper Elite 4

SNIPER ELITE 4
(PC (testat), PS4, Xbox One)
Aaron Vesterberg Ringhög


Andas in, andas ut och skjut.


Ungefär så ser receptet ut i Sniper Elite 4 från brittiska studion Rebellion, i ett spel som tar mig tillbaka till 1940-talet och ett besök i Italien för att döda nazister som om de aldrig kunde ta slut.


Jag får iklä mig rollen som Karl Fairburne (också känd som världens mest generiska protagonist med den ännu mer generiska rösten någonsin) samtidigt som han hjälper den italienska motståndsrörelsen att befria landet från de fascistiska ledarna. Berättelsen delas oftast till mig i form av mellansekvenser med ansiktsanimationer lika mycket levande som vaxdockor, även om delar av sekvenserna faktiskt lyser igenom och lämnar en någorlunda hyfsad eftersmak.


Mitt mål är att via små mellanhubbar inför de tio primära segmenten genom kampanjen, välja ifall jag vill anta enkom huvuduppdraget inför varje scenario, eller även axla rollen som hjälpreda för de olika sidouppdragen som erbjuds. Designen känns måhända bekant fast ändå bekväm, både för Rebellion och mig som spelar. För trots att upplägget inte får mig att lyfta på ögonbrynen, underhåller det i alla fall ett tag.


Fairburne är givetvis en väldigt tacksam man att leda genom dessa uppdrag och under de 10-12 timmarna det tar att ta mig igenom kampanjen är det aldrig ett problem att förstå vad jag ska göra i de öppna och relativt dynamiska kartorna. Antingen smyger jag för att från en avlägsen position ta ut huvudmålen i skydd av förbipasserande motorbåtar, flygplan eller av mig, manipulerade generatorer, eller så testar jag mig fram och löper med kulorna vinandes runt öronen ifall det går fel. Oavsett vilken spelstil jag väljer går det oftast att klara mig ganska bra. Och det är ju kul!


Eller?


Ja, alltså om jag ska vara ärliga mot dig, finns det givetvis områden genom Sniper Elite 4 som ganska snabbt visar sig bli en aning repetitiva. Som när varje uppdrag känns precis som det jag klarade av alldeles nyss, med skillnaden i miljöer eller när det där huvudskottets animation inte tillför något särskilt nytt den här gången heller. För jag har ju sett den där genomskärsbilden säkert 100 gånger nu, eller hur?


Låt mig förklara närmare.


Rebellion hoppas ju på att jag uppenbarligen uppskattar blod, krasade skallar i högupplöst slow-motion ackompanjerade av smaskiga slafsljud. Eller ja, de hoppas åtminstone att det till stor del är just de egenskaperna hos Sniper Elite-serien som har en dedikerad fanskara, även om jag kanske inte alltid känner likadant. För varje skott min käre Fairburne avlossar väljer nämligen indikatorn på hans sikte (det lyser rött när huvudet är markerat) att dramatisera detta gång på gång. Visst finns det stunder då ett fatalt skott inte nödvändigtvis tar kål på min motståndare med allt det grafiska innehåll jag kommit att vänja mig vid, men tillfällena där det faktiskt sker, är ändå tillräckligt många för att jag efter ett tag helt enkelt bara spolar förbi de små sekvenserna. Som en bör.


Lite därför är väl flerspelarlägena lite mer karaktäristiska om jag ser till kärnan i spelmekaniken. Här trivs jag bäst i tryggt förvar, spejandes med stort tålamod, innan jag får syn på mitt byte. Eller tills dess att jag blir ett byte själv. För mig som inte skäms över att campa i en Battlefield-match är flerspelarläget i Sniper Elite 4 en dröm att befinna mig i.


Sammantaget är helheten i Sniper Elite 4 något som underhåller mig som är ny för serien och gissningsvis även om jag hade varit här förut. Kartorna ska tydligen vara mycket större än i tidigare utgåvor, fienderna flera och en aning smartare (även om jag har den där stunden med Fairburne och nazisten som helt enkelt inte såg att jag satt där bredvid honom hela tiden ...) och sist men inte minst så har jag ytterligare anledning att döda digitala nazister när verktygslådan breddats. Till skillnad från tidigare spel i serien har jag nämligen möjlighet att ta mig an mina meningsmotståndare på fler sätt även utan min käre trotjänare med kikarsiktet. Fällorna är tillbaka och även närstridsavrättningarna, men denna gången även från olika håll, i olika scenarion och situationer på kartorna.



Dödsdansen utspelas förvisso i en grafisk uppgradering sedan sist, men samtidigt går det inte att förneka att delar av ljus och skuggarbetet hade förtjänat ett extra öga. Ibland känns det på något märkligt vis som att jag borde ha blivit sedd, eller att den där explosionen under nattetid borde ha spridit mer ljus på sin omgivning än vad den gjorde. Musiken däremot håller en bra nivå av tryckande stråkar och blåsinstrument under smygsessionerna, medan en påkomst från en fiende får trumslagarna och rytmerna att öka på ett sätt som känns helt rätt.


Men visst, det är ju egentligen inte tack vare presentationen jag är här om jag ska vara helt ärlig. Nej, för mig handlar det om att krypa fram i buskarna, ta fram kikaren och identifiera alla de där fienderna, föremålen och objektiven som befinner sig framför mig innan jag skrider till verket. Jag är ganska nöjd med att ligga där och vänta in det rätta tillfället. Att ta en kaffe (eller kanske en te?) mellan skotten för att låta fienden lugna ner sig i sitt sökande efter mig, för att sedan ta vid igen. Till och med i flerspelarläget!


Det är ju det jag är ute efter helt enkelt.


Och det är ju det jag får.


Helt enkelt.


JA | NEJ
VARFÖR: Sniper Elite 4 är vad jag förväntar mig, för oavsett om jag är ny till serien eller inte, kvarstår det faktum att jag helt enkelt inte kan slita mig från att andas in och andas ut med siktet inställt på någons skalle. Oavsett om det är mot nazister eller andra människor över nätet. Om och om igen.
PLUS: Enkel speldesign som betalar sig bra i utförandet. Friheten att välja vår egen väg i varje uppdrag är tacksam och uppmuntrar till lek. Inte minst i de halvt meditativa flerspelarlägena.
MINUS: Efter hundra huvudskott börjar det kännas lite tjatigt och längtan efter nya dödsanimationer börjar klättra upp på oss. Delar utav den grafiska presentationen känns en aning undermåliga.  

Relaterade bilder

Oskar Skog16 feb 2017Visningar: 840 

Taggar: Sniper Elite 4, Rebellion

« Tillbaka till nyhetsarkivet

Kommentarer

Mr Orange16 feb 2017q

Började spela igår. Har kul med det! Har man spelat föregångaren så vet man vad man har att förvänta sig.

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.