Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Nyheter

Linus, Simon och Mattias recenserar Forma 8

FORMA 8
(PS4 (testat), Xbox One, PS Vita, Wii U, Windows, Mac OS)
Linus Lekander


Metroidvania tycks ha gått från att beskriva en subgenre till något som liknar ett sjukdomstillstånd: en fåfäng oro över att inte vara idoliserande nog. Forma 8 lider inte av denna sjukdom fullt ut, men det har några tydligt manifesterade symptom som det antagligen borde kolla upp:


√ Stor, sammanhållen tvådevärld.


√ Icke-linjär utforskning.


√ En karta där rummen existerar först när du har kommit dit.


√ Du börjar från noll och uppgraderar dig efter hand.


√ Väghinder att återvända till senare.


√ Bossar.


Det sistnämnda är ett särskilt tydligt tecken på de för tillståndet så karakteristiska dragen av tvångsmässighet, eftersom inslaget medför ett så markant stilbrott från resten av spelupplevelsen.


Forma 8 är ett snyggt spel (framförallt när det jobbar med skiftningar i skala), och estetiken bidrar länge till bilden av ett vilsamt, utforskande alternativ till den klassiska rymdskjutaren. En liten sond har kraschlandat på en främmande planet och ger efter för infallet att ta sig någonstans, om inte därifrån så åtminstone vidare.


Denna resa framstår länge som förvånansvärt fredlig, mycket tack vare sondens begränsade möjligheter att försvara sig. Inte ens efter ett par-tre uppgraderingar (och ungefär lika många timmar) har den något som kan kallas för en vapenarsenal. Den får inledningsvis hålla till godo med att sända ut en liten stöt i dess omedelbara närhet. När (lika små) bomber tillkommer behöver samma stöt användas för att ens kunna skicka iväg dem, och då bara en i taget.


Forma 8 hade gärna fått vara ett spel av det här lugnare slaget, med bara mindre och större hindrare på vägen, utan att den speciella sinnesstämningen hade behövt brytas av särskilt avgränsade bossmöten med tillhörande tilltuffning av musiken.


Det vinner istället desto mer på det som har lånats in från helt andra typer av spel, som tunnskjutning från Donkey Kong, fackeltändning på tid från Zelda och något bångstyriga, gravitationella förhållanden från Solar Jetman. Detaljer som dessa, tillsammans med den annorlunda tolkningen av den offensiva biten, hade gjort Forma 8 till ett så mycket mer egensinnigt spel om det inte samtidigt vore så låst till hur titlar i den här genren ”ska” vara utformade.


Framförallt för att vara så konstnärligt på det ytliga planet är Forma 8 ibland besvikande konformistiskt i sin speldesign.


Men det är ibland det. Och lite hosta medan det samtidigt är friskt i övrigt är ingen anledning till oro, men för ett fullständigt tillfrisknande vill jag ändå ordinera Mixed Bag att dra ner på ohälsosamt intag av denna genre inför framtida projekt.


Metroidvani är inte att leka med.


JA | NEJ
VARFÖR: Ett klassiskt fall av metroidvani, där de unika inslagen egentligen hade varit fullt tillräckliga för att skapa något verkligt bra.
PLUS: Spelet utgår från att man själv förstår vad som förväntas av en.
MINUS: Egentligen för långsamt för traditionell prova-den-dörren-sen-utforskning.


FORMA 8
(Xbox One (testat), PS4, PS Vita, Wii U, Windows, Mac OS)
Simon Liljedahl


Det låter spännande på pappret. Att få utforska en planet som en sketen liten rymdsond.


Jag kan kort och gott säga att jag finner det oerhört tråkigt. Forma 8 må se rätt läckert ut och det är en dröm att få styra den lilla sonden som glider fram. Allt funkar.


För andra.


Jag blir mer påmind om hur jag fungerar när jag korsat kommungränsen i min bil. Där och då kan ni klassa mig som bortkommen och vilse. Jag kan namnen på samhällen, byar och städer men ger ni mig en adress så kan jag irra runt ett bra tag utan att finna mitt mål. Även med GPS.


Jag menar, lathet är bara en av orsakerna till att jag fuskade på orienteringen i skolan.


Det är genetiskt. Min yngre syster är till och med ännu mer hopplös än jag. Min lillebror har också uruselt lokalsinne. Sist han bjöd på middag gav han mig fel adress och kunde inte guida mig hem till huset han flyttat in i. Han fick stå i köksfönstret och spana efter mina billampor samtidigt som vi pratade i telefon med varandra.


Forma 8 får en form av vägilska att bubbla inom mig. Jag rundar samma krökar om och om igen. När jag däremot gör framsteg och öppnar upp nya områden så är det roligt. Det är roligt att upptäcka.


Det är bara det att resan till något nytt får mig att återuppleva varenda böj och krok jag redan passerat femtioelva gånger.


Sen gör jag samma sak igen.


JA | NEJ
VARFÖR: Ett estetiskt tilltalande litet spel som är frustrerande och i längden väldigt tråkigt för oss som saknar lokalsinne
PLUS: Kontrollerna sitter som en smäck och även musiken när den pumpar igång är riktigt skön.
MINUS: Spelets karta är dålig och kunde ha gjorts mycket bättre.


FORMA 8
(PS Vita (testat), PS4, Xbox One, Wii U, Windows, Mac OS)
Mattias Sörbom


Jag är ju en av dem där som envisas att kalla vissa spel ”indie”, helt utifrån känslan de utsöndrar. Även fastän jag vet att ”indie” handlar mer om utgivning, finansiering, ägande och sådana tråkigheter så vill jag placera spel i den där indie-genren, utifrån vissa gemensamma drag.


Exempelvis ska spelen innehålla en säregen estetik, vara något otillgängliga och ”svåra” för gemene man samt innehålla känslor eller en intressant story, men den är oftast vag och måste kämpas fram av spelaren.


Forma 8 innehåller allt detta.


Och jag borde bli helt förtrollad av estetiken och mystiken som bultar nere i grottsystemet som min lilla drönare utforskar. Även det faktum att jag får uppleva det på min kära Playstation Vita, som jag har tillbringat så många timmar med andra fina ”indie”-titlar, det borde charma mig av stolen.


Men det klickar aldrig riktigt. Jag och Forma 8 blir tyvärr aldrig något.


Kanske är det att hela spelet – mekanik, utforskandet, utseendet – börjar kännas gammalt och uttjatat. Mycket känns igen och påminner om spelet Limbo och, i synnerhet, det svenskutvecklade spelet Knytt Underground. Det görs för lite nytt och spännande med konceptet.


Men droppen som får bägaren att rinna över ett fetmarkerat NEJ, är helt klart tempot. Drönaren man styr är så lååångsam och backtrackandet i det intrikata tunnelsystemet tar sådan jäkla tid, speciellt med en karta som är rätt så jäkla värdelös. Tempot får mig att tappa det falnade intresset och det blir till slut bara tråkigt att yra runt i tunnlar och döda samma fiender om och om igen.


Jag lyckades till och med med konststycket att somna framför spelet, och det har aldrig hänt framför en bärbar konsol.


Det säger nog faktiskt en hel del.


JA | NEJ
VARFÖR: Lyckas inte bibehålla intresset trots välgjorda beståndsdelar.
PLUS: Några finurliga bosstrider fanns det allt.
MINUS: Tempot är mördande lågt.

Relaterade bilder

Oskar Skog 5 mar 2017Visningar: 1357 

Taggar: Forma.8, Mixed Bag Channel, Forma 8

« Tillbaka till nyhetsarkivet

Kommentarer

Kleti 5 mar 2017q

Har någon spelat Exile's End (PS4,Vita,Steam)?
Verkar ju vara ett riktigt fränt retro-spel!

Simon Liljedahl 5 mar 2017q

Kleti:

Har någon spelat Exile's End (PS4,Vita,Steam)?Verkar ju vara ett riktigt fränt retro-spel!


Kollade in det lite nu. Det verkar betydligt roligare att spela än detta hehe.

MetalSlime 5 mar 2017q

Har lite svårt för den där visuella stilen...
/farfar

loverikku 5 mar 2017q

MetalSlime:

Har lite svårt för den där visuella stilen...


Ja, att allt runtomrking ska vara bäcksvart känns mest trist. Likadant kände jag när jag testade Insanely Twisted Shadow Planet.

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.