Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Nyheter

Linus Lekander recenserar Everything

EVERYTHING
(PS4 (testat), Mac OS, Windows)
Linus Lekander


Everything är en mycket logisk fortsättning på Mountain. Det är vad No Man's Sky borde ha varit i anden (och kom ett steg närmare när det plåstrades om med Creative Mode). Det är The Witness som bara citerar Alan Watts. Det är Braid komplett med Soulja Boys analys. Det är Goat Simulator. Det är Katamari-rusets efterdyningar. Det är Doshin the Giant. Det är Flow och Flower som om de inte vore åtskilda.


Everything är alla spel och inget spel.


Det beror helt på vilka ögon du ser på det med.


På vad du gör av ett spel som spelar sig självt när du släpper kontrollen.


Låter du det hållas, eller ger du dig hän åt att slutföra upplysningstänkarnas naiva projekt att sammanställa allt som finns att veta om världen i en enda encyklopedi?


Möjligheten finns också att du bara lollar dig igenom allting, lika trolig som att du nickar instämmande med rynkad panna eller kommer illa berörd ur upplevelsen. Var bara inte så säker på att du själv kan välja vilket. Everything är möjligheternas spel, även de oväntade.


Du kan spela som björnar, av sorten som förflyttar sig med fyrkantiga kullerbyttor, nittio grader i stöten, som en stegleksak med brickor som klätterfaller nerför pinnarna. Du kan spela som säl, lika mycket som en svamp, som kol, som atomnummer sex, som timmerhus som dansar och förökar sig ända tills existensen själv verkar ryta ifrån. Du kan låta styggelsen till husflock flyta i floden medan segelbåtarna går på land, som skam. Du kan spela som utomjorden, som kosmiska objekt i flera och enstaka dimensioner.


Du kan sträva efter att lösa alltings gåta och ångra dig senare, eller motstå frestelsen att zooma så långt ut ur universum du kan komma och istället stanna bland mikroberna i en dagdroppe.


Du kan tilltalas av helt andra saker än jag, som skriver det här.


Min egen peak Everything når jag i det bisarra ögonblicket då jag lyssnar till ännu en av Watts utläggningar inspirerade av österländsk filosofi samtidigt som jag paddlar mig fram längs marken i en förstelnad grodkropp.


Och det är det som gör Everything till något så spretigt unikt.


Det är Cosmos: The Game med en andlig vägledning utöver populärvetenskaplig.


Det är en snartida memefabrik.


Och det är en vägran om att låta sig sammanfattas på 2242 tecken av en simpel recensent.


JA | NEJ
VARFÖR: ?
PLUS: ?
MINUS: ?

Relaterade bilder

Oskar Skog 2 apr 2017Visningar: 965 

Taggar: EVERYTHING, David OReilly, Double Fine

« Tillbaka till nyhetsarkivet

Kommentarer

Tobias Söderlund 2 apr 2017q

De där gångerna i livet när man inte fattar någonting men ändå känner att man bara måste, vill och ska.

nmhbm 2 apr 2017q

Huur har detta undgått min radar? Det låter (på pappret) som mitt spel.

Gottfrid 2 apr 2017q

Det här spelet är verkligen bra.

IAMM 2 apr 2017q

Måste införskaffas.

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.