Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Nyheter

Här kan du se smakprov från LEVEL 023

Ett nytt nummer av LEVEL är här.


Det handlar om LEVEL 023 och vi har några smakprov från det nya numret som du kan se här nedan.


Det här numret finns i butik den 9 maj, men går att köpa redan nu på Stockholms Spelmuseum.


Över till Tobias Bjarneby.


Fyrkantiga ögon


Vi brukar säga att det var Pac-Man som gav spelvärlden ett ansikte. Men det är inte riktigt sant. Vår ursprungliga huvudperson och superstjärna var pixeln. Den vita lilla fyrkant som studsade runt på skärmen i Pong var det allra första grafiska objekt vi lärde oss att förknippa med spelmediet.


Med tiden fick den färg, förökade sig och utvecklades till mer och mer detaljerade figurer. Målet var hela tiden fler detaljer, högre upplösning – och därmed mindre och mindre pixlar. Till slut så små att det mänskliga ögat inte längre kunde uppfatta de enskilda fyrkanterna.


Pixeln hade blivit en del av ett större sammanhang, men samtidigt förlorat sin individuella betydelse.


Men med 2000-talets retrovåg följde inte bara nostalgiska känslor för kantiga gamla spel, utan även en ny syn på dess unika estetik. Lågupplöst pixelgrafik blev en uttrycksform i sin egen rätt – spelvärldens svar på det svartvita fotot och musikinspelningar i mono.


I LEVEL 023 följer vi pixeln från förhistoriska mosaikmonument in i den moderna spelindustrin. Det här är vår hyllning till spelmediets minsta byggstenar – och de underverk som kan uppstå när människor försöker pussla ihop dem på nya sätt.


Tobias Bjarneby, chefredaktör. 

Relaterade bilder

Oskar Skog 5 maj 2017Visningar: 1461 

Taggar: LEVEL, Loading, Stockholms Spelmuseum, Reset Media

« Tillbaka till nyhetsarkivet

Kommentarer

Tobias Söderlund 5 maj 2017q

Spännande, ser ut att bli ett fantastiskt nummer.

Men, seriöst. Formkurvan på Sonic.

Secret Rings är bland den trasigaste skit de kläckt ur sig. Det kanske sämsta Wii-spel jag någonsin ägt. Det sämsta Sonic jag spelat. Att ens tänka tanken att placera Unleashed och Lost World under Secrets Rings?

För att inte tala om hur fantastiska Colours på något magiskt vis trillat bort helt från kurvan?

Vad hände här?

Tobias Bjarneby 5 maj 2017q

Tobias Söderlund:

Vad hände här?


Åh, detta är ju bara vår subjektiva uppfattning om Sonics form de senaste 25 åren. Långt ifrån alla spel är med.

Och som vi brukar säga när vi diskuterar Sonics historia: smaken är som Tails svans – delad.

Men kul att du tycker resten ser spännande/fantastiskt ut!

sven666 5 maj 2017q

Kul med svenska Huntdown på framsidan, förmodligen bland den snyggaste pixelgrafik jag sett, helt otroligt stämningsfull faktiskt!

Tobias Bjarneby 5 maj 2017q

sven666:

Kul med svenska Huntdown på framsidan, förmodligen bland den snyggaste pixelgrafik jag sett


Huntdown känns grymt, av det vi sett och spelat. Vi hade ett mycket bra samarbete med studion för att utforma detta unika LEVEL-omslag.

ZidaneIX 5 maj 2017q

Tobias Söderlund:

Secret Rings är bland den trasigaste skit de kläckt ur sig. Det kanske sämsta Wii-spel jag någonsin ägt. Det sämsta Sonic jag spelat. Att ens tänka tanken att placera Unleashed och Lost World under Secrets Rings?


Håller med dig till 100 %. Kontrollen är en fullständig katastrof i Secret Rings.

Vill ha upp Sonic Generation som är det bästa Sonic spelet samt Sonic 4 som är riktigt kul.

BigBozz 5 maj 2017q

Tycker det är synd att Bandicoot inte fått lite uppmärksamhet, serien gör trots allt comeback efter nästan 10 år och det finns även intressanta retro-historier att berätta. Nåja, det kanske kommer vid ett senare tillfälle.

Annars ser numret intressant ut!

Delacroix 5 maj 2017q

Så jävla snyggt omslag, skall inhandlas bara för det.

Savior Katana 5 maj 2017q

Huntdown ser ut som det där Megadrive spelet man drömde om men som aldrig släpptes.

Victor Sjöström 5 maj 2017q

BigBozz:

Tycker det är synd att Bandicoot inte fått lite uppmärksamhet, serien gör trots allt comeback efter nästan 10 år och det finns även intressanta retro-historier att berätta. Nåja, det kanske kommer vid ett senare tillfälle.


Jodå, vi har snackat om en sådan artikel flera gånger. Det är bara en tidsfråga innan den blir av. :)

littlejay 6 maj 2017q

Det här numret har potential att bli ett nytt favoritnummer. Ser fram emot att läsa det!

Nonte 6 maj 2017q

Härligt, trodde tidningen var död nu.

Dags att fixa den där tidnings-fliken nu för det ser alarmerande tomt ut när man klickar sig vidare till Level.

Fine att man blir promptad att prenumerera men i övrigt finns ju inget som talar om varför man bör det. Länka till smakproven här på forumet kanske?

Daniel Eyre 6 maj 2017q

Nonte:

Härligt, trodde tidningen var död nu.


Tvärtom – vi plöjer ner mer kärlek än någonsin i den. [love]

Nonte:

Dags att fixa den där tidnings-fliken nu för det ser alarmerande tomt ut när man klickar sig vidare till Level.


DET håller jag däremot med om...

Oregondanne 7 maj 2017q

Ett fantastiskt vackert nummer! Pixelperfektionen masserar ögonen samtidigt som den bjuder dem på godis av smarrigaste sort. Fick numret på Stockholms Spelmuseums trevliga event i torsdags och har ännu bara hunnit öppna ett par av karamellerna, men känner mig ändå ämnad att kommentera Shenmue-artikeln...

...som i mångt och mycket är bra skriven och riktigt trevlig (rolig, dessutom). Men som Japannörd och mångårigt bosatt i landet (har dessutom även jag gått i Ryo Hazukis fotspår) kan jag inte låta bli att kommentera artikelns öppningsfras, nämligen: "Yu Suzuki har sagt att han valde att förlägga handlingen i Shenmue till 80-talet för att kunna skildra den japanska kulturen innan andra länder kom att påverka den. Och det lyser igenom."

Kan Suzuki verkligen ha sagt så? (Och faktumet att det "verkligen lyser igenom" tyder alltså på att Yokosuka, trots att artikelförfattaren känner igen sig och beskriver omgivningarna som "trogna sina förlagor", skulle se helt annorlunda ut i dag - eller snarare runt 1996 när spelet började utvecklas - än 1986 på grund av utländska influenser?). Det är ett märkligt påstående av flera anledningar.

För det första, för den som kan sin japanska historia, var det knappast under 90-talet som Japan utsattes för utländska influenser. Vad som gör japansk nutidshistoria så pass unik är ju att landet var "stängt" fram till 1868 och därefter bombarderades av utländsk påverkan, allt på en och samma gång (holländarna och kineserna, till viss mån även portugiserna, var i stort sett ensamma bidragsgivare innan). Detta fortsatte fram till en bit in på 30-talet då militären och fascistiska högerfalanger tog makten (bland annat fick alla basebolltermer för första gången japanska namn), men krigsförlusten och den efterföljande amerikanska ockupationen blev den andra stora vågen av utländska influenser (ska man gå långt tillbaka i tiden finner man även väldigt påtagliga kinesiska influenser).

Vad som snarare var skillnaden mellan 1986 och mitten av 90-talet (när Suzuki alltså tog sitt beslut) var att finansbubblan spruckit (för övrigt skickligt sammanfattat av Pär Villner i förra numrets Yakuza 0-recension). Deflationen ledde möjligtvis till att vissa utländska restaurangkedjor och liknande lättare kunde etablera sig, men detta hade knappast stor påverkan på småstäder som Yokosuka. Och det leder oss till en ännu viktigare poäng.

Varför skulle Suzuki, om han ville ha färre utländska influenser, välja just Yokosuka? Som nämns i artikeln har den amerikanska flottan en stor närvaro i staden, vilket i allra högsta grad även är påtagligt i spelet. De sjömän som blivit kultförklarade i en av Ryos återkommande repliker syftar ju faktiskt på amerikaner, och Toms korvkiosk är bara ett av många matställen av amerikanskt slag. För att inte tala om hela kapitlet om "the three blades" och stadens digra kinesiska influenser (som alltså leder oss in på seriens huvudspår - Kina).

Slutligen låter det märkligt att Suzuki skulle basera sitt val på hur Japan såg ut 1986 när bara det inledande kapitlet av en lång, episk berättelse utspelar sig där. Nåväl, nu har jag i vanlig ordning gjort en alldeles för lång utläggning om en ganska oväsentlig detalj, men jag kunde inte låta bli... Uppskattar verkligen att Shenmue fått hela sex sidor i numret samt artikelförfattarens initiativ och entusiasm. Trevlig läsning på många sätt - och det räknar jag med att även kunna säga om de 142 sidor jag har kvar att sätta tänderna i...

Carl-Johan Johansson 7 maj 2017q

Oregondanne:

Slutligen låter det märkligt att Suzuki skulle basera sitt val på hur Japan såg ut 1986 när bara det inledande kapitlet av en lång, episk berättelse utspelar sig där.


Jag tycker det är en jätteintressant utläggning.

Jag pratade med Sevve litegrann när han skrev den här texten, och om jag inte har helt fel refererar öppningsraderna till den här intervjun med Yu Suzuki:

Intervju med Yu Suzuki:

Making a game world that has impact is also important. Deliberately presenting an Eastern world can pique the interest of people in the West. Juzo Itami’s The Funeral is a movie that shows Japanese customs and daily life in great detail, and in it there’s a scene where people’s legs start to get “pins and needles” as they sit with their legs folded underneath them. The part where they are shown wriggling their numb big toes is something that makes people around the world chuckle.

(The Funeral: a 1984 movie, and the first that Juzo Itami directed. It was the first work to deal with the topic of funerals, having been until that point a somber topic, and it comically depicts the confusion of a family and those around them with their first funeral.)

Q: I see, and is that why you chose the setting of Yokosuka, Japan?

YS: Yes, since I used to hang out in Yokosuka a lot.

However, at that time Japanese culture was already growing closer to those of other countries such as Korea and China, so it would have reduced the impact. So I decided to set it back in around 1986, in the Japan of an older era but one for which we would still be able to interview some of the old Yokosuka townsfolk.


Jag tror med andra ord inte att det handlar om att visa ett Japan utan utländsk påverkan över huvud taget, utan snarare om hur Suzuki ville ge en bild av landet innan typ K-pop, den koreanska vågen och Internet, där Ryo är tillräckligt förankrad i tradition för att kunna återge de här små nyanserna medan avstånden mellan de Östasiatiska länderna fortfarande är fysiska. Det var inte skillnaden mellan 80- och 90-tal han ville åt så mycket som skillnaden mellan 80-talet och millennieskiftet. Jag hörde Suzuki prata om något liknande under Game Developers Conference häromåret också, men jag kan inte hitta en sammanfattning av hans tal online tyvärr.

Globaliseringen och dess clash med Japan är ju definitivt en stor poäng i spelet, även om de finare detaljerna ibland gick förlorade för oss (det finns en kul anekdot om hur Coca-Cola-automaterna försvann i de västerländska versionerna av Shenmue på grund av licensieringstrubbel, t.ex.). Min personliga betraktelse—och ha i åtanke att jag inte spelat de här spelen på typ tio år nu—är att Suzuki väldigt medvetet valde miljöer som passade in i ett specifikt tema, och inte bara för Japan. När Ryo besöker Hong Kong i Shenmue 2 är det exempelvis inte neonljusen och skyskraporna som står i fokus som annars är norm i typ alla skildringar någonsin av den regionen, utan de fattiga områden som revs för att den här moderna, artificiella höghusvärlden skulle få sin form. Förändring, och hur platser som identifierar sig via sin kulturella identitet kämpar med den när tradition och gemenskap offras för progressivism, kändes som den röda tråden genom allting.

Daniel Eyre 7 maj 2017q

Oregondanne:

känner mig ändå ämnad att kommentera Shenmue-artikeln...


Carl-Johan täcker det hela enormt väl här ovan, men jag ville bara flika in att vi på redaktionen diskuterade precis det du nämner när vi (jag) redigerade den texten för publicering – faktumet att Japan var LÅNGT ifrån opåverkat av utomstående kultur går oss naturligtvis inte förbi, utan det handlar istället om nyansskillnader och geopolitiska särdrag av typen CJ tar upp här ovan. Ur de perspektiven kan man lättare förstå vad Suzuki menade när han hävdade att landet fortfarande var sitt eget i större utsträckning.

(Personligen hade jag gärna grävt ner mig på djupet angående de här aspekterna och göra en slags Bit-för-bit på Shenmmue som tar upp minsta lilla chipspåse i närbutikerna. Men nu var det ju inte riktigt den typen av artikel :) )

BigBozz 7 maj 2017q

Victor Sjöström:

Jodå, vi har snackat om en sådan artikel flera gånger. Det är bara en tidsfråga innan den blir av. :)


Kul att höra, ska hålla utkik. ;)

Carl-Johan Johansson 7 maj 2017q

Förresten, vi återupplivade perspektivavdelningen i det här numret med en text om Fallout 4 och dess besatthet av Amerikansk historia (jag har inte fått tidningen än så jag är osäker på om den rent formellt kallas för Perspektiv, men det är samma koncept som vi körde för ett par år sen). Jag är väldigt nyfiken på vad folk tycker. Är det intressant läsning? Vill ni se mer av den typen av texter?

Oregondanne 7 maj 2017q

Carl-Johan Johansson:

Jag tror med andra ord inte att det handlar om att visa ett Japan utan utländsk påverkan över huvud taget, utan snarare om hur Suzuki ville ge en bild av landet innan typ K-pop, den koreanska vågen och Internet (...) Det var inte skillnaden mellan 80- och 90-tal han ville åt så mycket som skillnaden mellan 80-talet och millennieskiftet.


Shenmue kom ut 1999, så beslutet att förlägga handlingen till 1986 måste ha skett senast 1997 (spelet började utvecklas 1996), alltså ett par år innan millennieskiftet och ett bra tag innan den koreanska vågen sköljde in. Men internet hade hunnit få sitt genombrott - mobiltelefonerna likaså - så jag kan förstå att sådant delvis låg till grund för beslutet.

Carl-Johan Johansson:

När Ryo besöker Hong Kong i Shenmue 2 är det exempelvis inte neonljusen och skyskraporna som står i fokus som annars är norm i typ alla skildringar någonsin av den regionen, utan de fattiga områden som revs för att den här moderna, artificiella höghusvärlden skulle få sin form.


Här tycker jag att vi hittar en ännu större anledning till att låta spelet utspela sig i mitten av 80-talet. :) Hong Kong/Kina är ju trots allt spelets nav, inte Japan. Till exempel revs Kowloon Walled City, som spelar en stor roll i tvåan (dock i aningen annan form än hur den såg ut på riktigt), 1993 - alltså mittemellan då spelet utspelar sig och började utvecklas. Även Hong Kong i sig lämnades ju tillbaka till Kina 1997, så 1986 i de här regionerna såg nog på många sätt betydligt mer annorlunda ut än 1997 än vad Yokosuka gjorde.

Man ska nog ha i åtanke att intervjun ägde rum förra året (tack för källinfo, för övrigt!) och inte då spelet gavs ut, så det är mycket möjligt att Suzuki själv inte kommer ihåg allt precis som det var. Ett intressant fenomen för övrigt, och något vi studerade en hel del i USA när jag pluggade journalistik där. Inga lätta beslut för en skribent att ta, den saken är säker!

Daniel Eyre:

Carl-Johan täcker det hela enormt väl här ovan, men jag ville bara flika in att vi på redaktionen diskuterade precis det du nämner när vi (jag) redigerade den texten för publicering


Fast jag hade nog strukit meningen helt och hållet eftersom den skär sig lite med vad som kommer därnäst (och då slipper man ju dessutom hela tolkningsfrågan med de utländska influenserna). Alltså, hade artikeln fortsatt typ så här: "Och det lyser igenom. När jag vandrar längs Dobuitas gator känner jag knappt igen mig. K-pop spelas ur högtalarna i de mexikanska tacohak som ersatt platserna där Ryo började sin långa resa..." hade jag nog mer sett logiken i det, men nu står det i stället att allt 17 år senare ändå visar sig "troget sina förlagor". Nåväl, dags för mig att släppa det här nu då jag inte vill låta kritisk till en artikel jag annars gillade.

Daniel Eyre:

Personligen hade jag gärna grävt ner mig på djupet angående de här aspekterna och göra en slags Bit-för-bit på Shenmmue som tar upp minsta lilla chipspåse i närbutikerna. Men nu var det ju inte riktigt den typen av artikel :)


Haha, kanske vore något lagom till Shenmue 3 (för det lär inte bli i år...). ;)

Carl-Johan Johansson:

Jag är väldigt nyfiken på vad folk tycker. Är det intressant läsning? Vill ni se mer av den typen av texter?


Ja, det är ett avsnitt jag saknat. Läste precis - skitbra som vanligt. Ju mer Blog 'Em Up (för ni gick ofta på djupet på ett liknande sätt där) i LEVEL desto bättre.

Daniel Eyre 7 maj 2017q

Oregondanne:

Fast jag hade nog strukit meningen helt och hållet eftersom den skär sig lite med vad som kommer därnäst


Jag förstår vad du menar, det kan mycket väl vara så att du har rätt angående den formuleringen på den platsen :)

dAnnILowA 8 maj 2017q

Tack Loading. Fick mitt ex i l¨dan idag. :)

Jugovic 8 maj 2017q

Carl-Johan Johansson:

Jag är väldigt nyfiken på vad folk tycker. Är det intressant läsning? Vill ni se mer av den typen av texter?


Perspektiv var absolut en av favoritsegmenten i tidningarna förut, bra att de är tillbaka. Tidningen domineras ju av texter om sproilans nya spel samt ultragamla sådana, därför är det välkommet med texter om lite halvnya spel också :)

parantes10 maj 2017q

Ser ut att vara ett underbart nummer. Nu återstår bara att leta som en galning i Oslos butiker för att hitta det.

littlejay10 maj 2017q

Förutom det faktum att ni gjort LEVEL till en megafon för redaktionens tröttsamma och något pinsamma Trump-fobi så är det här ett helt enastående nummer!

Har inte hunnit läsa Fallout-artikeln ännu, återkommer.

Capcoms Disney-remaster var en glad nyhet, högkvalitativa spel som ingår, ska köpas.

Biten om Chronos hus var mysig.

Grymt snygg design som alltid.

Allt om Pixlar var väldigt bra.

Diskussionen om Xbox Scorpio var väldigt givande. "Bildbylines" på skribenterna var dock lite malplacerat, överlåt identitets-journalistiken till Aftonbladet och andra sådana meningslösa publikationer. En av anledningarna till att jag alltid haft sådan respekt för Bjarneby som journalist är för att han hållit en låg profil och alltid låtit spelen stå i centrum i sina texter. Jag vill behålla den distansen till er som personer.

Starkt jobbat. Se bara till att få terapi för er politiska oro någon annanstans än i tidningen så är den fulländat.

Daniel Eyre10 maj 2017q

Tack för dina åsikter, littlejay :)))))))

littlejay:

Förutom det faktum att ni gjort LEVEL till en megafon för redaktionens tröttsamma och något pinsamma Trump-fobi


Måste dock säga att detta väl ändå är att ta i va. Klart att man till viss del återspeglar sin tid och omvärld, särskilt när man som vi försöker göra ett magasin på allvar, inte enbart lättsam konsumentupplysning som speltidningar ofta var förr. Det är ju därför våra fantastiska läsare är villiga att lägga 100 kronor per nummer. Självklart ska sådant inte genomsyra våra grejer dock, de ska förstås alltid utgå från spel. Blir lite nyfiken på vilka sektioner du syftar på?

littlejay11 maj 2017q

Första gången jag reagerade på det var i nummer 20. I botten på Level Ned skrev ni "Luckey sponsrar Trump". Rubriken är ett väldigt tydligt politiskt ställningstagande, vilket kanske hade varit ok i nån uttalat politisk tidning dom ETC eller Dagens Arbete men inte i en politiskt obunden tidning som Level. Det var ett lågvattenmärke och jag hoppades att det var en engångsföreteelse.

I nummer 23 återkommer dock samma ställningstagande och ytterligare två texter som berör Trump. Dels åter igen på Level ner, där ni söker stöd för er åsikt genom att måla upp det som att Luckey svärtar ner Chrono Trigger med rubriken "Trigger vs Trump, som att det skulle finnas ett naturligt motsatsförhållande mellan dem. Jag tycker snarare det är ert agerande som svärtar ner Chrono Trigger då ni försöker påverka den politiska opinionen bland tv-spelare genom att insinuera att man bara kan tycks om Chrono Trigger om man samtidigt inte tycker om Trump.

Problemet är att all er trovärdighet om allt som rör politik försvinner när ni inte kan hålla er neutrala kring ämnet.

Två artiklar som som drabbas av ovanstående ställningstaganden är de The Last Night och om Agents of Mayhem.

I Agents of Mayhem gör spelets kopplingen till Sydkorea att det blir naturligt att nämna USAs och Nordkoreas politiska förehavanden i området, så ensam hade den artikeln inte varit några som helst problem. Tyvärr får tidigare nämnda ställningstaganden att även den uppfattas som en del av en större kampanj från er sida även om det sannolikt inte var meningen.

Samma sak med The Last Night, en politiskt balanserad artikel i grunden, men där vittnar dock formuleringar som bl.a. "Tim Soret och hans studio kan åtminstone trösta sig med att deras egen dystopi är oändligt mycket vackrare än något verkligheten lär bjuda på" att ni inte bara är allmänt anti-Trump utan uppriktigt verkat leva i tron att världen står inför ett kärnvapenkrig och total ödeläggelse. Där övergår det till att bli närmast en fobi.

Är det så att ni verkligen lever i den tron och mår så pass dåligt över det så har ni min sympati, jag har själv mått dåligt periodvis och vet hur tungt det är, men lösningen är i sådana fall att söka professionell vård för det, inte att underminera trovärdigheten för Level genom att göra tidningen till en klagomur.

Är det så ovanstående inte är en konsekvens av att ni har "fobi" så är jag nyfiken på hur ni anser att den typen av ställningstaganden jag nämner här ovan gör tidningen bättre?

Ni måste rimligtvis inse hur kontroversiellt det är att beröra aktuell politik i dagens värld, att alla uttryck för en politisk åsikt kommer ställa en till svars för en massa andra åsikter man då får smetade på sig. Att göra så tydliga ställningstaganden mot ett högaktuellt ämne som Trump är ett väldigt effektivt sätt att bli placerade i ett fack och förlora trovärdighet.

Med det sagt så märk väl att detta inte är ett försvarstal för Donald Trump, jag är ganska likgiltig inför vad politiker sysslar med och känner ungefär lika mycket passivt ogillande för alla. Människor med maktambitioner är generellt tröttsamma och ointressanta. Jag försöker bara freda min tv-spelsbubbla från allt för mycket politisk påverkan, det är för att komma bort från sådant som jag söker tillflykt i den bubblan.

Daniel Eyre11 maj 2017q

Okej littlejay, tack för klargörande. Intressant att läsa hur dina tankar går, men jag står fast vid mitt tidigare inlägg. Nu är det inte jag som personligen skrivit texterna i fråga, men i egenskap av en av LEVELs redaktörer representerar jag ändå i viss mening det som trycks i tidningen, och därför vill jag bemöta det du skriver. Jag håller med dig om att dessa tidningar inte bör genomsyras av vissa specifika politiska åsikter – så vida de inte handlar om grundläggande mänskliga rättigheter och dylikt (vilket är anledningen till att du knappast lär se exempelvis Sverigedemokraterna hyllas i någon av våra texter). Men jag kan samtidigt anse att det är en viss skillnad mellan att referera till Donald Trump som en farlig maktfaktor och rimligen destruktiv politisk kraft och att, säg, slänga in "Jan Björklund har pajat de svenska skolorna" eller "statsministern skiter i integrationen" i en av våra texter. Trump är en extremt tydlig och relevant symbol för det hat, den illvilja och ovilja att ta in empirisk fakta som präglar stora delar av världen idag. Självfallet påverkar det även spelvärlden och oss som granskar den. LEVEL ska inte vara en politisk plattform – och det är den heller inte. Den är dock ett seriöst magasin som tar upp många olika aspekter av både spelvärlden och världen i stort.

Men – jag uppskattar din feedback och ska ha den i åtanke.

Karl Hungus11 maj 2017q

Vilket underbart nummer! Snygga bilder, intressanta texter. Både Retrodelen och vanliga delen var mycket tilltalande.

Karl Hungus11 maj 2017q

Jag avskyr allt Trump står för, men får nog ändå hålla med om att det börjar bli lite enformigt att det refereras till honom i nästan alla populärkulturella texter som skrivs i dag, om det så är Level, DN, TVdags eller Aftonbladet och om ämnet så är musik, film, teater, spel eller serier. Som sagt så är han nog västvärldens sämsta ledare sedan Hitler, men det börjar bli lite tjatigt. I övrigt, som sagt, ett briljant nummer.

Oregondanne11 maj 2017q

littlejay:

Problemet är att all er trovärdighet om allt som rör politik försvinner när ni inte kan hålla er neutrala kring ämnet.


Behöver de som speltidning en politisk trovärdighet? Har själv inga problem med politiska inslag i texterna så länge de har med spel att göra. Både Peter Ottsjö och Carl-Johan Johansson har skrivit fantastiska texter med politiska undertoner, och det är väl snarare deras än LEVEL som tidnings åsikter som speglas. Som det ska vara. I övrigt tycker jag att Eyre formulerade det bra härovan.

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.