Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Nyheter

Aaron Vesterberg Ringhög recenserar Vanquish

VANQUISH
(PC (testat), PS3, Xbox 360)
Aaron Vesterberg Ringhög


"Ok, lyssna nu. Jag tror att du spelar lite fel om jag ska vara ärlig. Det här är inte som alla de andra tredjepersonsskjutarna på marknaden, det här är ... alltså .. det här är typ hardcore-Japan-techno liksom."


Ungefär så lät det när jag hade min vän Christian på andra sidan luren för ett antal år sedan bara timmar innan vi skulle sätta oss hemma hos honom tillsammans med Vanquish.


Vanquish. Spelet där jag inte tar skydd för att rutinmässigt skjuta ner mina fiender en efter en.


Vanquish. Spelet där offensivt spelande inte belönas genom mer poäng, utan vackrare spektakel.


Vanquish. Spelet som får mig att hämta andan var tionde minut för att fundera på vad som precis hände i kölvattnet av den mängd kulregn och explosioner som precis sköljt över mig.


Vanquish. Spelet som får en boss-strid i Gears of War att framstå som ett sömnpiller.


Han var nämligen sugen på något nytt coolt actionspel och jag hade tipsat honom om Vanquish. Men som många andra verkade det inte riktigt som om han fastnade för spelet till en början eftersom han uppenbarligen hade spelat det lite som en helt vanligt cover-shooter.


"Jaha?" svarade han. "Alltså jag har ju typ spelat det som vilket spel som helst, vad menar du med att det inte är som andra? Det är ju typ likadant som alla tredjepersonsskjutare som finns, hahaha!"


Jag förstod att det inte skulle gå att förklara det här över telefonen. Det blev två sexpack folköl och en snabb cykeltur över till honom för att ta itu med detta en gång för alla.


Fem-sex timmar senare vek vi oss av skratt när en av fienderobotarnas massiva pipande missiler hade varit en decimeter från vårt ansikte precis innan vi i en bullet-time-sekvens hade voltat runt och lagt oss på knä för att skjuta ner den.


Självklart dog vi av explosionen då missilen redan var för nära, men oj. Vilket minne.


Och inte nog med att vi fick uppleva en av hundratals fantastiska sekvenser som spelsystemet i Vanquish slumpmässigt har att bjuda på, Christian fick också upp ögonen för hur en bör spela Vanquish egentligen. Och det var ju den största vinsten.


För Vanquish är ju inte som andra tredjepersonsskjutare.


"Nej, det är det fan inte." konstaterade även Christian när vi var klara.



För till skillnad från vad Metal Gear Solid, Gears of War eller de flesta andra tredjepersonsskjutarna bjuder på när det kommer till "coola mellansekvenser", erbjuder Vanquish mig som spelare möjligheten att regissera min egna sekvenser. Låt mig ta exemplet där jag glider på knä mot en fyra meter hög robot, tar avstamp i den bröst och voltar baklänges samtidigt som den flyger bakåt. I rörelsen siktar jag in och aktivera med detsamma bullet-time-tempo vilket ger mig möjligheten att avlossa en salva i roboten, följt av att jag i luften vänder mig uppochned för att efter att jag laddat om skjuta sönder en projektil som kommer farandes mot mig bakifrån. Allt under egen kontroll, egen kreativitet och eget val.


För dig som inte riktigt förstått vad det är som gjorde Vanquish och Bayonetta till Platinum Games än idag förmodligen mest kritikerrosade verk, handlar det förmodligen om att båda verken släpptes under en period av den sjunde generationens högform.


Att Vanquish hade utmaningar med att hävda sig där och då hade förmodligen minst lika mycket med marknadsföringen att göra som konceptet i sig.


När Shinji Mikami förklarade att huvudtemat för spelet var "fart" var det säkert ingen som höjde ögonbrynen. En tredjepersonsskjutare med "fart" var ju i grund och botten inget nytt eller?


Och även om delar av spelpressen i smyg hypade upp nästa stora spel från genierna bakom Bayonetta, Devil May Cry, Resident Evil 1 och 4, hann det aldrig riktigt upp i den nivån som krävdes för att försäljningssiffrorna skulle slå i taket. Det är förmodligen på grund av detta som vi heller aldrig kommer få se en uppföljare till Vanquish.


Platinum Games och Shinji Mikami skapade tillsammans en upplevelse med världens absolut och otvivelaktigt bästa spelkontroll någonsin för tredjepersonsskjutare, där fokus snarare låg på sättet jag uttrycker mig än att jag uttrycker mig. Kontrollen är tight som handen i handsken, variationen i vapnen skriker åt mig att testa nya attacker och fiendernas AI håller mig konstant på tårna. Jag kan helt enkelt aldrig någonsin sitta helt still.


Låt mig klargöra en sak.


Vanquish är inte en upplevelse för dig som vill skjuta fiender på löpande band och i alla lägen vara säker på att du inte går ner själv.


Vanquish är en tango ackompanjerad av kulor och explosioner där den som för inte bara sätter takten, utan också avgör vilka stegs som tas när, var och hur.


Protagonisten Sam Gideon är på jakt efter Viktor Zaitsev, en galning som sprängt San Francisco i luften och hotar hela den amerikanska demokratin så länge de inte kapitulerar inför honom och hans förödande vapen. Till sin hjälp har Gideon den extremt stereotypa löjtnanten Robert Burns på fält och Elena Ivanova via radiosupport. Deras huvudmål är att lokalisera och rädda Francois Candide, en professor som ansvarar för energikällan som numera har beslagtagits av Zaitsev.


Rädda jorden och USA från ryska galningar med hål i huvudet (bokstavligen talat). Ingen vidare grund för en unik berättelse att stå på med andra ord.


Men tur då att Vanquish lyfter sig på andra områden.


För precis som Christian fick erfara där och då för några år sedan, blev det snabbt klart även för honom att Mikamis robot-dans var något alldeles extra. Precis som jag förstår när jag med tungan rätt i mun pressar ner tiden under tio minuter i en av spelets fem utmaningskartor som finns tillgängliga efter kampanjen, framstår det mer och mer hur enormt framtidssäker Mikamis spelkontroll är.


Jag skulle kunna likna det med Tetris. Att klossarna faller när de faller, kan vi bara acceptera. Hur de faller och var de faller är något vi däremot med högsta precision har full kontroll över. Idag som igår.


Ett spelsystem som står över tidens lag om att spelkontroller blir bättre, mer effektiva och precisa med åren.


På samma sätt tar det inte längre tid än några minuter innan Gideon och jag dansar som om vi aldrig gjort något annat sen 2010. Stegen är desamma, rytmen likaså. Tänk vad härligt det är när en spelmekanik är så tidlöst exakt som den är i Tetris och i Vanquish.


Att kulorna flyger och bomberna exploderar, är bara att acceptera. Hur jag rör mig mellan dem, hur jag betraktar dem med beundran i blick och hur jag får dem att följa min takt, är helt upp till mig.


JA | NEJ
VARFÖR: För att Vanquish är erbjuder ett av spelmediets absolut bästa spelkontroller inom shooter-genren. Någonsin.
PLUS: Kontrollen, rytmen, tempot, boss- och bandesignen.
MINUS: Narrativet och det grådassiga karaktärsporträttet.  

Relaterade bilder

Oskar Skog25 jun 2017Visningar: 1308 

Taggar: Vanquish, Platinum Games

« Tillbaka till nyhetsarkivet

Kommentarer

Daniel Eyre25 jun 2017q

Fantastiskt spel. Önskade mig alltid lite mer varierade miljöer och fiender, men mekaniskt kan få spel mäta sig med detta.

Wihlborg25 jun 2017q

Älskar verkligen detta och har alltid sett det som ett skitbra 3D-Contra. Blir sugen på att dra igenom det igen, har ju faktiskt bara samlar-trophyn och att fixa challenges innan plat.

Doopliss25 jun 2017q

Gjorde challengesarna förra sommaren, väldigt svårt men ack så belönande. Det finns inte många spel där man orkar sitta och nöta samma sak i 4-5 timmar, men med Vanquish så går det.

Delacroix25 jun 2017q

Allt, precis allt hänger verkligen på en själv.

Otroligt tight är det och kul att alla vapen man har till sitt förfogande måste användas på ett bra sätt för att man ska ha någon form av chans.

Wihlborg25 jun 2017q

Doopliss:

Gjorde challengesarna förra sommaren, väldigt svårt men ack så belönande.


Det som skrämt mig är när folk börjat prata om challenge fem. Det ska visst vara löjligt svårt. Kommentar på det? :D

Delacroix25 jun 2017q

Wihlborg:

Kommentar på det? :D


1-5 är var inga dräpare direkt, tyckte jag. 6 däremot, den fick jag sitta med jäkligt länge.

4 och 6 hade jag absolut störst problem med, ska du ge dig på dom så är ett tips att stänga av musiken så du hör bra, speciellt var Crystal Viper befinner sig.

opzimath25 jun 2017q

Kommer inte ihåg 5an eller någon annan challenge heller direkt förutom 6an. Kolla på en video för en rutin och försök emulera den är mitt tips då det är helt sinnessjukt jävla apsvårt att klara på bara tekniskt skicklighet och reaktion.
F.ö. var är konsolversionerna, jag vill spela på PS4.

tommi8725 jun 2017q

Gillade verkligen det här spelet

Doopliss25 jun 2017q

Delacroix:

4 och 6 hade jag absolut störst problem med, ska du ge dig på dom så är ett tips att stänga av musiken så du hör bra, speciellt var Crystal Viper befinner sig.


Är 4an den Dold text: Som är mer linjär som slutar med ett jättelitet rum med en crystal viper och några stora robotar? I sådana fall håller jag med. Ettan var också svårare än tvåan, trean och femman imo, så den avskräckte mig från att göra resten många år... Antingen det eller så har jag bara blivit bättre på spel nu än då [crazy]

Aaron Vesterberg Ringhög25 jun 2017q

Själv har jag mest problem med fyran. Det är den enda jag ej klarat av hittills. Men vilken är egentligen "6:an" som jag läser om här?

Min meny består enkom av fem challenges. [surprised]

Wihlborg25 jun 2017q

Då är det säkerligen sexan jag hört om.

Ska bara platta Ni No Kuni, sen så!

opzimath25 jun 2017q

Aaron Vesterberg Ringhög:

Men vilken är egentligen "6:an" som jag läser om här?


6an låses upp när man klarat dom 5 tidigare på normal eller över.

Delacroix25 jun 2017q

Doopliss:

Är 4an den


Yes, sista delen är man som Dold text: i en korridor i skogen, så kommer det en Unknown bland annat. Och ett par Romanovs står på höger respektive vänster sida av korridoren och en Viper traskar omkring.

Tror man möter en tank där också, innan Vipern, eller samtidigt.

Aaron Vesterberg Ringhög25 jun 2017q

opzimath:

6an låses upp när man klarat dom 5 tidigare på normal eller över.


Förstod att det var något sådant. [love]

lonian26 jun 2017q

Kostand på pc? Finns det på Steam?

Patron26 jun 2017q

lonian:

Kostand på pc? Finns det på Steam?


Yes, det finns på Steam för 19,99 euro.

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.