Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Nyheter

Här kan du se smakprov från LEVEL 024

Ett nytt nummer av LEVEL är här.


Det handlar om LEVEL 024 och vi har några smakprov från det nya numret som du kan se här nedan.


Över till Tobias Bjarneby.


Spelkulturens hjärta


Musiken har konserterna. Filmen har biograferna. Sporten har arenorna. Vad har vi?


Låt mig berätta om arkadhallarna. Denna kombination av mötesplats, tävlingsarena och konstutställning. Där visuella uttryck från framtiden möter människans uråldriga behov av gemenskap och samspel.


Hur kunde detta fenomen bli så föraktat?


Det vore lätt att skoja om att jazzen, hårdrocken och videobandspelaren också ansågs farliga av en äldre generation som inte begrep sig på den yngre – men i vårt fall vann rädslan och politiken över kulturen. Renodlade arkadhallar förbjöds i Sverige redan sommaren 1982 och än idag betalar en institution som Stockholms Spelmuseum ett dyrt pris för den 35 år gamla så kallade flipperlagen.


I LEVEL 024 reser vi tillbaka till ett laglöst Stockholm i mitten på 1970-talet. Vi besöker arkadmuseet i Moskva, där en parallellvärld till vår version av spelhistorien fortfarande existerar. Vi tillbringar dagar och nätter i Tokyos – och därmed världens – bästa och modernaste spelhallar. Och vi gräver fram de okonverterade pärlorna som begravdes bland spillrorna av den en gång så blomstrande arkadkulturen.


Vi gör det för att vi vill hylla vårt arv.


Vårt spelrum.


Tobias Bjarneby, chefredaktör

Relaterade bilder

Oskar Skog19 jul 2017Visningar: 1642 

Taggar: LEVEL, Loading, Stockholms Spelmuseum

« Tillbaka till nyhetsarkivet

Kommentarer

Karl Hungus19 jul 2017q

Fick hem det i måndags. Ännu ett kanonnummer!

Stonegoat19 jul 2017q

Köpte igår på lunchrasten och sträckläste på vägen hem, riktigt bra nummer! Tack redaktionen [love]

Buran19 jul 2017q

fortfarande halvsanningar och skev vinkling på sc-artikeln, synd att det verkar finnas något agg mot projektet

Kimus19 jul 2017q

Bra artikel om arkadhallarna.
Tack Tobias!

Rikard Halvarsson20 jul 2017q

Buran:

sc-artikeln


Jag har inte läst senaste numret ännu. Men vad är "sc-artikeln" för nåt? :)

Buran20 jul 2017q

Monotaku9:

Men vad är "sc-artikeln" för nåt? :)


Star citizen-artikeln

peterottsjo20 jul 2017q

Vilka är halvsanningarna? Vad är skevt vinklat?

Me love Wii22 jul 2017q

Åh nu blev man ju sugen på att köpa en tidning och läsa!

Me love Wii22 jul 2017q

Åh nu blev man ju sugen på att köpa en tidning och läsa!

Tobias Söderlund23 jul 2017q

Precis köpt senaste numret.

Slog mig att man har hängt med sedan Nintendo Videospelsklubb. Att plocka på sig tidningen i butik, ha något fysiskt att bläddra i. Texter skrivna av individer som verkligen brinner för vad de gör. Det är liksom ~100 sidor kärlek. Extremt unikt, och något jag hoppas aldrig någonsin kommer att upphöra att existera. Det är fan hedrande att få ta del av något liknande i en kultur där flyktighet och brist på äganderätt börjar kännas som något snart ett minne blott.

Victor Sjöström23 jul 2017q

Tobias Söderlund:

Texter skrivna av individer som verkligen brinner för vad de gör. Det är liksom ~100 sidor kärlek. Extremt unikt, och något jag hoppas aldrig någonsin kommer att upphöra att existera.


<3

Daniel Eyre27 jul 2017q

Såg denna tråd först nu och vill bara än en gång tacka er som köper och läser LEVEL. Att vår passion och hängivenhet lyser igenom är det finaste betyg man kan få.

Tobias Berg28 jul 2017q

Gillade recensionen av Alwa's Awakening. Det är bra att ni är aktuella och skriver om helt nya spel!

CloudStrife28 jul 2017q

Ännu ett kanonnummer! :)

CloudStrife31 jul 2017q

Men om jag ska komma med någon konstruktiv kritik så skulle ni kanske ibland kunna ha lite mer text i vissa artiklar. Tänker främst på pixelartikeln (även om jag självklart förstår konceptet med att visa upp de läckra pixlarna) i förra numret och E3 ditot i detta. Nog för att bilder behövs för att lätta upp, men jag vet att ni även kan designa snygga, matiga artiklar.

Nu när ni har två månader per nummer på er vill man ju gärna ha så mycket välskriven text som möjligt från Sveriges främsta spelskribenter ;)

peterottsjo 1 aug 2017q

Tobias Berg:

Gillade recensionen av Alwa's Awakening.


Tack!

Daniel Eyre 2 aug 2017q

CloudStrife:

Nu när ni har två månader per nummer på er vill man ju gärna ha så mycket välskriven text som möjligt från Sveriges främsta spelskribenter ;)


Tack för värdefull input! Ska ha det åtanke när vi nu börjar planera nästa nummer. Ibland är det verkligen skönt med luftiga artiklar och stora bilder, men självklart ska det kännas matigt också. Variation är nyckeln.

Joe E Tata 9 aug 2017q

Trots att jag lovat mig själv att inte köpa fler nummer, blev det en kopia ändå, mycket tack vare att det är ett E3-nummer, vilket väcker härliga nostalgiska känslor.

Som helhet mycket bättre än förra numret, mer intressant att läsa om denna gång.

Men numrets höjdpunkt är helt klart Tobias kommentar "Fast mest besviken är jag ändå på att Nintendo-fansen aldrig lyckas utveckla ens ett uns av kritiska ögon". Efter att ha växt upp med Super Power/Play så är detta helt klart höjden av ironi[smile]

Waveracer11 aug 2017q

"Låt mig berätta om arkadhallarna. Denna kombination av mötesplats, tävlingsarena och konstutställning. Där visuella uttryck från framtiden möter människans uråldriga behov av gemenskap och samspel.

Hur kunde detta fenomen bli så föraktat?"

Jag tror att det beror på en blandning av tv-spelsestetiken, sättet man betalar på för att spela och oljudet (eller symfonin :) ) som uppstår när alla maskiner låter på samma gång och försöker överrösta varandra.

En ovan person kan bli nästan lite chockad av alla sinnesintryck i en större arkadhall med blinkande lampor, bilmotorer som vrålar i racingspelen, explosioner och skjutljud från något ljuspistolspel och så vidare.

Och sättet man betalar på kan ju framstå som girigt och lömskt för en utomstående person. Man betalar ju faktiskt inte en fast summa för att få spela en viss tid, man hyr inte. Utan man betalar per liv.

Men arkadspelen är visserligen ofta svåra, men jag tycker inte att de är alltför lömska. Betyligt värre är ju mobilspel där man betalar för boosters som man nästan behöver för att ta sig vidare, eller multiplayerspel där man kan betala pengar för föremål eller egenskaper som ger en ett orättvist övertag.

I ett arkadspel så avgör en enda sak egentligen: Skickligheten. Sen tar det ju tid att bli bra förstås.

Flipper känns ju mer slumpartat. Och flipperspel står ofta (stod ofta) på samma plats som arkadspel. Så flipperspelen drog kanske med sig arkadspelen ner i fallet.

Waveracer11 aug 2017q

Joe E Tata:

Men numrets höjdpunkt är helt klart Tobias kommentar "Fast mest besviken är jag ändå på att Nintendo-fansen aldrig lyckas utveckla ens ett uns av kritiska ögon"


I vilket sammanhang skrevs det? Kritik mot ännu en (extra dyr) Amiibo kanske? Eller mot ett medelmåttigt Nintendo-spel?

Waveracer11 aug 2017q

Waveracer:

Jag tror att det beror på en blandning av tv-spelsestetiken, sättet man betalar på för att spela


Och säga vad man vill om tv-spelsestetiken. Jag gillar den ju, jag har växt upp med den. Men för en ovan vuxen på 80-talet kanske vissa arkadspel framstod som smaklösa. Och våldsamma. Våldsamma var de ju utan tvekan ibland.

Man kan ta Final Fight som exempel. Jättestora muskelmän och lättklädda, ibland lite utmanande kvinnor. Dessutom våldsamt.

Å andra sidan, det finns gott om filmer med tveksam eller smaklös estetik också. Kanske ligger problemet i att man drog spel över en kam i större utsträckning än annat. Och spelen kanske främst fick rubriker när det fanns något negativt att skriva om. Som med Mortal Co..Kombat. Mortal Kombat är precis den typen av både smaklöst och våldsamt spel som gav alla spel dåligt rykte.

Att spel överlag var ganska dyra jämfört med film och musik hjälpte väl inte heller. Det bidrog till en bild av spel som ett sätt att lura av barn pengar. Och spel kostade ju väldigt mycket ur ett barns perspektiv. De var nästan ännu dyrare förr. Spel till SNES kunde ju kosta 699-799 när det var som värst. (Lägg på kanske 20-40 % för inflation för att få dagens penningvärde)

Arkadspel kostade ju inte lika mycket om man spelade någon enstaka gång, men de kanske drogs med i fallet lite? Nintendos (och i viss mån Segas) höga priser kanske gav dåligt rykte åt hela branschen.

Waveracer11 aug 2017q

Tobias Berg:

Gillade recensionen av Alwa's Awakening. Det är bra att ni är aktuella och skriver om helt nya spel!


Åhå, ironi!

Det släpptes redan i april väl? Eller ännu tidigare?

Waveracer11 aug 2017q

Daniel Eyre:

Såg denna tråd först nu och vill bara än en gång tacka er som köper och läser LEVEL. Att vår passion och hängivenhet lyser igenom är det finaste betyg man kan få.


Jag såg denna tråd redan igår men klickade på bilderna först nu och vill bara säga att Scud Race som du skrev om i arkadspelsartikeln har jag faktiskt spelat. :) Jag minns att Super PPLAY; en av den tidens (90-talets) största speltidningar i Sverige (som om du inte redan vet det! :) ), skrev om Scud Race. Det beskrivs som rätt likt Daytona USA. Några år senare hade videotuhyrningsbutiken, som bytte ut sina spel med jämna mellanrum, ett arkadkabinett. Jag spelade det nog inte mer än en handfull gånger. Och jo, likt Daytona var det ju, fast mycket snyggare tack vare nyare arkadhårdvara. Trevligt arkadspel.

Även Namcos Rave Racer var väl ett sådant spel som aldrig släpptes till konsoler? Eller dök nivåer från det upp så småningom i något Ridge Racer-spel till PSP kanske?

När jag befann mig i en utländsk arkadhall på en chartersemester stötte jag även på något som jag har för mig hette Dirt Dash från Namco (1996 stötte jag på det). Lite som Ridge Racer, racing med arkadkänsla, såg det ut som. Men mer off road. Fast inte rallybilar, snarare jeepar tror jag. Tyvärr hann jag ej testa det och vet ej om det ens hette Dirt Dash. Länge sen ju! :)

Sen har ju Namco släppt ett antal Mario Kart (och även nåt Star Fox?) i samarbete med Nintendo till arkad? Kanske inte Star Fox förresten?

Och Sega gjorde väl ett F-Zero-arkad också?

Namco och Sega har väl även gjort ett och annat arkadspel baserat på Star Wars. Star Wars Episode 1 racer spelade jag på Gröna Lund en sommar för länge sen. Kul och framför allt smart styrning (iingen ratt, två reglage för vardera jetmotor). Otroligt svårt dock, men jag spelade endast en gång så... Namco gjorde väl ett Star Wars-arkadspel för inte alls länge sen? Jag läste även häromåret att det skulle släppas ett nytt Cruis´n spel (till vissas glädje, men kanske inte allas). Och så finns väl ett tredje Cruisn spel (Crus´n Exotica) som inte släpptes till N64 utan stannade i arkadhallarna. Vilket kanske inte var en alltför stor förlust?

Ja listan på arkadspel som aldrig släpptes utanför arkadhallarna kan nog göras väldigt lång. Top Skater var väl ett annat sådant. jag har för mig att jag testade det en gång på Liseberg men att brädan man stod på var helt utsliten vid det laget. (Det hade väl stått där några somrar redan)

Undrar om de där Mario Kart-arkaden skulle sälja bra om de släpptes till Switch. Nintendo vill kanske inte släppa spel i den serien för tätt eftersom de ändå säljer väldigt bra under hela konsolernas livstid så det finns kanske ingen anledning för dem att släppa två Mario Kart till samma konsol. Men det hade varit schysst "fan service" av dem. Eller så kanske spelen helt enkelt inte håller samma otroligt höga standard som de senaste 3-4 Mario Kart-spelen. Särskilt Mario Kart 8 har ju verkligen fått kanonrecensioner. (Mario Kart 8 Deluxe räknar jag inte som ett eget spel)

Daniel Eyre12 aug 2017q

Waveracer:

Scud Race som du skrev om i arkadspelsartikeln har jag faktiskt spelat. :)


Jag läste också om det i Super Power, och fick tillfälle att lira det kort därpå i någon gammal hall i Sydeuropa. Det kanske inte är världens mest exalterande racingspel, men som jag skrev i den lilla texten var det verkligen ett av spelen som definierade Segas helt bisarra framåtrörelse när det kom till arkadbräden. På blotta år utvecklades den tidiga 3D-grafiken helt enormt mycket. Om vi hade sett samma nivå av utveckling idag hade vi gått från Uncharted 4 till genuin fotorealism på 1-2 år. Orättvist att jämföra så dock, förstås. Men det var en spännande tid att vara gamer – allt kändes ju nytt precis hela tiden.

Waveracer:

Även Namcos Rave Racer var väl ett sådant spel som aldrig släpptes till konsoler?


Till hälften sant – Playstation-spelet Rage Racer är tungt baserat på Rave Racer, om än inte helt och hållet.

Waveracer:

Sen har ju Namco släppt ett antal Mario Kart (och även nåt Star Fox?) i samarbete med Nintendo till arkad? Kanske inte Star Fox förresten?

Fyra Mario Kart-spel (eller 3.5 beroende hur man räknar) på arkad, och ett Star Fox-arkadspel var på gång härom årtiondet men lades ner.

Och Sega gjorde väl ett F-Zero-arkad också?


F-Zero AX, ihop med konsolversionen GX det bästa racingspelet som någonsin producerats enligt mig.

Waveracer:

Dirt Dash från Namco


Stämmer bra! Grymt okänt spel, aldrig lirat det själv.

Waveracer:

Namco gjorde väl ett Star Wars-arkadspel för inte alls länge sen? Jag läste även häromåret att det skulle släppas ett nytt Cruis´n spel (till vissas glädje, men kanske inte allas). Och så finns väl ett tredje Cruisn spel (Crus´n Exotica) som inte släpptes till N64 utan stannade i arkadhallarna.


De gjorde Star Wars: Battle Pod. Rätt cool liten samling med kända strider från originaltrilogin, med vind i ansiktet (trots yttre rymden...) och dylika gimmicks. Kul grej. Och ja, Cruis'n Blast... kanske inte det bästa spelet någonsin. Men den här låten är helt klart så genomusel att den blir bra:



Waveracer:

Undrar om de där Mario Kart-arkaden skulle sälja bra om de släpptes till Switch.


Säkert. Men det känns inte som en grej Nintendo skulle göra. Spelen är så lika men ändå så olika, kan tänka mig att de tror att det skulle kunna förvirra publiken en del.

Waveracer12 aug 2017q

Daniel Eyre:

Om vi hade sett samma nivå av utveckling idag hade vi gått från Uncharted 4 till genuin fotorealism på 1-2 år. Orättvist att jämföra så dock, förstås. Men det var en spännande tid att vara gamer – allt kändes ju nytt precis hela tiden.


Mmm, det skiljer liksom fyra år mellan Star Fox/Virtua Racing och Scud Race, typ. Det var ju kul att spela spel på den tiden eftersom man fortfarande fick prova på helt nya slags spel ganska ofta, eller åtminstone rejäla förbättringar eller utvecklingar av befintliga koncept. Sen stagnerade det väl lite i början av 00-talet innan HD, avancerad fysik och onlinespel slog igenom även på konsoler.

Redan 2003-2004 nån gång hade Edge någon framsida där det stod typ "Has gaming reached its mid Life crisis" eller liknande. Mycket av det som släpptes till PS2 var ju ungefär samma sak men bättre och snyggare, lite som med NES/SNES.

Daniel Eyre:

De gjorde Star Wars: Battle Pod. Rätt cool liten samling med kända strider från originaltrilogin, med vind i ansiktet (trots yttre rymden...) och dylika gimmicks. Kul grej. Och ja, Cruis'n Blast... kanske inte det bästa spelet någonsin. Men den här låten är helt klart så genomusel att den blir bra:


Japp, så hette det nog. :) Ett bra exempel på hur arkadspel kan ge inlevelse på ett sätt som man inte får hemma på samma sätt med mer fysiska/mekaniska knep. Sådant som helt enkelt blir för dyrt för att kunna sälja (och tar för mycket plats) till folks vardagsrum även om tekniken i sig inte är så avancerad.

Sega Sports Jam var nog förresten ett annat gammalt arkadspel som inte släpptes annat än just som arkad? Det hittade också hela vägen till min halvstora stad, det stod i entrén till en biljardhall/internetcafé. Kul litet spel, ganska simpelt men just därför passade det väldigt bra. Arkadspel får ju inte vara för svåra för då vill folk inte prova dem utan väljer nåt annat eller går förbi ...Vilket är en anledning till att det där Ferrari-spelet från Sega kanske inte blev en kommersiell hit på samma sätt som Sega Rally eller Daytona (eller Out Run om man går mycket längre tillbaka)... Det absolut svåraste och minst "arkadiga" arkadspelet som jag har spelat. Inte för att jag har spelat jättemånga. Kompromisslöst. Det släpptes även till Dreamcast har jag för mig. F355 Challenge, hette det så?

Man måste älska Sega på den tiden som la förmodligen rätt stora pengar på såna projekt som kanske inte är kommersiellt gångbara men som blir bra eller intressanta spel. Shenmue är väl det självklaraste exemplet. Men även alla coola och dyra tillbehör som de gjorde. Det fanns ju ett par åtminstone... Maraccaser, fiskespön. Capcoms Steel Battalion-"rigg" tar ju dock priset. Jag fick chansen att testa den en gång på en spelutställning. Maffig.

På Gröna Lund för många år sedan minns jag även att de hade massor av (ganska utslitna) versioner av det där fotbollsspelet från Namco (tror jag) där man styrde genom att spara på en riktig boll. Och något House of the Dead-liknande spel från Sega (alltså en rail shooter) men som utspelade sig bland mumier i Egypten. Med några konstiga magiska stavar som man siktade med istället för mer traditionella pistoler.

Jag ångrar att jag inte testade Segas Jurassic Park II Lost World -arkad på Liseberg. De personer jag var där med var inte så jättesugna på just arkadhallen. Så det blev bara Top Skater. Och inget Kållerado blev det heller (eller heter det Flume Ride? Den med stockarna och forsarna). "För lång kö" tyckte de. Att kön rörde jättesnabbt på sig var det endast jag som reflekterade över, men ung och blyg som man var fick man ju inte så mycket gehör för det.

Waveracer12 aug 2017q

https://www.youtube.com/watch?v=uFSZsucgvv4

Cruis´n Blast har åtminstone händelserika banor verkar det som. [smile] På "Death Valley" hinner man med både att fastna i tornados, köra på kor (moralpanik och inte det minsta rumsrent), kasta sig ut över en ravin, klara sig undan ett jordskred och njuta av flyguppvisning på upploppsrakan.

Arkadspel på steroider. :) Nog för att en och annan helikopter eller ett och annat flygplan är typ obligatoriskt i vissa arkadracers. Men här händer det grejer på och utanför banan rätt ofta. Sånt kan va kul, lite interaktiva nivåer. Kanske inte i längden (et kan bli slumpmässigt irriterande) men åtminstone de första gångerna.

Plus, flygplanskyrkogård! Det känner jag igen från Need For Speed Rivals. Jag gillade att bränna fram i 300 km/h på en motorväg genom öknen i det spelet, men alla krockar, utmaningar och mötande trafik gör att man förr eller senare kraschar. Och ett par gånger i Rivals dundrar man in i en annan spelare (man kör ju ett par förare i samma spelvärld, online/offline-hybrid typ) vilket ju stör jättemycket. Ännu värre när en som är "host" för servern man spelar på slutar spela, vilket gör att allas spel tar paus. Mitt i ett race. Idén med att köra runt flera i samma spelvärld och kunna utmana varandra är annars rätt schysst.

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.