Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Nyheter

Johan Lorentzon recenserar Elite Dangerous

ELITE DANGEROUS
(PS4 (testat), Xbox One, PC)
Johan Lorentzon


Alla minns nog No Man's Sky och hur det hajpades upp med sitt oändliga universum där vi spelare skulle vara fria att göra precis vad vi ville. 


Alla minns nog också turerna efter spelsläppet och hur spelet saknade mycket av det som utlovats. Någonstans blev det fel både i kommunikationen och marknadsföringen. Men jag ska inte gå in mer på det här. Istället ska jag prata om ett helt annat spel.


Medan spelmedia hade fullt upp att skriva om No Man's Sky och skandalen runt spelet fanns det ironiskt nog ett annat spel vars ambitionsnivå varit lika hög som hos Hello Games. Skillnaden är att Elite Dangerous inte backats av Sony eller något annat stort företag som marknadsfört och hajpat spelet.


Faktum är att Elite Dangerous faktiskt är en fjärde uppföljare i Elite-serien som kickstartades av Frontier Development. Spelet är på många sätt precis vad No Man's Sky borde ha varit, eller åtminstone vad det hypades upp att vara. Ett gigantiskt universum där det enda målet som finns är vad jag som spelare själv bestämmer mig för att göra. Jag kan handla, agera prisjägare, rymdpirat eller bara bryta mineraler från asteroider som jag sedan säljer. Hur jag spelar och hur jag tjänar pengar är helt upp till mig och möjligheterna är oändliga.


När jag startar spelet har jag ett mindre skepp och lite pengar. Jag har inget uppdrag eller mål, istället är det helt upp till mig vad jag vill göra. Det kan kännas överväldigande och känsla av att bara ge sig ut i det okända är på många vis skrämmande. Men målet är aldrig det viktiga i Elite Dangerous, utan det är resan. Spelet dikterar inte vad jag ska göra utan det är istället jag som bestämmer över mitt eget liv. 


På många vis känns Elite Dangerous som att bli nedsläppt i en öken utan karta eller kompass. Jag måste bara bestämma mig åt vilket håll jag ska gå och hoppas på det bästa. Det är definitivt inte för alla och spelet har inte bara en hög inlärningskurva, det är även ett spel som tar tid att spela för att komma någonvart och kan ibland kännas mer som ett jobb än ett spel. Men samtidigt är det väldigt tillfredställande när jag lyckats tjäna ihop till ett nytt skepp eller de där nya kanonerna jag suktat efter. 


Elite Dangerous är ett spel som ständigt är under konstruktion och versionen vi får till PS4 har många tillägg som inte PC-versionen hade inledningsvis. En stor sak är att det nu går att landa på planeterna och även utforska dem. Det går dock inte att vandra runt i en rymddräkt som i No Man's Sky utan här får jag åka runt i en månbil. Planeterna är inte jätteintressanta, men det är ändå spännande att kunna landa och sen åka runt lite och utforska. Spelet har också fått mer interaktivitet med andra spelare sedan starten. Förutom att bjuda in kompisar i grupper och flyga tillsammans går det även forma en besättning på ett större skepp som man delar. Spelet är däremot inte ett MMO, men kan istället beskrivas som ett semi-multiplayer-spel liknande No Man's Sky (fast här går det faktiskt att mötas). Med många spelare skapas det förstås också konflikter mellan spelare och grupperingar. Frontier Development tillåter också det mesta ofog inom vissa ramar. Det är helt okej att blocka handelsrutter eller attackera andra spelare och stjäla deras gods. Men det är inte okej att campa andra spelare och döda dem om och om igen. Bryter en spelare reglerna kan denne bli skugg-bannad och det innebär att onlinefunktionen stängs av. Det ska dock sägas att spelet går att spela helt solo offline för den som vill vara ifred.


Känslan av frihet är något vi inte är bortskämda med inom spelvärldar. Även i de mest öppna spelen finns det gränser som ständigt gör spelaren påmind om att det faktiskt bara är ett spel. Tanken med de första MMO-spelen var att bryta dessa väggar och skapa spel där det är spelarna som dikterar världen. Men även i de bästa MMO-spelen känns det att jag spelar inom ramarna av ett regelverk. Elite Dangerous är något helt annat. Spelvärlden är enorm med vintergatan är skapad digitalt i 1:1 med alla dess miljarder planeter och månar. Spelvärlden känns levande (så levande nu rymden kan kännas) och på min resa stöter jag ständigt på andra skepp och spelare som sysslar med sina egna uppgifter. Spelutvecklarna ser dessutom till att världen förblir levande genom att skapa mysterier som sedan sprids på nätet. Det är rätt nyligen som en spelare stött på ett skepp som verkar tillhöra en annan ras, något som ingen stött på tidigare. En digital "first contact" helt enkelt. Senare har det även upptäckts byggnader på en planet som inte ser jordiska ut. Det är sådant som gör att spelet känns spännande då jag aldrig vet vad jag kan stöta på. Att bara resa och utforska den där planeten eller den där galaxen även om jag inte hittar något är en spänning i sig. Nu hoppas jag bara vi får en VR-version till PS4. 


JA | NEJ
VARFÖR: Jag är min egen chef.
PLUS: Att slå på Spotify och bara bryta rymdmalm från asteroider är rogivande.
MINUS: Kontrollerna är så pass komplicerade att jag måste göra anteckningar.

Relaterade bilder

Oskar Skog13 aug 2017Visningar: 903 

Taggar: Elite Dangerous, David Braben, Frontier Developments

« Tillbaka till nyhetsarkivet

Kommentarer

Jimmy Eliasson13 aug 2017q

Det kanske är lite oförskämt att lägga till information till andra människors texter, men jag gör det ändå eftersom det inte är information som är helt lättillgänglig. Men det är likväl en väldigt, väldigt viktig beståndsdel av förtjusningen med Elite;
Seriens skapare, David Braben, är djupt insatt i forskning inom astronomi. Dvs akademisk nivå av astronomisk kunskap. När nya himlakroppar upptäcks, när massan i ett svart hål omkalkyleras, när nya principer etableras så implementeras de i spelvärlden.
Spelets fysik är representerad efter den verkliga världen.
Och... Om du tar sikte mot exat rätt kordinater på himlen och är redo att resa 2,3 miljoner ls (vilket tar extreeeemt lång tid) så kommer du att hitta Voyager på sin resa ut mot kosmos och du kan lyssna på voyagers inspelning.


Det är första gången på många år som jag läser en recension. (jag kan ha läst någon enstaka recension på andra människors begäran iof, men nu läste jag på eget initiativ).

Jag älskar Elite. Jag har spelat det regelbundet sedan release, och ps4-släppet skapade en rejäl nytändning.

Bra text. Jag hoppas att den motiverar några ps4-spelare att hoppa på tåget. Det är storlaget, fängslande och alldeles... Alldeles underbart!

Johan Lorentzon13 aug 2017q

Jimmy Eliasson:

Det kanske är lite oförskämt att lägga till information till andra människors texter


Jag hade faktiskt ett stycke om David Braben och hans kunskaper inom astronomi, men det blev klippt för att tighta till texten lite då det kändes lite långdraget (kill your darlings).

Så helt ok att påpeka här i kommentarerna.

Kul att du läste och gillade. :)

Oskar Skog13 aug 2017q

Jimmy Eliasson:

David Braben


Jag minns förvirringen när jag startade Elite till C64 första gången.

Det var ju (naturligtvis) en piratkopierad version av spelet på ett kassettband bland många andra spel, så det tog en stund att lära sig att göra något överhuvudtaget.

Och sedan insikten när man förstod vad som fanns i den där koden.

Det var lika stort att hålla i den där enda disketten som innehöll hela universum i Frontier.

Jag kom aldrig långt i något av spelen, men jag älskar Brabens ambition.

Jimmy Eliasson13 aug 2017q

Oskar Skog:


Jag minns förvirringen när jag startade Elite till C64 första gången.


Jag hörde aldrig talas om det ens förrän jag läste om Frontier inför release.

Oskar Skog:

Det var lika stort att hålla i den där enda disketten som innehöll hela universum i Frontier.


Haha, jag hade samma upplevelse med just "den där enda disketten".
Jag kunde inte förstå hur människor bagatelliserade den prestationen när jag demonstrerade Frontier för folk.
"hur kan ni inte se storheten i detta"

Oskar Skog:

Jag kom aldrig långt i något av spelen, men jag älskar Brabens ambition


Vissa människor försvann i WoW, jag försvann i Frontier (ett decennium tidigare)

Johan Lorentzon13 aug 2017q

Jimmy Eliasson:

Haha, jag hade samma upplevelse med just "den där enda disketten".


Oskar Skog:

Och sedan insikten när man förstod vad som fanns i den där koden.


Faktiskt helt sinnessjukt vad som kunde få plats på 1.44 megabyte.

Imponerande så man blir helt matt.

Jimmy Eliasson13 aug 2017q

Johan Lorentzon:


Faktiskt helt sinnessjukt vad som kunde få plats på 1.44 megabyte.

Imponerande så man blir helt matt.


JAA!! TACK!!!

Äntligen... Upprättelse

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.