Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Nyheter

Johan Lorentzon recenserar Sonic Mania

SONIC MANIA
(Xbox One (testat), PS4, Switch, PC)
Johan Lorentzon


Två av spelvärldens största ikoner består av en rörmokare och en blå igelkott i gympadojor. Den ena räddar en prinsessa från en eldsprutande jättesköldpadda och den andra räddar kidnappade djur från en galen överviktig doktor. 


Hur klassiska de här två spelikonerna än må vara så måste jag ändå erkänna att det finns en del att önska vad gällande berättandet runt dessa två karaktärer.


Men när dessa två spelikoner skapades byggdes spel runt bandesign och spelmekanik. Det narrativa fick spela andrafiol och var mer bara en ursäkt för att skapa någon form av röd tråd istället för lösryckta banor. Idag ser det dock helt annorlunda ut då spel istället byggs upp på samma sätt som filmer. En stark berättelse får bygga en grund som spelmomenten sen ska passas in i.


Det är också här det stora problemet legat för vår lönnfeta rörmokare och den blå igelkotten. Det är svårt att anpassa dem till den nuvarande spelgenerationen då narrativet alltid kommer vara så avskalat. Sega har försökt att bygga en mer modern berättelse runt Sonic medan Nintendo mer har accepterat Mario för vad han är och fortsatt att bygga spelen runt spelmekaniken istället. Jag tycker det är ganska tydligt att Sonics väg från 16-bits eran till idag har varit mycket skakigare än Marios.


Jag har tidigare varit hård mot Sonic och vidhåller att Sega inte alls lyckats förvalta sin egen karaktär på ett bra sätt. Någonstans tror jag de tappade bort vad den blå igelkotten var genom att blint försöka förnya och adoptera honom till den nya generationen. Istället skulle de ha blickat bakåt och tittat på vad som gör Sonic till just Sonic. Jobbet har nu lämnats över till Headcannon och Pagoda West Games som är en mindre studio bestående till stor del av Sonic-fans. De släpper nu Sonic Mania och för att citera en viss Gert Fylking så utbrister jag;


Äntligen!


Med Sonic Mania har de nya utvecklarna äntligen fattat vad som gör Sonic bra. Jag skulle vilja likna det med hur Capcom tänkte när de gjorde Mega Man 9. Sonic Mania är nämligen ett spel som totalt går tillbaka till rötterna men till 16-bitseran istället för (som i Mega Mans fall) 8-bitseran. Sonic Mania lånar friskt från den blå igelkottens 16-bitsår, allt från grafik med tillhörande pixlar till ljud och musik. Detta blandas sedan upp med nya spelmoment på ett sätt där jag inte var helt säker om jag just spelade en ny bana eller en gammal. Till och med de äldre banorna som finns med är omgjorda med nya vägar och hemligheter som gör att de känns fräscha samtidigt som de är bekanta. Jag pratar nu om banor som är tänkta att först och främst vara banor. Miljön de utspelar sig i är snarare bara ett tema. Allt följer de klassiska Sonic-spelen så pass mycket i stil att det är svårt att utröna på bilder om Sonic Mania verkligen är ett nytt Sonic-spel.


Till skillnad från Mario där banorna handlar om hoppande och plattformsprecision är det farten som är viktig i Sonic-spelen. Men det handlar inte bara om att springa utan det måste finnas ett flöde i banorna där jag som spelare känner att kontrollen finns trots att den blå igelkotten studsar runt som en flipperkula mellan plattformarna och över hindren. Det är just detta som är unikt med Sonic och det är även precis vad de lyckats hitta tillbaka till med Sonic Mania.


Sonic Mania blir både ett historiskt dokument från igelkottens tidigare år samtidigt som det är ett fantastiskt kärleksbrev. Förutom själva kampanjen finns det time challenge och ett duell-läge där jag får springa mot en kompis på delad skärm. Tails och Knuckles finns också med som spelbara karaktärer och är en påminnelse om Sonics historia. Det finns egentligen ingenting att klaga på förutom några små skavanker. Det ena är att spelet ibland tappar i bilduppdateringen när det går som snabbast och detta kan tyckas underligt när det handlar om ett relativt enkelt pixelspel. Det finns även moment där spelet stannar upp och försöker sig på plattformsprecision. Detta stör flödet genom spelet och dessutom är kontrollerna rätt dåliga när det kommer till att precisionshoppa. Men detta var även ett problem i de äldre spelen på vissa banor. Detta är dock småsaker i ett annars fantastiskt spel. Sonic Mania är ett spel av fansen för fansen och jag trodde aldrig jag skulle få säga det, men ...


SONIC IS BACK!


JA | NEJ
VARFÖR: Ibland ska man blicka bakåt istället för framåt.
PLUS: När jag får spela Puyo Puyo mot Eggman som bossfight.
MINUS: Spelet kan se lite kantigt ut på en stor TV eller skärm.

Relaterade bilder

Oskar Skog19 aug 2017Visningar: 1738 

Taggar: Sonic Forces, Sega, Sonic Mania, Sonic the Hedgehog, Project Sonic

« Tillbaka till nyhetsarkivet

Kommentarer

Gurkan19 aug 2017q

Spoiler på plussidan! :(

Gottfrid19 aug 2017q

Mm, jag tänkte också att det lät som en spoiler.

Kntheking19 aug 2017q

Håller inte med om att kontrollen inte passar för precisionshopp, tycker tvärtom att den är svinbra gjord och är även ett snäpp bättre än i Mega Drive spelen.

Vart upplevde du framedrops? jag har bara kört single player både med Sonic ensam och så en med Tails med mig, inte märkt en enda drop trots alla höga hastigheter, på PS4 pro.

Är ju Christian Whitehead vi har att tacka för detta spel, hade det inte varit för hans engagemang och kärlek till Sonic så hade vi förmodligen aldrig fått ett såhär bra spel igen.

lorkan19 aug 2017q

Det känns som det är dags att spela min gamla barndomsidol igen. Har liksom missat Sonic spel ända sedan Sonic 3 och Knuckles. Visst har jag testat demon av spel som kommit efter det men det har inte införskaffats. Har lite Sonic på xboxen så kommer nog skaffa Sonic Mania där också. Kul för Sega och utvecklarna att de verkar ha lyckats.

tryffel219 aug 2017q

Har läst igenom många recensioner nu och den stora frågan är. Det talas mycket om att gå tillbaka till rötterna, men vad är egentligen nytt? Det som gjorde spel som Sonic 2, 3 och Knuckles och Sonic CD till riktigt bra uppföljare var ju att de införde spelmekaniska nyheter i spelen som tillförde något i upplevelsen. Likadant med Colors och Rush- serien. Sen kan man såklart argumentera om vilka man tycker bäst om men gemensamt för alla dessa är att de ändå har sin egen indentitet.

Men här kan jag inte, baserat på långa klipp och texter se nånting som gör det. Jag kan inte se det som så imponerande att göra samma spel en gång till

Hans Li Engnell19 aug 2017q

tryffel2:

Det talas mycket om att gå tillbaka till rötterna, men vad är egentligen nytt?


Jag ser Sonic Mania som en förfinad och förbättrad mash-up av det bästa från Mega Drive-spelen. Det plockas och blandas. Små nyheter finns dock, bl.a. i Studiopolis (recension här).

Alianger19 aug 2017q

Intressant då digital foundrys test bara visade drops i bonusbanorna i 3D på switch:
https://www.youtube.com/watch?v=DXturRMOzU4&t=7m20s

7m20s, 8m20s

tryffel219 aug 2017q

Hans Li Engnell:

ag ser Sonic Mania som en förfinad och förbättrad mash-up av det bästa från Mega Drive-spelen. Det plockas och blandas. Små nyheter finns dock, bl.a. i Studiopolis


Alltså tillför spelen absolut ingenting nytt utan är bara en upprepning. av ett erkänt bra koncept. Några nya banor är ju absolut trevligt men det kan ju knappast ses som utveckling inärheten av den nivå som Sonic,2, 3 och knuckles och CD stod för. När Nintendo nystartade New super mario bros 2006 så var det kanske inget revolutionerande, men det sprudlade iaf av roliga nya inslag. Kanske kände Sega att man var tvungen att göra såhär, men till nästa del känns det som att man behöver nya delar istället för bara en väldigt välgjord nostalgitripp

ZidaneIX19 aug 2017q

Mycket glädjande att detta spel hyllas!

Mattias Leisky19 aug 2017q

tryffel2:

Kanske kände Sega att man var tvungen att göra såhär, men till nästa del känns det som att man behöver nya delar istället för bara en väldigt välgjord nostalgitripp


Man kan beskylla Sega för mycket men knappast att inte testa nya begrepp med Sonic. De har liksom inte sysslat med något annat de senaste 20 åren. Det här är ett projekt där man gjort exakt vad man utannonserat - ett traditionellt Sonic-spel med det bästa från de tidigare spelen mixat med nya banor. Redan i Sonic Forces lär det bli nya begrepp igen. Och vill du ha ett tvådimensionellt Sonic i modern tappning utan alltför många referenser till de äldre spelen finns ju alltid Sonic 4 Episod 1&2, även om de inte alltid är så väl emottagna.

Blir det ett Sonic Mania 2 hoppas jag att de fortsätter på exakt samma spår. Och för att ta din jämförelse med New Super Mario Bros... jo, jag tycker flera av de spelen, inte minst U, är extremt bra. Men ingen kan förneka att dessa påminde rätt mycket om varandra. Så även om hoppet från Super Mario World till New Super Mario Bros fanns där så hände det ju inte så extremt mycket evolutionärt efter det. Och det behövde det heller inte göra.

tryffel219 aug 2017q

Mattias Leisky:

Man kan beskylla Sega för mycket men knappast att inte testa nya begrepp med Sonic


Där kan jag absolut hålla med dig och jag har haft roligt med ett flertal 2d-sonic spel de senaste 20 åren. Rush.-serien var riktigt bra och advance-serien och colors hade också sina stunder. Men kanske man ändå skulle ha kompromissat lite och iaf våga sig på en grafisk stil som inte ser preecis ut som ett mega-drive spel. Det hade knappast gjort upplevelsen sämre. Precis som New super mario bros då för att dra den liknelsen igen, även om det i kanske blev ett spel för mycket i den serien.

lonian19 aug 2017q

"Det finns även moment där spelet stannar upp och försöker sig på plattformsprecision. Detta stör flödet"

Jag tycker nog tvärtemot att det stör flödet med plattforms momenten i långsammare takt. Spelar man Sonic 1 jämfört med sonic 2 är det ett mycket långsamare spel redan på andra värden. Detta kan jag ibland sakna i sonic Mania som håller snabbhets nivån lite överdrivet högt. Ibland måste man få andas ut och det är bra att det finns med. Måste säga att Sonic Mania nog är det bästa och välarbetade Sonic spel jag spelat.

lonian19 aug 2017q

Kntheking:

inte märkt en enda drop trots alla höga hastigheter


Har inte heller märkt av ett enda framedrop och då kör jag på Switch handheald mode.

lonian19 aug 2017q

tryffel2:

Det talas mycket om att gå tillbaka till rötterna, men vad är egentligen nytt?


Det finns nya nivåer, ny musik, nytt tempo, nya animationer, nya bonusbanor mm.

tryffel2:

Det som gjorde spel som Sonic 2, 3 och Knuckles och Sonic CD till riktigt bra uppföljare var ju att de införde spelmekaniska nyheter i spelen som tillförde något i upplevelsen.


Det finns här också, ta dig genom spelet så lär du märka dem.

tryffel2:

Jag kan inte se det som så imponerande att göra samma spel en gång till


Det är inte samma spel, men om du vill ha något annat än det gamla klassiska så kan du ju spela Sonic 4. Nintendo gjorde ju Mario Maker som är riktigt skoj det också.

lonian19 aug 2017q

tryffel2:

Men kanske man ändå skulle ha kompromissat lite och iaf våga sig på en grafisk stil som inte ser preecis ut som ett mega-drive spel. Det hade knappast gjort upplevelsen sämre. Precis som New super mario bros då för att dra den liknelsen igen


Detta känns dock redan som det är gjort i Sonic 4.

Undersky19 aug 2017q

tryffel2:

Det talas mycket om att gå tillbaka till rötterna, men vad är egentligen nytt?


Den största spelmekaniska nyheten är Spin Drop, som gör att du lättare kan bibehålla hastighet.

Edit: Felciterade första gången

Hans Li Engnell20 aug 2017q

tryffel2:

Men kanske man ändå skulle ha kompromissat lite och iaf våga sig på en grafisk stil som inte ser preecis ut som ett mega-drive spel. Det hade knappast gjort upplevelsen sämre.


Efter Sonic 4-spelen och Generations och Lost World och allt tror jag att de förstod vad fansen ville ha. Nämligen ett spel som ser nästan exakt ut som Mega Drive-originalen. Fanns liksom ingen anledning att förändra utseendet mer. Grafiken är såklart snyggare och har mer djup än Mega Drive klarade av, men jag gillar det. Och det verkar fler göra.

Elin Ekberg20 aug 2017q

Jag älskar Sonic Mania. Just för det det känns som en kärleksförklaring.

Avgrundsvrål20 aug 2017q

Jag minns när jag var liten.

Tyckte Michael Jackson var störst.

Man ville ju alltid ha mer. Att det skulle släppas nya skivor och finnas mer musik att få tag på. Det var lite innan fildelning och så där. History hade släppts, sen kom ju Blood On The Dance Floor! Tyvärr visade den sig ju innehålla några ratade b-sidor och andra hälften visade sig vara remixar av tidigare låtar. B-sidorna var värda att lyssna på men för ett barn som hade lyssnat sönder History så var det ju ändå lite av en besvikelse.

Så undrar jag om jag kommer känna för Sonic Mania?

Av vad jag sett av spelet så är det i mycket remixar av gamla banor. Och det är ju kul, och jag är lika fallfärdig för nostalgins fällor som alla andra här, om inte mer vad gäller Sonic. Men är det verkligen där vi önskade att Sonic var 2017?

Visst, man kan älska en kärleksförklaring till ett original. Men gör inte det att det blir väldigt påtagligt att något är fel istället?

Jag såg inte Richie Ramone förra veckan. Men jag såg Marky Ramone och även CJ Ramone spela förra året. Visst, jag stoppar er inte från att lira den musik ni behagar, men det är ett coverband. Ungefär så har jag känt för Sega sedan Dreamcastens produktion lades ned. Sega blev ett coverband. Varumärkena fanns kvar, men det är andra människor bakom spakarna nu. Och det är väl lite så de behandlat Sonic också.

Ingen riktigt mindes vad som gjorde Sonic bra.

Så plötsligt dimper en kärleksförklaring till originalet ner.

Och folk älskar det, men mest bara i brist av annat. Folk får känslan av att "Ja, det här minns jag men oj nu har de tydligen lagt till ett solo i den här låten." Men två saker. 1. Mer är inte nödvändigtvis bättre. Och 2. Vi har sett det förut och nostalgi är inte alltid ett fullgott substitut. Och det där med att lägga till mer av allt och hoppas det blir bättre försökte de ju redan i Sonic CD, och det blev en ofokuserad sörja där man kunde hamna lite var som helst under banans gång, ibland helt utan kontroll.

Jag har inga planer på att införskaffa Sonic Mania, men känns det inte lite tragiskt att det här hyllas så stort? "Sonic is back"? Nej, tvärt om. Sonic är en åldrad CJ Ramone.

Mattias Leisky20 aug 2017q

Avgrundsvrål:

Sega blev ett coverband.


Eller så ser man det som en reunion. Som när Gyllene Tider återförenades och dessutom lyckades få ännu en hit med "Jag går och fiskar".

Avgrundsvrål:

Men är det verkligen där vi önskade att Sonic var 2017?


Nu anser ju såväl jag som flera andra att Sonic utvecklats och gått åt rätt håll på sistone. Många gillar såväl Sonic Generations som Sonic Colours. När det ändå släpps så många Sonic-spel av kvalité, och det dessutom är ett nytt på gång inom kort (återstår dock att se om det blir bra), ja då tycker jag inte man behöver höja ögonbrynen speciellt mycket åt det här. Det återstår förstås att se hur de förvaltar arvet. Släppts det ett Sonic Mania vart och varannat år med exakt samma koncept - ja då blir det något att anmärka på. Nu känner jag dock att den stora massan kan unna sig att bli storförälskade i Sonic igen, precis som många åter blev med Mega Man när del nio släpptes.

Alienshade20 aug 2017q

Skräddaren säger nej ett defensivt nej. Har man för många spel som jag så måste man sätta tydliga gränser på vad som kommer att spelas och inte. Detta faller inom gammal omgjord skåpmat. :/

Hans Li Engnell20 aug 2017q

Studiopolis är nästan ensam värd 200 spänn.

Johan Lorentzon20 aug 2017q

lonian:

Har inte heller märkt av ett enda framedrop och då kör jag på Switch handheald mode.


Kntheking:

Vart upplevde du framedrops?


Jag upplever dem hela tiden mest, alltså inte HELA tiden. Men lite random här och där när det går som snabbast. Det hackar till och sen går det lite i slowmotion för en halvsekund innan det drar igång igen.

Ingenting som förstör spelandet, men något som jag inte upplevde på 16-bits-versionerna.

gameness20 aug 2017q

Avgrundsvrål:

Blood On The Dance Floor




[cute]

lonian21 aug 2017q

Johan Lorentzon:

Det hackar till och sen går det lite i slowmotion för en halvsekund innan det drar igång igen.


Aj, vad jobbigt.
Jag var med om en bugg.
På en bana där Lava börjar växa uppåt och man måste ta sig högre på banan så fastnade jag under någon platå. Lavan fortsatte och fyllde hela bilden utan att jag dog.
Så där satt jag fast och såg tiden ticka. Fick lov att restarta banan. >.< Och då fick jag naturligtvis köra om från början.

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.