Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Nyheter

Elin Ekberg recenserar Mario + Rabbids Kingdom Battle

MARIO + RABBIDS KINGDOM BATTLE
(Switch)
Elin Ekberg


Som en Happy Meal-variant av Final Fantasy Tactics eller Disagea-serien. Till en början är jag kanske lite för nöjd med den beskrivningen. ”Ja, Elin”, suckar till exempel maken från rummet intill, ”du är bäst.” Efter kanske den tusende gången som jag berättar för honom om liknelsen. För precis som i andra strategispel går Mario + Rabbids ut på att flytta runt spelpjäser på ett sorts digitalt spelbräde. Du kan uppgradera förmågor, använda dig av terrängen och experimentera med strategier. Dina spelpjäser har sina för- och nackdelar och det gäller att utnyttja dessa till max. Allt är färgglatt, trevligt och inte särskilt ansträngande. Jag utforskar Svampriket med mina kaniner och kommer vidare utan att direkt behöva gnugga mina grå. Jag tänker: det här spelet är antagligen utformat med syftet att ingen ska behöva bli ledsen över att förlora. Alla är vinnare.


Men det dröjer inte länge innan jag förstår att beskrivningen är för banal. Framför allt är den inte helt korrekt. Där mina första intryck säger mig att spelet är utvecklat med riktigt små barn i åtanke (eller bara väldigt bakfulla människor), så får jag säga att det vid min andra anblick förkastar dem totalt. Mario + Rabbids börjar nämligen snart bita tillbaka och bjuder på ett rejält tuggmotstånd. Med andra ord: det är inte en lika lättsmält upplevelse som man först kanske kunde tro. Det räcker med ett ödesdigert misstag, en inte särskilt genomtänkt placering, och det kan stå dig dyrt. Ingen är mer förvånad än jag första gången som hela mitt lag ligger utplånat. Jag tittar försiktigt in i rummet intill, köket. Men han har inte märkt något. Du kan inte kalla ett spel för en Happy Meal-variant av något och sedan inte komma vidare. Det finns bekännelser och det finns bekännelser. Det här var något jag inte tänkte berätta om.


Att lägga ner något större platsutrymme åt att berätta om handlingen känns inte riktigt värt, men den involverar en Virtual Reality-hjälm, en tvättmaskin och en drös av skrikande, cosplayande, kaniner. Jag skulle säga humor också, om jag hade tillhört målgruppen. Jag tänker mig att den som designade kaninerna gjorde det efter ett besök på förskolan, inte kunde låta bli att märka (för hur låter man bli att inte lägga märke till det) hur barn socialiserar med varandra, kom hem och sedan skapade kaninerna efter den bilden. Fula och skrikroliga. I sådana fall står det klart att den personen bara vistades där en liten stund, för spenderar man längre stunder i en sådan miljö så tycker man inte att det är roligt. Man tänker snarare: kom Gud och döda mig (jag älskar barn, men ingenting i världen kommer någonsin att kunna övertyga mig om att sätta trettio av dem på samma ställe någonsin kommer att vara en bra idé. Det blir som en sorts live-version av Hungerspelen). Det ska dock nämnas att Mario + Rabbids har en del roliga scener. Det fantastiska introt är som det roliga i hasch (som Björn Gustavsson skulle ha uttryckt det). Elin? Ja? Det där med att inte lägga ner något större platsutrymme åt handlingen?


Ja, juste.


Allt eftersom jag kommer vidare i spelet låser jag som sagt upp nya förmågor till karaktärerna och jag har oväntat roligt när jag bygger upp olika strategier runt dessa. Jag kan skicka exploderande dammsugare mot fienderna, det går att tackla motståndet när man ska försöka springa förbi dem, och vissa av vapnen har roliga effekter som till exempel att kladda runt med … honung. Om den klibbar sig fast mellan benen på fienden kan den inte längre röra sig fritt. Underbart, om det skulle röra sig om de storväxta klubbkaninerna. De som bara rushar rakt fram och som gör rejält med skada. Jag får alltid panik när jag kommer till en bana och det står flera sådana och väntar på mig. Det finns egentligen värre kaniner, som är farligare, men jag har aldrig riktigt tyckt om att bli jagad. En fotbollskarriär för mig var bara att glömma. Trots alla kvällar framför garageporten och pappa skulle skjuta så hårt han kunde mot mig (det slutade alltid med att jag satt som en hopkurad boll själv i ena hörnet).


Spelfälten innehåller förstås mycket hinder och annat, vissa skyddar dina karaktärer helt medan andra bara gör det lite halvt. Rör skickar dina spelpjäser till andra ställen och krutdurkar ska du … ja, kanske undvika att ställa dig bakom. Dessa har mer en funktion när fiendekaninerna glömmer av sig. Det finns även höjdskillnader att ta hänsyn till. Ibland känns det lite svårt att få en bra överblick över allt, eftersom det inte går att byta mellan olika vinklar. Att bara få zooma ut hade kanske varit en bra idé, men det går inte. När matchen väl har börjat så finns det inget smart sätt att få en överskådlig bild av banan. Eller stämma av hur långt fienderna kan gå, allt sådant får man bara veta innan striden har börjat men för oss med kortminne kan sådant vara svårt att komma ihåg. I en situation där man inte är direkt förlåtande mot misstag, och det ibland händer att jag missar fienders positioner, så hade fler alternativ varit att föredra. Men det är väl också spelets stora minus, egentligen. För i allt annat fall har jag väldigt roligt med Mario + Rabbids.


Mellan striderna får jag promenera. Jag säger promenera, för det handlar inte om så mycket mer än att jag ska gå en kort bit från en plats till en annan. Vissa sträckor erbjuder enklare pussel, andra en chans att samla mynt. Dessa används för att köpa bättre utrustning och då det är alldeles vitalt att hela tiden uppgradera den så kan det vara värt tiden att stanna kvar i dessa transportsträckor. Här får jag också jaga efter röda mynt, leta efter små bonusbanor och vissa områden erbjuder även hemliga kapitel. Så även efter att du har klarat en värld och har kommit vidare så finns det nästan alltid kvar saker att göra. När du har besegrat världens boss behöver du inte göra om alla striderna, utan det går att bara ägna sig åt pusslen om du vill. Eller hänge dig åt utmaningar. Det finns mycket att göra och samla.


Den som känner sig oroad över det som jag har berättat om svårighetsgraden kan känna sig lugnad: inför varje strid erbjuder spelet dig ett Easy Mode. För likväl som man har strävat efter att kombinera Super Mario- och Rabbids-universumet så har man här också tänkt på att alla ska kunna spela. Att alla ska kunna få ut något av det. Kanske är min liknelse med ett Happy Meal inte åt fanders i alla fall.


JA | NEJ
VARFÖR: Ubisoft har skapat det bästa Nintendo-spelet som inte är ett Nintendo-spel. Eller hur man nu ska uttrycka det, en grym mix av två världar.
PLUS: Bossarna är fantastiska ...
MINUS: … och kameravinklarna är det inte.

Relaterade bilder

Oskar Skog 4 sep 2017Visningar: 1489 

Taggar: Mario + Rabbids Kingdom Battle, Rabbids, mario, Nintendo, switch

« Tillbaka till nyhetsarkivet

Kommentarer

Anders Eklöf 4 sep 2017q

Jag tror faktiskt att det blir ett köp av det här inom en snar framtid. Jag har varit tveksam till hela Rabbids-grejen, men det verkar helt enkelt för kul för att missa.

Daenis 4 sep 2017q

Jätteroligt spel som påminner starkt om xcomserien. Enda minuset jag hade gett spelet är att mario måste vara med i ditt team jämt.... vilket begränsar spelet från att vara magiskt

deniva 4 sep 2017q

Trevlig recension. Ganska överraskad över hur roligt detta spelet faktiskt är.

Men nog kan man väl se hur långt fienderna kan röra sig även när striden påbörjats? Bara att använda combat cam eller vad den heter.

Opivy 4 sep 2017q

deniva:

Men nog kan man väl se hur långt fienderna kan röra sig även när striden påbörjats? Bara att använda combat cam eller vad den heter.


Precis. Tacticam kan hjälpa dig under striden. Med hjälp av tacticam kan du även få en bättre överblick över spelplanen.

Scapula 4 sep 2017q

Kul! Hoppas det matas på med fler bra spel till Switch nu så att man kan köpa en med gott samvete. [smile]

Fröken Keke 4 sep 2017q

Scapula:

Kul! Hoppas det matas på med fler bra spel till Switch nu så att man kan köpa en med gott samvete. [smile]


Har redan nio spel till min, det är dags.

Elin Ekberg 4 sep 2017q

deniva:

Men nog kan man väl se hur långt fienderna kan röra sig även när striden påbörjats? Bara att använda combat cam eller vad den heter.


Opivy:

Precis. Tacticam kan hjälpa dig under striden. Med hjälp av tacticam kan du även få en bättre överblick över spelplanen.


Jag tyckte nog inte att det fanns något behändigt sätt att få en bra överblick av spelplanen under tiden som man spelade, men om det är något som jag har missat på så får jag gå tillbaka och testa - i sådana fall blir det en punkt som jag får revidera [smile]

Fröken Keke:

Har redan nio spel till min, det är dags.


Jag börjar känna att jag har oroväckande många nedladdade till min [cute]

Verkligen en förträfflig liten maskin!

YohanBlomquist13 sep 2017q

Men alltså Tom Phan. Så sjukt bra [love][bigsmile]

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.