Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Nyheter

Daniel John Johnsson recenserar Knack 2

KNACK 2
(PS4)
Daniel John Johnsson


Tanken svindlar. Det är snart fyra år sedan som Playstation 4 nådde marknaden. Ganska svårt att greppa hur fort tid kan gå ibland.


Vi har således varit med om nära 200 veckor av ‘Vi vill ha Knack till Playstation Plus, men bara för att’ i våra liv redan. 


Alltid något.


Att Mark Cernys konsolmaskot varit något av en vattendelare råder det väl knappast några tvivel om. Många var det som kom att kritisera spelet i vad som nästintill utvecklat sig till en definition av lanseringsspel som inte når sin fulla potential. Framförallt fick spelet kritik för att vara enformigt som som få. Likt Skylanders-serien och Traveller’s Tales Lego-spel handlade det framförallt om slagsmål - men tillskillnad från sina motsvarigheter saknade Knack andra element som kunde väga upp för bristerna och som skulle kunna bjuda in spelaren till en mer varierad spelupplevelse. Med en total avsaknad av pussel, och för den delen plattformande, fick vi istället gå från zon till zon och monotont klicka på fyrkant i tio timmar när Knack gick loss på precis lika många stridshungriga vättar som det fanns nya partikeleffekter att demonstrera i hans karaktärsmodell.


Men det fanns också de som gillade spelet för vad det var. Och låt oss få det här ur vägen på en gång - jag var en av dem.


Knack var aldrig ett dåligt spel. Men det var inte heller ett särskilt bra sådant. Även jag som uppskattade det för vad som i slutändan var en blandning av beat-em-up och animerad film kan inte säga annat än att spelet var för avskalat för sitt eget bästa.


Så.


Här är vi nu fyra år senare och “Directed by Mark Cerny” har precis slagit mot tv-rutan efter att jag under bara två sittningar spelat genom uppföljaren ingen frågat efter. Det blev inte fråga om två till antalet för att det skulle vara ett kortare spel - det är faktiskt till och med något längre än det första spelet.


Det blev två sittningar för att Knack 2 är väldigt, väldigt bra.


Den första tanken som slår mig under eftertexterna är att Mark Cerny har fått sin revansch nu.


Han behöver inte vara ett ledset meme längre.


I det färgglada massförstörelsevapnets Knacks andra äventyr har utvecklarna tagit till sig av kritiken på sätt som får en att föreställa sig hur teamet har suttit med en lång checklista över vartenda litet klagomål som riktades mot föregångaren. Det sker nästan i sådan utsträckning att man höjer på ögonbrynen gång på gång över varje “Gör om, gör rätt”-grej som gör entré. Om det första spelet under några år nu har fått vara definitionen av ett innehållslöst releasespel som inte nådde hela vägen fram - så kan vi nu låta Knack 2 vara definitionen av uppföljare som tillåtit utvecklaren att ta sitt koncept vidare och förbättra och leka runt med det.


Det är inte annat än att man känner igen sig när spelet öppnar upp med en lång stridssekvens i Högländernas huvudstad. Precis som det första spelet möts man här av avlånga korridorer fyllda till brädden med fiender. Det är först mot slutet av banan - när man får veta att man i själva verkar just befunnit sig i spelets slutskede och kastas tillbaka till några månader tidigare - som de små gruskornen av förändring börjar visa sig.


Man skulle kunna säga att ledorden från Daft Punks gamla discodänga Harder, Better, Faster, Stronger också sätter ord på vad som gör Knack 2 till ett bättre spel.


Work it harder.
Make it better.
Do it faster.
Makes us stronger.


Den största förändringen man har gjort är att använda det tidigare innehållslösa Knack som en grundstomme att bygga ett faktiskt spel ovanpå. Det rör sig fortfarande om ett spel där man spenderar större delen av sin tid med att slåss. Men med ett mer varierat stridsysstem, som bland annat inkluderar fyra olika uppgraderingsträd för olika förmågor, ett större antal fiendesorter - som alla kräver olika taktik - och specialversioner av Knack som ger tillfälliga fördelar i striderna, som när vår huvudperson förvandlas till ett svärdsvingande brinnande inferno som för tankarna till spel som Bayonetta och God of War, blir de många slagsmålen inte lika snabbt enformiga nu.


Det var också ett genomgående problem med det första spelet att de animerade filmerna som förde handlingen framåt var bättre än spelet i sig. Som spelare blev man aktivt fråntagen kontroll så fort spelet lade slagsmålskorridoren åt sidan. Men här får man ibland istället delta genom Quick Time Events. Det är väl i sig inte gameplay att höja till skyarna, men man tas åtminstone inte ur upplevelsen på samma vis.


Spelet bryter också upp från stridandet på andra sätt. Det mest framträdande är att plattformande, utforskning och pussel faktiskt är bärande inslag i spelet den här vändan. Förväntade man sig ett plattformsspel i Knack när det begav sig var man fel ute, men uppföljaren hör däremot till ett av konsolens bästa spel inom denna genre. I alla fall om vi väljer att ignorera den väldigt stela sving-mekanik som också introduceras. Den hade man med handen på hjärtat kunnat vara utan. Vad gäller pusslen blir det sällan särskilt svårt och även om man skulle fastna under dessa så är spelet oftast snabbt på att erbjuda en hjälp för att hitta vägen framåt. I längden är det inte hjärngympan som så utan variationen som de här pusslen i kombination med de andra inslagen innebär som leder till ett roligare spel.


Ett spel som gör ett bättre jobb med att ge känslan av att man är en del av ett äventyrsgäng som är ute och utforskar främmande platser.


Det tar även större turer iväg från grundkonceptet. Men jag tror att det kommer ge spelare mer att inte nämna dessa alls utan att de får stå kvar som överraskningar att upptäcka. Låt oss bara säga att spelet har en del oväntade inspirationskällor till hands.


En av dessa kan vara Batman: Arkham Asylum.


Men mer än så tänker jag inte säga.


Även om du hör till skaran som inte gillade det första Knack så finns det en god chans att du kommer att hitta vad du letade efter i det första spelet i Knack 2. Jag har väldigt svårt att se varför man skulle ogilla det som dukas fram i uppföljaren. Det är oerhört matigt.


Den lägre prislappen till trots kan man fortsätta långt efter sluttexterna passerat i spellägen som New Game Plus, Time Trial, Co-Op och Coliseum - så väl som en hel radda med svårighetsgrader.


Om inte annat har man väl då en väldig tur om man råkar höra till den (måhända) minoritet som faktiskt gillade Knack.


Då har man en minst sagt fantastisk resa framför sig.


Så ni kan sluta längta efter Knack till Playstation Plus nu. Det är dags att börja hålla tummarna för Knack 2 istället.


JA I NEJ
VARFÖR: Det är spelet som Knack borde ha varit från första början.
PLUS: Du behöver inte spela det första spelet för att uppskatta det här.
MINUS: Svingmekaniken känns verkligen helt fel.

Relaterade bilder

Oskar Skog 5 sep 2017Visningar: 1610 

Taggar: Knack 2, PS4, Mark Cerny

« Tillbaka till nyhetsarkivet

Kommentarer

Anders Eklöf 5 sep 2017q

Jag blir ju faktiskt sugen på att ge Knack en chans. Kanske dags att ge oss det på PS Plus? [blush] [wink]

Joniz 5 sep 2017q

Anders Eklöf:

Jag blir ju faktiskt sugen på att ge Knack en chans.


Gör det, det var grymt skoj och riktigt utmanande om du körde på svåraste svårighetsgraden, speciellt sista bossen, tog mig lååååång tid innan jag klarade han haha ^^

voffen 5 sep 2017q

Kul att knack 2 verkar bra. Jag älskade ettan förutom sista bossen :) det blir å tanka hem inatt å spela co op med 7åringen.

Delacroix 5 sep 2017q

voffen:

det blir å tanka hem inatt å spela co op med 7åringen.


7 åringar ska sova om nätterna.

Roger Ling 5 sep 2017q

Verkar vara bra det här. [smile]

TygApan 5 sep 2017q

Vad trevligt att dom verkar ha fått till det den här gången. Jag testade demot och gillade det. Efter 3 platinum troféer i Crash Bandicoot N Sane Trilogy är jag inte ett dugg mindre sugen på att springa, hoppa, snurra och sparka vidare och då verkar detta vara det naturliga nästa steget.

Oskar Skog:

ett större antal fiendesorter - som alla kräver olika taktik


Är det så? Det enda jag kan klaga på i demot var att man låste upp någon "hard punch" eller liknande som helt och hållet ersatte behovet av alla de andra attackerna. Den var bäst, punkt, och löste alla problem där i alla fall.

Daniel John Johnsson 5 sep 2017q

TygApan:

Är det så? Det enda jag kan klaga på i demot var att man låste upp någon "hard punch" eller liknande som helt och hållet ersatte behovet av alla de andra attackerna.


Nu vet jag inte vad man fick spela i demot, alls. Men ja, striderna kräver i stort att man tar hänsyn till vilket mostånd man har omkring sig.

Det räcker inte med att använda cirkel - även om den är väldigt effektiv.

Scapula 5 sep 2017q

Tycker att Knack är så tråkigt att jag inte ens har kul när jag spelar det med min son, vilket är illa. Vi spelar en del Lego-spel och de är faktiskt rätt underhållande även för vuxna, men även Rayman Legends och Ratchet & Clank (till PS4) har vi spelat vilket jag skulle gjort även om jag inte hade barn. Detta är spel som inte första Knack kunde leva upp till, vilket gjorde att jag blev besviken på spelet trots att det kostade 50 kronor.

Hoppas verkligen att detta är såpass mycket bättre än ettan att även jag kan uppskatta det. Det får bli ett köp av tvåan när det är ännu billigare. [smile]

TygApan 5 sep 2017q

Daniel John Johnsson:

Men ja, striderna kräver i stort att man tar hänsyn till vilket mostånd man har omkring sig.

Det räcker inte med att använda cirkel - även om den är väldigt effektiv.


Ah, det låter som att det inte är helt hjärndöda strider i alla fall. Kanon! Dessutom var ju i alla fall demot riktigt svårt på högsta svårighetsgraden och det ökar säkert bara kravet på strategi och teknik. Jag är såld!

Woosley 5 sep 2017q

Jag testade demot i helgen, det var oerhört tråkigt..

Savior Katana 6 sep 2017q

Jag har inte spelat första spelet alls, men när jag såg den första trailern till Knack 2 minns jag att jag kommenterade något i stil med: "Det här ser faktiskt ut att kunna bli bra", här på forumet. Det var inte många som höll med mig. Men jag är en gammal spelräv, jag känner igen ett bra plattformslir när jag ser ett. ☺️

Daniel Eyre 7 sep 2017q

Det här med att gilla Knack är en så himla skum företeelse enligt mig. Att heja på en underdog förutsätter ju trots allt att underdogen i fråga faktiskt har något att komma med. Inget sådant fanns hos Knack. Får lite brony-vibbar av de som älskar spelet, sådär att man får för sig något skumt och sedan verkligen går all-in för att visa hur man minsann förstått sig på något som ingen annan fattar.

Inför tvåan ville jag tänka att saker kanske skulle förändras. Att spelet skulle bli märkbart bättre och att det skulle gå att tycka om det på riktigt istället för på låtsas. Och nog för att det verkar klart bättre än det sövande tråkiga originalet. Men av det jag sett från spelet är det fortfarande så by-the-books-fattigt och charmbefriat att man häpnar. Jag kan fortfarande uppskatta spel i den här genren – hade exempelvis kul med det senaste Ratchet & Clank-spelet härom året. Men detta? Vad är det jag missar? Vad är den dolda grejen med denna rent plågsamt trista franchise? Det är ju som ett sömnigt Lego-spel – men utan den personlighet som trots allt gör Lego-spelen lite kul. Hjälp mig!

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.