Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Nyheter

Amanda Steén recenserar Fifa 18

FIFA 18
(PS4 (testat), Switch, Xbox One, PC, PS3, Xbox 360)
Amanda Steén


Jag har alltid haft ett starkt band till brittisk fotboll. Tottenham Hotspur för att vara mer exakt. Innan jag ens tagit mina första stapplande steg hade jag sparkdräkt med mitt blivande favoritlag. Jag minns än idag när jag som femåring fick min första riktigt matchtröja och kände mig vansinnigt häftig. Jag har besökt London och White Hart Lane fler gånger än jag har fingrar och fått känna den oerhört speciella känslan som frambringas i att vara supporter i Premier League.


Trots mitt fotbollsintresse på supporterplanet samt mitt spelintresse har jag aldrig tyckt att Fifa varit något för mig. En kan ju tycka att det borde vara en matchning utan dess like. Någonstans har jag dock alltid uppfattat Fifa och dylika sportspel som oerhört snubbiga snubbspel. Kalla mig fördomsfull, jag kan inget annat än att hålla med.


Vi hoppar längre fram i tiden. Till 2016. Intresset för fotbollen brinner ännu. Jag har flertalet gånger fått frågan om jag inte skall ta och spela en match Fifa. Bara en match? För att testa? Jag backade undan i sedvanlig ordning. Så kom en dag när jag satt i direktsänd television. Jag var på plats med ett gäng Spelhjälpenkollegor på Musikhjälpen i Örebro. Någon startar Fifa 17 och vi skall spela i lag. Jag och den andre som aldrig spelat Fifa någonsin paras ihop. Någonstans mellan flams, halvfula ord, känsloyttringar och missade målchanser sitter jag och kommer på mig själv med att ha oförutsett roligt. Och efter denna dag har jag aldrig sagt nej till en match i Fifa.


Nu har jag varit Fifainnehavare ungefär sedan förra mellandagsrean och det som onekligen sålde in mig ytterligare till att själv införskaffa detta spel var berättelseläget - The Journey. En historia om en liten pojke med brokig bakgrund, med den frånvarande fadern, den omhändertagande varma modern, farfadern som är en stor förebild och en vänskap som blommar ut i rivalitet. Det är inte en ny berättelse, men likväl oerhört väl utförd i sin nya tappning. Detta byggs på när protagonisten, unge herr Alex Hunter, nu återvänder i en direkt uppföljare. Att återförenas med Hunter iförd sin Spurströja är onekligen som att träffa en gammal vän, det är en välbekant och varm känsla. Och detta är i mångt och mycket på detaljnivå likadant som det förra.


Du har dina dialogval, spelar dina matcher, tränar och följer med i berättelsen om vartannat i sedvanlig ordning. En nyhet är dock att du lite mer kan skräddarsy din Alex Hunter och ändra frisyr, klädsel, addera tatueringar och dylikt. Alla dessa attribut låses upp i samband med att du når vissa specifika mål. Som en som praktiskt taget spenderar mer tid i karaktärsredigeraren i The Sims än resterande del av spelet så blev jag sannerligen förtjust när jag upptäckte att jag kunde sätta lite egen prägel på min Hunter.


Det enda som gör mig lite ambivalent i Hunters återkomst är det faktum att jag potentiellt skall bli tvungen att lämna Premier League. Det är ju där mitt fotbollshjärta bor liksom och det kommer alltid vara vitt. Jag får helt enkelt se var spelet tar mig och hänga på utan att känna att spelet förolämpar mig om det tvingar bort mig från Spurs.


Ett läge som däremot präglas helt av min egen vilja är dock karriärläget, ett läge jag lade ned våldsamt många timmar i periodvis i förlagan. Något som dock gjorde mig lite till en förnärmad snöflinga var det faktum att jag inte kunde föra över min karriär från Fifa 17 till 18. Vad är grejen med det egentligen? Någonstans känner jag att det tekniskt inte direkt borde vara en omöjlighet eller ens svårighet. Jag som så omsorgsfullt och beräknande format min karaktär skall nu behöva lämna honom därhän. För allvarligt talat, jag kommer ju inte gå tillbaka till förra spelet och fortsätta där. Samtidigt känner jag mig inte direkt jätteintresserad av att göra en helt ny karaktär. Även att jag vet med mig att jag kommer föredra att göra det framför att vara tränare i ett lag. Min tid kommer säkerligen när jag återigen sitter där i karaktärsredigeraren i några timmar och skapar min ultimata spelare.


Det jag med största sannolikhet spenderat mest tid med är dock att spela mot någon annan, i synnerhet då personen som fick in mig på Fifa och som jag spelar nästintill alla matcher mot spelar som min ultimata rival. Detta har såklart lätt till oräkneliga antal skrik, svordomar och hjärtliga magkrampande skratt. Vi har mest kört i samma soffa med varsin handkontroll men vi har också spelat i varsin soffa. Dock upplever vi att det laggar en hel del när vi spelar över nätet, något vi ej upplevde i förlagan och som självfallet behövs putsas på. Vi har båda ruskigt stabila internetuppkopplingar, vi har upplevt lagget i andra onlinesammanhang men inte i andra spel och kan utesluta att problemet ligger hos oss.


Det båda två även noterat är att spelets domare inte längre kastar kort omkring sig utan delar ut dessa mer sparsamt. Dock har vi också stött på något som mycket möjligt skulle kunna vara en bugg. Denna går ut på att en passar till en spelare men en annan spelare som inte har med aktionen att göra flaggas som offside. Något annat som märkts i utvecklarnas finslipning är dels att det putsats ordentligt på spelarnas rörelsescheman vilket har genererat att en dock behövt hitta ny tajming i framförallt sina tacklingar, men det är ju enbart en vanesak snarare än något negativt. Dels känns det också som att de datorstyrda karaktärerna i allmänhet känns smartare, oavsett svårighetsgrad. 


Fifa 18 är ett suveränt spel i alltifrån de tekniska bitarna till de estetiska samt cinematiska aspekterna som framförallt visas i Hunters resa. Som fotograf blir jag ordentligt kliad på ryggen av förtjusande vinklar, lek med skärpedjup och många ting i förgrunden. De har alltså tagit samma spel, ett toppenspel, och gjort det bättre på majoriteten av planen. Visst, det finns några pyttesmå frågetecken att räta ut men jag tvivlar inte på att de kommer åtgärdas i uppdateringar inom en snar framtid. Jag ser vansinnigt mycket med en barnslig förtjusning fram emot att spendera ännu fler intensiva timmar i Fifa 18 än jag gjorde i Fifa 17.


En viktigt fråga återstår dock. Varför låter Cristiano Ronaldo som Bela Lugosis inkarnation av Dracula?


JA | NEJ
VARFÖR: Det är ett skarpt sportspel i den yttersta toppen av underhållning både själv och med vänner. Det är nästintill omöjligt att svar nej på frågan "skall vi ta en match till?".
PLUS: Så många valmöjligheter och så många timmar ren och skär spelglädje en har framför sig tack vare detta spel!
MINUS: Några små finputsningar behövs i exempelvis onlineläget, men det är nästan betydelselös kritik då vi alla vet att det kommer bli bättre. Och visst är jag kinkig på att jag inte får med min karriärskaraktär från Fifa 17, men det är ett ickeproblem egentligen.

Relaterade bilder

Oskar Skog 6 okt 2017Visningar: 1256 

Taggar: Fifa 18, EA Sports, Sony, PS4

« Tillbaka till nyhetsarkivet

Kommentarer

hiawata 6 okt 2017q

"Och visst är jag kinkig på att jag inte får med min karriärskaraktär från Fifa 17, men det är ett ickeproblem egentligen."

Hur menar du att det är ett icke-problem? Låter som ett problem som borde fixas.

Amanda Steén 6 okt 2017q

Jag menar att det egentligen inte är ett massivt problem utan mer att jag personligen inte känner mig klar med min förra karaktär från föregångaren. Problemet ligger kanske lite mer hos mig än hos spelet.

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.