Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Nyheter

Aaron Vesterberg Ringhög recenserar Super Mario Odyssey

SUPER MARIO ODYSSEY
(Switch)
Aaron Vesterberg Ringhög


Tro mig.


Att ge Super Mario Odyssey min starkaste rekommendation är lika självklart som att kritisera Nintendos extrema beroende av traditionella teman knutna till deras viktigaste varumärke. ”Men Mario-spelen handlar ju inte om storyn!” kanske du tänker? Ja, det är givetvis ett återkommande argument. Men jag känner att det inte längre håller. I mina ögon är nog berättelsen om när "Mario räddar Peach från Bowser" tyvärr något av det viktigaste i dessa hyllade verk. En tradition jag misstänker är viktigare än vad vi kanske vill förstå. Och aldrig förut har jag märkt hur beroende även jag personligen var av delar av den.


Nostalgin.


Magin.


Jag menar, skulle vi för en minut föreställa oss att Super Mario-spelen inte handlar om berättelsen vill jag istället ta med dig på en resa där vi låtsas som att Super Mario Odyssey istället skulle handla om en karaktär som heter … ”Plum”? Vi kan kalla det här fiktiva spelet för ”Spelet om Plum” kanske? Vi kör på det.


Plum är en lite rackare med långt hår, kortärmad tröja, kortbyxor och nyfiken blick. Plum tar dig med på en resa genom flera olika världar fyllda av underbara plattformsmoment, nya utmanande och inbjudande spelmekaniska inslag som inga andra än Nintendo hade klarat av att skapa. En upplevelse som självklart inte ”handlar om storyn, utan snarare allt det andra”. Allt annat är detsamma. Kreativiteten, miljöerna, musiken och de olika spelmekaniska finesserna. Till skillnad från Mario ska Plum inte rädda en prinsessa. Nej Plum måste rädda sin blomma som elaka varelser har stulit från hens trädgård. Storyn hade ju ingen betydelse ändå, eller hur?


Hur hade ett sådant spel upplevts och mottagits jämfört med Super Mario Odyssey? Om protagonisten och agendan var utbytt? Men bokstavligen talat allt annat exakt detsamma?


Jag hade förmodligen inte alls relaterat på samma sätt. Och det är ju förbannat intressant egentligen. Tänk att en upplevelse kan vara så enormt beroende av varumärket det levereras under. Samma spel. Annan agenda. Annan protagonist. Utan mustaschen.


Helt sjukt egentligen.


Med det sagt, vill jag dock poängtera att Odyssey bjuder på något som för mig är helt nytt och kanske samtidigt ett otroligt smart sätt för Nintendo att långsamt vagga oss ifrån åtminstone idén att det måste vara just ”Mario” som är stjärnan i deras mest påkostade spel. Och kanske är det så att det är det som krävs för att vi ska kunna uppleva den japanska speljättens obestridliga magi, utan att för den delen fortsätta anspela på en gammal och dammig kvinnosyn inom populärkultur?


Så.


Låt mig nu dela med mig av mina positiva reflektioner efter nästan 20 timmar med Mario i en av årets absolut bästa spelupplevelser.


Mario vaknar upp i ”Cap Kingdom” där han träffar sin nya sidekick Cappy – en hatt som förlorat sin syster (…) i händerna på Bowser. Tillsammans beger de sig ut över världen för att jaga reda på Bowser och rädda sina närmaste. Till skillnad från tidigare spel i serien känns Odyssey mycket mer fokuserat i sitt narrativa inslag än exempelvis Super Mario Galaxy och skulle jag knyta an det till något av de tidigare skulle det förmodligen hellre vara Super Mario Sunshine eller Super Mario 64. För även om varje värld Mario besöker är fylld av unika inslag och egenheter, är den påtagliga känslan av ett mål ständigt runt hörnet. Så fort vi har tillräckligt med månar är det dags att ta sig vidare i jakten på Bowser. Och jag måste säga att det funkar väldigt bra på ett sätt som jag då inte upplevde med Galaxy-spelen.


Samtidigt som det är lite fascinerande att konstatera hur Yoshiaki Koizumi tar över rodret från Miyamoto, kan jag inte sluta tänka på det faktum att en era nu är över. Många har givetvis varit skeptiska eller kanske snarare oroliga över hur det skulle se ut när Miyamoto till slut skulle sätta sig i baksätet för de viktigaste varumärkena under Nintendos bälte. Men efter årets tillskott i Zelda- och Mario-familjen kan jag inte föreställa mig att någon ens minns hur de tänkte där och då. Så bra är det här.


Det vore självklart nästan märkligt om jag inte åtminstone nämnde hur bra spelkontrollen är i Odyssey, men samtidigt känns det som att det inte behövs understrykas mer än vad jag nyss gjorde, för den är precis så bra som du ska förvänta dig av ett av 2017s bästa spel. Spelets stora behållning vilar nämligen på det nya inslaget att mario med hjälp av sin hatt Cappy kan ”tillfångata” andra föremål och karaktärer i världen. Med andra ord är Odyssey förmodligen det första Mario-spelet med Mario som protagonist, sedan Super Mario bros 2, där vi tillbringar minst tid med den faktiska Mario. Och då är det ju ännu mer imponerande att Koizumi och team lyckas med att sätta kontrollen precis där jag vill ha den. Det spelar liksom ingen roll om jag är en ”Gushen”-bläckfisk som flyger över stränderna i Seaside Kingdom, en hummande ”Moe-Eye” (stenbumling med två ben …) som identifierar osynliga objekt i Sand kingdom eller en Goomba (en … ja, ni vet) som försöker vinna sin partners gunst genom att ställa sig ovanpå andra Goombas för att stoltsera med sin längd. Med en pro-controller i mitt grepp gör jag vad jag vill.


Ett välkommet inslag är också möjligheten att nu med hjälp av samlade mynt som fungerar i alla världar och lokaliserade mynt knutna till respektive värld, köpa nya kläder till Mario. Med andra ord är Odyssey inte bara ett spel där jag spelar som Mario mindre än i andra spel, det är också ett Mario-spel där Mario oftare än sällan ser helt annorlunda ut än vad jag är van att se honom i. Och det är här nästa otroligt viktiga perspektiv kommer in. Nämligen om vi verkligen är så beroende av Mario som vi känner honom?


Personligen har jag en absolut favoritdräkt i en clown-klädsel jag lyckas köpa på mig mot slutet av spelet. Den här clown-dräkten tillhör en av de få utstyrslarna som nästan helt döljer vem det är som befinner sig bakom sminket, peruken och kläderna. Och aldrig förr har jag känt mig så bortkopplad från den blå och rödklädde lille rörmokaren som jag känner mig när jag studsar omkring med den lille clownen. Plötsligt väcks tanken igen. Kommer Nintendo att titta på spelarbeteendet och se vilken dräkt flest spelare har valt att spela med? Är detta ett otroligt smart sätt att få reda på hur viktig den Mario många av oss vuxit upp med, för vår spelupplevelse? För mig är detta oerhört spännande att följa framförallt hos mig själv. Jag gillar till exempel inte grottmänniska-versionen av honom. Eller för den delen när han har på sig doktorsrocken. Nej vissa av kläderna fick mitt undermedvetna att fullständigt skrika efter den röda tröjan, mössan och de blå hängselbyxorna igen. Allt annat kändes helt enkelt inte lika mycket ”Mario” för mig. Nej, de kläder jag trivts bäst med utöver de vanliga kläderna är nog kostymen och clown-dräkten. Och det här tycker jag som sagt är ett förbannat genialt inslag. Tack för det Nintendo.


Och musiken ...


Bara det faktum att Koji Kondo är med på ett hörn och inte leder arbetet med Odyssey, borde även här försäkra oss som varit oroliga för det oundvikliga generationsskiftet inom Nintendo, att vi inte behöver vara oroliga något mer. Naoto Kubos musikstycken är av en karaktär som jag upplever mer konkret än vad Kondo kan tillåta sig att vara under tidigare arbeten och även om jag älskar Kondos verk, måste jag säga att det är skönt att få ett Mario-spel med så extremt bra fokus på tematiska inslag beroende på vilken värld Mario befinner sig i.


Mina absoluta favoriter är temat ”Fossil Falls” till Cascade Kingdom och även temat Steam Gardens till Wooded Kingdom. Fossil Falls kommer tidigt i spelet och här lyckas verkligen Kubo få mig att känna mig som hemma igen. Det må vara en klyscha och det må ha mycket att göra med marknadsföringen av spelet som delvis använt sig av Fossil Falls (som även är Odysseys huvudtema i och för sig …), men sjutton alltså vad det är vackert. Men när det kommer till Steam Gardens hamnar vi i något som för första gången verkligen vänder ljudbilden upp och ned i Odyssey. Här inleds stycket med ett par sekunders klassiska stråkar och sen kommer de vintage-inspirerade trummorna in tillsammans med ett blås som får mig att vilja vrida upp volymen på max och aldrig mer stänga av. Kontrasten mellan skogsplattformande i färgglada moment skär sig mot det urban-soul-inspirerade beatet som en torr och söt vit Chateau skär sig mot en långlagrad gräddmögel.


Låt mig förtydliga detta – jag älskar de här två styckena. Fullkomligt och innerligt.


Jag kan dock inte avsluta den här recensionen utan att få skriva några meningar om den kanske absoluta höjdpunkten för mig med Odyssey. Men oroa dig inte. Jag kommer inte avslöja det för dig kära läsare. För om du är som jag, kommer du kanske inte uppleva det som en överraskning så långt in i spelet, men samtidigt är det en upplevelse i ett spel jag bara önskar att alla kunde få uppleva själva innan de ens hörde om den från någon annan. Jag pratar om en musikfestival. Och när jag pratar om den här musikfestivalen, vill jag att du inte tänker så mycket på om du kommer förstå vad jag menar när jag skriver detta, utan kom bara ihåg att gärna gå på en musikfestival om du spelar Odyssey. Gör det. För det är förmodligen den absolut coolaste, mest kreativa, explosiva, snyggaste och nostalgiska musikfestival du kommer att besöka på flera år.


Färgerna. Detaljerna. Hyllningarna.


Tårarna av glädje som rinner ner för min kind när jag i min tystnad tänker:


Det här är varför jag spelar tv-spel.

Relaterade bilder

Oskar Skog 2 nov 2017Visningar: 2303 

Taggar: Super Mario Odyssey, Nintendo, switch

« Tillbaka till nyhetsarkivet

Kommentarer

Anders Eklöf 2 nov 2017q

Pirat- eller pilotdräkten är favoriterna hos mig.

Aynez 2 nov 2017q

Musikfestivalen var ett riktigt glädjeögonblick för mig!

Arvid Schultz 2 nov 2017q

Princess Peachs bröllopsklänning, hur kan man ens överväga en annan favoritdräkt?

Aaron Vesterberg Ringhög 2 nov 2017q

Anders Eklöf:

Pirat- eller pilotdräkten är favoriterna hos mig.


Ja piratdräkten är ju också väldigt "heltäckande" om jag fortsätter på min teori. Men clownen sänkte mig totalt. [wink]

Aynez:

Musikfestivalen var ett riktigt glädjeögonblick för mig!


ELLER HUR!!! [love]

Aaron Vesterberg Ringhög 2 nov 2017q

Arvid Schultz:

Princess Peachs bröllopsklänning


[surprised]

Niklas B 2 nov 2017q

Upplevde musikfestivalen i natt. Klockan var ca 02 och jag behövde verkligen sova. Funderade på om jag skulle besöka festivalen direkt eller vara smart och vänta till idag men beslutade att ge mig på det direkt. Och herre min skapare vilken upplevelse. Satt med rysningar i kroppen hela tiden och kunde inte sova på en timme efter för att jag var så uppspelt och full av intryck. Jag är trött idag.

The Sign Painter 2 nov 2017q

Fin recension till ett helt fantastiskt spel. [smile][love]

Vill flika in med att jag gillar introduktionen också. Tycker det är ofta jag ser kommentarer som säger "spel X hade aldrig fått det här betyget om det inte hade varit från serie Y! Byt ut karaktär Z mot någon annan så skulle betyget bli helt annorlunda!", som om det vore något konstigt att ett spel som inte har någon som helst historia med en karaktär ingen känner igen skulle få ett lägre betyg.. Inte för att tala om att ett sådant spel garanterat skulle ha en lägre budget till att börja med osv. osv. osv.

Tycker det är ett väldigt konstigt tankesätt.

SlimKrim 2 nov 2017q

Kommer jag gilla det om jag tyckte Super Mario Galaxy på sin höjd var "meeh"?

Aynez 2 nov 2017q

SlimKrim:

om jag tyckte Super Mario Galaxy på sin höjd var "meeh"?


Om du, med andra ord, inte gillar 3D platformare så kommer du nog inte gilla det här heller, nej.

SlimKrim 2 nov 2017q

Jag gillar 3D-plattformare, men inte Super Mario Galaxy. Tyckte inte om kontrollen (hade väl mycket med Wii-kontrollen att göra) eller Mario egentligen för den delen. Gillade Mario-spelen förr (1-3 samt Super Mario World) men har inte gillat några Mario-spel sedan dess.

sanojas75 2 nov 2017q

Fin recension, välskrivet. Jag är väl 30 timmar in och har älskat varje minut av det, årets spel.

Aaron Vesterberg Ringhög 2 nov 2017q

The Sign Painter:

Fin recension till ett helt fantastiskt spel.

Vill flika in med att jag gillar introduktionen också.


Kul att du gillar perspektivet och tack för de fina orden! Hur tror du för övrigt själv ett Mario-spel skulle klara sig utan scenariot där Peach behöver agera trofe ytterligare en gång? [smile]

Jag tror ju som sagt att det hade funkat, men då behöver vi nog se ett Nintendo som vågar kliva ur den mallen som de gjorde med det såklart väldigt annorlunda Super Mario Bros 2.

SlimKrim:

Kommer jag gilla det om jag tyckte Super Mario Galaxy på sin höjd var "meeh"?


Min upplevelse är att Galaxy kändes mindre fokuserat/strömlinjeformat, vilket kan ha en effekt. Gillade du exempelvis Sunshine och 64 finns det en chans att du uppskattar detta mer om du frågar mig.

sanojas75:

Fin recension, välskrivet. Jag är väl 30 timmar in och har älskat varje minut av det, årets spel.


Tack! Ja det finns något i spelet som definitivt skulle kunna bidra till att det klättrar en bra bit upp till åtminstone topp tre i år. Frågan är hur jag känner mig efter några hundra månar till. Det återstår att se. [wink]

SlimKrim 2 nov 2017q

Aaron Vesterberg Ringhög:

Min upplevelse är att Galaxy kändes mindre fokuserat/strömlinjeformat, vilket kan ha en effekt. Gillade du exempelvis Sunshine och 64 finns det en chans att du uppskattar detta mer om du frågar mig.


Har inte spelat Sunshine. Har bara spelat Mario 64 sporadiskt hos min kusin när det begav sig. Inte så jätteförtjust då direkt.

Fröken Keke 2 nov 2017q

Aaron Vesterberg Ringhög:

Det vore självklart nästan märkligt om jag inte åtminstone nämnde hur bra spelkontrollen är i Odyssey


Nyfiken hur du motiverar det här, tyckte kontrollen var det märkbart dåliga inslaget här. Spelet är inkonsekvent med vilken knapp som generellt gör vad mellan Mario och hans förvandlingar.
De vill att man ska hantera två frontknappar samtidigt vilket sedan gör det omöjligt att styra kameran när vinkeln onekligen hamnar fel, speciellt eftersom axelknapparna som roterar centrerar kameran för högt upp så man inte ser framför sig.
Hattkasten känns opålitliga som det är med vanliga kontroller, men som total gissning när skakandet kommer in i bilden. För den delen är skakkontrollerna helt obrukbara med att spela spelet i handhållet läge i och med att man då skakar hela enheten utan att kunna se något.

Det känns pinsamt ogenomtänkt för att vara ett Nintendo-spel.

Aaron Vesterberg Ringhög:

Hur tror du för övrigt själv ett Mario-spel skulle klara sig utan scenariot där Peach behöver agera trofe ytterligare en gång? [smile]


Super Mario 3D World

Twiggy 2 nov 2017q

Riktigt bra skriven recension, den första jag läst om spelet. Kul att du gillade det så pass mycket, ska dock försöka hålla mig till julafton då jag har så mycket att spela + alltid mysigt med ett nytt Mario till julen också :)

Aaron Vesterberg Ringhög 2 nov 2017q

Fröken Keke:

Nyfiken hur du motiverar det här, tyckte kontrollen var det märkbart dåliga inslaget här.


Tänkte faktiskt på det till en början, framför allt när jag spelade bärbart, men såg sedan hur de nya möjligheterna öppnar upp massor av intressanta mobila möjligheter för Mario.

Hatten kastas till exempel endast "rakt fram" vilket är lätt att anpassa sig efter. Att minnas detta var jobbigt i början, men när jag vande mig (ganska snabbt) kunde jag utnyttja det till all världens olika saker.

Har ej testat spelat med Joycons. Spelar nästan alltid med Pro eller Joycon-grip.

Fröken Keke:

Super Mario 3D World


Ja, men det finns såklart en diskussion kring huruvida det tillhör den klassiska Mario-serien eller om det anses vara ett sidospår med fokus på samarbete. Håller i övrigt med om att det är ett trevlig inslag att vi slipper se Mario-räddar-Peach. [smile]

Twiggy:

Riktigt bra skriven recension, den första jag läst om spelet.


Tack!

yokisuci 2 nov 2017q

The Sign Painter:

"spel X hade aldrig fått det här betyget om det inte hade varit från serie Y! Byt ut karaktär Z mot någon annan så skulle betyget bli helt annorlunda!"


Skulle säga att skulle någon annan utvecklare utvecklat Super Mario Odyssey, så hade det antagligen inte fått något annat än en 10a överallt. Att Odyssey öht riskerar att hamna lägre, enligt mig, är för att man har så högra krav på Nintendo. Man jämför inte Odyssey med aldra plattformsspel, man jämför det med andra Super Mario spel.

yokisuci 2 nov 2017q

SlimKrim:

Jag gillar 3D-plattformare, men inte Super Mario Galaxy.


Testat Galaxy 2? Enligt mig springer det i cirklar runt 1:an. Tyckte 1'an var OK, men inte så mycket mer än så. Känns lite som en test run jämfört 2:an

Potterman 4 nov 2017q

Fullständigt fenomenalt spel! För mig är det bara Galaxy-spelen som är bättre bland 3D-Mario-spel.

Slutscenen i Odyssey är dessutom helt fenomenal!

SlimKrim 6 nov 2017q

yokisuci:

Testat Galaxy 2? Enligt mig springer det i cirklar runt 1:an. Tyckte 1'an var OK, men inte så mycket mer än så. Känns lite som en test run jämfört 2:an


Nä det tror jag aldrig att jag spelade. Jag fick inte mersmak efter ettan direkt.

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.