Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Nyheter

Alvar Johansson recenserar Tooth & Tail

TOOTH & TAIL
(PC (testat), PS4)
Alvar Johansson


Att vinkla vår historia genom djurriket är en enkel men ack så effektiv form av symbolik. Titta bara på verk som Orwells Djurens Gård eller Art Spiegelmans Maus. I den brutala och oförlåtande naturen hittar vi bilderna för det i den mänskliga naturen som är så svårt att sätta ord på.


Nu strävar inte Tooth & Tail längre än att kasta förstulna blickar åt den ryska revolutionen, men likväl görs jobbet fantastiskt bra.


Inbördeskrig har nått djurriket och det är bokstavligt talat äta eller ätas som gäller när ingen längre tar fångar och bondgårdar bara finns för att driva bokstavliga köttkvarnar. Fyra olika faktioner, bland dem de bolsjevikiska arbetardjuren ledde av den karismatiska Hopper och de aristokratiska långrockarna.


Varje enhet kommer med en serietidningsdesign som får hjärtat att värka och de höstdystopiska landskapen går i brandgul och bjärt orange pixelmagi. Och när paradtrummor och gregorianska körer stämmer in i folkhemska kampsånger är det nästintill omöjligt att falla pladask.


Sedan startar spelet och kärleken krackelerar likt ett Tsarvälde.


Generellt sätt görs ett särdeles dåligt jobb att förklara vad som egentligen händer. Fältledaren är den enda som kan detaljstyras, resten av trupperna kan bara skickas fram till bestämda punkter och sedan kallas tillbaka. Byggandet av bondgårdar är enda sättet att skaffa sig kött, den enda resursen som behövs. En form av tornskyddsstrategi uppstår, med skillnaden att Tooth & Tail helt och saknar den befriande renheten och naturliga tempoökning.


Visst är mekaniken avskalad, tillräckligt så för att den enda mekaniken egentligen går ut på att bygga enheter och skicka dessa fram till motståndarens bas, men eftersom spelet redan från start går så rasande snabbt blir det svårt att greppa situationen.


Kampanjen, som ska fungera som inkörsport, gör ett uselt jobb med att försöka förklara delvis vad som händer, eller varför det händer.


I grund och botten kretsar Tooth & Tail kring att sätta samman det bästa laget av enheter, någonting som blir en njutning enbart för att de alla är så väldesignade. Men väl inne i spelet tar kaoset vid och den slutliga strategin blir bara att helt enkelt rusha fiendebasen med samtliga enheter. Inte ens vid vinst känns det aldrig särskilt tillfredsställande.


Det finns ett bra strategispel gömt någonstans under allt kaos. Ett som erbjuder mängder av variabler i laguppsättningen och hetsigt nätspel för de redan insatta.


Men det är allt för svårt, och sällan särskilt roligt, att bli bra nog för att ta sig ända ner dit.

Tooth and Tail är estetiskt tilltalande men allt för rörigt. Pocket Watch Games har gjort en beundransvärd avskalad strategisatsning som faller på sin bristfälliga mekanik och förvånansvärt höga inlärningskruva.

Relaterade bilder

Oskar Skog10 nov 2017Visningar: 935 

Taggar: Tooth & Tail

« Tillbaka till nyhetsarkivet

Kommentarer

Notorious Gamer10 nov 2017q

Roligt spel och njöt av 50h av spelet.

Svårigshetgraden hade jag dock ett problem med verkligen. Visst är det bra med att det är svårt men att spelet själv bestämmer hur svårt det blir när man startar en mission är riktigt drygt.

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.