Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Nyheter

Elin Ekberg recenserar Need for Speed Payback

NEED FOR SPEED PAYBACK
(Xbox One (testat), PS4, PC)
Elin Ekberg


Jag känner inte igen mig i utvecklarna bakom Need for Speed Paybacks retorik. Även om det säkert ligger i en poäng i att kostnaderna för spelutveckling har ökat, samtidigt som priserna för själva spelen inte har gått upp. Ämnet är förstås mikrotransaktioner och uteblivna inkomster. I en intervju har spelets exekutiva producent, Marcus Nilsson, förklarat att spelare köper allt färre spel för att istället sitta längre med dem. Det gör att utvecklare behöver hitta nya sätt för att få in inkomster. Särskilt eftersom det blir allt dyrare att utveckla spel. Mellanskillnaden måste komma från någonstans. Att betala för små, kosmetiska, saker har vi spelare gjort sedan internets intåg i spelvärlden, och är egentligen ingenting nytt. Men hur ställer vi oss till när mikrotransaktionerna kommer i vägen för själva spelupplevelsen? Nu känner jag kanske inte igen mig i Marcus Nilssons retorik personligen, jag spelar, jag blir klar och jag går vidare till nästa hägrande resa. Men jag tänker mig att om man implanterar mikrotransaktioner i ett spel så får det aldrig komma i vägen för … ja, att ha roligt. Eller att göra framsteg i själva spelet.


I Need for Speed Payback går det visserligen att strunta helt i att köpa på sig korten (ett substitut för loot-lådor) och grinda in i förbannelse för att komma vidare. Men jag upplever på något sätt att själva fundamentet till varför jag inte har roligt när jag spelar Need for Speed Payback beror på att korten liksom kommer i vägen för allt det där andra. Låt mig förklara. Efter varje vunnen tävling slumpas det ut ett nytt kort till min bil (förr i tiden kallade vi det här för uppgraderingar; byta däck, byta motor, byta ”andra fordonsrelaterade” tillbehör). Korten förbättrar fordonets prestanda och gör att jag kan avancera bland tävlingarna. Varje tävling kräver att man har nått en speciell nivå för att det överhuvudtaget ska vara någon större idé att delta. Eftersom korten delas ut slumpmässigt kan man behöva spela om tävlingar som man redan har klarat – många gånger. Korten går även att köpa på sig. Vilket leder mig in till varför jag tycker att utvecklarna har gjort en felprioritering. Nästan all förtjänst jag gör i spelet lägger jag på att köpa kort av olika slag. På att hänga med. Inte på att bygga upp mitt garage eller på att köpa nya bilar. Att köpa en ny bil för att åka runt i ring med gör ändå bara att jag måste börja om från noll och köpa på mig nya kort igen.


Det är med andra ord inte ett särskilt kul system. Nu ska det sägas att jag bara har läst om loot-lådor tidigare och inte behövt intressera mig för vad det innebär. Det kanske sitter en hel del folk där ute och är beredda för att argumentera för det briljanta med det. Destiny 2 hade någon form av mikrotransaktioner, men då kom det aldrig i vägen för mig. Och även om jag fortfarande har synpunkter på den där hästen med guldrustningen som sprang iväg i Elders Scrolls Oblivion för mig, så har det inte varit värt min uppmärksamhet. Förrän nu. I Need for Speed Payback handlar det liksom inte längre om kosmetika, utan om kort som faktiskt behövs för att komma vidare. Även om spelet aldrig kräver att jag plockar fram plånboken så är spelet utvecklat helt kring korten i åtanke.


Och inte på själva racingupplevelsen.


Den känns nästan sekundär.


Begrunda det påståendet en stund.


För visst låter det märkligt?


Men jag ska vara ärlig, att spelet och jag aldrig riktigt kommer överens beror även på andra inslag. I grunden finns det absolut en godkänd racingupplevelse. Så den som prompt ska spela allt med pedaler i behöver inte ligga fullkomligt sömnlös över att behöva lägga till det här spelet till samlingen. Need for Speed Payback får till och med till ögonblick som passerar mer än det godtagbara. Det ska dock sägas att det mest positiva jag har att säga om den här veckan med spelet är att jag nu slipper fortsätta spela det. Den där känslan av befrielse. Det är den jag känner nu. Vilket är, åtminstone för mig, något av en besvikelse. Jag kan inte argumentera för hur jag tänkte i somras när jag först fick nys om Need for Speed Payback. Men av någon anledning förväntade jag mig en Too Fast and Furious-inspirerad historia, komplett med Criterions hektiska biljakter från Burnout-serien. Kanske med en nypa av Ridge Racers underbara kontrollschema. För det är så jag vill ha mina bilspel. För en sådan som mig, som aldrig kommer förbi körskolorna i Gran Turismo-spelen (eller körskolorna i livets verkliga skola med, för den delen), så är det den optimala racingupplevelsen.


Det ska gå fort, det ska gå undan och jag ska inte behöva tänka på exakt var i kurvan jag ska behöva dra in handbromsen för att komma levande ur den – bilen ska kunna svänga ändå. Ghost Games tänker väl lite som jag och det märks. Alla komponenter för vad jag vill ha i ett bilspel finns där, men skarvarna syns allt för väl. Det finns inget engagemang bakom någonting, ingenting som tyder på att man har velat uträtta någonting mer än företags- och marknadsmodellen. Kanske stämmer det att utvecklare måste experimentera sig fram till nästa stora vinstgivande, men om det leder till att någonting dör … som i fallet med det här spelet, har man då inte gjort sig en enorm oförtjänst i alla fall? Om man tvingar en utvecklare att gå på knäna som man har gjort här, det lär inte leda till några stora summor i alla fall. För om vi inte tycker att det är roligt att spela är sannolikheten att vi kommer att vilja lägga ner ännu mer pengar på det ganska liten. Det är bara min tanke. Så länge jag har rätt kort på bilen så kräver Payback nämligen inte så mycket mer av mig än att jag ska åka in i cirklarna på banorna. Bromsa litet i kurvorna. Men utöver det är Need for Speed Payback kanske det mest ospännande som jag har spelat på sistone.


Det finns motstånd på banorna. Men har jag rätt kort så håller det sig för det mesta bakom mig. Om jag inte har orkat grinda till mig rätt kort så får jag nöja mig med att vara i bakgrunden. Det gör en sådan stor skillnad.


Någonstans i bakgrunden tuffar även en berättelse på om hämnd, men intrigen och karaktärerna är så lövtunna att statisterna i valfri scen från How I Met Your Mother gör mer intryck. Särskilt huvudpersonen är så identitetslöst trist att jag aldrig någonsin igen kommer att ha något ont att säga om karaktärerna i Too Fast Too Furious. Aldrig. Jag har spelat Payback varje dag sedan jag fick uppdraget och jag kan fortfarande inte komma ihåg vad huvudpersonen heter. Han ska hämnas i alla fall. Huvudpersonen, vi kan kalla honom för Allan i brist på annat, blir lurad på en affär och blir så arg att han bestämmer sig för att trotsa ett mäktigt brottssyndikat som håller till i öknen. De sysslar med riggade tävlingar och är jätteelaka. Allan beslutar sig för att vinna allihop. Men för att kunna göra det måste han först vinna respekt och besegra olika undersåtar i diverse tävlingar. Till sin hjälp har Allan två kompisar (som jag heller inte kommer ihåg namnet på) som jag också får spela som. De är något roligare än Allan, eftersom de har lite mer karaktär än honom. Den ena sysslar med tävlingar som går utanför vägarna. Den andra, kvinnan, fungerar lite som The Transporter. Hon tar uppdrag som i korthet går ut på att komma undan polisen. Att få välja i vilken ordning jag vill spela som karaktärerna ger spelet litet variation.


Lite, i alla fall. För även om den öppna stadsstrukturen i teorin skulle kunna erbjuda mig att sätta egna regler för hur jag vill utforska den så känner jag mig aldrig manad att göra det. Världen är rätt trist, egentligen. En tanke som slog mig medan jag spelade var att om man i framtiden skulle vilja göra ett apokalyptiskt spel så skulle man kunna återanvända sig av dessa miljöer. Jag fattar. Man har valt att placera tävlingarna i öknen. Det ska kanske vara livlöst. Men det gör knappast att man ger spelet sin villkorslösa kärlek när man liksom inte hittar någonting som riktigt håller en kvar. Om invändningen är att det inte går att tjäna pengar på spelutveckling på något annat sätt, då måste vi även se till så att det inte dikterar villkoren för upplevelsen. Loot-lådor får inte vara en motprestation. Nej, det tvingar mig aldrig att köpa med riktiga pengar. Men det är samtidigt så inbäddat i strukturen att det trots det kommer i vägen. Hade jag varit mer förlåtande om spelet hade varit väldigt bra? Kanske, men det är inte den verklighet som jag har beskrivit. Verkligheten är nog snarare att Ghost Games har fått uppdraget att göra ett spel enligt marknadsprincipen att det ska innehålla mikrotransaktioner och låtit allt det andra komma i andrahand. Jag fortsätter spela, hoppas, och tänker hela tiden att det kanske blir bättre runt kröken. Men tro mig.


Där var det bara ännu mer öken.


Lite beroende på hur pass mottaglig du är för mediokra racingsupplevelser och forcerade mikrotransaktioner, skulle jag ändå säga att Need for Speed Payback är ett spel för spelsamlaren. För den spelare som prompt ska spela allt med pedaler i eller som av någon anledning gjort det till sitt kall att äga alla Need for Speed-spel.

Relaterade bilder

Oskar Skog13 nov 2017Visningar: 727 

Taggar: Need for Speed Payback, EA, Ghost

« Tillbaka till nyhetsarkivet

Kommentarer

NicolausCamp13 nov 2017q

Oskar Skog:

mikrotransaktioner


Uuuuuuuuuuugh...

Foolson13 nov 2017q

Å gud vad jag känner igen mig, satt hela förra veckan och försökte tuffa mig igenom detta spelet.

Tobias Söderlund13 nov 2017q

Mitt största problem med mobilspel är den extremt utbredda P2W-attityden. Eller detta med att betala för att spelet skall bli roligt, en liten stund, innan man får betala igen. Det har haft sönder mängder och åter mängder med annars potentiellt bra spel. Jag kan sträcka mig så långt som att säga att jag hatar det, att det är spelpesten av idag. Och nu letar det sig in i konsolvärlden, och det funkar. Folk accepterar det, allt mer,

Jag ser inte poängen.

Varför skall jag spela beroendesimulatorer? Produkter konstruerade för att mjölka mig på pengar, genom att alltid vara precis så inte roliga men potentiellt roliga om jag bara betalar att jag till slut överväger att betala?

Jag vill SPELA. Spel som är väldesignade, redigt balanserade utmaningsmässigt och så vidare.

NfS har oftast känts skoj. Ibland skitbra, oftast helt okej och spelvärt.

Efter att ha läst denna recension är det uppenbart att det här är något jag skulle anse vara... uhm... direkt förkastligt.

Tråkigt.

Men det här är nog absolut inte sista gången vi ommer se något liknande.

Fyf...

Elin Ekberg14 nov 2017q

Ja, personligen tycker jag ju inte att det känns riktigt okej att först betala för ett fullprisspel och sedan behöva betala ytterligare för den optimala upplevelsen (eller den "hela", om man får uttrycka det så). Jag har inga problem med att man lägger till små extrapaket i form av kosmetiska saker. Det påverkar inte den övriga upplevelsen. Jag kan välja bort att köpa extra kostymer om jag inte vill ha det. Men jag tycker att det blir problematiskt när man lägger till det i själva speldesignen, så där pass att själva spelet kretsar kring det.

Jag kommer personligen framöver att vara väldigt aktsam om jag får reda på förhand om spelet kommer att innehålla den här typen av mikrotransaktioner. Och då invänta andra spelares intryck innan köp, så att jag får veta exakt hur mycket av utvecklarnas filosofi har kretsat kring att få mig att betala mer under själva spelandet. Det känns inte som någonting som jag vill stödja, liksom.

Tiny Elvis14 nov 2017q

Jag trodde på detta spel. Nu har jag helt tappat sugen.

Thomas_8715 nov 2017q

Nu har jag inte spelat spelet, men jag tänker ändå skriva

R.I.P Need For Speed

Mikrotraksaktionerna fortsätter förstöra spel och lär ju inte sluta med det heller.

Redfoxe15 nov 2017q

Tobias Söderlund:

Varför skall jag spela beroendesimulatorer?


Varför vill jag BETALA för att kunna få tillgång att spela en beroende simulator!?
:O

Elin Ekberg16 nov 2017q

Man får väl säga att man i alla fall har valt en passande titel på spelet.

[blush]

Foolson16 nov 2017q

Elin Ekberg:

Man får väl säga att man i alla fall har valt en passande titel på spelet.


Borde snarare vara Need for Speed Paymore [bigsmile]

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.