Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Nyheter

Johan Lorentzon recenserar Spelunker Party

SPELUNKER PARTY
(Switch (testat), PC)
Johan Lorentzon


Spelunker har en historia som går att härleda tillbaka till 1983. Det är nästan lika gammalt som jag och det känns i spelmekaniken. Retrosvårt är nog begreppet jag letar efter då min grottforskare är en jobbigt skör liten lirare. Att ramla från bara ett centimeterhögt hinder innebär ett brutet lårben följt av ett snabbt slut på utforskandet. Kort och gott leder alla misstag till döden.


Grottutforskande är en farlig bransch så jag funderar lite varför man ger sig på det yrket när ens kropp verkar vara gjord av glas och tejp. 


Men trots den ibland frustrerande svårhetsgraden är Spelunker väldigt charmigt och beroendeframkallande. Min lilla grottforskare (som jag dessutom får välja kön på) kryper runt i ett 2D-mörker och letar efter bomber och nycklar för att kunna ta sig vidare. Givetvis finns det även skatter nere i mörkret och dessa låser upp ny utrustning som, förutom nytt utseende, också ger lite bonusar (vad sägs om en hjälm som skyddar mot fladdermusbajs?). Efter en avklarad bana får jag erfarenhetspoäng och det innebär förstås också att spelet har ett levelsystem som triggar den där rollspelsdjävulen som jag har djupt inneboende någonstans mellan hjärtat och ryggraden.


Spelunker Party är en Spelunker-version som går att spela co-op med fyra andra Spelunkers (därav namnet party). Läget går både att styra upp online eller från soffan med varsin joycon (eller annan handkontroll). Som allt annat är det givetvis roligare att spela med kompisar. Dessvärre gör svårhetsgraden det lite frustrerande och det är inte gärna ett spel jag kan sätta i händerna på min dotter. Hon försökte spela det som ett Mario-spel och då dör man rätt omgående vilket gjorde att hon också tröttnade väldigt snabbt (dagens ungdom). Spelunker är nog mer för oss som växt upp på 80-talet och är vana vid den här typen av oförlåtande svårhetsgrader.


Grafiken är väldigt gullig med starka färger och använder någon form av 3D på ett 2D-plan. Inledningsvis tycker jag nog inte spelet är jättesnyggt, speciellt om man blåser upp det på en större skärm ser det nästan amatörmässigt ut. Men likväl är det också lite charmigt och växer på mig under resans gång även om det långt ifrån spektakulärt.


Spelunker Party är ett litet spel som blir väldigt beroendeframkallande när jag ger det lite tid. Det finns små förändringar i konceptet men i stort är spelet precis som ett Spelunker-spel brukar vara. Att kunna spela tillsammans är ett roligt tillägg men skapar också en hel del frustrationer och det blir dessutom ganska rörigt när man är fler spelare än två. Man ska dock inte låta sig luras av den gulliga ytan för spelet blir riktigt svårt efter några banor. Men det till trots fortsätter jag att krypa runt i mörkret och om någon frågar mig varför så har jag inte direkt något bra svar annat än att det är roligt.

Relaterade bilder

Oskar Skog19 nov 2017Visningar: 558 

Taggar: Spelunker Party, switch

« Tillbaka till nyhetsarkivet

Kommentarer

Tobias Söderlund19 nov 2017q

Tycker det ser charmigt ut, så som du beskriver det, och någonstans hoppas jag att detta ger NES-versionen lite upprättelse. Den harfått oförtjänt mycket skit, även om det är sett på som lite av en klassiker (av anledningar. Har knappt spelat de tidigare versionerna, och inte alls originalet till Atari 400/800.

Johan Lorentzon19 nov 2017q

Tobias Söderlund:

Har knappt spelat de tidigare versionerna, och inte alls originalet till Atari 400/800.


Jag har också väldigt liten erfarenhet med de allra äldsta av versionerna. Har spelat NES-versionen lite och någon annan nyare version som släppts nu senare år.

Påminner ju lite om Ricky Dangerous som fanns på Amiga. Ett spel som jag dock spelat en hel massa.

Tobias Söderlund19 nov 2017q

Jag kan se vissa likheter, men där Spelunky har stora öppna nivåer och skattjakt i fokus är Rick Dangerous ett linjärt plattformsspel med fällor i centrum. Rick Dangerous känns klart mer "nu" än Spelunker i dess originalversion... men båda lider en del av gammal speldesign som kanske inte stått sig så väl över tid (Spelunker begär för mycket av spelaren, kan jag tycka, och Rick Dangerous handlar ibland lite väl mycket om trial and error).

Johan Lorentzon19 nov 2017q

Tobias Söderlund:

Rick Dangerous ett linjärt plattformsspel med fällor i centrum


Absolut, det känns som hela Ricky Dangerous gjordes på inledningssekvensen från första Indiana Jones-filmen.

Tror mer för mig att det är den där lite smågulliga känslan i fiender och grottorna som gör likheterna?

Tobias Söderlund19 nov 2017q

Jo, det håller jag med om.

En petighetssak bara: Rick, inte Ricky!

[blush]

Johan Lorentzon19 nov 2017q

Tobias Söderlund:

En petighetssak bara: Rick, inte Ricky!


I stay corrected ;)

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.