Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Nyheter

Johan Lorentzon recenserar Tower 57

TOWER 57
(PC (testat), PS4, Xbox One)
Johan Lorentzon


Jag gillar pixlar och det är nog ingen direkt nyhet för de som läst mina tidigare recensioner. Den enkla förklaringen är att jag föddes på 80-talet, en tid som jag personligen anser var den gyllene tidsåldern för spel. Jag har så många fina minnen från den tiden och därför slår också hjärtat några extra slag när det släpps spel idag som har en liknande visuell stil. 


Tower 57 tilltalar mig dock på fler sätt än bara pixlarna då det är ett spel som också lånar från diesel- och ång-punk-subkulturen. Höga hattar, monoklar, västar, korsetter och mekaniska vapen. Denna stil är väldigt tilltalande i mina ögon och det är kul när utvecklare delar min syn på den saken.


I grunden är Tower 57 en regelrätt tvåsticks-skjutare (isometrisk skjutare där jag rör mig med ena analoga styrspaken och siktar med den andra). Berättelsen handlar i stort om att ta sig in i Torn 57 och där inne gå loss med bly på allt som sitter löst. Med andra ord är berättandet rätt sparsmakat och trots att det finns en berättelse så bryr jag mig inte speciellt mycket. Det finns sex karaktärer att välja mellan och jag får ta med mig tre av dem. Alla har olika förmågor och vapen (vad sägs om Abe Lincoln med en eldkastare eller en "hobo with a shotgun"?) men de agerar också som mina tre liv. Om alla dör är spelet nämligen över. Sa jag att spelet känns retro?


I och med att det är sex karaktärer och jag väljer tre känns det underförstått att Tower 57 är tänkt att spelas i co-op med kompis (både online och offline). Då delar vi på teamet rakt av och sen är det bara skjuta sönder saker för glatta livet. Det finns ingen vådabeskjutning i spelet vilket jag är evigt tacksam för då spelet i stort är en kulstorm från helvetet. Däremot kan ens kompis ta skada av omgivningen och saker som exploderar så det gäller att vara lite försiktigare med avtryckarfingret när jag delar skärm med en kollega. Allt detta gör också spelet mycket roligare och det känns nästan som balansen är satt efter två spelare snarare än en. Förstörelsen är fantastiskt då allt i princip går att spränga och när röken lagt sig är förödelsen total. 


Den roligaste funktionen i spelet är att det går att köpa nya kroppsdelar i maskiner som är utplacerade på banorna. Förutom att de ger lite extra bonusar är det förstås coolt att ränna runt med en Abe Lincoln-kopia som har robotben. Det mer morbia i hela situationen är att det också går att bli av med sina kroppsdelar i stridens hetta. Det är svårt att inte brista ut i skratt när jag ligger blödande på marken utan ben och min vapenbroder (eller syster) måste släpa mig till närmaste maskin så att jag kan köpa nya. Situationen är lika delar fantastisk som helt sjuk.


Pixwerks krutrökare till spel förstärker ytterligare en gång min åsikt om att pixlar aldrig kommer bli daterade på samma vis som 3D-grafik. Inte minst genom att Kickstarterkampanjen gick igenom rätt oproblematiskt. Tower 57 är i mångt och mycket en andlig uppföljare till Amiga-spelet Chaos Engine. Men det påminner mig lika mycket om Super Smash TV som jag spelade till döds på SNES och även är mer bekant med. Spelet är tyvärr inte helt buggfritt och det har hänt att jag fastnat i terrängen och måsta starta om en bana. Detta hindrar dock inte Tower 57 att vara ett helt fantastiskt röjigt och roligt spel.

Relaterade bilder

Oskar Skog24 nov 2017Visningar: 601 

Taggar: Tower 57, Chaos Engine

« Tillbaka till nyhetsarkivet

Kommentarer

NicolausCamp24 nov 2017q

Aldrig hört talas om det här förrän nu, men det ser helt klart ut att vara min kopp te!

opzimath24 nov 2017q

Verkar helt fantastiskt, givet köp.

Tomas Engström24 nov 2017q

Kul att det funkar så bra och är så pass välgjort! Ska absolut plocka upp i framtiden, i synnerhet om det kommer till Switch någon dag 8) Annars funkar även kombon Steam + Steam Link ^^

TygApan24 nov 2017q

Låter trevligt men finns det någon utmaning i spelet?

Savior Katana25 nov 2017q

Det här måste jag inhandla.

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.