Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Nyheter

Krönika: Det svåraste spelet 2017

THE LEGEND OF ZELDA: BREATH OF THE WILD
(Krönika)
Aaron Vesterberg Ringhög


En ensam pojke i en helt ny värld fylld av enorma möjligheter och episka strider. Det goda mot det onda. Link, Zelda och Ganon åter i rampljuset. Jag kan det här. Jag har varit här förut.


Jag är redo.


Förväntningarna är skyhöga när jag står på Elgiganten i Sickla fredagen den 3 mars med en Switch, lite tillbehör och The Legend of Zelda: Breath of the Wild under armen, i kassakön. Spelet jag inte velat spela när jag hade chansen hos Bergsala en kort tid innan. Spelet jag bara hade sett en enda trailer för, innan jag aktiverade total blackout för titeln.


Zelda-serien står även undertecknad varmt om hjärtat vill jag lova med en dedikerad förstaplats i finrummet för Ocarina of Time, som fick mig att tappa det helt efter min första genomspelning av Miyamotos magnum opus 1998. Jag har alltid varit förtjust i den bekanta designen hos Zelda-spelen och funnit de små justeringarna tillräckligt spännande för att inte få mig att tröttna, samtidigt som jag inte kan sluta älska stämningen jag bara kan få av att kliva in i ett tempel och känna ”Ok. Nu kör vi. Men hur ska jag lösa det här?”.


Du vet gissningsvis vilken känsla jag syftar på här.


Med andra ord skulle jag säkert kunna behandla Breath of the Wilds uppenbara brist på den där ”tempel-känslan” som står mig så varmt om hjärtat, men det är egentligen inte fokuset med den här texten. Däremot är det en väldigt viktig aspekt i vad jag vill komma in på, så kom ihåg den. Jag kommer tillbaka dit så småningom.


Tillbaka till fredagen den 3 mars 2017.


När jag anländer hem är jag redan inställd på att inte spela Breath of the Wild, eftersom jag har ett recensionsuppdrag som ligger och väntar. Jag har därför också ställt in mig på att avvakta med Breath of the Wild i ungefär en vecka för att endast fokusera på det där recensionsuppdraget. Inga konstigheter. Jag lär känna den nya konsolen och skaffar mig de intryck jag behöver för att få ner mina tankar i text om det där andra spelet och när recensionen väl är publicerad känner jag mig redo för nästa grej.


Men det blir inte Breath of the Wild. Av en väldigt märkligt, men förmodligen tyvärr väldigt vanlig, anledning bland oss fans av spelmediet.


Jag har nämligen inte klarat mig från att läsa ett par recensioner och är nu färgad av en uppsjö av lovord och hyllningar som närmast kan likna lärjungarnas reaktion när Jesus gick på vattnet. Det som gör mig förmodligen mest påverkad är när en recensent ger Breath of the Wild 7/10 och börjar publicera följetånger om hur folk börjar förfölja honom på grund av detta. Patetiskt är ju bara förnamnet, men någonstans förstärker det även många av fansens förväntningar på Breath of the Wild.


Och jag kan helt enkelt inte komma ifrån en känsla som börjar etsa sig fast i mig – jag börjar vrida och vända på mig för varje gång jag ser titeln dyka upp i mina flöden. Det vore faktiskt inte helt och hållet överdrivet att påstå att jag jag nästan börjar ... ”ogilla” The Legend of Zelda: Breath of the Wild.


Redan innan jag ens satt igång det.


Vad gör jag nu?

Det enda rätta är att avvakta. Att vänta och låta lovorden lägga sig tills dess att zeitgeisten snarare har letat sig vidare till nästa stora titel. Jag tror jag gör bäst i att ta mig an Breath of the Wild när jag har semester med familjen istället. När vi åker på roadtrip genom Sverige och till Danmark och tillbaka. Då blir Breath of the Wild perfekt i sängen innan sovdags och på vägarna när vi byter av ansvaret över ratten.


Och mycket riktigt blir det så. Där spelar jag för fulla muggar i både bilen och sängen en hel vecka och lyckas klämma säkert totalt 20-30 timmar av Links senaste äventyr. Jag besegrar fiender (som jag inte minns namnet på för i ärlighetens namn bryr jag mig inte så mycket om Breath of the Wild så här i efterhand), löser pussel i Shrines, skaffar en häst eller två och klättrar runt. Och klättrar.


Klättrar.


Och klättrar.


Många hyllar The Legend of Zelda: Breath of the Wild för att en kan klättra överallt i det. Jag kritiserar The Legend of Zelda: Breath of the Wild för att jag måste klättra överallt i det. Det är helt enkelt inte okej att vara så enormt beroende av en mekanik som haltar så fort spelets system anser att jag inte ska få röra mig som jag vill längre. För ingen gillar regnet i Breath of the Wild.


Eller det är klart. Det finns säkert flera miljoner människor som är beredda att slå ett slag för att alla system i Breath of the Wild är perfekta och förhöjer spelupplevelsen snarare än drar ner den. Inget nytt under solen.


Tiden går. Likaså timmarna.


Semestern är över och arbetet åter igång. Spelhösten väntar runt hörnet och de stora titlarna avlöser varandra. Antalet ”måsten” växer stadigt samtidigt som jag mer och mer känner stress över att jag bara är ca 40 timmar in i Breath of the Wild som jag bara måste ta mig igenom innan året är slut. Det är ju trots allt Zelda vi snackar om här. Men det går bara inte. Jag kan inte finna ro och njutning på samma sätt som jag hade sett fram emot. Känslan av att se gif’s på en experimenterande Link som leker med världens olika regler och system, att läsa om antalet Shrines i världen och antalet minuter de snabbaste spelarna tagit sig igenom spelet på. Den känslan ... påverkar mig på ett sätt som zeitgeist tidigare år inte lyckats med.


Jag är vid det här laget tömd på känslor när jag startar upp Breath of the Wild för att fortsätta spela det. Jag har sedan lanseringen i mars spelat det till och från och varvat med andra spel som släppts för att inte bränna ut mig på Hyrule, för i ärlighetens namn är Breath of the Wild långt ifrån det Zelda jag såg fram emot. Och efter 60 timmar börjar jag inse att det aldrig kommer bli något annat heller. Det blir inget annat än klättrande, stridande, trasiga vapen och Shrines. Det blir inga tempel förutom de, visserligen majestätiska, väktarna som utgör spelets enda egentliga tecken på att någon på Nintendo skrikit sig hes (inför tomma öron?) efter tempel eller åtminstone tempel-inslag från tidigare delar i serien.


Blir det inte bättre än så här?


När jag ställer frågan till vänner och bekanta som är mer än frälsta av Breath of the Wild, får jag ärligt svaret: ”Nej, gillar du det inte efter 60 timmar kommer du inte gilla det överhuvudtaget. Det är det här som är spelet.”


Det blir inte bättre än så här.


Men nej. Fan heller. Jag ska inte vara den som är den. Jag ska ta mig igenom det här och jag ska lära mig att se genom min egen cynism och förstå storheten på riktigt. För jag vet att den finns där. Flera miljoner människor kan ju inte ha fel!


Så jag fortsätter. Jag fortsätter klättra, jag fortsätter strida, jag hittar Master Sword och njuter en stund, jag njuter när jag skådar den där draken för första gången. Jag njuter när jag övervinner mina fiender tack vare min egen kreativitet med spelets system för första gången genom att köra över dem med ett egenskapat ”fordon”. Jag njuter. Jag gillar det här. Tror jag.


Eller?


Det börjar regna. Jag dör av en blixt och kommer på mig själv när jag njutit för mycket och glömt spara. Jag njuter inte längre.


Ny dag. Ny session. Jag har bestämt mig. Det är dags att 70 timmar in ta mig an Ganon. Jag vet att belöningen inte ska vara särskilt stor, men jag behöver se det här. Jag behöver hitta tillbaka till Zelda på ett sätt som jag inte trodde att jag någonsin skulle oroa mig för att jag skulle känna behov av innan 2017. Jag kan inte acceptera att detta hyllade spel i en av mina favoritserier inte tilltalar mig på samma plan som dess föregångare har gjort.


Så jag tar mig till slutet. Jag strider.


Jag vinner. Och sen ...


... Tomhet.


Jag känner ingenting.


När jag till slut sätter igång spelet igen för att utforska de delar av Hyrule jag ännu inte upptäckt tar det inte lång tid innan jag pausar och lägger kontrollen på bordet framför mig.


Jag känner verkligen absolut ingenting.


Varken med Link, Zelda, karaktärerna i världen eller för den delen min häst (ja, jag hade bara en häst som jag knöt an till).


Hur kan det ha blivit så här?


Jag kan bara komma fram till ett enda svar. Jag hanterade inte zeitgeisten. Det är en sak. Den andra anledningen är helt uppenbart att The Legend of Zelda: Breath of the Wild inte är det Zelda-spelet jag förväntade mig eller hoppades på. Inte heller överraskade det mig. Tvärtom kändes det som ett fräscht koncept kring öppen värld-design som kläddes i en Zelda-kostym. Och det är helt fine, men det är långt ifrån ett spel jag kan ta till mig. Det är långt ifrån det spel jag kommer minnas 2017 för och det är oerhört långt ifrån ett spel jag ärligt kan rekommendera till andra.


För jag har ingen aning om vad det är som gör Breath of the Wild till ett så fantastiskt spel som många anser att det är. Jag har försökt att knäcka koden, att se ljuset och att uppnå euforin, men jag misslyckas bara gång på gång på gång. Och det är dags att jag accepterar ett nederlag när jag ser det. För det är vad det här är i mina ögon. Ett nederlag. Inte för att jag är en sämre person som inte älskar Breath of the Wild, eller för att jag inte tagit alla Shrines, utan för att jag helt enkelt personligen inte uppnått de föreställningar jag haft kring vad som skulle kunnat blivit ett av de bästa spelen jag upplevt på många år.


Sällan har jag varit tvungen att definiera om vad som är ”svårt” inom spelmediet som jag känner att jag behövt när det kommer till Breath of the Wild. Breath of the Wild är nämligen inte svårt i klassisk bemärkelse, med tuffa fiender och oförlåtande system. Det är heller inte omöjligt kluriga pussel som kräver att du tar en veckas semester på Bahams innan du återvänder och kan se saker ur nya perspektiv. Inte i mina ögon i alla fall.


Däremot är det det första spelet på väldigt, väldigt länge som jag innerligt ansträngt mig för att förstå storheten i, utan att lyckas. Det är det första spelet på år och dar som jag längtat efter att leva med, men sedan bara längta efter att bli klar med. Det är det första spelet i mitt liv, vars zeitgeist varit så aggressiv att jag personligen hamnade på rygg långt innan jag ens orkade tänka på att resa mig upp tillsammans med Link i den där grottan för att ta mina första steg.


The Legend of Zelda: Breath of the Wild är och förblir därför det absolut svåraste spelet jag spelade under hela 2017. Värst av allt är det faktum att jag aldrig såg det komma.

Aaron Vesterberg Ringhög10 feb 2018Visningar: 2170 

« Tillbaka till nyhetsarkivet

Kommentarer

Schizo_Deluxe10 feb 2018q

Förstod inte heller vad som skulle vara så unikt.
Älskar open world spel i allmänhet men just detta fastnade jag aldrig för. Försökte älska det men led av för många problem och kändes tomt. Zelda kommer alltid att vara en av mina favoritserier men hoppas innerligt att Nintendo ger upp open world om detta är deras version av den.

Surdal_Supreme10 feb 2018q

Jag känner din smärta broder[smile]. Jag köpte också på release och började spela men kände ganska snabbt att detta inte var gamla hederliga Zelda. Störde mig på tvånget till matlagning och att utrustningen gick sönder hela tiden, så tröttnade och la spelet på hyllan. Började lira igen i december. Råkade förstöra sparfilen efter 86 timmar. Började om... Ca 50 timmar in på nya rundan nu.

Nyckeln till att kunna ta spelet till mitt hjärta var att sluta försöka se ett zeldaspel och istället något helt nytt, vilket det ju är(och som du skrev) Saknad efter ett lite mer styrt upplägg har dykt upp nån enstaka gång, men det är nog smällar man får ta. Jag tror att detta är framtiden för serien.

The Sign Painter10 feb 2018q

Trist att du inte fastnade för det, smaken är som baken. [smile]

Jag tillhör nog snarare hyllningskören som tycker att detta varit det bästa Zelda spelet sen OOT (om inte ännu bättre till och med) och vill definitivt att de bygger vidare på allt BotW gjorde. Men jag är väl lite udda i mina åsikter också tror jag. De flesta verkar ju avsky att vapnen i spelet går sönder vilket är något jag tycker fungerar jättebra. Skulle snarare argumentera för att Master-Sword är det som förstör balansen i det systemet (eftersom det aldrig försvinner helt).

Skulle vilja se fler och mer varierade tempel, fler runor, mer varierade Shrines, lite bättre item-management, fler djupgående side-quests (som ex. Terry Town) och ett ännu större fokus på att göra värden levande (typ inkludera säsonger eller något i den stilen) i uppföljaren.

Det tråkigaste med BotW (som alla fantastiska spel) är att jag aldrig kommer få uppleva det från första början igen [love].

nmhbm10 feb 2018q

Kul att det börjat komma lite nyanserade röster kring BotW.

Även om jag håller det som 2017 om möjligt tidernas bästa spel.

Spelet har uppenbara brister. Hur man än vrider och vänder på det så är regnet störigt. Jag avskyr samtliga stira "tempel". Hatar vapen som går sönder.

Samtidigt har jag aldrig haft så roligt med ett spel, och jag hade stora problem att lyckas ta mig ann något annat förra året då allt bleknade i jämförelse.

Det Lilla Svinet10 feb 2018q

Låter lite som jag och Souls serien. Är lite mer positiv dock. Snart lirat igenom det, och i vissa stunder är det magiskt o i andra uruselt. Med dessa dalar samt att svårighetsgraden påverkar än så pass hårt att man ibland inte njuter så är det mitt svåraste spel.

Men när det kommer till botw så är jag verkligen i hyllningskören. Det är och snuddar på det bästa spelet jag spelat. Tänker tillbaka på det än idag och längtar att få tid till att spela om det med dlct.

Men en sak jag inte riktigt förstod i ditt resonemang är att du får det att låta som att du måste klättra, när det är helt valbart. Istället för att gå runt hela skiten likt alla andra open-world spel eller när du är på toppen och måste gå ned kan du bara klättra/glida. Vilket gör det bara så mycket bekvämare att ta sig runt och ger även en känsla av frihet och drömmande om hemligheter.

Sen till zelda känslan, så tycker jag de nailat den. Templena är inte individuella byggnader, det är en hel värld. Vart du än går så löser du ett pussel, upptäcker något nytt, möter en boss.

Där är storheten för mig.
Men det är knappast ett spel utan brister. Hade gärna sett klassiska tempeln också samt fler fiendetyper. Sen kan de jobba på sidouppdragen också.

Men det gör inte så mycket när allt annat snuddar på perfektion för min del.

Delacroix10 feb 2018q

Precis, exakt så.

Det skulle helt ärligt vara intressant och se hur stora hyllningskörerna var kring det här om det inte stod Legend of Zelda på boxen.

Isabell Rydén10 feb 2018q

The Legend of Zelda: Breath of the Wild är det första Zelda-spelet jag har spelat. Är uppe i över 100h nu och det talar väl rätt bra för sig själv. Jag gillar hur öppet det är och att spelet låter dig göra precis vad du vill. Det här är den enda öppna världen jag inte har tröttnat på.

parantes10 feb 2018q

Jag förstår att man vill finna en (eller flera) anledningar, till att man inte tycker om ett spel som så många andra uppenbart älskar. Samtidigt förstår jag det inte, alls. Historien är full av spel, musik, filmer, konstverk av alla dess slag som vissa älskar, andra tycker är "meh" och vissa hatar. Jag har mött människor som på allvar (!) tycker Forrest Gump är en rätt trist film, som inte ser tjusningen i Almost Famous eller tycker Wave Race 64 är särskilt roligt eller lyssnar på Countings Crows "Anna Begins" och inte känner någonting.

Precis samma sak sker ju här. En del faller för detaljerna. En del förälskar sig i helheten. Och andra gör det inte. Så enkelt är det ibland.

Delacroix:

Det skulle helt ärligt vara intressant och se hur stora hyllningskörerna var kring det här om det inte stod Legend of Zelda på boxen.


Fast, tror du folk "låtsas" gilla det för att det står Zelda? Gillar vi (som älskar det) inte så mycket, egentligen? Eller hade det varit färre som älskat det, menar du? Och dom som ändå hade älskat det, har dom fel då? Förstår inte riktigt det här resonemanget. En del bara kanske hyllar det för att det är ett fantastiskt episkt spel ;)?

parantes10 feb 2018q

Det Lilla Svinet:

Men en sak


Ja, reagerade på denna del av texten också. Jag startade spelet häromdagen för att utforska lite delar av spelet jag inte besökt än. Och man kan ju faktiskt gå runt. Och även om det, stundtals, regnar så är det väldigt, väldigt sällan det sker på bekostnad av att man inte kan klättra upp för berg etc.

Super Player10 feb 2018q

parantes:

ag förstår att man vill finna en (eller flera) anledningar, till att man inte tycker om ett spel som så många andra uppenbart älskar.


Har hyllningskören känt sig tvungna att finna många rätt också då?

Eller är det bara de som inte gillar det som letar fel?

parantes10 feb 2018q

Daniel John Johnsson:

Har hyllningskören känt sig tvungna att finna många rätt också då?

Eller är det bara de som inte gillar det som letar fel?


Det fungerar säkerligen åt bägge håll, absolut. Saker är ju subjektiva, oavsett om man älskar/hatar dom.

Vissa saker som nämns som svagheter är ju styrkor för andra och tvärtom. Så det resonemanget kan jag absolut köpa, även om jag då tycker man också kan belysa och poängtera (och kanske inte ens hålla med) om viss kritik (liksom hyllningar.)

Delacroix10 feb 2018q

parantes:

Fast, tror du folk "låtsas" gilla det för att det står Zelda?


Precis som med allt annat så har det naturligtvis sina fans men hyllningskörerna är ganska enkla att plocka fram hos pöbeln och media när det kommer till just Legend of Zelda.

Man har ju läst smått otroliga recensioner där förklarar Breath of the Wild som en renässans för mediet, att vi aldrig någonsin skådat något liknande, et cetera.

Medan det egentligen är det Aaron skriver ovan.

Skyward Sword fick likadana (i stort sett) hyllningar och det var ju ett enda stort haveri när verkligheten kom ikapp.

Jag är ganska övertygad att om spelet släppts multiformat, hade innehållit en karl med rakad skalp och hetat något helt annat så hade inte hyllningskörerna varit lika starka.

parantes10 feb 2018q

Delacroix:

Medan det egentligen är det Aaron skriver ovan.


Nej, det är inte "egentligen" så.

Det är vad Aaron tycker.

Jag, och många med mig, älskar spelet. Otroligt mycket. Och då frågar jag återigen; har vi fel? Eftersom det "egentligen" är så han skriver ovan.

Jag är väl medveten om att det där med fans och hype och allt det där kan påverka. Men jag tror inte folk "låtsas" gilla ett spel bara för att. Jag tror heller inte folk egentligen tycker illa om saker men hyllar det ändå.

För detta exemplet du nämner går ju att appliciera på precis alla spel - eller; på precis allting. Ingenting är objektivt perfekt och så att alla tycker om det. Och då faller ju lite av resonemanget. Det finns filmer, spel, låtar etc. jag anser är mer eller mindre perfekta. Som jag får ut maximal glädje av. Och det vore ju helt befängt att påstå att dom spelen, egentligen, inte är det utan det är jag som har fel för dom egentligen är dåliga.

The Sign Painter10 feb 2018q

Delacroix:

det inte stod Legend of Zelda på boxen.


Fast sånna här hypotetiska argument som man kan applicera på precis allt tycker jag personligen bara är löjliga. Ett varumärke i sig kan ju ha ett enormt egenvärde.

BotW är ju, enligt mig, inte bara fantastiskt för att det är ett bra spel i sig självt, men även för att det är en nypa frisk luft för hela serien (som kändes som den hade stagnerat lite efter Skyward Sword).

JokerM610 feb 2018q

parantes:

Och även om det, stundtals, regnar så är det väldigt, väldigt sällan det sker på bekostnad av att man inte kan klättra upp för berg etc


90 timmar in och jag har INTE kunnat klättrat 2 gånger på grund utav regn!
Förstår verkligen inte vad folk klagar över med att det regnar ständigt!
Är ni Zora världen och utforskar 99% av tiden?

Som alla andra open world spel så kan dess element i spelen i repetitiva,
3 Goblin runt en brasa eller Dödskalle bas är ständiga och de enda hinder/fiender (känns det som) man stöter på i spelet.
Avsaknaden av tempel känns, men hey, det är fortfarande det bästa Zelda spelet i 3D sen Ocarina Of Time.
Dess utforskar glädje är oslagbar dock!
"Vad är det där? Jag måste bara över denna kulle! Jag ska bara! Oj en till Shrine"
Breath Of The Wild 2 kommer blir som A Link To The Past var för org Zelda.
Perfektion (med story och tempel)

parantes10 feb 2018q

JokerM6:

90 timmar in och jag har INTE kunnat klättrat 2 gånger på grund utav regn!


Haha, ja jag startade som sagt om spelet i samband med DLC nummer 2 nu och tänkte lite extra på just den där kritiken spelet fått kring regn. Under alla dom speltimmarna jag haft nu har det väl skett en gång att det regnat i samband med klättring typ.

Det Lilla Svinet10 feb 2018q

Sen är ju även Skyward sword otroligt bra och ett av de bästa i serien, måste ju sägas. [mad]

Annars tycker jag parantes är spot-on när det kommer till åsikter om en produkt.

Delacroix10 feb 2018q

The Sign Painter:

Ett varumärke i sig kan ju ha ett enormt egenvärde.


Exakt så.

The Sign Painter10 feb 2018q

Delacroix:

Exakt så.


Vet inte om jag förstår vad du vill komma till? Du håller med om det, eller va? [crazy]

Det lät som att du tyckte att varumärket i sig är något som folk borde ignorera i inlägget jag citerade.

Joe E Tata10 feb 2018q

Jag tror jag hade gillat BotW ännu mer om det inte var ett Zelda. Tyckte det var fantastiskt men gick ändå och kände att jag saknade något och att det inte var det ultimata äventyret, just för att jag jämförde med tidigare Zeldaspel.

Super Player10 feb 2018q

Sen är ju hela poängen med krönikor att väcka diskussion. Jag menar, vad är ens grejen med att poängtera att "Allt är subjektivt"? Då går det ju aldrig argumentera kring någonting alls. Blir ju bara ytligt, konfliktskrajt och ett stort ingenting av det.

Att liksom prata över ämnet.

parantes10 feb 2018q

Daniel John Johnsson:

Sen är ju hela poängen med krönikor att väcka diskussion. Jag menar, vad är ens grejen med att poängtera att "Allt är subjektivt"? Då går det ju aldrig argumentera kring någonting alls. Blir ju bara ytligt, konfliktskrajt och ett stort ingenting av det.


Så är det ju. Däremot tycker jag det är viktigt att poängtera att saker är subjektiva när folk börjar dra fram argument som att dom är sanningar, eller när man diskuterar kring att "saker är så."

(Vad jag kan se nämnde jag ingenting om att allt är subjektivt i mitt första inlägg, även om det givetvis kan läsas så.)

Däremot kan man ju då samtidigt kritisera vissa poänger man tycker är felaktiga (att det regnar jämt) eller prata om det subjektiva när diskussionen går vidare, tycker jag då.

Delacroix10 feb 2018q

parantes:

Jag, och många med mig, älskar spelet. Otroligt mycket. Och då frågar jag återigen; har vi fel? Eftersom det "egentligen" är så han skriver ovan.


Jag går inte ned på individnivå när det kommer till hyllningarna utan att det mer är ett stående faktum att den stora massan hyllar Zeldaspelen oavsett hur dom ter sig.

Breath of the wild har otroligt många brister men det verkar många strunta i. Hade Breath of the wild varit ett annat anonymt spel så hade vi nog sett och fått höra om dessa brister och hyllningarna hade inte varit lika starka.

parantes10 feb 2018q

Delacroix:

Jag går inte ned på individnivå när det kommer till hyllningarna utan att det mer är ett stående faktum att den stora massan hyllar Zeldaspelen oavsett hur dom ter sig.


Fast individerna är ju massan. Det blir ju ett extremt hypotetiskt resonemang om man säger att "Jajo, vissa av er kan definitivt älska spelet men så många kan inte göra det."

Jag kan inte riktigt förstå hur saker som är populära eller omtyckta av många kan sågas av att "Nej, det är inte så bra egentligen" men sedan menar man att vissa individer (?) absolut kan älska spelet förbehållslöst, men denna massan kan inte göra det?

Delacroix:

Breath of the wild har otroligt många brister men det verkar många strunta i.


Precis som samtliga spel, någonsin.

Jag ser också brister i spelet. Men jag tycker, faktiskt, det är ett fenomenalt spel. Däremot gnäller jag gärna över saker jag inte gillar i det. Jag tycker The Witcher 3 är världens bästa spel, det bästa jag någonsin spelat - det har också brister. Rätt många om man synar det i sömmarna. Men det vägs ju upp av allt det som är fantastiskt. Det är ju liksom själva poängen till att man tycker om någonting väldigt mycket.

Delacroix:

Hade Breath of the wild varit ett annat anonymt spel så hade vi nog sett och fått höra om dessa brister och hyllningarna hade inte varit lika starka.


Som någon skrev ovan är ju detta ett rätt meningslöst resonemang. Det är ju ett Zelda-spel. Med Link. I Hyrule. Det är ju en stor del av själva poängen att det är JUST det spelet. Inget annat.

Monty10 feb 2018q

Klart varumärken påverkar hur vi uppfattar produkter (i både positiv och negativ riktning, beroende på våra preferenser). Det går inte att komma ifrån. Ett Zelda-spel kommer alltid bedömas på andra premisser än ett helt nytt varumärke, eftersom folk har så mycket förväntningar och känslor kopplade till serien. Stora, populära serier är alltid sammankopplade med en viss hype som inte alltid är så bra för den sakliga bedömningsförmågan.

Däremot är ju påståenden om att BotW hyllas mest för att det är ett Zelda-spel subjektiva upplevelser som inte går att belägga. Jag har lite liknande känslor inför Super Mario Odyssey, men det hindrar ju inte en massa människor från att faktiskt genuint älska det - jag har ingen rätt att sätta mig över deras upplevelser och döma dem som "falska". Däremot står det mig ju alltid fritt att argumentera för varför spelet enligt mig saknar storhet - precis som den här krönikan sakligt gör i relation till BotW.

parantes10 feb 2018q

Monty:

Däremot står det mig ju alltid fritt att argumentera för varför spelet enligt mig saknar storhet - precis som den här krönikan sakligt gör i relation till BotW.


Bra skrivet.

För mig blir det mer en krock sedan när folk hänvisar till krönikan som att "Ja, det är exakt så det är för SÅ ÄR SPELET!"

Och man kopplar bort den subjektiva biten och börjar hänvisa till det som att det är någon slags fakta.

Delacroix10 feb 2018q

parantes:

Det är ju ett Zelda-spel. Med Link. I Hyrule. Det är ju en stor del av själva poängen att det är JUST det spelet


Öhm, ja [bigsmile]

parantes10 feb 2018q

Delacroix:

Öhm, ja


Så, hypoteser som att "Hade det varit ett annat spel..." blir ju då, enligt mig, rätt meningslösa.

Delacroix10 feb 2018q

parantes:

Så, hypoteser som att "Hade det varit ett annat spel..." blir ju då, enligt mig, rätt meningslösa.


Men det piggar ju upp att det finns folk som ser det för vad det faktiskt är. Ger vi det här lite mer tid så kommer fler ha tagit sig ur psykosen.

parantes10 feb 2018q

Delacroix:

Men det piggar ju upp att det finns folk som ser det för vad det faktiskt är. Ger vi det här lite mer tid så kommer fler ha tagit sig ur psykosen.


"..ser det för vad det faktiskt är..."

Uhhuh, jaja, du verkar ha extremt svårt att acceptera att en del folk som "ser det för vad det faktiskt är" älskar det. Så jaja. Jag antar att precis allting du älskar faktiskt är perfekt:P?

The Sign Painter10 feb 2018q

Delacroix:

sig ur psykosen


Fast, om vi nu ska vara hypotetiska, kan man ju vända på hela argumentet också och argumentera för att det är svårare för ett spel i en etablerad serie att få höga betyg.

Att det snarare är ytterst imponerande att BotW lyckats få så pass bra respons då det är en del av Zelda serien och konstant kommer att plockas isär och jämföras med tidigare spel i samma serie (som överlag håller väldigt hög kvalitet).

parantes10 feb 2018q

The Sign Painter:

Att det snarare är ytterst imponerande att BotW lyckats få så pass bra respons


Fast, nu har ju Delacroix förklarat så fint vad spelet "faktiskt är" så hypotetiska resonemang känns rätt värdelösa från nu:P

Delacroix10 feb 2018q

parantes:

Jag antar att precis allting du älskar faktiskt är perfekt:P?


Absolut inte, jag ser och påtalar brister i det mesta, i all min favoritmedia. Många verkar dock ha fördjävla svårt att påtala bristerna i sina favoritepos.

The Sign Painter:

Fast, om vi nu ska vara hypotetiska, kan man ju vända på hela argumentet också och argumentera för att det är svårare för ett spel i en etablerad serie att få höga betyg.


Ja, allt kan ju vändas så det matchar ens världsbild, inkl. undertecknads ;)

parantes10 feb 2018q

Delacroix:

Många verkar dock ha fördjävla svårt att påtala bristerna i sina favoritepos.


Ja, det där att kritisera vad "alla andra gör och inte gör" känns dock enligt mig som en rätt trist sak att kritisera. Jag tror folk som hyllar och älskar ett spel är väl medveten om brister också, det är ju inte per automatik så att alla andra i världen som inte tycker som en är dumma liksom. Bara det att man kanske älskar något så mycket att det väger över.

Det Lilla Svinet10 feb 2018q

Delacroix:

Många verkar dock ha fördjävla svårt att påtala bristerna i sina favoritepos.


Fast vadå, tycker nästan alla pratar om spelets brister. Men det handlar ju inte om att det finns brister, det gör det i alla spel. BotW har en del brister men sakerna det gör bra överväger spelets brister, det är det som skiljer ett bra spel ifrån ett dåligt.

Fook10 feb 2018q

Jag spelar Zelda utan målsättning nu. Har bara kommit till den "första" (antar de kan tas i olika ordning?) och har problem med det som jag uppfattar som tempel elementen i denna beast.

Men när jag är ute i öppna världen och tänker mig att jag bor i den, då trivs jag i Zelda. Jag ser på solnedgångar, jagar insekter. Njuter av en strid på hästrygg eller hitta en dold passage.

Tar det som det kommer och tycker spelet är helt fantastiskt. Vet inte hur många timmar jag har kvar eller om jag någonsin kommer bry mig om att spela klart det.

Men jag kommer återkomma till spelet då och då under de kommande åren.

Zelda breath of the wild är en breath of fresh air. Får bara good vibes av det.

Alla andra zelda får jag en klump i magen av (förutom Wind waker)

Så kanske var det sådana som mig som spelet riktade sig till... mer än de som måste färdigställa något.

Jag vet inte.

Stör mig dock på att vapnen kan gå sönder. Hade varit episkt att istället börjat med ett rostigt svärd och träffa olika smeder som kunde förbättra det till en viss grad - så att svärd kunde vara med på resan tills det inte dög längre och man måste börja resan med ett bättre grundsvärd.

Nåja... det kommer fler Zelda.

Zensu10 feb 2018q

Mitt enda klagomål(finns säkert mer om jag orkar) är att spelet är väldigt lätt. Med det sagt har jag haft väldigt skoj med spelet och ser fram emot en massa mer med timmar! ´

Hoppas på en uppföljare med mer ordentliga pussel och gärna tempel som får en att klia på skallen en bra stund!

Aaron Vesterberg Ringhög10 feb 2018q

Det Lilla Svinet:

Men en sak jag inte riktigt förstod i ditt resonemang är att du får det att låta som att du måste klättra, när det är helt valbart.


Självklart är det helt valbart, men i många fall är det också tydligt att spelmekaniken är byggd kring idén om att motivera mig som spelare att nyttja den oftare än i andra open world-spel. Ser jag en plats på kartan jag vill besöka, kan det mycket väl vara så att min nyfikenhet behöver brottas med det faktum att jag "måste" klättra för att ta mig dit.

Men visst - det kanske kan gå att spela genom hela BotW utan att klättra, dock tror jag inte att någon gjort det och njutit fullt ut om en säger så. [wink]

Isabell Rydén:

The Legend of Zelda: Breath of the Wild är det första Zelda-spelet jag har spelat. Är uppe i över 100h nu och det talar väl rätt bra för sig själv.


Tror det här är en fantastisk ingång till serien faktiskt. Speciellt om en saknar de där (i mitt fall) problematiska förväntningarna.

parantes:

Jag förstår att man vill finna en (eller flera) anledningar, till att man inte tycker om ett spel som så många andra uppenbart älskar.


Min upplevelse har faktiskt i princip ingenting överhuvudtaget att göra med att jag känner ett behov av att "sälja in spelets brister till mig själv för att kunna sova gott om natten", om du förstår vad jag menar. [wink]

Jag förstår verkligen vad du är inne på här, men som sagt, nej, det är inte vad det här handlar om för mig. För mig handlade det om att inte få reda på vad andra tyckte, att hålla mig borta från det (vilket inte lyckades), för att sedan kunna få uppleva det utan yttre påverkan.

Mina personliga förväntningar var de som kom i vägen i samband med andra faktorer som inte alls behöver ha att göra med spelet överhuvudtaget.

Men den sortens tes du är inne på är något jag ofta uppfattar själv, så jag förebrår dig inte för att föreställa dig att det är det jag ger uttryck för här. [smile]

parantes:

Ja, reagerade på denna del av texten också.


Se ovan. [smile]

Delacroix:

Man har ju läst smått otroliga recensioner där förklarar Breath of the Wild som en renässans för mediet, att vi aldrig någonsin skådat något liknande, et cetera.


En defenitiv renässans för The Legend of Zelda-serien och kanske till och med en evolution av open world-kartor. Har inte hört att det är en renässans för "spelmediet" faktiskt. Det vore ju lite att ta i kanske.

parantes:

Det är vad Aaron tycker.


On point.

JokerM6:

90 timmar in och jag har INTE kunnat klättrat 2 gånger på grund utav regn!


Låter fantastiskt. Förstår varför din upplevelse är annorlunda än min om vi bara tittar på antalet klättringar som förstörts av regn. [smile]

Det Lilla Svinet:

Sen är ju även Skyward sword otroligt bra och ett av de bästa i serien, måste ju sägas.


För att inte tal om musiken... [heart]

Joe E Tata:

Jag tror jag hade gillat BotW ännu mer om det inte var ett Zelda.


Har funderat på detta själv en hel del och misstänker ändå att jag kanske gått in med andra förväntningar vilket hade kunnat få mig att också uppskatta det på ett annat sätt. Dvs när förväntningarna inte lutar på den där Zelda-formulan jag blivit så van vid.

Fook:

Jag spelar Zelda utan målsättning nu.


Önskar att jag hade gjort detsamma direkt den där fredagen när jag kom hem med det i mars i fjol.

Fridell10 feb 2018q

Ärligt och fint skrivet.

Bra poänger.

Tycker att detta spelet är ett av de bästa som skapats men inte ett av de bästa för min egen "Games of all time" lista.

Alltså hade det haft mer (och bättre) musik, ett bättre slutstrid och 4-5 tempel (och skurit ned på åtminstone 40 helgedomar) hade det varit annorlunda.

I likehet med senaste Mario så verkar Nintendo ha slått in på överdrivet samlade som är likdant hela tiden.

Bleatlessness10 feb 2018q

BotW har diskuterats i längder och kommer fortsätta göras. Det som är unikt för krönikan och tråden är förhållandet mellan en person, ett spel och det medialandskap som omger det.

Ur en aspekt kan jag direkt relatera. Efter att ha spelat Uncharted 2 och 3 och gillat dem (om än på inget sätt älskat dem) tänkte jag att "ett postapokalyptiskt Uncharted vore najs", vilket är helt fel inställning att gå in i det hyllade The Last of Us med. Att sedan spelets sätt att hantera smygande inte funkade för mig, samt att jag inte relaterade speciellt mycket till karaktärerna gjorde att jag såg ett mycket välgjort men för mig helt fel spel i slutändan. Oavsett hade jag nog inte hamnat i hyllningskören för TLoU, men jag hade nog uppskattat det betydligt mer genom att gå in i det neutralt.

För Breath of the Wild, som jag älskar, gjorde jag total media blackout innan och under spelets gång. Inte förrän eftertexterna rullat 120 h senare kikade jag in i den officiella tråden här på Loading för att diskutera. Både spoilers och gnäll (relativt min upplevelse) hade förtagit avsevärt från upplevelsen.

När jag spelar blundar jag gärna för brister. Inget blir bättre av att fokusera på dem just då. Men om jag skriver eller läser kritik ska de upp i ljuset. För mediet och spelskaparna behöver få feedback som kan leda till faktisk förbättring.

Aaron pratar om att svepas med av positiv hype. Det är ett problem likt mina felaktiga förväntningar i början av inlägget. Likväl kan jag färgas av andras ogillande, både för påpekande av aspekter jag sen inte kan ose, men också bara gruppdynamiken av "vad man ska tycka" i väldigt stora citattecken.

I slutändan behöver man komma till ro med att man varken behöver gilla en högpoängare på Metacritic eller ogilla en lågpoängare. Några av mina favoritspel genom tiderna ligger på ca 70 där (hej betygsinflation) och har objektiva brister, men träffade mig rakt i hjärtat.

darksidealice10 feb 2018q

Jag störde mig som tusan på regnet i början men jag har hittat en rytm så att jag kan klättra utan problem i regn. Med full climbing gear klättrar jag upp fem steg, gör ett hopp uppåt, fem steg till, hopp, upprepa. Regn är inget hinder längre för mig, bara en stämningshöjare.

tobbAddol11 feb 2018q

Jag gillade BotW mycket, det gav mig en spelupplevelse som jag inte fått från något annat spel tidigare, men tyckte Skyward Sword på det stora hela var rätt stelt och tråkigt. Jag kan se fördelar och brister i båda spelen, ändå gillar jag ett betydligt mer än det andra. Är det verkligen varumärket som bestämmer vad jag skall tycka? Känns som en konstig formulering.

Elin Ekberg11 feb 2018q

Jag var ju aldrig riktigt lika fast i det som alla andra när det begav sig, åtminstone så det kändes då. Jag tycker att det därför är väldigt uppfriskande att det har kommit så många olika åsikter om det efteråt. För det är helt enkelt inte lika kul att läsa om ett spel/ eller diskutera det om alla påstår sig tycka likadant. Jag är ju en sådan där som liksom tvärvägrar att gå med på att precis alla kan gå in i en upplevelse och gemensamt tycka precis lika om den. Vi har ju alla olika premisser som vi lärt oss älska spel på, så det går ju inte. Att gå med på att det är tillåtet att tycka olika är därför bara ... ja, jag vet inte vilket ord som jag söker i huvudet, men "bra"?. Jag läste också recensioner, söp in alla superlativen, men försökte då också läsa mellan raderna i många texter. För kritiken fanns ju där. Det var ju bara det att ... den lite hamnade i skymundan. Det var ett bra spel. Jag älskar Breath of the Wild, av flera olika anledningar men det blev aldrig riktigt mina drömmars Zelda.

Att det finns spelare som verkligen, verkligen, älskar det gör mig dock ingenting. Jag har snarare svårt för folk som säger att "så här är det".

Det dödar diskussionen.

Jag tycker att spelet har väldigt många coola inslag, i både spelmekanik och i berättandet, men att man aldrig riktig fullföljer någonting. Det hade potential att göra storslagna saker med både det ena och det andra och därför känns det ju som ett spel som man alltid kommer att tänka "om jag hade gjort det, så hade jag gjort det annorlunda". Jag hade till exempel velat ha ett större fokus på att man kör ganska hårt på en värld där ondskan faktiskt vann, att Link till och med förlorade i kampen mot den. Jag tycker att själva den biten faller bort (säger jag utan att gått in i den sista striden). Han var varit borta i 100 år, typ. Och ändå bemöter alla honom som att han bara har varit borta i tio minuter.

Johan Lorentzon11 feb 2018q

Elin Ekberg:

Jag tycker att spelet har väldigt många coola inslag


Jag känner som att det är Nintendos första riktiga försök på ett open world-spel och de lyckas bättre än många andra har gjort. Dock finns det saker som absolut drar ned upplevelsen och skulle behöva förändras.

Men jag tror att de nu har sitt koncept och kan utveckla det till nästa spel. Tänker om de kan få in en mer driven story och kombinera det med båda shrines och riktiga Dungeons som liknar de som finns i tidigare spel. Då kan det bli något riktigt fantastiskt nästa gång.

Det är långt ifrån ett perfekt spel, men för mig är det ändå förra årets bästa spel. Den glädje och nöjde jag haft plus tiden jag lagt in utan att bli less talar för sig själv. :)

Elin Ekberg11 feb 2018q

Johan Lorentzon:

Jag känner som att det är Nintendos första riktiga försök på ett open world-spel och de lyckas bättre än många andra har gjort.


Ja, man har lyckats bygga upp en fantastisk spelvärld.

Mitt problem med spelet är väl att jag kanske aldrig riktigt vet vad jag ska göra i den.

Det här är väl också mitt problem med Open World-spel. Jag kommer till en karta med tusen olika, i många fall väldigt slentrianmässiga, smågrejer att göra och jag ... nej, jag väljer då hellre ett spel med få sidosaker, men där varje sak känns meningsfull. Jag skaffade svärdet. Jag letade efter några av ruinerna. Tittade i en guide var man skulle gå för att kunna titta på minnena (berättelsen). Men sedan var det ett väldigt lätt spel att lägga ifrån mig.

Johan Lorentzon11 feb 2018q

Elin Ekberg:

ag kommer till en karta med tusen olika, i många fall väldigt slentrianmässiga


Det här håller jag med om delvis men jag stör mig nog mer på typ AC då det är en miljard ikoner på karta med småsaker. I Zelda så var det mer att jag upptäckte något roligt, någon quest, något konstigt som behövde undersökas. Det kändes inte lika forcerat på något vis. Allt kändes som "mitt äventyr" snarare än vad spelutvecklarna ville jag skulle checka av från listan.

Kennydroid11 feb 2018q

För mig är nog BOTW det bästa spelet jag spelat. Någonsin. Överhuvudtaget. Jag börjar bestämma mig för det nu tror jag. För att det framkallar samma känslor av att allt är möjligt som Super Mario Bros gjorde där 1992 när jag för första gången fick spela ett spel i mitt liv.

Med det sagt är inte alla spel för alla. Tokhyllade steamworld dig 2 och Celeste är spel jag nog aldrig kommer spela klart. De var inte för mig. Jag spyr på GTA medans resten av världen älskar det.

En del spel får en att känna och se förbi bristerna, andra ser man bara bristerna och går vidare.

Elin Ekberg12 feb 2018q

Johan Lorentzon:

Det här håller jag med om delvis men jag stör mig nog mer på typ AC då det är en miljard ikoner på karta med småsaker


Ja, och jag tycker ju typ att det nya Zelda har gått "AC".

Det är designat efter Ubisoft-mallen, typ.

I vissa fall.

Det har lite för mycket småsaker som man kan hänge sig åt som inte känns så genomarbetade.

Medan det har andra saker som gör det.

Monty12 feb 2018q

Elin Ekberg:

Det är designat efter Ubisoft-mallen, typ.


Kan förstå vad du menar, men håller inte med.

Breath of the Wild har en enorm frihetskänsla och väcker min utforskarglädje på ett sätt som står i rak motsats till vad Ubisoft brukar erbjuda. Att många små inslag i sig inte är så roliga gör inte så mycket då jag aldrig pressas att utföra dem. Jag utforskar spelet i mitt eget tempo, på mina egna villkor, går dit jag vill och gör det jag känner för. Verkar ett sidouppdrag tråkigt struntar jag i det, utan att känna att jag går miste om något. För mig känns det ytterst sällan som att jag bockar av saker på en checklista bara för att, så som det gör i typ Assassin's Creed.

Alla shrines är väl undantaget, som efter ett tag blir väl repetitiva och som jag tar mig igenom mest för att det förväntas av mig.

Elin Ekberg12 feb 2018q

Monty:

Breath of the Wild har en enorm frihetskänsla och väcker min utforskarglädje på ett sätt som står i rak motsats till vad Ubisoft brukar erbjuda.


Ja, och jag har väl kanske Assassins Creed Origins för färskt i minnet, det spelet är ju lite annorlunda än resten av serien.

Problemet med Breath of the Wild för mig är att det har en enorm frihetskänsla, det ber mig att utforska varje vrå och jag har varit överallt på kartan, faktiskt.

Men det är som den där beskrivningen om berget.

I alla tider har utvecklare sagt "om du ser ett berg i vårt spel, så kan du gå till det!"

Men det är aldrig någon som riktigt förklarar vad jag ska göra när jag har kommit fram.

Det har en fantastiskt fin värld, att hoppa på hästen och rida över sanddynerna, eller alldeles vid gränsen till vatten, är den finaste känslan som den här serien har åstadkommit.

Men sedan?

Jag vet inte, jag har haft roligt med upplevelsen. Jag hade med det på min Game of the Year-lista.

Men jag drömmer vidare om min ultimata Zelda-resa.

Något som slår mig att jag hade gillat det här spelet mycket bättre om man hade försökt satsa mer på berättelsen, om man hade fått mig att bry mig mer om karaktärerna.

Joe E Tata12 feb 2018q

Elin Ekberg:

I alla tider har utvecklare sagt "om du ser ett berg i vårt spel, så kan du gå till det!"

Men det är aldrig någon som riktigt förklarar vad jag ska göra när jag har kommit fram.


Här förstår jag vad du menar! Detta har jag alltid hatat i open-worldspel. Avskyr att bege mig till uppdrag långt bort, typ rida häst i en halvtimme i Red Dead Redempetion (som annars är ett fantastiskt spel).

Men det är just detta som BotW gör så jäkla bra, att det är resan som är målet. Vet inte hur många gånger jag sett något och känt "hit måste jag ta mig" och haft grymt roligt på vägen dit, men i bästa fall hittat en hästfarm. Så denna aspekt av open-world var faktiskt något spelet gjorde helt fantastiskt.

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.