Det är dags för ännu ett, rätt så osmakligt, mash up-spel med Mario och hans vänner och Sonic och hans vänner. Tio karaktärer från respektive universum är denna gång med och slåss om guldet i ett antal olika vinter os-grenar. Precis som med föregångaren, som satsade på sommar os-grenar, känns hela idéen med Mario och Sonic i kamp mot varandra ganska så efterbliven. Karaktärer som Donkey Kong och Blaze passar inte särskilt bra ihop. Men det positiva är åtminstone att både Nintendo- och Segafans hittar någon att spela som.

Bland de olika grenarna finns ett gäng varianter på att åka skidor och snowboard, curling, bob, ishockey och olika skridskovarianter. Kontrollerna är oftast en blandning av att vifta hej vilt med wiimoten och att faktiskt försöka styra sin karaktär på ett vettigt sätt genom att hålla wiimoten och nunchuken som om de exempelvis vore ett par skidstavar. Kontrollen är helt klart okej, men de grenar som kräver mest viftande är de grenar man förmodligen bara orkar spela en eller två gånger. Curling är lite av en pärla där viftandet känns självklart då man ska sopa framför sitt klot. Ishockey påminner en hel del om Super Mario Strikers, men är självklart lite simplare. Utöver de "vanliga" grenarna finns även ett gäng så kallade "dream events". Tyvärr måste alla dessa låsas upp genom att klocka en viss mängd timmar i spelet eller genom att klara enspelarläget. Detta är synd eftersom drömgrenarna är otroligt mycket roligare än de vanliga grenarna. Skidloppen förvandlas till något åh så mycket mer när man får kasta gröna skal och bomber på varandra a la Mario Kart. Drömversionen av skridskouppvisningen är en riktig liten pärla där man spelar upp olika scener ur Mario- och Sonic-universumen. Skidhoppet utspelar sig i Good Egg Galaxy från Super Mario Galaxy och man ska plocka upp bonuspoäng och landa på olika plattformar i slutet av banan. Det finns dessutom en del nya grenar som inte har någonting att göra med OS överhuvudtaget. Snöbollskriget är en av spelets huvudattraktioner och Glidflygskriget är inte dumt det heller. Sammantaget finns ungefär 25 olika grenar och antalet ruttna är inte alltför många. Det är dock få som är fantastiska, men som helhet finns gott om variation och det är kul att hoppa lite mellan olika. Som partyspel har spelet en stor bredd.

Det finns, som tur är, en del att göra om man spelar ensam. Spelets "festivalläge" är en kampanj för en spelare och tar en genom 17 olika dagar där man tränar, tävlar och spöar olika bossar. Det är lite fantasilöst och enformigt men fungerar hyfsat om man vill lära sig de olika grenarna och slå rekord. Det finns också en absurd mängd saker att låsa upp och köpa i spelets lilla shoppingby. Många av extrasakerna är helt värdelösa, som exempelvis små böcker med information om de olika OS-grenarna eller historik om maskotar. Man kan köpa massvis med vantar, mössor och andra kläder till sina karaktärer eller köpa olika designer till snowboards och dylikt. Bland det roligaste är de olika kostymerna som man klä upp sin Mii i. Det finns kostymer på alla de karaktärer man kan spela som men dessutom de olika bossarna man spöar och ett gäng andra karaktärer som inte är med i spelet. Att klä upp sin Mii i en Birdo-kostym är faktiskt ganska obetalbart. Andra extraprylar man kan köpa är olika remixer av Mario- och Sonic-låtar och extrautmaningar som att plocka blå mynt i olika grenar. I spelet finns dessutom ett achievementsystem där man får olika utmärkelser för att utföra lite svårare utmaningar som att klå världsrekord och dylikt. Sammantaget finns det rätt mycket att göra om man spelar ensam, även om spelet i huvudsak passar bäst för flera.

Mario & Sonic at the Olympic Winter Games osar knappast Nintendo-kvalitet. Det är ganska uppenbart att det är SEGA som ligger bakom det här spelet, då tveksamt viftande av wiimoten och lite klumpig spelmekanik gör att få grenar når riktig toppklass. Men spelet är lite av ett smörgåsbord. Man får väldigt många olika grenar, och dessutom finns riktigt mycket att låsa upp och pyssla med om man spelar ensam. Det är ett spel jag definitivt kommer ta med mig hem till brorsan över julen för lite virtuellt snöbollskrig och curling. De flesta som köper det här spelet borde veta vad de har att förvänta sig. Ett simpelt, rätt så skamligt spel som försöker tjäna pengar på både Nintendo- och Segafans. Men ja, det funkade ju på mig.