Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Recension

Bumpy Road

Den här recensionen är skriven för Loading.

Simogo har släppt Bumpy Road på App Store till Iphone, Ipod Touch och Ipad. Med mer än 15 timmar av livet i spelet känner Oskar Skog sig redo att skriva.

”Jag är glad att jag lever, pappa. Så att jag kan spela det här spelet, pappa.”

Man kan säga att min son är ett fan. Han har ritat en bild som föreställer spelet.

Det har inte jag.

Han kallar bilen i spelet för ”Glada Taxin” och har gjort en liten sång (”Glada taxin, jalla-di-hi-lo-joo-hoo”) som han sjunger på.

Det har inte jag.

Jag bad honom skriva en recension. Han vet vad det är, det är vad pappa gör.

”glada taksin är bästa spelet i värden och ja slår pappa.”

Men den kan jag ju inte använda. Den har språkliga problem och innehåller ett par faktafel. Det är inte världens bästa spel och han slår inte mig.

Jag får skriva den själv.

Bumpy Road är ett spel som handlar om ett gammalt par som kör bil.

Det gamla paret i bilen har inga namn. Jag kallar dem för Olle och Aina efter mina morföräldrar. De har inget körkort, men om de hade haft det skulle jag förväntat mig att de körde bil ungefär så här. Med glädje. Tillsammans, med minnen om ett gemensamt liv, där ett utbyte av blickar säger mer än någonsin ord kan uttrycka.

”Jag älskar dig” är så lätt att säga, det kan betyda vad som helst. Ögon som ljudlöst säger samma sak är det enda som betyder något. Det som är så svårt. Att verkligen se varandra i den tystnad som säger allt.

Det blandar plattformsprecision med samlande. Man kontrollerar bilens rörelser genom att dra fingret över marken. Där man nuddar skärmen höjs marken, man skapar backar, för att gasa och bromsa bilen. Att trycka på skärmen någonstans i en lodrät linje med bilen får den att hoppa. Samtidigt forcerar spelet en framåtrörelse, det går inte att stanna upp mer än i korta ögonblick. En metafor för livet.

Kontrollen är briljant. Det tar en stund att lära sig, men när man kommit över den tröskeln ger den taktila känslan en oslagbar kontroll över bilen och det finns ingen barriär mellan användare och spel.

Bumpy Road har två spellägen: Långfärd och Söndagsutflykt.

Långfärd handlar om att komma så långt som möjligt. Det har inget slut utan det handlar om skicklighet, memorering och reflexer. Det finns två faror: bensinen kan ta slut och man kan falla ned i vatten. För att fylla på bensin samlar man de små ”gizmos” som ligger på banan. Det här är ett system som ger spelet en balans mellan risk och belöning. Ska man försöka ta de svårplacerade grejerna och riskera döden? Eller rulla vidare, i säkerhet? Hur länge har man råd med det?

För att komplicera det här valet ger allt man samlar poäng. När man dör får man poäng för alla grejer man samlat, för alla knappar som man har aktiverat (på banan finns knappar och spakar som gör olika saker, som att bygga nya plattformar eller ta bort sådana som redan finns, sådana man kör på, så att man faller) och att bara köra säkert ger inte highscore.

Att bara köra säkert är tråkigt. Och när man lärt sig kontrollmetoden börjar man ta stora risker.

För att undvika att falla ned i vattnet hoppar man.

Om man fyller upp bensinmätaren till max startar ett bonusläge där man under några korta sekunder får chansen att samla grejer i hög fart utan någon risk för att dö. Det är en snygg effekt och ger något att sträva efter. Långfärd är också uppdelat i en dygnsrytm om två minuter. Två minuter dag och sedan natt, musiken blir långsam, en vaggsång. Atmosfären i den audiovisuella designen ändras och skapar en variation i spelet.

I det här spelläget kan man också hitta minnesbilder. Det är små fotografier som man kan samla. De här bilderna låser upp en berättelse och vi får se hur det gamla paret träffades en gång för länge sedan, små polaroider från ögonblick i deras liv, glädje och sorg. Det finns 40 bilder och man kan samla två stycken varje gång man spelar Långfärd. Det är en intressant berättelse som ger extra tyngd åt spelet och gör att det känns som om man får en relation till paret. Som att titta i någons fotoalbum.

Det andra spelläget, Söndagsutflykt, är tidsbaserat. Det gäller att klara av en kort bana så snabbt som möjligt. Här behöver man inte tänka på bensin eller hål. Samlandet är fortfarande viktigt, för här ger varje ”gizmo” extra fart och när man gått i mål får man ett tidsavdrag på en hundradelssekund för varje grej man samlat. Det kan låta lite, men 150 grejer gör att man får en och en halv sekunds bättre tid, vilket blir avgörande.

Här finns också två andra typer av symboler: de som ger extra hastighet under ett snabbt andetag och klockor som ger ytterliggare tidsavdrag när man kommit i mål. Antalet ”gizmos” och symboler är alltid detsamma, vilket gör att den sluttid man får bara handlar om hur skicklig man är.

En Söndagsutflykt tar ungefär en minut att spela. Det har man alltid tid med. Det är ett spelläge som hypnotiserar, minuter försvinner och utanför fönstret flyger hela livet förbi. Det är bara en gång till, en gång till.

Banorna i Bumpy Road är uppbyggda av segment. De här sammanfogas slumpmässigt vilket gör att man aldrig kan vara riktigt säker på vad som ska komma. Man lär sig istället att känna igen små riktmärken och på det viset kan man förutsäga vad som ska komma. De här segmenten har också olika svårighetsgrad och placeras (i Långfärd) i allt jobbigare kombinationer.

Det audiovisuella i Bumpy Road är lysande. Det har en charmig visuell design som gör att spelet blir väldigt lätt att tycka om. Det har en egen identitet och karaktärerna kommer till liv i ett smakfullt färgsatt universum. Det är lite som att äta regnbågar med ögonen. Lägg till en melodi som fastnar som tuggummi, melankolisk, söt och trallvänlig, något Benny Andersson skulle kunnat döda för på den tiden han fortfarande var intresserad av att skriva popmelodier för topplistorna.

Bumpy Road har ett större djup än många andra spel till formatet. Inlärningskurvan i kontrollmetoden i kombination med speldesignen är perfekt balanserade mot varandra. Det är ett plattformsspel med rörelseenergi och när man lär sig att hantera hastighet och hopp kan man göra saker som till en början kändes omöjliga.

Ett perfekt spel?

Nästan. Jag saknar en spökbil i Söndagsutflykt, där man kan följa en skugga av sitt eget rekord under tiden man spelade, för att på så vis lätt se och jämföra hur man ligger till. Kanske möjligheten att ladda hem andras rekordtider och möta dem.

Någon form av multiplayer i spelet känns inte möjlig utan att direkt förändra den design som Simogo har skapat här.

Och det tror jag inte att jag vill.

Det finns en del partier i segmenten där det känns som om det är mer tur än skicklighet som är avgörande för om man ska överleva eller inte, vilket gör att jag blir irriterad och lovar att stänga av spelet och göra något annat. Jag lyckas ibland.

Det kräver att man gillar att jaga highscore. Att låsa upp berättelsen kommer att ta några timmar, men att se det som ”slutet” är inte rättvist: inte mot dig, mig eller spelet. Det här är något att ta med sig och spela om och om igen.

Det jag saknar, kanske mer än något annat, är en avslutning för det gamla paret. Det känns som om de hänger i limbo och jag vill inte riktigt lämna dem där. De är för alltid på väg mot något. I mitt huvud har jag hittat på ett par genialiska svar på de frågor som jag har, men de är just det: påhittade. Kanske har jag lagt över mina morföräldrar på karaktärerna för hårt, jag vet ju vilket slut de går mot och jag vill inte att de ska komma fram.

Kanske därför som jag fortsätter spela.

”Det är min tur, pappa”, säger sonen och tar maskinen ur mina händer.

”Kan du inte skriva en recension till först?”, frågar jag.

”bästa spelet på ajpädden.”

Den här gången har han rätt.

Vi ser på varandra.

Relaterade bilder

Taggar: Bumpy Road, Simogo, Kosmo Spin, App Store, Iphone, Ipad, Ipod Touch

Oskar Skog 19 maj 2011 08:30 Visningar: 3229

+Kontrollmetoden är genialisk och ger spelet ett djup.

-Det kommer att finnas de som säger ”22 kronor är för dyrt”.

9 Det bästa spelet på App Store.

 

Kommentarer

jayminer19 maj 2011q

Köpte spelet nu! Har bara hunnit testa några minuter då jag sitter på jobbet med verkar lovande. Älskar den här typen av koncept!

beorn19 maj 2011q

”Glada taxin, jalla-di-hi-lo-joo-hoo”

Yohanetsu19 maj 2011q

Den finaste recensionen får mig att köpa det förhoppningsvis bästa spelet på appstore.

Gamerpappan19 maj 2011q

Ska hårdtestas idag! Mitt Gamecenter id: Biggeliboo

Scatterbrain19 maj 2011q

Är det värt att köpas om man inte äger en iPad? Jag brukar allt som oftast finna spel till iPhone svåra att kontrollera. Mitt pekfinger täcker en stor del av skärmen, vilket gör att man alltid skymmer information, och därmed missar viktiga detaljer som till slut leder till failure.

Oskar Skog19 maj 2011q

Scatterbrain:

r det värt att köpas om man inte äger en iPad? Jag brukar allt som oftast finna spel till iPhone svåra att kontrollera.


Jag har spelat det på båda formaten.

Personligen föredrar jag det på iPad, så om jag är hemma är det alltid den versionen jag tar. Om jag ska någonstans följer dock min Touch och Bumpy med mig.

Mina rekord är något bättre på iPad.

Det är dock, på flera sätt, lättare att kontrollera på det mindre formatet, du kan nå över hela skärmen med tummarna utan att behöva flytta händerna.

Klart att man täcker en del av skärmen ibland, men tempot i spelet är inte jättehögt, så man hinner få en överblick av det som kommer.

Wendos19 maj 2011q

Fantastisk recension. Tvekade lite när det kostade 22 kr, men efter att ha läst den här recensionen gick jag och köpte det direkt.

Voxbrallan19 maj 2011q

Jag gillade recensionen väldigt mycket. Till en början.

När du började beskriva exakt allt man gör i spelet in i minsta detalj så störtade mitt intresse.

För texten då. Inte för spelet. Det fick mig vid "Simogo".

Oskar Skog19 maj 2011q

Voxbrallan:

När du började beskriva exakt allt man gör i spelet


Hehe, ja. Den skulle gå att korta avsevärt ("Köp det.", sju tecken inklusive mellanslag, klart). Men jag ville pröva att göra en lång och utförlig text om ett App Store-spel, ganska precis tvärtom mot hur det såg ut i Aptit, till exempel.

Stampe19 maj 2011q

Ypperlig recension.

Hade jag haft en iPhone eller iPad, hade jag definitivt köpt det direkt.

Julkossa19 maj 2011q

Känns ju ärligt talat lite som ni sätter högt betyg för att göra reklam för en utvecklare som är med som användare på Loading.se-forumet... men vad vet jag?

Oskar Skog19 maj 2011q

Julkossa:

Känns ju ärligt talat lite som ni sätter högt betyg för att göra reklam för en utvecklare som är med som användare på Loading.se-forumet...


För att det låter rimligare än att det är ett fantastiskt spel? Och det skulle ge oss exakt.. vad?

Jag skulle inte ha spelat det här mer än 15 timmar om jag tyckte att det var dåligt.

Epsyche20 maj 2011q

Bah, jag vill ha en imaskin så att jag kan stämma in i den fina sången om den glada taxin.

Julkossa20 maj 2011q

Oskar Skog:

ör att det låter rimligare än att det är ett fantastiskt spel? Och det skulle ge oss exakt.. vad?


Ser inte direkt fantastiskt ut när man kollar på när någon spelar det, snarare som ett spel som förtjänar betyg 6-7.
Kan tänka mig att en utvecklare som håller till på forumet är bra reklam för loading och att det skulle vara ett motiv att sätta högt betyg. Eller att spelet är gjort av svenskar, och att du vill uppmuntra svenska spelskapandet genom att sätta höga betyg.

Men det behöver som du skrev inte vara så.

Oskar Skog20 maj 2011q

Julkossa:

Ser inte direkt fantastiskt ut när man kollar på när någon spelar det


Kanske för att det är ett spel man behöver spela?

Jag menar, vad är det för form av argument? Det är inte så kul att titta på när någon spelar Tetris - 5/10.

Julkossa:

Kan tänka mig att en utvecklare som håller till på forumet är bra reklam för loading och att det skulle vara ett motiv att sätta högt betyg. Eller att spelet är gjort av svenskar, och att du vill uppmuntra svenska spelskapandet genom att sätta höga betyg.


Nej, jag fungerar inte så.

Julkossa20 maj 2011q

Oskar Skog:

Jag menar, vad är det för form av argument? Det är inte så kul att titta på när någon spelar Tetris - 5/10


Jag tror att väldigt många inte tycker Tetris är kul utan snarare riktigt enformigt och väldigt överskattat Precis som det här spelet verkar vara. Det finns en inledande charm där musiken utgör en betydande aspekt, som i Tetris, men man tröttnar på det ensidiga konceptet.

Oskar Skog20 maj 2011q

Julkossa:

Jag tror att väldigt många inte tycker Tetris är kul utan snarare riktigt enformigt och väldigt överskattat Precis som det här spelet verkar vara.


Jag förstår inte riktigt vad du är ute efter.

Du tror att väldigt många tycker att Tetris är tråkigt.

Precis som du tror att det här spelet är.

Illusionist25 jul 2011q

Julkossa:

Jag tror att väldigt många inte tycker Tetris är kul utan snarare riktigt enformigt


Jo, då. Men det har väl inte med saken att göra?

trehjuling10 aug 2011q

Det här ser ju hur grymt ut som helst!

Anonym20 sep 2011q

Blir nog det första spelet på ett år jag faktiskt köper från app store!

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.