Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Recension

Uncharted 3: Drake's Deception



Den här recensionen är hämtad från LEVEL 67.

Uncharted 2: Among Thieves kallades i LEVEL för det perfekta äventyret. Uppföljaren utlovar mer av allt. Vad blir resultatet av en sådan ekvation?

Det löper en röd tråd genom dina favoritspel. Du kan inte se den, men den finns där och den säger något om dig som person.

Den ena änden av min tråd är fast förankrad i 80-talet, surrad kring Wonder Boys bredsvärd. Den löper genom 90-talet, intrasslad bland Sonics skumgummitaggar, via 00-talet och det jättelika nålsöga som är ringvärlden. Trådens andra ände leder fram till Nathan Drake som en självklar representation av nuet.

Min röda tråd berättar historien om en rastlös person som värderar upplevelsen långt högre än utmaningen. Som drunknade i Westones tillgängliga rollspelsvärld. Som valde en aldrig avstannande rush genom loopar och korkskruvar framför Marios precisionshopp. Som uppskattade utforskandet av en främmande planet minst lika mycket som den perfekta triangel av spelmekanik som Bungie konstruerade Halo kring.

Om jag följer min röda tråd från ena änden till den andra – 20 år av spel – så framstår det som fullt logiskt varför Uncharted 2: Among Thieves träffade mig så hårt. Det utgjorde kulmen av en två decennier lång jakt på virtuella adrenalinkickar. Det var realisationen av drömmar jag haft sedan åtta års ålder.

DEN PERFEKTA FILMEN
Sedan jag utnämnde Uncharted 2 till det perfekta äventyret har jag tvingats försvara dess spelmekanik. Med jämna mellanrum hävdar någon att äventyret spelar sig själv, vilket i min värld är ett argument helt utan vikt.

Det är mycket möjligt att Nathan Drake i nio dödsföraktande hopp av tio når fram till klippavsatsen. Kanske hänger han i fingertopparna även i det tionde fallet. Jag vet inte. Jag vill inte veta. Varför skulle jag förstöra illusionen genom att försöka kartlägga dess gränser?

Alla moderna spel är bräckliga kreationer – ju vackrare desto känsligare för vårdslös hantering.

Så jag utmanar inte Naughty Dogs hantverk. Istället kommer jag på mig själv med att försöka underbygga det genom att spela precis som det är tänkt att spelas. Ständig framåtrörelse, ingen eftertanke, fullständig inlevelse. Jag begraver min inre komplettist och impulsen att stanna upp i några av de vackraste miljöer som någonsin renderats på min skärm – mellan tv-serierna, filmerna och spelen har den förmedlat en hel del skönhet – för att istället fortsätta rusa. På sätt och vis spelar jag min roll. Och filmen som skapas framför ögonen på mig blir den bästa tänkbara.

ELD, JORD, VIND OCH VATTEN
Uncharted 3: Drake’s Deception måste ha varit en besvärlig produktion. Inte för att Naughty Dog har särskilt mycket kvar att lära sig eller bevisa, tvärtom. Dess föregångare var så komplett, så visuellt omfattande och sömlöst variationsrik, att det är svårt att tänka sig ett naturligt nästa steg framåt som inte också är ett steg tillbaka. Vad fanns det egentligen kvar för Nathan Drake att utforska? Vad fanns kvar för Naughty Dog?

Valet föll på de fyra elementen. Eld och vatten är något av det svåraste som finns att återskapa i en dator. Oändligt komplexa och oförutsägbara mönster där människor har en tendens att snabbt urskilja brister. Som långt hår eller mänskliga minspel. Det är knappast en tillfällighet att Naughty Dog, efter att effektivt ha navigerat runt en potentiellt bottenlös uncanny valley i föregångarens lika omfattande som fantastiska karaktärsskildringar, väljer att ta sig an nästa omöjliga uppdrag.

Därför slickar eldlågorna poröst trä ett par timmar in i äventyret. Bärande väggar kollapsar under våningsplanens tyngd, plankor knäcks och glödande partiklar virvlar genom luften. Drakes redan dödsföraktande plattformsakrobatik får ytterligare en dimension, och uppdraget en insiktiv drivkraft. Överlev!

Några timmar senare, i de lyxkryssningsscener som hänförde en hel värld under E3 i år, hotas spelaren istället av vattenmassorna. Regnet öser ned. Skrovet är punkterat och läcker som ett såll, båten kränger i sidled med varje jättevåg, tunga trämöbler och förvaringskistor glider över däck. Lamporna följer med varje rörelse och dess ljuskäglor förvandlas till olycksbådande sökljus i de nedsläckta korridorerna. Elektriciteten knastrar och sprakar. Jag har aldrig sett något liknande i ett spel.

Havet som Naughty Dog låter bli en spelteknisk urkraft – det påverkar varje rörelse och därmed varje moment – är inte bara oöverträffat i omfång och skrämmande skönhet, utan också motsatsen till den livlösa kuliss som Naughty Dog ibland anklagas för att använda sig av. Vågorna bygger inte på något i förväg inspelat mönster, utan är proceduellt genererade. Olika varje gång.

Inuti det sjunkande skeppet spelar Naughty Dog ut alla sina kort. Eldstriderna, på ett krasst speltekniskt plan närmast oförändrade från föregångaren, får en helt annan karaktär när det känns som att flodvågen när som helst bryter igenom skrovet. Naughty Dogs förmåga att flitigt och helt sömlöst bryta upp spelsekvenser med ögonblickskorta eller minutlånga och omvälvande filmsekvenser får gärna den effekten. Det kan hända, helt utan förvarning.

När det väl inträffar är Uncharted 3 som allra bäst. Med en kameraglidning ställs plötsligt hela tillvaron på ända – upp är ned, inåt är döden och utåt lika med frihet. Nathan Drake är en prick i horisonten, fasadklättringen mynnar ut i en vertikal eldstrid som blir ett plattformssegment innan det ändrar karaktär igen. I de mest omvälvande och storslagna scenerna skrattar jag rakt ut i förundran. Då finns det inget annat spelföretag av samma kaliber.

Eld och vatten alltså, men Naughty Dog vore inte Naughty Dog om de inte greppade efter hela fyrklövern. Vinden spelar huvudrollen när den suger ut atmosfären ur ett fraktflygplan långt över ett öde ökenlandskap. Bråten dansar över marken, kolliderar i luften, knockar sånär livet ur mig och singlar brinnande ned mot marken.

Allt och alla ombord på flygplanet har samma slutdestination, och här presenterar sig det sista elementet. Sand, ett oändligt antal mikroskopiska partiklar i otaliga variationer – bergskedjor, laviner, stormar – som på olika sätt står emellan Nathan Drake och hans expeditionsmål. På samma sätt som havet och eldslågorna växer sig öknen snart till en fiende långt mäktigare än någon människa.

RIKTIGA RELATIONER
Att kasta spelaren som en trasdocka mellan olika världsdelar är ett vågspel. Det kan lätt kännas sökt eller splittrat, men i Uncharted 3 är intrycket snarare berikande. Jag springer gatlopp genom myllrande torgliv, smyger fram längs slottsmurar och i gravkammare, upptäcker sydeuropeisk regnskog (!) och enorma skeppskyrkogårdar utan att spelet för ett ögonblick tappar fokus.

Miljöerna tillåts aldrig bli huvudpersoner i Nates, Chloes, Elenas och Sullys ställe – de bara agerar fond för spelvärldens mest otvungna sociala spel. Amy Hennigs manus är lika befriande mänskligt som tidigare, men dialogen ändå bara en pusselbit jämte blickar och kroppsspråk. Jag känner fortfarande inte till något annat spel där en av karaktärerna uttalar första ordet i en mening, hejdar sig och avslutar med en avmätt blick – och jag instinktivt kan förstå innebörden. Uncharted 3 är så fullt av undertext att ett skrivet referat bara skulle ge halva bilden.

Om miljöerna är varierade är det ändå ingenting mot spelmekaniken, som glider mellan tre huvudsysslor i plattformshopp, eldstrider och pussel. Men däremellan introduceras fordon, fiender och omständigheter som alltid lyckas sätta ett välbekant spelmoment i ett nytt sammanhang. Ett kameraperspektiv, en tidsgräns, en grafisk utsmyckning – och så viktigast av allt, en hastig omställning innan spelaren fått en chans att acklimatisera sig.

Uncharted 3 är inte, och kan inte vara, en lika omskakande upplevelse som sin föregångare. Vi vet redan vilka känslosträngar som ingår i ett Uncharted-ackord. Ändå kan jag inte värja mig. Fråga igen om fyra år och du kommer kanske att få ett annat svar, men här och nu kunde ett tredje spel i det här utförandet inte göra mig lyckligare.

Egentligen borde jag inte vara förvånad. 20 år av röd tråd har tagit mig just hit, tätt ihopsnurrad med Naughty Dog och utan en tanke på att försöka slå mig fri.

Relaterade bilder

Taggar: Uncharted 3: Drake's Deception, Naughty Dog, PS3, Sony, LEVEL, Thomas Wiborgh

Thomas Wiborgh 24 okt 2011 18:00 Visningar: 10243

+Naughty Dog är inte bara bäst på vad de gör, utan överlägsna.

-Nathan Drake är ärligt talat ingen vidare simmare.

10 Det perfekta äventyret. Igen.

Användarnas medelbetyg: 9.5

Kommentarer

sir_mack8624 okt 2011q

Underbart trevlig text som suger in mig i dina känslor! Uncharted-serien levererar något som ingen annan spelserie kan göra i sitt känslomässiga berg-och-dal-bane-åkande. Det är ett äventyrligt och filmiskt spel som underhåller likt få andra! Sjävklart är spelet bokat och snart påväg hem till mig:)

Alex Johansen24 okt 2011q

Haha!
Boking ftw:D

Johan Olander24 okt 2011q

Naughty Dog är så stabila att det är skrämmande.

valentia00724 okt 2011q

enda anledningen att skaffa PS3 är för just uncharted spelen.
önskar jag hade kvar min ps3 för detta... men men.

Windir8724 okt 2011q

Har inte bokat detta ännu då spelhösten redan är fullspäckad. De tidigare Uncharted-spelen var dock mycket trevliga upplevelser så det blir helt klart ett köp någon gång framöver.

Hade dock hoppats på att man skulle dra ner på skjutandet något och lägga tonvikten på utforskandet istället. Känns lite svårt att sympatisera med Nate när han har mejat ned uppemot 1000 fiender vid spelets slut :P

adde_johan24 okt 2011q

Den bäst formulerade och mest talande recensionen av spelet hittills! Gamereactor borde se och lära!

pantoricke24 okt 2011q

Fantastisk recension Thomas, längtar fruktansvärt mycket efter att få sjunka in Drakes nya äventyr.

Elin Ekberg24 okt 2011q

Fantastiskt bra skrivet.

SweBoo24 okt 2011q

Insta-buy.

Anonym24 okt 2011q

Bra. Såklart. Det är ju Tompa. Men nu längtar jag efter att få läsa Vickans andra åsikt (vilket blir imorgon då jag köper tidningen).

Anonym24 okt 2011q

Bra. Såklart. Det är ju Tompa. Men nu längtar jag efter att få läsa Vickans andra åsikt (vilket blir imorgon då jag köper tidningen).

Anonym24 okt 2011q

Dubbelmähä.

mmKay24 okt 2011q

Thomas Wiborgh. En av Sveriges bästa spelskribent.

Galet bra skrivet. Som vanligt.

obscureted24 okt 2011q

Jag har en fråga relaterad till Uncharted-serien. Jag har tänkt att köpa mig en PS3:a igen (böt min gamla 60 GB:are mot en slimmad 360 förut pga. den sociala biten) och ska helt klart lira igenom Uncharted. Jag minns dock demot på Uncharted 1 som inte imponerade något vidare.

Tillför det mycket att pressa sig igenom 1:an som trots allt inte alls verkar vara i samma nivå som uppföljarna?

parantes24 okt 2011q

mmKay:

Thomas Wiborgh. En av Sveriges bästa spelskribent.

Galet bra skrivet. Som vanligt.


Jag kan bara instämma.

exgirlfriendclub24 okt 2011q

jag är tamejfan förälskad i Naugjty Dog. Kan knappt vänta på det här spelet.

HetaHarriet24 okt 2011q

Vågade läsa hela vilket jag inte gjorde då du skrev om 2an (innan det släpptes).

Men det här har jag svårt för att tolka lite:

Uncharted 3 är inte, och kan inte vara, en lika omskakande upplevelse som sin föregångare.

...Det är alltså "inte" det men ändå super-fantastiskt??

kungdavid24 okt 2011q

"Alla moderna spel är bräckliga kreationer – ju vackrare desto känsligare för vårdslös hantering."

Det här är ju inte sant, måste reagera lite - även om det kanske finns en sån tendens. Det känns mer som en baklängesresonemang - att man enbart räknar alla trasiga/låsta nyutgivna spel som "moderna"? Men varför vill man tänka så?

Annars var det en entusiastisk och vasst skriven recension! med röd tråd och element och så vidare :)

Roronoa24 okt 2011q

Hmm, det känns som att det är dags för mig att ta tag i Uncharted-serien snart, då jag inte ens har spelat något spel ur serien. Känns som att jag typ är den enda Playstation 3 ägaren som inte äger spelen. Väldigt bra recension för övrigt.

Culture Vulture24 okt 2011q

Perfekt tre gånger om... okej.

Anonym25 okt 2011q

Thomas.

En stor del av vad som gjorde 2:an så bra, var för mig längden. Är detta något som kommer dra ner upplevelsen för mig i 3:an, som ryktas ha en 8-timmarskampanj snarare än 15-timmarskampanj likt 2:an?

Solmannen25 okt 2011q

Usch, blev inte pepp.

Tycker du tar i så du spricker Wiborgh. Min opepp kommer enbart från att du och jag inte tycker lika och för varje spel du recenserar och jag själv skulle sätta en siffra på så måste jag sänka min 2 poäng under dig för att passa just mig. Uncharted 2 är nog det enda jag hållit med dig om i poängväg.
(och jag tror jag kommer hålla med dig om detta också haha)

Rikard Halvarsson25 okt 2011q

Jävlar vad folk glorifierar en recension. Den var bra, men kom igen!

Dock alltid tveksam inför Wiborghs betyg då han slänger ut sig nior och tior allt för ofta. Så hans betyg har ingen inverkan på mig alls längre vilket är lite tråkigt. Fast spelet ska köpas, men inte för att recensionen var "galet bra skrivet" och "suger in mig i Thomas känslor"...haha.

Thomas Wiborgh25 okt 2011q

obscureted:

Tillför det mycket att pressa sig igenom 1:an som trots allt inte alls verkar vara i samma nivå som uppföljarna?


Jag kan inte påstå att det TILLFÖR särskilt mycket. Däremot är det också ett bra spel. Och du vill nog inte spela Drake's Fortune EFTER Drake's Deception.

HetaHarriet:

Uncharted 3 är inte, och kan inte vara, en lika omskakande upplevelse som sin föregångare.

...Det är alltså "inte" det men ändå super-fantastiskt??


Exakt, det blir inte en lika omskakande upplevelse eftersom det inte är något helt nytt. Däremot är det ett minst lika välgjort spel, och just i det här fallet har jag inget emot att uppleva mer av mitt favoritspel.

kungdavid:

Det här är ju inte sant, måste reagera lite - även om det kanske finns en sån tendens. Det känns mer som en baklängesresonemang - att man enbart räknar alla trasiga/låsta nyutgivna spel som "moderna"? Men varför vill man tänka så?


Jag ser inte alla "låsta"/regisserade/styrda spel som trasiga, jag ser dem som moderna. Det här är en ny sorts spel som på många sett definierar 10-talet. Och jag upplever dem som bräckliga. Sedan finns det naturligtvis undantag till varje regel.

Culture Vulture:

Perfekt tre gånger om... okej.


Långt ifrån. Drake's Fortune fick en svag nia av mig. Det var snarare grunden till ett perfekt äventyr.

SteffMaestro:

En stor del av vad som gjorde 2:an så bra, var för mig längden. Är detta något som kommer dra ner upplevelsen för mig i 3:an, som ryktas ha en 8-timmarskampanj snarare än 15-timmarskampanj likt 2:an?


Jag tror min speltid med trean klockade in på 10 timmar, kanske 11. Vill minnas att jag ägnade typ 12 eller 13 timmar åt tvåan. Så visst är det lite kortare, men inte markant kortare.

Solmannen:

Tycker du tar i så du spricker Wiborgh. Min opepp kommer enbart från att du och jag inte tycker lika och för varje spel du recenserar och jag själv skulle sätta en siffra på så måste jag sänka min 2 poäng under dig för att passa just mig.


Jag tar i så att jag spricker för att jag älskar spelet. Men om du vet med dig att du tycker sämre än jag om de spel jag recenserar så är det ju easy fix. Bara se det här som en stabil 8/10 ;)

Sommarregn:

Fast spelet ska köpas, men inte för att recensionen var "galet bra skrivet" och "suger in mig i Thomas känslor"...haha.


Jag vet inte exakt vad du retar upp dig på. Jag tyckker att det är jättesmickrande att folk gillar, eller rentav blir berörda av, mina recensioner. Och jag kan förstå dem, för när jag själv läser välskriven kritik av till exempel musik jag tycker om, så känner jag likadant.

Thomas Wiborgh25 okt 2011q

sir_mack86:

Underbart trevlig text


adde_johan:

Den bäst formulerade och mest talande recensionen av spelet hittills! Gamereactor borde se och lära!


pantoricke:

Fantastisk recension Thomas, längtar fruktansvärt mycket efter att få sjunka in Drakes nya äventyr.


Elin Ekberg:

Fantastiskt bra skrivet.


Wristcutter:

Bra. Såklart. Det är ju Tompa.


mmKay:

Thomas Wiborgh. En av Sveriges bästa spelskribent.

Galet bra skrivet. Som vanligt.


kungdavid:

Annars var det en entusiastisk och vasst skriven recension! med röd tråd och element och så vidare :)


Tack så mycket, allihop! Det innebär alltid en del huvudvärk att recensera sina favoritspel, men era reaktioner gör det värt mödan.

<3

Rikard Halvarsson25 okt 2011q

Thomas Wiborgh:

Jag vet inte exakt vad du retar upp dig på.


Jag retar inte upp mig, jag förstår mig bara inte på hur de kan hylla en recension om ett spel till det extrema. Som om det vore poesi. De nästan underkastar sig den och dig. Men med det sagt så är det ju fortfarande en bra recension, men tycker ordvalen från vissa är överdrivna.

Thomas Wiborgh25 okt 2011q

Sommarregn:

hylla en recension om ett spel till det extrema. Som om det vore poesi. De nästan underkastar sig den och dig. Men med det sagt så är det ju fortfarande en bra recension, men tycker ordvalen från vissa är överdrivna.


Äh, inte underskastar de sig! Det är ju bara fånigt. De hyllar något de gillar. Det gör jag ungefär varenda dag när någon skrivit något jag älskar, någon spelat in ett album jag lyssnat sönder eller ska spela en konsert. En stor del av att vara kritiker är också att älska sina favoritsaker, så jag har full förståelse för dem. Utan att då alls bedöma mina egna eventuella skillz. Som fenomen har jag väldigt lätt att relatera till att hylla en recension man gillar.

Riptidee25 okt 2011q

<iframe width="1280" height="720" src="http://www.youtube.com/embed/P3ALwKeSEYs?rel=0&hd=1" frameborder="0" allowfullscreen></iframe>

Anonym25 okt 2011q

Thomas Wiborgh - sätter ord på Galligans känslor om spel since 2003.

Stycket om att inte utmana Naughty Dogs hantverk sammanfattar ALLT som behöver sägas om den här konsolgenerationens bästa spel.

Strochakovic26 okt 2011q

Kör igenom ettan nu. Det är inte ett lika bra spel som tvåan. Men det håller ta mig fan hög klass alltså.

Anonym27 okt 2011q

Nä jag kan inte hålla mig från att skriva: superfin text wiiborgh!

Harry Mason27 okt 2011q

Betalade av mitt exemplar redan över en månad sedan. Jag dör av väntan inför detta äventyr. Tur att jag har Dark Souls att underhålla mig med mindre än en vecka till! Thank the gods for Naughty Dog!

HetaHarriet27 okt 2011q

Finns det nån bana/nåt scenario som du tycker är extra vackert, Tthomas?

Illusionist 7 nov 2011q

Jag är mer med på Viktor Sjöströms betyg (8/10, "sekunder åsikt" i Level). Naughty Dog är inte bättre än någon annan när det kommer till rena strider. Dem där situationerna då du finner dig i en enorm sal med trehundra miljarder fiender som tål ett helt magasin vardera. Det är istället när striderna sätts i ett sammanhang, rasande huset eller tågsekvensen i Uncharted 2, som spelet glänser.

Illusionist 7 nov 2011q

Sekunder... sekundär, skall det givetvis vara.

The Fly26 dec 2011q

Sent ute men kan känna igen mig i mycket av den röda tråden! MEd Sonic och dylikt! :O rollspelande med tärning också!?

Herregud. Jag älskar spelet också och har typ samma spel i bakgrunden. Ett av de bästa spelen i denna generationen! Helt klart.

cookiedude 3 apr 2013q

Bäst. Japp.

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.