Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Recension

Mario Kart 7



Den här recensionen är hämtad från LEVEL 69.

Mario, Bowser och Peach får se sig besegrade. I Mario Kart 7 är det Nintendos bandesigners som spelar huvudrollen.

Plattformsracing. Det är naturligtvis vad vi borde ha kallat Mario Kart redan från början. Problemet är att det aldrig funnits något skäl. Super NES-debuten var i grund och botten ett traditionellt racingspel. Sedan lade Nintendo fokuset på Svamprikets vapen, uppfann karaktärer som Baby Peach och förvandlade loppen till ett enda stort party.

I Mario Kart 7 är fokuset glasklart: banorna. Hideki Konnos team har inspirerats mer av Super Mario World och Super Mario Galaxy än av andra racingspel för att designa 16 av seriens mest intrikata banor hittills.

Visst har Nintendo alltid byggt sina Mario Kart-spel kring Svamprikets speciella geografi, men här är de inte bara hisnande detaljer utan en central del av svamprikets utformning. I den långa backen på Alpine Pass får man köra slalom mellan fallande stenbumlingar, på Piranha Plan Pipeway pyser luft ut ur rör som får kartsen att lyfta till nya platser, Rainbow Road leder ned från den färgglada vägen ned på en främmande planet med ny gravitation och överallt – överallt! – kryllar det av genvägar och omvägar.

Här finns undervattenssektioner där kartsen kör långsammare än på land. Mycket av utmaningen handlar om att utnyttja gupp och boostdynor för att hålla sig ovan ytan. Segelflygen som fordonen utrustats med är som hämtade ur Pilotwings, och får förarna att fligdlyga fram i de största hoppen. Vindpustar styr förarna i olika riktningar och boostringar får dem att hålla sig längre i luften.

Över huvudtaget har Nintendo utnyttjat höjdskillnaderna på ett sätt de aldrig varit i närheten av tidigare. Flera banor innehåller sektioner som delats upp i olika våningsplan. De övre våninsplanen svårare att komma upp på och ger flera fördelar, både för att man slipper trängas och för att vapnen träffar uppifrån och ned men inte nedifrån och upp.

Likaså har Nintendo fokuserat kontrollen så att den belönar bra körteknik. Myntens comeback är ett exempel på det. Genom att samla dem ökar man sin maxhastighet. Precis som i Mario Kart Wii går det att göra trick i hoppen som ökar ens hastighet, och i sladdarna laddas boost upp ju tvärare man skär kurvorna. Fartdynorna är oräkneliga. Mario Kart 7 förvandlas till en enda lång kamp för hitta den perfekta rutten och kunna maximera sin hastighet. När man ger sig på de 16 retrobanorna känns de platta och fantasilösa – trots att de är ypperligt valda.

Vapnen bjuder inte på några stora överraskningar. Förutom klassiker som svampar och röda skal finns ett par nyheter. Tanooki-svansen används för att vifta bort närgångna konkurrenter eller annalkande skal. Eldblomman låter en peppra sina motståndare med eldbollar. Lucky 7 är en cocktail av sju av seriens mest karaktäristiska vapen – du vet inte om du kommer träffa din fiende med en stjärna eller en bomb. Mynten tillför dock vapnen en ny dimension eftersom man tappar mynt och därmed maxhastighet när man träffas av ett vapen.

Den på förhand mest omtalade nyheten i Mario Kart 7 är möjligheten att justera sin kart innan loppen. Det går att välja däck, kaross och segelflyg, och i synnerhet i Time Trial-läget är det viktigt att hitta rätt konfiguration. Jakten på nya reservdelar (genom myntsamlande) blir snabbt beroendeframkallande.

Det vore ändå en överdrift att kalla Mario Kart 7 skicklighetsbaserat. Det är ett renodlat multiplayerspel där en nybörjare alltid kan vinna över ett proffs. Ett blått skal, en Bullet Bill och en ful prejning av Bowser räcker för att man ska gå från första till sista plats inom loppet av några sekunder. Men Mario Kart 7:s intrikata bandesign gör ändå att det är viktigare än på länge att faktiskt lära sig banorna utantill och köra effektivt. Den som kartlägger banornas många separata rutter och lär känna var föremål finns gömda, var man kan köra i fred och vilka rutter som faktiskt bara är omvägar justerar oddsen till sin fördel.

Nintendo har helt enkelt hittat en perfekt balans. Mario Kart 7 handlar lika mycket som precisionskrävande finlir som om hejdlöst festande. Det bygger lika mycket på sina intrikata banor som på sina fullständigt nyckfulla specialvapen. Det lyckas kombinera överraskningsmomenten från Marios värld med fartkänslan och tävlingsmomenten från racinggenren.

Det är helt enkelt plattformsracing.

Relaterade bilder

Pär Villner 12 dec 2011 11:42 Visningar: 11795

+I multiplayer slår Mario Kart 7 allt annat. Racing blir inte mer överraskande.

-Nintendo hade gärna fått lägga till ett 200cc-läge som utmanade ensamma spelare.

9 Ett lika roligt, som galet, racingspel.

Användarnas medelbetyg: 7.0

Kommentarer

Fook12 dec 2011q

Mjukvara säljer hårdvara. Först nu med 7 och Land är jag sugen på konsolen.

Men det kanske krävs mer än två spel för en konsol. Jag vet inte.

chips12 dec 2011q

Är intrikat veckans ord?

Tycker det är lite snålt med bara 16 nya banor. Är kul att få besöka de gamla i ny skrud men hade ändå hoppats på mer nytt.

Anonym12 dec 2011q

Bra recension!

Frezdaner12 dec 2011q

Fook:

Men det kanske krävs mer än två spel för en konsol. Jag vet inte.


För mig krävdes det bara ett spel för att köpa Dreamcast:)
Berserk!

Så kör i vind!

Åh justja köpte dessutom ett PSP enbart för Final Fantasy: Crisis core:)

Anonym12 dec 2011q

Fook:

Men det kanske krävs mer än två spel för en konsol. Jag vet inte.


Stod mig tveksam till 3DS-köp fram till prissänkning och bristen på bra spel. Men så köpte jag min kort efter att Mario 3D Land kom. Och det är, helt allvarligt, det roligaste plattform man kan spela i handburen form. Och så köpte jag såklart MK7, som jag snart ska börja spela online i. Det blir nog tokroligt det med.

Jag sålde min PS3 till förmån för 3DS (hade köpt den i alla fall iofs). Men jag anser så här i efterhand att jag bytte upp mig.

Så köp! [bigsmile]

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.