Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Recension

To the Moon



Den här recensionen är hämtad från LEVEL 69.

To the Moon finns här.

Freebird Games har gjort ett av årets bästa spel. För varje litet misstag To the Moon begår ger det oss en mängd stora saker att älska.

Ibland dyker det upp spel som, istället för att kämpa mot faktumet att vi är åskådare i någon annans berättelse, bejakar det fullt ut. To the Moon är ett sådant spel.

Det är ett djupt personligt spel. Dess skapare, Kan Gao, började skriva på berättelsen när hans farfar låg på sjukhus och svävade mellan liv och död. Påverkad av den svindlande insikten att han själv skulle dö av ålderdom med en mängd ouppfyllda drömmar och ambitioner började han fundera över hur det skulle vara om någon erbjöd honom ett sätt att förverkliga allt det som han missat i livet.

Resultatet är ett spel som egentligen är mer som en interaktiv story. Berättelsen handlar om en gammal man som kort innan han hamnar i ett koma anställer två vetenskapsmän som kan erbjuda en minst sagt unik tjänst: de kan skriva om hans minnen för att uppfylla hans sista önskan. Priset är hans liv. Tekniken de använder innebär att patientens hjärna kommer att förlora sin funktion gradvis och slutligen resultera i en säker död. Därför används den bara på folk med kort tid kvar.

To the Moon handlar om att hjälpa forskarna att arbeta sig bakåt i den gamles minnen för att kunna restrukturera dem. Det finns i princip inga actionmoment. Du går istället runt och klickar på saker och pratar med karaktärer för att så småningom finna så kallade mementos: objekt som konnoterar särskilda minnen och låser upp de mentala blockeringar som existerar i den gamles medvetande. Frågan som du söker ett svar på, som mannen aldrig förklarade innan han hamnade i sitt koma, är varför han vill åka till månen.

Spelet är inte bara en resa tillbaka genom den gamle mannens liv utan även Kan Gaos eget. Det är lätt att pricka av referenserna – inte bara i storyn utan i estetiken och spelmekaniken. Grafiken är av traditionellt japanskt rollspelssnitt och spelupplägget är stulet från gamla äventyrsspel. Till och med den fåniga dialogen mellan de två vetenskapsmännen, som är det överlägset sämsta med spelet, är som hämtad från japanskt 90-tal.

Det viktigaste för spelet är kanske sättet som berättelsen porträtteras på. Vi får ta del av en annan människas livshistoria på avstånd. Och det är här Kan Gao verkligen briljerar. Han har funnit en mängd visuella metaforer som känns nya och unika samtidigt som de passar in sömlöst i spelets retroutseende. Han ligger också bakom det mesta av spelets stämningsfulla soundtrack. Tempo och ton i berättelsen är nästan perfekt – förutom när Gao själv väljer att bryta mot dem i ett svagt ögonblick som framstår som både fånigt och onödigt.

Faktum är att de enda svaga passagerna i spelet inträffar de få gånger som Gao frångår dess melankoliska inramning. Försöken att skjuta in lite humoristisk dialog mellan forskarna för att då och då injicera lite lättja i spelets i övrigt ganska tunga stämning är ett sådant exempel. Han hade inte behövt göra det.

To the Moon ställer – och besvarar – frågor om existens och livserfarenhet, men framför allt påminner det oss om vikten av bra historieberättande. Det fyller inte ut speltiden med onödigt svåra pussel eller repetitiva moment. Det är beroende av att hela tiden röra sig framåt.

Att Kan Gao nästan på egen hand har lyckats pussla ihop ett så starkt spel är smått fantastiskt. Å andra sidan är det kanske just därför det är så bra. Spelbranschen befinner sig just nu i ett stadium där den hellre vill berätta dina historier än att berätta historier. Att som spelutvecklare gå och göra ett spel som är så djupt personligt som To the Moon är med det i åtanke kommersiellt självmord. Men det är också det här som är själva anledningen till att du borde spela det. Varje designbeslut som Gao har tagit är för att han ska kunna berätta sin historia på ett så rikt sätt som möjligt. Resultatet är ett spel som förvandlar barriären mellan spelare och huvudkaraktär till sin stora fördel. Vi är medvetna om att vi petar runt i en annan persons minnen, och just därför fungerar den osannolika premissen.

To the Moon är värt att upplevas. Men framförallt – det är ett spel som är värt att minnas.

Relaterade bilder

Taggar: To the Moon, Kan Gao, freebird games, indie, digital distribution, LEVEL, Carl-Johan Johansson

Carl-Johan Johansson 13 dec 2011 10:33 Visningar: 11328

+Sättet som storyn i To the Moon gestaltas på känns både eget och annorlunda.

-Vetenskapsmännens back-and-forth förstör en del av den fina stämningen.

9 En upplevelse som är värd att spara på.

 

Kommentarer

McNilsson13 dec 2011q

Spelade igenom det här för ett par veckor sedan - satt som klistrad från början till slut. En av årets absolut bästa spelupplevelser utan tvekan.

Joakim Kilman13 dec 2011q

Spelet har sina problem, men det har också en hel del mycket fina ögonblick - och det är dem man minns när man har spelat färdigt (lägg märke till min briljanta allegori).

Anonym13 dec 2011q

Ska spela igenom det imorgon tänkte jag. Försöker sänka mina förväntningar rätt så rejält till dess i hopp om att bli rejält överraskad och förtjust.

Anonym13 dec 2011q

Passar på att tipsa om Loadings dedikarade To the Moon tråd, där även de manligaste av män erkänner att både en och två tårar rann.
http://loading.se/forum.php?thread_id=104849

Den oundvikliga uppföljaren (som jag egentligen inte ser fram emot) kommer förhoppningsvis dra ner lite på den jobbiga fjärde väggen- och internetmemebaserade humorn, men tyvärr verkar alldeles för många kritiker uppskatta den.

SlimKrim13 dec 2011q

Går inte att spela på Mac antar jag?

QauNuckShin13 dec 2011q

SlimKrim:

Går inte att spela på Mac antar jag?


Nope, och inte Linux heller.

Buuuuu! Fel sätt att göra indie-spel på.

Kinapuffar13 dec 2011q

Jag köper när dom lagt upp det på steam. Vill inte ha massa småspel på olika ställen, bättre när det är samlat på samma plats.

Anonym13 dec 2011q

Kinapuffar:

Jag köper när dom lagt upp det på steam. Vill inte ha massa småspel på olika ställen, bättre när det är samlat på samma plats.


Man kan ju utan större datorakrobatik lätt lägga in icke-Steam spel i Steam, om det verkligen är det som är problemet.

Gwellmyn13 dec 2011q

Spelade igenom spelet i söndags och det är otroligt charmigt och varmt framfört. Precis som Carl-Johan skriver så hade han gärna kunnat hoppa över de putslustiga dialogerna här och var.

Ägnade dagens lucka i Spelklassiker Musik till en låt från spelet.
http://radiospeltorsk.se/2011/12/13/spelklassiker-musik-jul-...

Lolle13 dec 2011q

Ska spela det så fort jag tagit mig igenom Skyward Sword! :)

Klaatu13 dec 2011q

Detta vill man ju gärna spela, fast helst på konsol. Så det är tveksamt om det blir nått köp som det ser ut nu.

Cappuccino13 dec 2011q

Kinapuffar:

Jag köper när dom lagt upp det på steam. Vill inte ha massa småspel på olika ställen, bättre när det är samlat på samma plats.


Är det inte bättre att låta det gå genom så få mellanhänder som möjligt för att ge skaparen mest vinst? Och precis som någon sa ovan kan man slänga in det i Steam om man vill.

Kinapuffar14 dec 2011q

Skarlman:

Man kan ju utan större datorakrobatik lätt lägga in icke-Steam spel i Steam, om det verkligen är det som är problemet.


Men jag vill kunna avinstallera och installera via steam, så om jag är någon annanstans kan jag bara logga in och ladda ner.
Det är det som gör steam så bra.

Anonym14 dec 2011q

Kinapuffar:

Men jag vill kunna avinstallera och installera via steam, så om jag är någon annanstans kan jag bara logga in och ladda ner.


Förståeligt.
Vad jag har vet har spelet skickats till Steam, så med tanke på all buzz det ått på senare tid borde de lyckas komma in där. Man kan hoppas det iaf.

Klaatu:

Detta vill man ju gärna spela, fast helst på konsol. Så det är tveksamt om det blir nått köp som det ser ut nu.


Känns som ett safe bet att säga att det aldrig kommer komma till konsol. Tror det har gamepad support iaf.

Carl-Johan Johansson14 dec 2011q

Skarlman:

Den oundvikliga uppföljaren (som jag egentligen inte ser fram emot) kommer förhoppningsvis dra ner lite på den jobbiga fjärde väggen- och internetmemebaserade humorn, men tyvärr verkar alldeles för många kritiker uppskatta den.


Det som är gjort är gjort kan jag tycka. Försöken till humor är en del av spelet, på gott och ont. På sätt och vis tror jag att sakerna som Gao misslyckades med fick mig att uppskatta andra aspekter ännu mer. Jag tänker hur som helst inte spela en eventuell uppföljare till To the Moon även om han rättar till det. Upprepningen kommer bara att förstöra allt som är vackert och unikt med det här spelet.

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.