Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Recension

Cave Story 3D



I slutändan rör det sig om självbevarelsedrift. Vid något tillfälle, innan mina ord har tagit slut, behöver du ställa dig frågan var på skalan mellan 1-10 som ditt tålamod befinner sig.

För du förstår, Daisuke Amayas retrocharmiga ”Castlevania-inspirerade” sidoscrollande plattformsäventyr har här inte bara klätts i 3D-skrud och nya polygoner. Nej, inte alls. Det har dessutom förärats med ännu en svårighetsgrad, en bortom titelns egna ”Easy Mode”, ”Normal Mode” och ”Hard Mode”. I lekmannatermer skulle jag vilja kalla denna svårighetsgrad för ”3D på” och ”3D av”.

Det åtta år gamla originalet var aldrig ett lätt spel. Cave Story representerade en era av spelhistorien där ett fall ner bland rött buskage var detsamma som att börja banan om från början igen. Det representerade en era då slow downs var ett fränt hjälpmedel för att visa att hårdvaran verkligen fick arbeta för att visa stora mängder fiender samtidigt. Och dialogrutorna, på den här tiden, lät på ”brbrbrbrbr”. Cave Story 3D innehåller visserligen allt det här, precis som originalet, och är, precis som originalet, en nostalgisk hyllning av en tid när minsta lilla felsteg innebar en bråd och säker Game Over-skärm.

Gällande svårighetsgrad ger de nya 3D-effekterna en helt ny dimension till spelandet. Detta på grund av att det ibland blir svårt att urskilja var man själv befinner sig i relation till omgivningen och bossarnas ibland lätt galet frenetiska skottsalvor när man har effekterna påslagen. Lägg därtill att Cave Story är ett spel som kräver sin precision så är jag säker på att du förstår vilken linje jag är inne på. För det här är ett spel av den gamla skolan, som likt Dark Souls rymmer alla de bästa sidorna av självdestruktivt beteende. Ni vet känslan av att stå som ensam härskarinna på täppan efter en särskild knivig situation? Den lyckan har inga gränser. Cave Story 3D må kanske inte ståta med världens mest genialiska bandesign, men det får till dessa känslosamma ”halleluja”-moments tillfredsställande bra.

Helt rättvist är det däremot inte att jämföra Cave Story 3D med Dark Souls. Där Dark Souls med alla sina bestar och skäreldsdemoner marknadsför sitt helvete gömmer Cave Story sitt bakom en ”Heffaklumpar och Tesslor”-estetik. Åtminstone, så som jag föreställer mig Heffaklumpar och Tesslor, för så långt följde jag inte Nalle Puh och hans vänner att jag någonsin fick se hur vare sig den ena eller den andra ser ut. Cave Story 3D har måhända ett gulligt yttre och ett narrativ av små söta kaniner men var förvissad om att det inte är någon dans på rosor. Cave Story 3D har rosor som rivs.

Spelet bestraffar dig gärna när det går dåligt och belönar dig motsträvigt när det går bra. Vapnen går att uppgradera med erfarenhetspoäng som fienderna lämnar ifrån sig och få tidsfördriv går upp mot att med maxlevlat maskingevär strö förstörelse över alla i sin väg. När det går bra, du har din ”Perfect Run”, då är Cave Storys smäckra landskap en riktig behaglig visit. Men, ta för många träffar och erfarenhetspoängen kommer att tas dig ifrån. Din level kan lika gärna röra sig bakåt, som framåt. Bossarna blir direkt så mycket svårare om du inte har haft en ”Perfect Run” innan och en sådan kräver sin spelare.

Cave Story 3D:s största problem är dock vare sig påtvingad 3D eller den inte alltid helt responsiva kontrollen. Cave Story 3D:s problem stavas Super Mario 3D Land och Mario Kart 7. Att släppa en titel av denna kaliber samma under samma försäljningsmånad som Nintendo visar världen hur 3D ska användas på riktigt är som att bli hembjuden till en kompis hemmabiosystem och sedan återgå till en skruttig 17-tummad tjock-tv. Super Mario 3D Land är Nintendos svar på Camerons Avatar. Cave Story känns lite som att slå på ett avsnitt av Fragglarna på VHS.

Missförstå mig rätt nu.

Cave Story 3D är en angenäm upplevelse, retrocharmigt, gripande och innehåller några av dem mest inbjudande trudelutterna på mycket länge. Jag har kommit på mig själv med att nynna på titelmelodin många timmar efter att jag stängt av. Cave Story är ett spel som du bara ska ha spelat, upplevt och utforskat. Grottorna och dess mysterier är värt din tid. Om du ska göra det med remaken eller originalet är en fråga som bara du kan svara på. Betyget baseras snarare på Daisuke Amayas lyckade formula, än att spelet förärats nya polygoner. För i slutändan handlar 3D:n i Cave Story om självbevarelsedrift och hur många ”Retrys” det kommer att ta dig innan den går dig på nerverna.

Relaterade bilder

Taggar: Cave Story 3D, Nintendo 3DS, Nicalis, Elin Ekberg, Loading, pixel, Daisuke Amaya

Elin Ekberg 11 jan 2012 13:01 Visningar: 10887

+Handlingens uppbyggnad engagerar.

-För första gången sedan jag köpte maskinen ger 3D-effekter mig ögonvärk.

7 Ett retrocharmigt och ”Castlevania-doftande” äventyr.

 

Kommentarer

The Fly11 jan 2012q

Hur är det med 3D effekterna?

Någon med migrän som kanske vet hur de funkar? Om de framkallar migrän vill säga eller är de bara vanlig huvudvärk?

Anonym11 jan 2012q

Jag gillar verkligen hur spelet (iaf i originalversionen) satta stark kontrast mellan den gulliga pixelgrafiken inklusive heffaklumpar och den mörka berättelsen om massmord och död.

Ditt första misstag var för övrigt att ta maskingeväret. :)

Elin Ekberg11 jan 2012q

Skarlman:

Ditt första misstag var för övrigt att ta maskingeväret. :)


Men det är så roligt :(

Johan Olander11 jan 2012q

Elin Ekberg:

Men det är så roligt :(


Spel handlar inte om att ha roligt.

Anonym11 jan 2012q

Elin Ekberg:

Men det är så roligt :(


Det är väl helt okej om man nöjer sig med att vara medioker.

Klarade du det förresten?

Johan Olander:

Spel handlar inte om att ha roligt.


Precis! Jag nötte inte sista bossen och vägen till den i flera dagar för att det var roligt!

Aloysius11 jan 2012q

Snackar du skit om Fragglarna?? *sur*

Elin Ekberg11 jan 2012q

Skarlman:

Jag nötte inte sista bossen och vägen till den i flera dagar för att det var roligt!


Fast den där sträckan kan du ju inte påstå att den var "rolig"? Eller, hur mycket glass hinkade du i dig?

Johan Olander:

Spel handlar inte om att ha roligt.


Det är för att du inte är så bra på spel, som du tycker så Johan. Men, träna du lite mer så ska du se att du också kommer att uppskatta spel så småningom.

Aloysius:

Snackar du skit om Fragglarna?? *sur*


Nå då, jag har en säsong på dv-... eller, nej. Det var inget. *låtsas som det regnar köttbullar*

Anonym11 jan 2012q

Anonym11 jan 2012q

Skit nu fick jag lust att fortsätta spela Cave Story, trots att jag redan lagt ner 30 timmar de senaste veckorna.

Bleatlessness11 jan 2012q

Fantastiskt originalspel. Jag spelade Cave Story+ under julen, och utan att prova 3D-versionen ställer jag mig extremt skeptisk. Både för att den av bilder att döma har förlorat all grafisk charm, och att pixelperfektion sällan går ihop med 3D-världar. Speciellt när man får 3Dn uppslängd i ansiktet.

Skarlman:

30 timmar


Jag som tyckte jag var hardcore på 22h. :/

Klaatu11 jan 2012q

Kan man gilla 3DS om man ogillar 3D på bio? ...that is the question.

MeSako12 jan 2012q

The Fly:

Någon med migrän som kanske vet hur de funkar?


Jag har problem av migrän med jämna mellanrum, och kan inte se något samband mellan 3DS och migrän.. eller vanlig huvudvärk heller för den delen..
Jag brassar på med full 3D när jag använder min 3DS :D

Frezdaner 9 feb 2013q

Om man ska välja mellan Cave Story 3D och *vanliga Cave Story vilket ska man ta då?

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.