Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Recension

Blood Omen: Legacy of Kain



En gång för länge sedan, innan Silicon Knights blev synonyma med magplasket Too Human och en hel spelvärld gjorde sig lustig över frontfiguren Denis Dyacks tomma löften, skapade den kanadensiska studion en vampyrhjälte mer mångfasetterad än alla Draculor, Alucardar och glittrande Stephanie Meyer-blodsugare någonsin. Benjamin Knopman slog följe med nosferatun Kain på hans jungfruresa genom den döende världen Nosgoth.

Alla berättelser har en början.

Genom åren har Legacy of Kain-serien genomgått fler förvandlingar än varulvshunken Jacob i valfri Twilight-film. I vampyreposets tredimensionella debut Soul Reaver axlade vi manteln som den osaliga anden Raziel på hans vendetta genom en pusselfylld gothvärld i ruiner. I Blood Omen 2 skiftade fokuset mot blodstänkt smygaraction, medan Soul Reaver 2 kombinerade problemlösning med tidsmanipulerande á la Chrono Trigger.

Och i finalen Defiance satsade seriens fackelbärare Crystal Dynamics allt – och förlorade, åtminstone sett till försäljningssiffrorna – på combotunga strider som i längden blev aningen för monotona för sitt eget bästa.

Men allting började vid en ful bardisk i en ännu fulare by, där en ung (och ful) ädling begärde ett stop öl för att skölja bort vägdammet ur halsen.

Låt oss resa tillbaka till 1996.

Låt oss resa tillbaka till Blood Omen: Legacy of Kain.

DEN GRÖVSTA AV SYNDER
Det är natt, och Kain håller på att förtäras.

Hans inre glöder av ett brännande, flammande och pulserande hat. Inte nog med att han nekades vederkvickelse av den stinkande bartendern – då han lämnade det vidriga kakerlacksnästet anfölls han dessutom av en grupp stråtrövare som dödade honom.

Ja. Som dödade honom. Som bestal honom – nobelmannen Kain från Coorhagen – på hans liv. Och allt för några futtiga guldmynt.

Men han kom tillbaka. När Kain trodde att allt hopp var ute slet nekromantikern Mortanius honom ur dödens kalla famntag och begick den grövsta av synder. Han förvandlade värmen i Kains kropp till kyla, gav ögonen en röd nyans och ersatte ädlingens köttsliga behov med en enda hunger – efter blod.

Nu har Kain bara ett mål: hämnd. Han tänker inte nöja sig med några banditers patetiska existenser. Ingen går säker när han svingar sin klinga. Ingen man, ingen kvinna – inte ens den legendariska Circle of Nine. Ordern som en gång samlade landets visaste magiker, alkemister och profeter, men där vansinne nu härjar och hotar att dra hela Nosgoth in i kaos.

EN VÄRLD ATT ÄLSKA
Det är svårt att inte fascineras av intrigen i Blood Omen. Tyvärr är det också lika lätt att ens uppflammade intresse slocknar när man väl får se det nylanserade Playstation-äventyret i rörelse.

Eftersom Silicon Knights vampyrsaga släpptes i en era mellan pixelperfektion och polygonhaveri, vacklar spelet med ena foten i det förgångna samtidigt som det experimenterar med brutalt ful CGI-narration i mellansekvenserna. Själva in game-grafiken placerar sig någonstans i trakterna av det första Baldur’s Gate, med isometriska vyer och klumpiga karaktärsmodeller som ser extremt malplacerade ut i de statiska miljöerna.

Men bara man gräver under de åldrade exteriörerna, finner man en av popkulturhistoriens mest stämningsfulla och välskrivna berättelser om nattens oknytt.

För alla som älskade berättarrösten i fjolårets Summer of Arcade-hit Bastion är Blood Omen en dyngvåt dröm. Färden genom Nosgoth är inte bara ett A Link to the Past med dystymi – den ger dessutom en inblick i protagonistens poetiska sinnelag. Kain kommenterar sin färd i tid och otid, med en cynism som för tankarna till detektiven Rorschachs briljanta monologer i Watchmen. För röstskådespeleriet står Simon Templeman, som vi nyligen hörde ge liv åt General Threnoldt i Star Wars: The Old Republic och Loghain Mac Tir i Dragon Age: Origins-expansionen Awakening. Att Templeman numera ägnar sig åt marginella biroller som dessa är ett mysterium, då hans tolkning av Kain är något utöver det ordinära. På samma sätt som en stor del av Metal Gear Solids charm ligger i David Hayters hesa whiskeystämma, vore Blood Omen ett oändligt mycket fattigare spel utan Templemans aristokratengelska poneringar kring liv, död och dekadens.

Men Silcon Knights har inte bara lyckats konstruera en trovärdig anti-hjälte. De har även skapat en levande och immersiv värld kring honom. En värld som väcker intresse. En värld som, trots att Kain inledningsvis proklamerar ”I care not for the fate of this world”, gör att man ohjälpligt bryr sig. Med tyskklingande bondesamhällen som Uschtenheim och Stahlberg trollbinder Nosgoth och lockar på sant Metroidvania-manér till utforskande av varje skrymsle, vinkel och vrå i jakt på uppgraderingar som förmågan att rulla stenblock, ta kontroll över fienders kroppar eller klä ut sig till dödlig och vandra på städernas gator som en vanlig man.

Det är en värld att älska. En värld att förlora sig i. Från irrblossen i sumpmarkerna kring vampyrlorden Voradors herrgård, via utsikten från dödskallegrottan Nuprator’s Reatreat, via de suspekta och sadomachokistiska David Lynch-bordellerna i staden Wasserbunde – fram till det frostiga Malek’s Bastion i norr, fortet där väldets en gång stoltaste krigare har reducerats till en flyktig existens som klamrar sig fast vid en rustning av iskallaste järn.

SOM EN BLÅSKIMRANDE KONDOM
Lika älskvärd är tyvärr inte spelmekaniken. Den består av två element – pussel och strider. Ingendera fungerar särskilt väl. Pusselmomenten begränsar sig i nio fall av tio till att hitta en knapp – inte sällan självlysande – som öppnar dörren till nästa rum och nästa – troligen självlysande – knapp. Striderna å andra sidan är ungefär lika avancerade som i C64-reliken International Karate, trots att Kain i teorin har ett veritabelt smörgåsbord av projektiler, yxor, svärd, magier och varulvsklor att gå lös på fiendefloran med. I praktiken använder man nämligen alltid sitt senaste svärd i kombination med en skyddande magi som man bemästrar tidigt i spelet. En magi som inte bara förvandlar samtliga bosstrider till en barnlek, utan också omgärdar Kain med en aura som för tankarna till en uppblåst, blåskimrande kondom. Och plötsligt känns den iskalla slaktaren allt annat än respektingivande.

Men fastän spelet Blood Omen lider av brister, är upplevelsen Blood Omen något mycket, mycket större.

Den handlar om känslor som desperationen när ens blodmätare obönhörligt närmar sig botten. När man stapplar fram, anemisk och utmattad, i jakt på en knapp som just den här gången inte råkar vara fluorescerande, samtidigt som man förgäves spanar efter sparpunktens trygga, röda sken.

Den handlar om lättnaden när ett hysteriskt "Please, help me kind sir!" plötsligt överröstar Steve Henifins stämningsfulla musik med ett löfte om föda, fastkedjad och varm och redo att sänka tänderna i.

Men mest av allt handlar den om känslan av att vara världens - i brist på bättre adjektiv - coolaste vampyr i en av världens bästa spelvärldar.

Att vara Kain. I Nosgoth. Som riket såg ut innan postapokalypsen i seriens senare delar.

En känsla som inga klumpiga strider, föråldrade exteriörer eller andra pensionärskrämpor kan förminska.

Relaterade bilder

Taggar: Blood Omen: Legacy of Kain, Benjamin Knopman, Loading, PSN, Stephanie Meyer, GLITTER, Dracula, Vampyrer, Silicon Knights, Denis Dyack

Benjamin Knopman 16 jan 2012 08:37 Visningar: 12263

+ Spelet säljs för en spottstyver på Playstation Network. Låt den rätte komma in i din konsol.

-Grafiken. Striderna. Den blå kondomen.

8 Kain är världens coolaste vampyr. Och Nosgoth är den bästa av världar.

 

Kommentarer

Frezdaner16 jan 2012q

Bravo!
Mycket välskrivet.

Striderna var inget jag tänkte på, men det är väl för att man är så van vid just det spelet. Magi skölden är ingenting jag använda så kan inte kommentera det.

Så... Vilket var ditt favorit musik stycke?

Jag har spelet till PC och en version till PS1 liggandes någonstans så kanske jag tar och plockar upp det mycket snart:)

Melubas16 jan 2012q

Älskar alla Legacy of Kain-spelen. Bara en notis: Loghain är med i det fullständiga Dragon Age, tror inte han är med i expansionen överhuvudtaget.

Anonym16 jan 2012q

Melubas:

Bara en notis: Loghain är med i det fullständiga Dragon Age, tror inte han är med i expansionen överhuvudtaget.


Imdb, din lögnare ...!

Frezdaner:

Magi skölden är ingenting jag använda så kan inte kommentera det.

Så... Vilket var ditt favorit musik stycke?


Jag kände mig som en fuskare när jag sprang omkring med den hela tiden. Den och flame sword. En svårslagen kombo.

Hm, musikstycke. Jag gillade skarpt den episka lilla trudelutten som spelade när man flög i fladdermusform. Den var mäktig. Annars är det svårt att peka ut något särskilt stycke, då de inte är "Man with the Machine Gun"-tydliga utan håller sig mer i bakgrunden. Men stämningshöjande är de.

MeSako16 jan 2012q

Jag ÄLSKAR Legacy of kain spelen.
Har spelat alla och endast Blood Omen 2 är dåligt tycker jag.

Någon som vet ett sätt att köra detta (BO1) på dator idag?
Har testat med DOSbox, men spelet låser sig så snart jag kliver in i första huset.. :(

Skulle va sjyst om de släppte det på steam, eller på något annat liknande sätt.

Godzillasaurus16 jan 2012q

Melubas:

Loghain är med i det fullständiga Dragon Age, tror inte han är med i expansionen överhuvudtaget.


Han är med i expansionen om han fick leva och du satte Anora på tronen:

Godzillasaurus16 jan 2012q

Osäker på om man dessutom behöver gifta sig.

Vibrio16 jan 2012q

Mycket bra skriven recension! Du gör helt rätt i att fokusera på den mäktiga upplevelsen Blood Omen, och inte på det knackiga spelet Blood Omen.

MeSako16 jan 2012q

Bästa spelet i serien dock:

reznorhead16 jan 2012q

Vad kostar det?

Ghorun16 jan 2012q

MeSako:

Någon som vet ett sätt att köra detta (BO1) på dator idag?


Har PC-versionen och har då för mig att jag fått det att fungera fint på ny burk. Om det var i Windows XP eller 7 minns jag inte. Ej heller om jag behövde göra något annat än ställa in kompatibilitetslägen.

Märker här att jag inte svarat på din fråga alls, bara teasat om möjligheten att det fungerar, men om ingen annan hinner före eller Google ger svaret åt dig så kan jag återkomma. :)

Anonym16 jan 2012q

Vibrio:

Mycket bra skriven recension!


Tack! =)

reznorhead:

Vad kostar det?


Diaboliskt bisarrt sinnessjukt billiga 2,95 euro!

Ghorun16 jan 2012q

Passar på att berömma recensionen också. Gjorde mig bra sugen på ett tredje försök att spela klart det. :)

Anonym16 jan 2012q

Ghorun:

Passar på att berömma recensionen också.


Nu gör du mig glad. :) Satt och jobbade med den från åtta på kvällen till fem på morgonen.

Boggus16 jan 2012q

Kanonrecension! Skönt att du sätter fokus på story framför gameplay och delar ut betyg efter den upplevelsen! Det poängterar att jag som så många andra spelat majoriteten av spelen i serien endast för storyn och röstskådespelarna vilka är fenomenala.

Åh vad jag skulle ge för ett spel med Simon Templeman OCH David Warner som antagonister.

Anonym16 jan 2012q

Boggus:

Kanonrecension! Skönt att du sätter fokus på story framför gameplay och delar ut betyg efter den upplevelsen!


Skön spelmekanik är kul. Ett spel med bra story, däremot. Det är större än livet.

airdrawndagger16 jan 2012q

Det här är stor nostalgi. Jag har spelat och älskat alla spel i serien. Utom det var som dåligt... tror det var Blood Omen 2 kanske? Kan liksom fortfarande höra "What? A mug of ale for a distant traveler from Korhagen (sic)? I can reward you well, for I am of noble blood."

Anonym16 jan 2012q

airdrawndagger:

Utom det var som dåligt... tror det var Blood Omen 2 kanske?


Jepp! Sugigt som fan. Men ändå har det något som gör att man rycks med. Längtar nästan tillbaka dit, till de dimmiga gränser, de missbildade polygondockorna och alla Kains kreativa magier. Blood Omen 2 var det första spelet jag skaffade till Playstation 2, och fastän det hade brister spelade jag det - mycket.

Frezdaner16 jan 2012q



En av mina favorit snuttar.

Elzevir the dollmaker soundet är också otroligt bra.

Benjamin Knopman:

Den och flame sword. En svårslagen kombo



Körde mest med det vanliga svärdet då man tröttnar lite snabbt på att allt brinner upp... + Att man får ju inget blod heller!:D

melander16 jan 2012q

Jag tycker verkligen om Defiance, och jag hade kul med Blood Omen 2 också (förutom att mit spel kraschade varje gång jag nådde slutbossen).
Nu när Blood Omen säljs så billigt så är det väl inget att fundera på. Känslan av att "vara" Kain är enorm.

Anonym16 jan 2012q

Frezdaner:

En av mina favorit snuttar.


Sitter hos en kompis och vågar inte lägga på låten. Drats.

Frezdaner:

Att man får ju inget blod heller!:D


Med Chaos Armor tar de livet av sig själva. Du behöver bara stå där, innesluten i din blå kondom, och sörpla.

Illusionist16 jan 2012q

RIKTIGA vampyrer. Tack. Inga pojkbandsspolingar.

cookiedude17 jan 2012q

Världens coolaste vampyr är Chris Sarandon i Fright Night. Raziel är coolare än Kain.
Inte spelat Blood Omen, men de tre Soul Reaver-spelen.
Och ettan är bäst. Klassiker.

Anonym17 jan 2012q

cookiedude:

Raziel är coolare än Kain.


Nej, nej, nej.

En snubbe som dock är snäppet coolare än Kain är D från Vampire Hunter D. Men han är en dhampir så det räknas inte. Dessutom har han inte lika sköna monologer som Mr K.

MeSako19 jan 2012q

cookiedude:

tre Soul Reaver


Tre?? Jag vet bara om två..

Två Blood Omen
Två Soul Reaver
Ett Defiance

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.