Recension

Resident Evil: Revelations

Ögonen svider. Natt har blivit dag och min tumme värker. Prövar handen försiktigt. Jo då, även om jag inte har någon känsel i någon av mina fem fingrar så sitter alla kvar. Till vänster om mig ligger enheten fortfarande uppslagen, som en påminnelse var de senaste tolv timmarna försvunnit någonstans. Att somna, om halvt upp och ner, fullt påklädd, innebär i regel dessutom att cirkulation upphört att existera och tagit sig en Piña Colada - semester på Hawaii. Det är en märklig känsla, att vakna till den huvudvärken.

Bannar mig själv för att ha somnat. Går igenom sådant som jag har låst upp. Att bläddra igenom de nya tillförvärven blir ett rus, i sig, nästan där uppe tillsammans med första kaffekoppen om morgnarna. Medan kokaren puffar ute i köket sätter jag mig tillrätta vid bordet. Gnider trötthet ur stela leder och trycker igång äventyret, för ett andra varv på svårighetsgraden HELL.

Det här är Resident Evil Revelations.

Det kan inte vara helt lätt att heta Masachika Kawata och vara producent för Revelations. Efter Resident Evil 4 och 5 delade fansen upp sig i två läger. Kvar fanns inte längre låsta kameravinklar och styltiga spelscheman, två element som serien haft som grund sedan 90-talet, fundament som antingen varit att älska eller att hata. Resident Evil, och genren i stort, föddes ur formatets begränsningar. Det är inte någon särskilt djupgående analys. Det är så här världen fungerar. Tekniken säger åt oss att det inte går och lite tonårsrebelliskt gör vi det ändå. Men vad sker när tekniska framsteg helt plötsligt tillåter oss att förverkliga dem visioner vi kanske hade från början?

Det som sker är att det bildas två läger. Revelations vill hemskt gärna blidka båda. När jag ett par banor in står med full automat och täcker min partner från anstormande fiendehorder hinner jag tänka både Dead Space och Army of Two innan bataljen är över. Ammunition finns i överflöd och huvudpersonerna verkar inte ens bry sig att vi övriga nästintill sket på oss sist vi stötte på dem fördömda fanskapen. Resident Evil goes ”Fuck Yeah”-Gears of War. Typ.

Revelations skiftar fritt mellan stämningsfullt utforskande och fullt ös medvetslös med ett episodupplägg där vi får följa flertalet karaktärer. Övergångarna sker inte alltid helt smärtfritt. Att ena stunden utforska det kusliga spökskeppet som Jill Valentine för att direkt efter slängas in i någon av de mer Army of Two-inspirerade banorna gör att man ibland glömmer lite att det är menat att man ska vara rädd för fienderna. De snabba övergångarna drabbar spelstilarna på så sätt att det kan vara lätt att glömma att det inte längre är tänkt att kuta rakt fram, att ammunition snabbt tar slut och att fiendefloran inte längre är kanonmat. Men det är när jag möter spelets comic reliefs, som lär gå till historien som två av dem mest avskydda huvudpersonerna i ett spel någonsin, som jag förstår att Kawatas syfte inte är att försöka skrämma mig under dessa partier.

Han vill berätta en historia och fylla ett hål som ingen trodde behövdes fyllas mellan del 4 och 5. Berättelsen är löjligt dum, så jag koncentrerar min recension på annat istället. Revelations är som allra bäst när det inte ska berättas en historia. Det är när Revelations inte försöker bräcka förra årets actionbravader och jag bara får strosa runt bland korridorer som hämtade ur originalet som spelet är som allra bäst och stämningsfullt. I vissa av rummen glömmer jag till och med att det är en lyxkryssare jag försöker fly ifrån och inte en herrgård som i det första spelet. Det är här, när Revelations handlar om ren överlevnad, som jag trivs allra bäst. Den som kan sitt Resident Evil vet att det gäller att täcka ryggen från bakhåll, vara ständigt beredd och gärna ha ena fingret över avtryckaren, bara ifall att. Och att notera alla låsta dörrar. Vissa av dem vill man gå tillbaka till, senare.

Tillsammans med Revelations lanserar Nintendo det nya tillbehöret Circle Pad Pro, den analoga spaken som Gud/Nintendo glömde. För nostalgiker som trots allt vill ha styltig spelkontroll och knasiga kameravinklar rekommenderas att spela utan. De som inte vill skrika sig hesa under några av spelets senare partier rekommenderas att lägga ut den extra kostnaden. Låt gå för att apparaten blir fulare, mindre bärbar och att plastbiten går på batterier – den är ett nödvändigt ont. ”Ont”, i det här fallet, är tänkt att tolkas bokstavligen. Minns tumvärken. Den kommer att minnas dig. Två dagar efter min sträckspelning sitter jag fortfarande med en stel tumme. Varför utsätta sig? Jo. Anledningen till att du vill ha denna attrapp är för att var gång du siktar skiftar spelet över till ett förstapersonsperspektiv och den är inte lika behaglig utan Circle Pad Pro.

Grafiskt är Revelations i allra högsta grad imponerande. På full 3D-effekt (det går att ställa in i huvudmenyn huruvida du vill ha vanlig eller stark) är det svårt att inte låta sig imponeras över att ett portabelt spel kan vara så här sinnessjukt snyggt. Att gå från Super Mario 3D Land till det här… det är knappt så att man tror att det är samma konsol man håller i. Med den nya kontrollen så är det väl kanske det inte heller. Från det inledande och stormiga intervallet med sina övertjusiga vatteneffekter till det läckra casinot bjuder Revelations på massor av ögongodis. Det är därför synd att fiendefloran inte är någonting annat än identitetslösa och fula. Kawata verkar ha spelat sin beskärda dos av Dead Space under produktionen. De kommande zombierna i Resident Evil 6 kan inte komma nog snart.

Utöver kampanjen har Capcom adderat ett alldeles lysande Raid Mode, ett spelläge som består av sträckor hämtade ur äventyret som rent generellt går ut på att besegra alla fiender och ta sig i mål. Upplåsbara karaktärer och vapen samt möjlighet att levla gör att här finns mycket att hämta. Ett snabbt rus för den samlarsugne. Raid Mode går att spela ihop med en kompis antingen lokalt eller online. Dessutom finns det Missions att utföra, Achievements för den bärbara generationen, uppdelade både för kampanjen och Raid Mode.

Kawata har tidigare uttryckt att Revelations borde ha fått heta Resident Evil 6. Så långt vill jag kanske inte gå, men han får gladeligen kalla det för Resident Evil 5 om han vill. Svidande ögon och tumme till trots, bättre betyg kan jag inte ge. Det är ”nödvändigt ont.” Oavsett läger är Resident Evil Revelations ett spel som ingen får missa och prestandamässigt en triumf för det portabla formatet. Om du ursäktar – nu väntar svårighetsgraden från helvetet.

Relaterade bilder

Elin Ekberg • 31 jan 2012 08:54 • Visningar: 4955 •  5

Kommentarer

parantes • 31 jan 2012 0q

Jättebra recension, men känns som den kanske borde kollats genom en gång till innan den var färdig. Fast det kanske bara är för att jag avskyr när samma uttryck används vid upprepande tillfällen :P

Jag tänker främst på:
"fter Resident Evil 4 och 5 delade fansen upp sig i två läger."
"Det som sker är att det bildas två läger."

samt

"den är ett nödvändigt ont."
"Det är ”nödvändigt ont.”

Som gör att det känns som du skrivit lite av texten vid olika tillfällen och glömt bort vad du skrev innan.

Så, varsågod. Lite konstruktiv kritik såhär på morgonkvisten ;)

Alske • 31 jan 2012 0q

Snabb fråga Elin, är det bättre än Resident Evil 5?

Oskar Skog • 31 jan 2012 1q

“Alske:

är det bättre än Resident Evil 5?

Det kan jag svara på: Ja.

Oskar Skog • 31 jan 2012 0q

“parantes:

Fast det kanske bara är för att jag avskyr när samma uttryck används vid upprepande tillfällen :P

Det beror ju alldeles på avståndet mellan upprepningarna samt kontexten i vilken dom görs.

motakay • 31 jan 2012 0q

“Alske:

Snabb fråga Elin, är det bättre än Resident Evil 5?

Kan med största säkerhet säga att Elin kommer svara ja på den frågan. :)

Personligen är det här som när jag första gången spelade fyran, fast nästan ännu bättre! <3

Elin Ekberg • 31 jan 2012 1q

“parantes:

Så, varsågod. Lite konstruktiv kritik såhär på morgonkvisten

Tack för kritiken! Upprepningen är ett medvetet val, från min sida. Texten har godkänts av redaktör.

“Alske:

Snabb fråga Elin, är det bättre än Resident Evil 5?

För den ensamme spelaren?

Ja.

Eldin_ • 31 jan 2012 0q

Jag tänkte också på det parantes skrev. Men i övrigt var recensionen personlig och bra :]

Annars tänkte jag också på:
"Anledningen till att du vill ha denna attrapp är för att var gång du siktar skiftar spelet över till ett förstapersonsperspektiv"

Vilket ju inte stämmer såvida man inte vill det. Det går även att sikta i tredjeperson ala RE4/5. Vilket är det enda alternativet för egen del. Hur mycket koll har man runt omkring sig annars liksom?

Och CPP är minst sagt oumbärlig. Det är sorgligt men sant. Men jag har också upptäckt att den har lite tekniska problem. Det kan jag skriva om i RE-tråden när jag klarat spelet.

Benjamin Knopman • 31 jan 2012 0q

Shit, nu gjorde du mig intresserad. Hade tänkt strunta i spelet men ... fan. Får väl bli en zomboid romans, då.

Benjamin Knopman • 31 jan 2012 0q

Och just det: Härligt personlig och samtidigt informativ recension. Känns som att du, och bara du, kan skriva så här. Like.

Freddedron • 31 jan 2012 0q

Känns inte som att texten motiverar betyget. Storyn var ju värdelös och overgångarna i det episodiska formatet var mindre än smärtfria samt två irriterande karaktärer och ett spel som är halvt utan tillbehör PLUS att fienderna ska vara något från Dead Space och inte skrämmande. Hur blir detta en nia?

Elin Ekberg • 31 jan 2012 0q

“Fumar:

Hur blir detta en nia?

För att spelets styrkor överglänser dess svagheter. Jag har knappt inte gjort någonting annat än att andats Revelations senaste dagarna. 9/10 tycker jag är ett rättvist betyg.

Elin Ekberg • 31 jan 2012 0q

“Benjamin Knopman:

Och just det: Härligt personlig och samtidigt informativ recension. Känns som att du, och bara du, kan skriva så här. Like.

Tack snälla <3 Det kändes rent spontant som rätt väg att gå.

parantes • 31 jan 2012 0q

“Oskar Skog:

Det beror ju alldeles på avståndet mellan upprepningarna samt kontexten i vilken dom görs.

Absolut, jag håller med. Därmed är den första slarvigare än den andra enligt mig ;)

“Elin Ekberg:

Tack för kritiken! Upprepningen är ett medvetet val, från min sida. Texten har godkänts av redaktör.

Den andra kändes som en medveten och jag är helt övertygad om att du var medveten om den första också. Men jag tycker inte om det för det ;)

Men som sagt, en jättebra recension i sin helhet.

Mustaine • 31 jan 2012 0q

Bra recension och jag håller med till viss del med. Jag tycker att actionbanorna är väldigt roliga, gillar när det är mycket action! :)

Spelet är bättre än 5:an, men inte bättre än 4:an när det gäller single-player. Dock slår Revelations både 5:an och 4:an med sitt multi-player läge.

Online läget är otroligt stort med 3 svårighetsgrader och 21 banor varav den sista banan omfattar HELA skeppet. 10 karaktärer och möjlighet att gå upp i lvl samt möjlighet att förändra dina vapen!

Mustaine • 31 jan 2012 0q

“Mustaine:

Bra recension och jag håller med till viss del.

Ops! Blev lite fel där!

atari_soldier • 31 jan 2012 0q

"förra årets actionbravader", vilket spel syftar du på där?

sen skulle jag inte kalla -96 för "det tidiga 90-talet".
i övrigt en personlig och bra text! skall banne mig spela det nu. hur många kapitel är det i spelet förresten?

Freddedron • 31 jan 2012 0q

“Elin Ekberg:

För att spelets styrkor överglänser dess svagheter.

Jo, förvisso, ska inte argumentera mot din poängsättning vilken är subjektiv och därmed naturligtvis också korrekt. Det enda positiva du omnämner däremot är ju "levlandet" och skeppsbanorna som i prinicp är det enda du beskrivit i positiva ordalag.

Informativ och bra dock, blir lite mer sugen på det här nu och en 3ds. Lite tveksam till episod-formatet dock.

atari_soldier • 31 jan 2012 0q

sen om man skall klaga lite på spelet också när man ändå är igång.

episodhoppandet är ju uppenbarligen en nödlösning då det vanliga spelet blev för kort. tanken var nog från början att man skulle befinna sig på båten med jill men så blev dom tvungna att slänga in lite annat också för att spelet skulle kännas lagom matigt. kan ju ha fel men det är precis så det känns.

sen den där jädra genesis-modulen. det har ALDRIG i något spel någonsin, varit roligt att scanna saker (á la metriod prime och ghostbusters). förstår inte hur capcom kunnat tro att det skulle göra spelet mer underhållande. det blir endast ett frustrerande avbrott i det i övrigt ösiga monsterslaktandet. visst tillför det lite mer djup till spelandet men för min del kunde dom gott nöjt sig med det klassiska re-utforskandet istället.

jaja. annars är spelet rätt kul. kan dock inte släppa tanken på att det hade varit roligare att köra det på tv:n. hd-remake i framtiden? det har vi ju inte sett nog av....

Elin Ekberg • 31 jan 2012 0q

“atari_soldier:

"förra årets actionbravader", vilket spel syftar du på där?

Gears of War 3? Dead Space 2? :)

“Fumar:

Det enda positiva du omnämner däremot är ju "levlandet" och skeppsbanorna som i princip är det enda du beskrivit i positiva ordalag.

Att actionmomenten är sämre än utforskardelen är inte samma sak som att de är direkt dåliga, bara att jag gillar den kusliga atmosfären bättre (man är ju rätt mycket på båten, dessutom).

“atari_soldier:

sen den där jädra genesis-modulen. det har ALDRIG i något spel någonsin, varit roligt att scanna saker

Jag gillar den :)

Wiithreeds • 31 jan 2012 0q

Helt rätt betyg. (Y)

jorgandr • 31 jan 2012 0q

“Elin Ekberg:

Texten har godkänts av redaktör.

Hrm. Då borde redaktören ta och ändra ett antal dem till de.
(Jag hoppar in för Serato)

Annars en bra recension. Tycker själv att spelet borde få ett betyg som är både två eller tre snäpp lägre, men det är för att jag nog stör mig mycket mer på att Capcom suger hårt på att berätta en vettig historia. Alternativt att få en dålig historia att verka trovärdig, vilket de också misslyckas med.

Boggus • 31 jan 2012 0q

Jag gillar definitivt de första två paragraferna i recensionen eftersom de verkligen sätter en personlig prägel och uppfattning om spelet. Det behövs definitivt mer sådant i skrivna recensioner.

Jag är en av de personer som började gilla spelserien iochmed fyran och femman. Innehåller spelet coop eller är det endast singleplayer? Säljs Circle Pad Pro som bundle med spelet?

Elin Ekberg • 31 jan 2012 0q

“Boggus:

Jag gillar definitivt de första två paragraferna i recensionen eftersom de verkligen sätter en personlig prägel och uppfattning om spelet

Vad roligt, detta gör mig jätteglad!

“Boggus:

Innehåller spelet coop eller är det endast singleplayer? Säljs Circle Pad Pro som bundle med spelet?

Det innehåller co op, men då på så vis att det är Raid Mode som du kan spela tillsammans med en kompis (online eller lokalt). Kampanjen går bara att spela själv.

Circle Pad Pro säljs i bundle med spelet, men verkar ha sålt i drivor. Slut överallt.

atari_soldier • 31 jan 2012 0q

“Elin Ekberg:

Circle Pad Pro säljs i bundle med spelet, men verkar ha sålt i drivor. Slut överallt.

verkar ha släppts typ 20 bundle-ex i sverige.
tycker dock nästan spelet känns som gjort för re4-kontrollen. blir lite mer skräckinjagande när man siktar med vänstertummen!

väldigt konstigt att kampanjen inte går att köra i co-op. det enda ai-kompanjonen medför är att man känner sig mindre isolerad och utsatt vilket således gör spelet mindre skrämmande.